Sjunde inseglet
Swordsman
KULT - ILLUSIONENS FÅNGAR: TJUVARNAS STAD
I ett korrumperat Ryssland, härjat av Sovjettidens rester, bland vapensmugglare, ortodox kristna demonjägare och galna vetenskapsmän i jakten på den perfekta sanningsmaskinen utspelar sig mitt tredje speltest av Kult-hacket som spelas med tre spelare i Jönköping.
Det här är en sammanfattning av första spelmötet från i söndags. Dialogerna är återgivna som jag minns dem.
CHEBYALINSK
Chebyalinsk är en rysk stad, ungefär lika stor som Stockholm, i södra Ural (öster om Uralbergen) ganska nära gränsen mot Uzbekistan. Staden har länge haft stora industrier och under Sovjetunionen skapade Chelyabinsk stridsvagnar, raketgevär och metall. Staden har fortfarande omfattande metallindustrier men är idag en universitet- och kulturstad med många gallerior, teatrar och operahus. Miljöerna är bortsett från centrums flådiga sekelskifteshus ett gytter av grå betonghus i deprimerande miljonprogramsstil. Allting är grått, skitigt och disigt och här är korruptionen närvarande i stadens alla instanser från kioskägare som säljer smuggelvaror åt de invigda tjuvarna (Vory v zakone) till stadshuset där tjänstemännen betalas av metallmagnaterna. Många poliser är lika mycket banditer som lagmän och konkurrerar med tjuvarna om de svarta pengar som går att tjäna.
ROLLPERSONER
KOLJA KRUSCHOV ( Veteranen )
Kolja är en man med hårt ansikte, hårda ögon, senig kropp och praktisk arméklädsel. Han är en f.d. infanterisoldat i ryska armén och försörjer sig numera på att plundra gamla vapenförråd och smuggla vapen till bl a Uzbekistan.
Kolja begick fruktansvärda övergrepp som infanterisoldat i Tjejenien, Uzbekistan och Afghanistan. Han erbjöds en möjlighet till vidareutveckling inom militären genom medicinska tester under slutet av 90-talet men återvände till Chebyalinsk utan minnen av vad han utsatts för.
Sedan de medicinska experimenten lider Kolja av raseriutbrott och posttraumatiska symptom. Han tror att han är lätt galen - att hans undermedvetna talar till honom ibland och tvingar honom att göra saker (Hemsökt).
Kolja har en flickvän, Stanislava, som han är ihop med för sex. Han är svartsjuk med ett extremt kontrollbehov och har flera gånger misshandlat Stanislava. Den senaste gången gick Kolja för långt.
Kolja älskar sin mor Ustinya Kruschov men förnekar det för sig själv.
Mörka hemligheter: Offer för medicinska experiment, Skyldig till brott.
Nackdelar: Förföljelsemani (ryska militären), Förträngning (de medicinska experimenten), Hemsökt.
Fördelar: Raseri, Instinkt.
VASILI SAYANOV ( Gudstjänaren )
Vasili är kort knubbig man i övre medelåldern med runt svettigt ansikte och passionerade ögon. Han har kort tunnt hår och går klädd i ortodox prästkåpa eller kostym. Vasili är präst i Jefrems kyrka, en ortodox kvarterskyrka i Chebyalinsk, och ledare för "De rättrogna" en grupp av tio rättrogna i Jefrems kyrka som hjälper Vasili att jaga och döda de människor som blivit besatta av demoner och onda andar.
Fader Vasili är ett medium. Han blev besatt av en illasinnad ande för första gången under en väns begravning. Vasili började tala i tungor och lyckades efter stor möda få anden att lämna hans kropp.
Vasili är numera exorcist av andar och demoner och folk för besatta personer till Jefrems kyrka där Vasili fördriver entiteterna.
Under det att Vasili blev besatt av en demon fick han reda på förbjuden kunskap. Han kan inte helt minnas det han vet men fragment återkommer med jämna mellanrum. Vasili är jagad av en ortodox exorcistorden kallad St Rusakovs orden. Munkarna har vid flera tillfällen angripit Vasili och ses av De rättrogna som demonernas tjänare.
Vasili har en jämnårig fru, Taisya, och en ung älskarinna, Valeriya. Båda är med i De rättrogna och Taisya vet att Vasili är ottrogen mot henne. Han älskar egentligen Valeriya men hon är gift med Vasilis underpräst Yakim som också är rättrogen.
Vasili och De rättrogna hjälper Kolja Kruschov och Timur Lepoykhin att plundra vapenförråd och smuggla vapen för att kunna beväpna sig själva i kampen mot demonerna.
