Nekromanti Kranks film: Äntligen!

[krank]

För ett par månader sedan fick jag äntligen loss rättigheterna till den film jag gjorde... nångång kring '02, om jag minns rätt. Den vann pris i Gävleborgs Filmfestival och gick även i Trollhättans grej pga detta.

Det finns mycket jag skulle gjort annorlunda idag. Voiceactingen är jäveldålig och jag ska inte göra film på engelska igen. Jag mår faktiskt rent utsagt dåligt när jag hör på filmen idag. Är dock rätt nöjd med det visduella och musiken och sånt, framförallt eftersom det var min första film öht.

Tyvärr är alla originalband överspelade och filer borttagna sedan flera år, så tyvärr kan jag inte bara fixa en ny voiceactor och göra en directors cut...

Budgeten låg på 20 spänn, kamera lånades från teaterföreningen HUT som också donerade band och tid vid videoredigeringsutrustning. Vi spelade in i en gammal industrilokal vi fick låna, även där utan kostnad.


Nå, utan vidare omsvep:

Ladda ner! (350mb)

Ska lägga ut den som torrent nåt tag också. Youtube begränsar klipp till 10 minuter, högst irriterande...

 

[krank]

Å, en sak till: Fem minuter eftertexter? Vafan tänkte jag? Men musiken är ju trevlig iaf...

 

[terje]

Den var ju ganska bra ju! Visuellt snygg, bra musik, foto och klippning var bra i mina obildade ögon. Monologen kanske hade varit bättre på svenska?

 

[krank]

Den var ju ganska bra ju! Visuellt snygg, bra musik, foto och klippning var bra i mina obildade ögon. Monologen kanske hade varit bättre på svenska?

Det hade den nästan helt säkert. Öht ska jag hålla mig borta från engelskan i framtiden, åtminstone tills jag har faktiska engelsmän eller åtminstone kompetenta svenskar =)

 

[krank]

Vi gör såhär också:

http://thepiratebay.org/torrent/4887758

 

[solvebring]

Najs film... Ja, storyn var cool, likaså miljö och stuk.
Dock har du rätt om röstskådespelet. Kanske hade det gjort mycket om man mixat det lite, kanske lite eko eller vag delayeffekt... Det var nämligen ganska störande med det där typiska mikrofonljudet. Sedan vet inte jag om det var meningen att det skulle vara så monotont?

Det lät som när någon läser direkt ur ett manus. Det blir ingen riktig känsla, det blir bara uppläst och det blir grått och trist. Det var kanske meningen, jag menar, vissa saker gör ju sitt ändå. Jag kan tänka lite att det där montona pratet gjorde en hel del för den där tomma känslan av att vara utan hopp. Nå... Och som du säger. Det engelska uttalet var typiskt "svensk som talar engelska". Men det gjorde också en skum effekt, och på ett sätt funkade det samtidigt som det var lite störande.

Nå... I sin helhet cool film. Man lär ju dessutom av sina misstag. Vad det kommer till bra röstskådespel finns det säkert en uppsjö av duktiga. Jag kommer dock direkt att tänka på två stycken dock, som är förbaskat bra uppläsare vad det gäller ljudböcker. Den ena är såklart Ernst Hugo Järegård, som är riktigt kunglig när han läser in HP Lovecrafts noveller. Den andre är Jim Dale som är känd för sitt jobb med uppläsningen av Harry Potter. Ja, det kanske i viss mån inte kan räknas som röstskådespel, men det är det väl ändå. I alla fall när duktiga skådespelare gör det...
Whateva'... Jag vet inte. Vad jag dock vet är att jag helst läser själv, men att jag börjat leta upp ljudböcker vars uppläsare fått bra betyg, just för att det är jävligt underhållande och intressant att höra hur någon verkligen lever sig in och lyckas leverera en text med otroligt bra känsla.


... Är tvungen att lägga till en grej. Ja, jag hittade inget klipp då han läser, men jag är ändå tvungen att slänga in ett bra klipp med Ernst Hugo. Han säger inte mycket, men den känsla och den trolska ton som han alltid har så fort han verkligen försöker säga något (både i en roll och utanför) är underbar. Fast det är klart. Ernst Hugo är... eller var rättare sagt, en man som man antingen älskar eller hatar. Själv älskar jag att se honom på film och höra den där rytmiska rösten. Nåväl... Om man blundar och lyssnar på klippet istället för att se det så kanske man kan förstå vad jag menar? Varsågoda!