Mörka hemligheter: Besatt och hemsökt, Förbjuden kunskap.
Nackdelar: Fanatism (ortodox kristendom/demonernas existens), Jagad (St Rusakovs orden), Ofrivilligt medium.
Fördelar: Förhöjt medvetande, Vansinnets röst.
TIMUR LEPOYKHIN ( Vetenskapsmannen )
Timur är en medelålders man med allvarligt ansikte, döda ögon och kort och bred kropp. Han har skägg och svart krulligt hår och bär brun kostym. Timur är en vetenskapsman som experimenterar på människor för att skapa en maskin som kan ta reda på en människas alla hemligheter. Han bär runt på en läderportfölj med en mottagare till sin maskin. Två nålar kan föras in i en människas nacke (upp i hjärnan) för att överföra information till Timurs maskin i laboratoriet.
Timur var ursprungligen forskare i ryska militären och experimenterade med kemisk krigsföring. Hans experiment ledde till att en afghansk by, Akhár, utplånades och Timur hängdes ut i de ryska tidningarna som krigsförbrytare. Timur var själv närvarande vid Akhárs utplåning men har förträngt vad som hände.
Under samma tid hade Timur en fru Uliana och två barn, sonen Terenti och dottern Zoya. Terenti och Zoya användes som försökspersoner vid Timurs tidiga experiment med att avslöja människans hemligheter. Timur övergav familjen strax efter Akhárs utplåning.
På flykt undan rättvisan sökte Timur sin fristad hos al qaida där han jobbade med att förhöra amerikanska krigsfångar. Timurs förhör var integrerade med de experiment han forskar på än idag - en maskins som kan läsa människors tankar. När USA invaderade Afghanistan blev Timur jagad av CIA. Han flydde tillbaka till Chelyabinsk där han i hemlighet fortsatte att experimentera.
Idag försörjer Timur sin forskning med pengar från vapensmuggling tillsammans med Kolja Kruschov och Vasili Sayanov. Plundringen av gamla militärförråd ger även Timur tillgång till kemikalier som annars är svåra att få tag på.
Timur har en försöksperson inlåst i sitt laboratorium. En ung hemlös man, Pytr Karzhov, som hittades av Timur och Kolja i en gränd. Pytr påstår sig vara son till oligarken Valeri Karzhov.
Timur åtrår i hemlighet kassörskan Raisa på Vikulins lagerbutik där han köper kemikalier till sina experiment.
Maskinen Timur läser av människor med består av en tank fylld med kemiska vätskor där försökspersoner stängs in. Tanken är kopplad till maskiner och monitorer med vilka Timur kan läsa av försökspersonens mörkaste hemligheter.
Mörka hemligheter: Ansvarig för medicinska experiment, Övernaturlig upplevelelse (utplåningen av Akhár).
Nackdelar: Dåligt rykte (krigsförbrytare), Förträngning (Akhár), Jagad (CIA).
Fördelar: Föremål pratar, Hjärnscanning.
HISTORIA
• Timur övergav Kolja när polisen upptäckte dem när de försökte kidnappa en försöksperson till Timurs experiment. Kolja tvingades ta personen som gisslan och hamnade i eldstrid med polisen. Gisslan dog och Kolja lyckades fly.
• Timur experimenterar på Kolja för att hjälpa honom ta reda på vad som hände under de medicinska experimenten.
• Vasili har gett Kolja alibi till polisen vid en stöldutredning.
• Kolja har biktat sina krigsförbrytelser för Vasili.
• För några månader sedan hjälpte Kolja Timur att utföra ett experiment som gick fruktansvärt fel. Försökspersonen var Rada, den yngre systern till Vasilis älskarinna Valeriya. Rada fick oanade krafter och var nära att döda Timur med telepatisk kontroll innan Kolja lyckades avbryta henne. Hon flydde och har inte setts till sedan dess.
• Timur utförde en avläsning i sin maskin på Vasilis svåger Rurik men något gick fel och Rurik dog. Vasili trodde att Rurik kanske samarbetade med St Rusakovs orden men fick aldrig veta om Rurik var skyldig eller inte.
FÖRSTA SPELMÖTET
De hållhakar jag fick innan vi började spela var:
• En för Koljas Hemsökt.
• En för Vasilis Jagad (St Rusakovs orden).
• Tre för Timurs Jagad (CIA).
1. Petrov
Vi började på Koljas stamhak, en skitig klubb i ett av Chebyalinsks skummare områden. Kolja satt och drack billig vodka med sin gamla armépolare Igor. In i baren stiger Petrov, bror till Koljas flickvän Stanislava (som Kolja misshandlade rejält för några dagar sedan). Tillsammans med Petrov är två män som Kolja tror sig känna igen som invigda tjuvar.
Kolja låtsas inte om Petrov men han kommer ändå fram till båset Kolja och Igor sitter i. Medan de två tjuvarna (som Petrov presenterar som Rodya och Chupov) täcker utvägarna från båset sätter sig Petrov bredvid Kolja och frågar om han träffat Stanislava på sistonde. Det syns på lång väg att Petrov är ute efter hämnd men Koljas kompis Igor som alltid har varit lite naiv fattar ingenting.
Petrov ber Kolja följa med honom och de andra två ut i gränden utanför baren och snacka lite och Kolja blir rasande. Han krossar vodkaglaset i Petrovs ansikte som snabbt förvandlas till ett gytter av krossade ben och glasskärvor och vrålar åt Rodya och Chupov att ta Petrov och sticka ifall de inte också vill råka illa ut. Rodya funderar först på att ta rådet men Chupov hindrar honom och drar sin pistol.
Kolja kastar sig över bordet och slår till Chupov som faller omkull. När Rodya drar en pistol tar Kolja tag i hans arm och tvingar upp pistolen under hakan innan han klämmer ihop Rodyas fingrar. Kulan går rätt igenom Rodyas huvud. Han sliter pistolen ur den döda Rodyas grepp och kastar sig bakom bordet medan Chupov avlossar sin pistol från golvet. Med ett välriktat skott i huvudet dödar Kolja Chupov och går kallt fram till Petrov som nu ramlat ner på golvet där han ligger och gnyr i en pöl av blod från hans vanställda ansikte. "Om du någonsin pratar om Stanislava med mig igen, kommer jag att döda dig fattar du", väser Kolja till Petrov med pistolen mot Petrovs huvud. Han ser sig omkring på de chockade bargästerna och går ut med den förvånade Igor ut från baren.
2. Kyrkan
Fader Vasili hade precis avslutat förmiddagens predikan i Jefrems kyrka och församlingens medlemmar var på väg ut från kyrkan då Yakim, den lägre prästen steg fram till honom.
"Du kanske har märkt att Taisya inte var här idag", sa den långe och stilige Yakim och Vasili nickade. "Jag hörde mig för och hon sågs tillsammans med Rada utanför Radas hus imorse."
"Va, Rada? Är hon tillbaka?"
"Vi vet ju inte vart Rada har varit men rykten säger att hon stuckit iväg med en man. Jag vill gå dit och undersöka saken. Jag kan ta med mig Zinoviy". Yakim nickade åt den råttnäste mannen som väntat några steg bort men nu snabbt kom framilande med ett skadeglatt leende över läpparna.
Zinoviy kunde inte dölja att det faktum att Vasilis fru setts med bortstrykerskan Rada gladde honom innerligt. Utan att kunna dölja skadeglädjen sa han, "Jag hörde att Tasiya hade setts med Rada. Men det är nog ingen fara, Vasili. Tasiya har ju alltid varit för snäll för sitt eget bästa."
"Ja", Vasili vände bort blicken mot Yakim, "Bege er dit och ring mig när ni talat med dem."
"Självklart", Yakim var på väg att gå men vände sig sedan om, "Förresten, jag har inte berättat för Valeriya ännu. Du vet hur orolig hon har varit. Jag vill inte säga något förrän jag har sett Rada. Kan du vänta med att berätta?"
Vasili nickade och såg de två männen gå iväg. Endast Valeriya var kvar och nu när hon sett att salen var tom gick hon fram till Vasili. De bestämde att de skulle träffas på Victoria Hotel senare under dagen och Vasili tog sin bil hem till lägenheten.
3. Mr Nesterov och Yevreypraksiya
Timur vaknade i sin bostad, det ena rummet i lagrets ena sida, det som tidigare varit ett personalrum med kök och omklädningsrum. Han klädde snabbt på sig och gick ut genom det till största del tomma lagret bort till den andra lokalen. I hyllorna stod tomma rader av tomma trälådor och på det lappade plåttaket smattrade höstregnet. Längst bort vid lastutgången stod Timurs gamla armélastbil, den han och Kolja använde för att stjäla och smuggla vapen. På motsatt långsida låg det rum som användes som Timurs laboratorium. Liksom hans bostad var det knappt större än en container med en dörr i ena kortsidan och fönstrerna överspikade för att hindra all insyn från snokande inkräktare.
I det första rummet i laboratoriumet stod den tunga plåttanken med inkopplade slangar, sladdar och monitorer och arbetsdatorn vid skrivbordet. Laboratoriets inre rum var blockerat av en rejäl dörr med en lucka i huvudhöjd.