 

[krank]

Kanske hade det gjort mycket om man mixat det lite, kanske lite eko eller vag delayeffekt... Det var nämligen ganska störande med det där typiska mikrofonljudet. Sedan vet inte jag om det var meningen att det skulle vara så monotont?

Jag var ganska ovan vid att hantera mikrofoner öht - vi hade tillgång till en ljudstudio, men jag nyttjade inte möjligheterna fullt ut.

Monotont fick det gärna vara, åtminstone bitvis - tanken var ju att det skulle vara lite så som killen tänkte medan han skrev, eller nåt.

Tackar för de vänliga orden angående stuk, miljö etc.

 

[Vimes]

Först: Snyggt! Stämningsfullt! Obehagligt!

Sedan: Behövs verkligen monologen? För min del är bilderna talande nog. Liksom: den enda som talar är "ängeln". I övrigt bara ljud, men inga ord. Sedan avsluta med "Hell is repetition". Jag tror det skulle funka bättre (även om voiceactingen vore perfekt).

 

[solvebring]

Jag var ganska ovan vid att hantera mikrofoner öht - vi hade tillgång till en ljudstudio, men jag nyttjade inte möjligheterna fullt ut.

Monotont fick det gärna vara, åtminstone bitvis - tanken var ju att det skulle vara lite så som killen tänkte medan han skrev, eller nåt.

Okej. Jo, mikrofonvana är fanimej en träningsskak. Vet själv hur jag ofta har micken förnära munnen de gånger jag brukat mick. Dessutom är ju det att mixa och fixa rena vetenskapen. Man blir ju inte ljudtekniker över en dag precis.
Vad det gäller det monotona skulle jag nog säga att även om det kändes lite underligt så fungerade det till den här typen av känsla och story faktiskt. Du tänkte nog helt rätt där, med tanke på den känsla som förmedelas, det där hopplösa och "grådöda" (där kom ett nytt bra uttryck ).

Tackar för de vänliga orden angående stuk, miljö etc.

Ja, hur grymt och stämningsfullt som helst. Det var verkligen bra. Du får gärna göra fler filmer.

Vad man än säger har ju alla filmer sina bra och dåliga sidor. Det är svårt att göra alla nöjda etc. Det viktigaste är väl ändå att man tror på sin idé och förmedlar den. Dessutom lär man ju av sina misstag, så misstag uppföljda med seriös kritik är det bästa man kan få, anser jag. Gör du en film idag har du ju lite erfarenhet av vad som gör skillnad. Ut och gör ett mästerverk, Krank!
... Släpa med Simon i huvudrollen också så vi får se honom lite mer.

 

[solvebring]

Sedan: Behövs verkligen monologen? För min del är bilderna talande nog. Liksom: den enda som talar är "ängeln". I övrigt bara ljud, men inga ord. Sedan avsluta med "Hell is repetition". Jag tror det skulle funka bättre (även om voiceactingen vore perfekt).

Jag tror att om du tog bort den skulle man nog bli galen av de där fasansfulla (mycket stämningsfulla) ljuden som ligger i bakgrunden. Den behövs nog för att bryta dem lite och skapa en balans i ljud och tempo. Utan den lugna monologen störtar nog tempot iväg och trycket mot tittaren blir nog för stort. En balans behövs alltid. Filmer som hela tiden går på högtryck och saknar balans blir fort jobbiga att uppleva. Bakgrundljuden blir nog alltså för mycket om de ensamma ligger och tar över alltsammans. Sedan förmedlar monologen mycket av handlingen. Jag menar, du får ju typ förståelse av känslorna i och med bilderna, men du får inte med tankarna, och det är ju tankarna (monologen) som mellan raderna påvisar vad som egentligen utspelar sig.

 

[Rickard]

Sedan: Behövs verkligen monologen? För min del är bilderna talande nog. Liksom: den enda som talar är "ängeln". I övrigt bara ljud, men inga ord. Sedan avsluta med "Hell is repetition". Jag tror det skulle funka bättre (även om voiceactingen vore perfekt).

Jag tror att om du tog bort den skulle man nog bli galen av de där fasansfulla (mycket stämningsfulla) ljuden som ligger i bakgrunden.

Fast det löser man med att ha lite mer melodiskt bakgrundsljud. Vi gjorde en liknande film (samma tema) men valde att inte ha någon monolog för att icke-svensktalande kunde kolla på den (engelska var uteslutet sedan vi experimenterat med det i tidigare projekt). Ta nu inte och kommentera min video (annat än på youtube), för jag försöker inte göra en trådkapning genom min länkning.