Timur öppnade luckan för att skjuta in en skål med frukost till Pytr, hans försöksperson. Pytr, utmärglad och rakad i en sjukhusskjorta som en gång varit vit, gick omedelbart fram till luckan med uppspärrade ögon. "De är här", mumlade han, "Kostymerna går i cirklar runt väggarna."
"Har du drömt det", frågade Timur skeptiskt.
"Jag såg det i mitt huvud. Som på en TV fast bakom ögonlocken", förklarade Pytr, "De är på väg in nu."
"Ja ja, okej. Här har du din frukost", Timur körde in skålen och stängde luckan. Han funderade på ifall det kunde vara en bieffekt av drogerna i tanken som han använt senast på Pytr. När han gick ut ur laboratoriet och såg han till sin förvåning en knubbig man i grå kostym och en tunn krans av hår runt huvudet stå och titta i en av trälådorna i andra änden av lagret.
Timur tog portföljen med hjärnscannermottagaren från laboratoriet, låste dörren och gick med så tysta steg han kunde förmå bort mot mannen.
När han gått de 50 meterna och var några steg från mannen, som fortfarande stod och rotade genom den flisfyllda trälådan hörde Timur ett harklande bakom sig. Strax bakom honom hade ytterligare en kostymklädd man dykt upp. Den här mannen var smal med svart bakåtkammat hår och stiliga drag. Även han bar en portfölj och kostym i samma gråa färg som den knubbige mannens.
"Goddag", sade han med ett leende och räckte fram handen mot Timur, "Mitt namn är Vaska Nesterov och det där är min kollega Taras Yevreypraksiya."
"Goddag", Timur skakade nervöst Nesterovs hand.
"Vi är från miljöinspektionen", sade Nesterov och log, "Jag och Taras är här för att inspektera lagret."
Nesterov pratade en utmärkt ryska. Nästan för perfekt. Timur kunda knappt dölja sin oro, "Har ni papper som bekräftar detta?"
"Självklart. Vänta lite", Nesterov öppnade sin portfölj och drog upp ett dokument med underskrifter och stämplar som han höll upp för Timur. Det såg vid första anblicken okej ut och Timurs oro växte allt mer.
"Är ni möjligtvis Mr Lepoykhin", frågade Nesterov.
"Äh.. nej. Jag heter Tatarev. Jag jobbar för Mr Lepoykhin."
"Åh, vad bra då kanske ni kan visa oss runt i lagret, Mr Tatarev?"
"..ja. Det kan jag."
"Ska vi börja här borta", frågade Nesterovs knubbige kollega, Taras och gick beslutsamt bort mot Timurs laboratorium. Som tur var hade Timur låst de många låsen på dörren.
"Jag har tyvärr inte nycklarna in dit. Endast min chef, Lepoykhin, har dem. Jag kan ju ringa och be honom komma hit."
"Ja, visst", Mr Nesterov och Yevreypraksiya log mot honom, "Gör ni det så väntar vi här så länge."
***
Kolja stod inne på en toalett och plockade ut glasbitar ur handen då mobilen ringde.
"Ja, det är Kolja här."
Efter ett nervöst mumlande hörde han Timurs röst, "Det är folk här. De säger att de är från miljöinspektionen och ska inspektera lagret."
"Ja, det är väl inte mitt problem", Kola sköljde av blodet från handen.
"Om de inspekterar lagret kommer de att hitta tillräckligt för att avslöja vår smuggeloperation. Vi kommer alla att åka dit."
"Okej. Jag kommer så fort jag kan. Uppehåll dem så länge." Han lade på och gick ut från restaurangen. Jackan och byxorna var fortfarande nerblodade men det syntes dåligt på de mörka färgerna. Kolja kallade in en taxi.
***
Timur gick tillbaka in till Mr Nesterov och Yevreypraksiya, "Min chef kommer snart. Skulle jag få se på era papper igen?"
"Ja, visst", Mr Nesterov räckte honom dokumentet och Timur tog det i händerna och började koncentrera sig. Han såg en amerikansk militär. Dokumentets skapare. De många utmärkelserna på hans uniform visade på att mannen var högt uppsatt. Han satt vid ett skrivbord i ett militärt tält.
Det måste ha gått några minuter för Mr Nesterov och Yevreypraksiya, om det var männens namn, tittade skeptiskt på Timur. Han gav tillbaka dokumentet till Nesterov, "Allt verkar ju vara i sin ordning. Vill ni möjligtvis ha en kopp kaffe medan vi väntar på Mr Lepoykhin?"
"Ja, varför inte", svarade Mr Nesterov och Timur visade dem bort till köket där han satte på en kanna med billigt kaffe.
Nesterov plockade upp ett fotografi ur sin portfölj och höll fram för Timur,"Är det här Mr Lepoykhin", frågade Nesterov medan han smuttade på det bittra kaffet.
Fotografiet var ungefär tio år gammalt och taget på Timur Lepoykhin i ett ryskt militärt läger. Han var klädd i militära kläder, 10 kilo lättare och hade inget skägg på bilden. "Nej, jag känner inte igen honom", muttrade Timur nervöst.
***
Kolja steg ur taxin på den ödsliga vägen i industriområdet utanför lagret. Här låg rader av industrifabriker och lagerbyggnader. Mitt i "Chelyabinskey metallurgicheskly kombinat" ett industriområde som utgjorde en tredjedel av Chelyabinsk.
Regnet föll ner på grusgården utanför lagret. På uppfarten stod en svart BMW parkerad. För dyr för att tillhöra vanliga ryska tjänstemän. Kolja skar sönder däcken med sin armékniv och kollade magasinet i pistolen han tagit från Chupov. Det var några patroner kvar. Sedan tog han ett varv runt lagret för att se ifall det fanns fler kostymer än de två som var med Timur.
***
Timur hörde hur dörren till lagret öppnades. Han gick ut ur köket med Nesterov och Yevreypraksiya strax bakom sig. I dörröppningen stod Kolja och väntade.
Kolja kunde se att den knubbige mannen var tränad för strid. Fast han försökte dölja det följde mannen hela tiden Kolja med vaksam blick och hade handen redo som för att snabbt kunna dra ett vapen ur portföljen.
"Mr Lepoykhin", sade Nesterov och gick fram emot honom med utsträckt hand. Kolja väntade inte utan tog snabbt den lättare mannens arm och kastade honom över axeln mot den knubbige Yevreypraksiya som flög omkull med Nesterov över sig.
Timur började springa bortåt mot lagerhyllorna. Kolja kunde se hur Yevreypraksiya drog ut en pistol ur sin portfölj och öppnade eld mot honom. Ett skott tog Kolja i benet och han föll omkull. Nesterov sprang iväg efter Timur och hans Yevreypraksiya låg död på lagergolvet.
Kolja sprang efter och Nesterov skjöt mot honom med en tyngre pistol. Han vek runt en ställning med lådor, utom skotthåll för Kolja.
I en hylla gömd bland lådorna såg Timur hur Nesterov kom springande med pistolen. Han visste att agenten skulle hitta honom om han inte gjorde något och kastade ett rör från hyllan mot Koljas håll för att driva agentens uppmärksamhet från honom själv.
Kolja sprang runt hörnet och möttes av Nesterovs tunga eldgivning. Han stannade upp och ignorerade kulorna som ven runt honom. Med ett välriktat skott i Nesterovs ben fällde han agenten till marken.
När Kolja kom fram till Nesterov kastade han bort pistolen. Det blödde rejält från mannens lår och han bad om nåd med händerna uppsträckta mot Kolja, "Döda mig inte. Jag har familj."
4. Rada
Fader Vasili satt hemma i sin ombonade lägenhet i kvarteret Nagornaya då mobilen ringde.
Yakims röst, "Vi är i lägenheten. Rada är här men Taisya är avsvimmad."
"Vaddå? Har hon blivit angripen?"
"Jag vet inte vad som hänt men du behöver komma hit."
"Okej, jag tar med några rättrogna och kommer omedelbart."
Vasili ringde tre av de rättrogna och bad dem möta honom utanför hans hus. De tog hans bil till Radas lägenhet. Den kraftige och rundlagde krigsveteranen Vladlen körde bilen. Vilen var en ung och muskulös man med en kökskniv inlindad i tyg i fickan och Roma med mustasch och iklädd en filtrock bar en Makarovpistol i fickan.
Det var inte långt till Rada. Alla medlemmar i Jefrems kyrka var bosatta i bostadsområdet Nagornaya. De gick tillsammans in i Radas port, en av många i det stora betongblocket.
I entrén stod den råttnäste Zinoviy vänd mot väggen med ett fåraktigt leende över läpparna. Vasili gick fram till honom och lade en hand på hans axel. Han såg en by med brinnande hus, hörde explosioner och skrik, barn som grät. Vasili kunde känna att det befann sig en afghansk pojke i Zinoviy. Pojken var efterbliven och han förstod inte vart han var någonstans. Han var rädd för "Doktorn" och letade efter sina föräldrar.