---

Annars gillar jag filmen. Ska testa hur de chockerande ljudeffekterna funkar på flickvännen. Det finns lite småsaker som jag skulle kunna slå ner på men det innebär bara att det är ett bra arbete (med dåliga kreationer letar man istället vad som är bra). Monologen "glömde jag bort" att lyssna på efter ängeln, då det dels inte gav så mycket och dels för att det var jobbigt att höra den knackiga engelskan. Synd att du inte har kvar orginalfilen för det skulle gå att kasta ut monologen och införa väldigt korta förklarande text-snuttar istället. "A pen and paper?" ... "Diary!".

Lustigt hur skådespelaren rörde sig onaturligt när han gick då han inte pendlade någonting med armarna. Vi hade samma "problem" med vår "skådis". Smart att köra i svartvitt. Vi hade kameror för 20 000 styck och ändå blev färgerna dåliga, så vi använde samma knep.

/"Han" som kände att han "överdrev" lite med "citattecken" i slutet där

 

[krank]

Fast det löser man med att ha lite mer melodiskt bakgrundsljud.

Funderade på det också, men å andra sidan ger melodiskt bakgrundsljud en helt annan känsla än det jag nu gjorde - en mer... trivsam, även om det är bra och skräckig musik. Jag ville ha en distinkt "industriell", kall och hård känsla, vilket jag inte kände att jag kunde få fram med melodier...

Monologen "glömde jag bort" att lyssna på efter ängeln, då det dels inte gav så mycket och dels för att det var jobbigt att höra den knackiga engelskan.

Synd - själv gillar jag monologen rent textmässigt, det är just den där engelskan som förstör. Skulle jag göra om den idag skulle jag fortfarande ha haft en berättarröst, dock.

Synd att du inte har kvar orginalfilen för det skulle gå att kasta ut monologen och införa väldigt korta förklarande text-snuttar istället. "A pen and paper?" ... "Diary!".

Hm. Osäker på om det skulle ha fungerat med min vision. Ljud är ju en i mina ögon mer direkt koppling, man behöver inte läsa/tolka, bara ta in. Tanken var ju att man skulle komma närmare huvudpersonen genom monologen.

Lustigt hur skådespelaren rörde sig onaturligt när han gick då han inte pendlade någonting med armarna.

Han är sån =)

Smart att köra i svartvitt. Vi hade kameror för 20 000 styck och ändå blev färgerna dåliga, så vi använde samma knep.

Inte ett knep så mycket som ett medvetet designval - jag hade sett filmen Pi och gillade just det där högkontrastiga. Jag hade inte haft några problem att jobba i färg (utom det självklara då, min färgblindhet), men svartvitt passar mig bättre.

 

[solvebring]

Funderade på det också, men å andra sidan ger melodiskt bakgrundsljud en helt annan känsla än det jag nu gjorde - en mer... trivsam, även om det är bra och skräckig musik. Jag ville ha en distinkt "industriell", kall och hård känsla, vilket jag inte kände att jag kunde få fram med melodier...

Just min tanke också vid ovanstående svar. Musik hade liksom dragit ned på den kyliga, grå tonen som ligger över hela verket.

Synd - själv gillar jag monologen rent textmässigt, det är just den där engelskan som förstör. Skulle jag göra om den idag skulle jag fortfarande ha haft en berättarröst, dock.

Håller med, jag gillar den. Ja... Förutom problemet med accenten då. Men låt oss sluta tjata om det. Tycker att monologens innehåll förmedlar själva "handlingen". Eller "handling" är fel ord. Man fattar ju liksom vad det är som händer utan den, men ändå. Man kanske kan säga att "drivet" ligger i vad han har att säga varje dag, medan allt annat förmedlas av bild och ljud.

Hm. Osäker på om det skulle ha fungerat med min vision. Ljud är ju en i mina ögon mer direkt koppling, man behöver inte läsa/tolka, bara ta in. Tanken var ju att man skulle komma närmare huvudpersonen genom monologen

"Pen and paper"-stuk hade nog tonat ned allt och gjort det lite mindre kallt och lite mer... Ja, det hade inte gjort sig bra i industrimiljön, tycker jag, om han kanske inte typ ristat i betongen eller så. Det hade varit rätt coolt. Eller under ren frenesi skrivit på madrassen med sitt blod eller något annat totalpsyk. Det sistnämnda hade dock varit lite av en skräckklyscha.