Zinoviy vände sig om mot Vasili och de tre rättrogna. Han talade på arabiska. Verkade fråga efter någon.
Vilen såg rädd ut, "Vad ska vi göra, Zinoviy är besatt eller nåt?"
"Vladlen, du stannar här och tar hand om Zinoviy", Vasili tittade på Vilen, "Du och Roma följer med mig upp till Radas lägenhet.
Den store Vladlen tog tag i Zinoviy och förde bort honom, "Lugn", upprepade han samtidigt som han föste bort honom från de andra. Den besatta Zinoviy verkade göra lugnas av Vladlens mörka röst.
Vasili gick vidare upp för trappen, tätt åtföljd av Vilen och Roma. Vilen höll sin kniv i handen och Roma hade tagit upp pistolen ur fickan.
"Tror du att det finns fler demoner där uppe", frågade Vilen.
"Kanske. Men gör ingenting förrän jag säger till", sade Vasili och tittade lugnande på honom.
De kom fram till Radas dörr som var på glänt. Steg in i hallen och såg Yakim stå i vardagsrummet och vänta på dem. I soffan låg Vasilis fru Taisya till synes medvetslös med blod rinnande från munnen.
"Vad har hänt", frågade Vasili.
"Jag är ledsen", Yakim lyfte en pistol mot Vasili och de två andra, "Jag kunde inte stå emot henne."
Fotsteg hörde bakom dem. Rada stod i hallen. Hon var blond som sin syster Valeriya men spinkigare, fortfarande inte färdigvuxen. Radas ögon var uppspärrade. Vasili kunde känna att flera andar var fångade inuti henne. Likt tentakler sträckte hennes medvetande sig bort till Yakim och det närmade sig Vasili och de två andra.
I panik ropade Vasili, "Yakim är besatt av en demon."
Vilen tittade skräckslaget på honom och sprang sedan fram och högg kniven i Yakims mage. Roma riktade pistolen mot Yakim men kunde inte bestämma sig för om han skulle skjuta.
En av Radas tentakler vidrörde Vasili och han kände hur hans medvetande gav plats. Medan han förflyttades utanför sin kropp kunde han se hur Vilen gråtande släppte den blodiga kniven, "Förlåt", upprepade han till Yakim som fallit omkull på golvet i Radas vardagsrum.
Väsendet som besatte Vasili tog upp den blodiga kniven, kavlade upp ena ärmen och började rista in något i Vasilis underarm. Han kunde känna smärtan men var oförmögen att återta kontrollen.
Lika plötsligt som anden tagit Vasilis kropp i besittning var den försvunnen igen. Vasili återvände omedelbart till sin kropp. Roma stod förvirrat med pistolen osäker på vad han skulle göra. Vilen knäböjde vid Yakim som låg stönande av smärta med händerna för knivsåret i magen. Rada var försvunnen.
Vasili ignorerade smärtan från sin vänsterarm och gav order till Roma och Vilen, "Ta Taisya och Yakim och bär ner dem till bilen. Vi måste ta dem till sjukhus." Fortfarande gråtande tog Vilen upp den sårade Yakim i famnen medan Roma tog Taisyas medvetslösa kropp. De gick när till entrén där anden hade lämnat Zinoviy. Tillsammans begav de sig till sjukhuset.
5. Agenterna
Kolja och Timur hade släpat in den sårade Nesterov i laboratoriet där de lagt ner och spänt fast honom på en brits. Medan Kolja gick ut och genomsökte den andra agenten tog Timur hand om Nesterovs skador. Efter att han var klar var mannen medvetslös och Kolja kom in med Yevreypraksiyas tillhörigheter.
I männens portföljer hittade de dokument från miljöinspektionen som såg äkta ut. De båda männen bar id-kort med namnen som de presenterat sig som och förutom lite småkontanter, en elpistol och ett kvitto från Victoria Hotel, inne i stan, hittade de inga mer spår på dem.
Efter att de diskuterat en stund bestämde sig Timur för att genast börja montera ner sitt laboratorium för förflyttning till en annan lokal. Kvällens inbrott på ett armélager ute på landsbygden ställdes in och Timur ringde fader Vasili för att få hjälp med att packa ner laboratoriet.
Kolja bestämde sig för att åka till Victoria Hotel och se om han kunde hitta mer spår efter Vaska Nesterov och Taras Yevreypraksiya.
***
Kolja steg av bussen utanför Victoria Hotel. Ett vitt sekelskifteshus på tio våningar med en spårvagnshållplats precis utanför. Efter att ha rekogniserat huset bestämde sig Kolja för att försöka ta sig in via personalingången vid en bakdörr i en gränd på hotellets baksida.
Han smög in genom dörren och såg ett omklädningsrum. I ett öppet skåp hängde en servitörs kläder på en galge. Kolja började byta om och hade fått på sig kläderna då en man steg ut ur en av toaletterna i omklädningsrummet.
"Vad gör du med mina kläder", frågade mannen och gick långsamt runt Kolja mot dörren.
Utan att säga något försökte Kolja kasta sig fram mot mannen men han hann ut genom dörren och ropade högt, "Hjälp! Det är en tjuv i omklädningsrummet."
Kolja samlade ihop sina tillhörigheter i famnen och sprang ut mot dörren ut i gränden. Vid trappen ut snubblade han omkull och han kände hur någon sprang ifatt och tryckte ner honom mot marken, "Stilla."
Med all sin kraft kastade sig Kolja bakåt och kände hur mannen slog in i trappen bakom dem. Han sprang allt han förmådde ut genom gränden till spårvagnshållplatsen.
Efter att Kolja hämtat andan och märkt att ingen sprungit efter honom gick han bort till en affär i närheten. Han köpte en plastpåse, stoppade ner sina kläder i den och övertalade mannen i kassan att låta honom lämna kassen där en stund. Med kniven och pistolen instoppade innanför den röda servitörskavajen gick Kolja lugnt över gatan och in genom hotellets entré.
Utan att se sig omkring fortsatte han fram genom receptionen till en dörr till trapporna. En röst avbröt honom, "Stanna där du är." När Kolja såg sig omkring var han omringad av fem hotellvakter som tittade på honom med roade blickar.
"Vad är du för en idiot som först stjäl något och sedan kommer tillbaka igen", en man med svart gråsprängt hår och respektingivande kroppsbyggnad flinade mot honom, "Följ nu lugnt med. Bråkar du så kan jag lova att mina mannar inte har något emot att ge dig lite stryk. Du slog ju trots allt ner Vas på baksidan."
Kolja fördes in i ett låst rum i vakternas lokaler på hotellet. En man vaktade vid dörren medan mannen med det gråsprängda håret satte sig på andra sidan bordet, "Mitt namn är Stas Semerikov, jag är vaktchefen här på Victoria Hotel", han tittade på Kolja som satt tyst och tittade på honom, "Du behöver berätta för mig varför jag inte ska ringa polisen. Du har trots allt stulit från hotellet, slagit ner en vakt och försökt att ta dig in här förklädd."
Kolja skärskådade Semerikov, "Du är gammal polis eller militärpolis, va?"
Vaktchefen log, "Ja, före detta polis. Och du är militär", Kolja nickade, "Så varför vill en militär bryta sig in här?"
"Jag råkade på två personer som utgav sig för att vara något de inte var. Vaska Nesterov och Taras Yevreypraksiya. De bodde här och jag vill ta reda på vilka de är och vad fan de vill. Det enda jag vill göra är att kolla igenom deras rum. Låter du mig göra det ska jag inte bråka med dig."
"Amerikanerna", Stas mötte Koljas blick, "Varför är de ute efter dig?"
"Hur fan kan du veta att de är amerikaner? Står du på deras sida? Du kan inte stå på amerikanernas sida. Du är väl inte förrädare!"
Stas reste sig upp, "Vänta lite", och gick ut ur rummet. Han kom snabbt in igen och satte sig ner, "Det enda amerikanerna vill efter den 11 september 2001 är att fånga terrorister. Jag vet inte varför de är ute efter dig men det är för sent nu. Det är någon här som vill möta dig", Stas Semerikov reste sig upp och dörren öppnades. Medan Stas och vakten vid dörren gick ut steg en annan man in i rummet. Han var vältränad med blont hår i stubb. Klädd i grå kostym.
"Vem fan är du", frågade Kolja argt.
Utan att visa några känslor frågade mannen på utmärkt ryska, "Vet du vart mina två mannar är och vart Timur Lepoykhin finns?"
Kolja satt bara tyst och stirrade på mannen.
"Du kan antingen berätta för mig och få en rejäl summa pengar. Tillräckligt för att du aldrig ska behöva arbeta igen", mannen lät orden sjunka in hos Kolja, "Eller så kan du bli bortförd till en hemsk plats och aldrig återses igen. I vilket fall som helst så kommer du att berätta vad du vet för mig."
Koljas blick mörknade, "Nesterov skar jag halsen av och Yevreypraksiya är uspridd på så pass många platser att du aldrig kommer att hitta honom igen."
Mannen reste sig upp från sin stol, "Vi ses snart igen." Kolja reste sig upp och övervägde att hoppa på honom. Mannen stannade och tittade in i Koljas ögon. Kolja såg att något var fel. Det fanns inget liv i amerikanens blå ögon. De var inte känslokalla eller hårda de saknade helt enkelt mänsklighet. Han hejdade sig. Kolja hade en känsla av att det skulle sluta illa om han hoppade på den här mannen.
Amerikanen nickade och steg ut ur rummet.
Stas kom strax in i rummet igen. Han satte sig ner, "Vi har inte lång tid på oss. Du kan komma härifrån men då måste du betala mig. Jag ger dig mitt kontonummer och du ser till att pengarna överförs. Sedan kommer en vakt att ensam föra dig till ett annat rum. Du slår ner honom och går ut härifrån. Du har tjugo minuter på dig innan amerikanen återvänder", Semerikov räckte Kolja sin mobil och väntade på andra sidan bordet.
***
Vasili höll på att hjälpa Timur att montera ner laboratoriet. Han tog upp sin ringande mobil, "Hallå?"
"Det är Kolja. Du måste låna mig pengar. Om inte du för över 90,000 rubler till det här kontot XXXXXXXXX inom 20 minuter kommer jag att tillfångatas av amerikanska militären och aldrig återses igen."
"Okej. Jag för över pengarna."
***
Stas nickade nöjt, "Då så. Lycka till", han reste sig upp och gick ut ur rummet. Några minuter senare kom en vakt in, "Följ mig", han förde Kolja till ett annat rum där han stannade. "Din saker ligger i soptunnan vid trappen utanför personalingången. Slå här", sa vakten och pekade på sin haka.
"Okej", Kolja slog snabbt ner vakten och gick ut från hotellet utan att hindras av några vakter. Han plockade upp sin kniv och pistol i soptunnan och gick över till affären där han hämtade sina kläder.
6. Natten
Under natten packar Timur in hela sitt laboratorium i lastbilen.
Vasili hjälper honom i lagret och undersöker samtidigt symbolerna på hans bandagerade arm. Han lyckas ta reda på att det troligtvis är arabiska tecken men kan inte översätta dem. Valeriya är kvar på sjukhuset med Yakim, som ska operera magen, och Vasilis fru Taisya som fortfarande är medvetslös. Valeriya berättar att Yakim sa att Rada hade nämnt Lepoykhin. Det verkar konstigt eftersom Rada aldrig har varit med och hjälpt till vid smuggeloperationerna.
Kolja ringer runt bland sina kontakter i Chelyabinsks undre värld för att fixa ett nytt hemligt lager för Timurs experiment och smugglingsoperationen. Efter en del fruktlösa samtal blir han erbjuden ett lager av fixaren Shivenkov vid en övergiven fabrik vid sjön Pervoye. De ska möta Shivenkov vid lagret imorgon kl 15.
7. Det nya lagret
Runt kl 15 kör Kolja, Timur och Vasili in vid den övergivna fabriken där de ska möta Shivenkov. Fabriken är byggd i tegel och ser ut att ha byggts runt sekelskiftet. Den består av två byggnader som förenas av en bro som bildar ett valv man kör igenom in till gården. Lagret ligger på den ena byggnadens sida med stranden mot sjön utanför. På andra sidan av den stora sjön kan man vagt skymta siluetten av Chebyalinsks kärnkraftverk.
På grusgården väntar stiger fixaren Shivenkov ut ur sin bil tillsammans med två grovhuggna livvakter. Hon är en kvinna med rött långt hår, vit pälsjacka och klänning. Under pälsjackan kan hennes gröna ormtatuering vagt skymtas.
Kolja går fram till Shivenkov med Timur och Vasili i släptåg. "Det är inte någon som använder de här fabrikerna, va?"
"Självklart, inte", svarar hon med ett leende, "Ska jag visa er lagret?"
De nickar och Shivenkov låser upp porten in till lagerbyggnaden. Ett gammalt tegelhus med fönster och rostigt plåttak.
Inuti finns det ett litet kök samt en tom lokal sånär som på spindelnät och fågelbon. En del av fönsterna är trasiga och det regnar in genom hål i taket.
"Duger det", frågar hon.
Kolja tittar på Timur som nickar, "Ja, det fungerar", och ivrigt börjar planera hur han ska sätta upp sitt laboratorium. Det nya lagret är mindre än det förra men det finns tre mindre förråd som går att använda som celler för försökspersoner. Även om själva lagerlokalen inte är lika stor kan lastbilen parkeras på gården utan risk för att någon märker den från vägen.
"Jag antar att ni har tagit med er pengarna", säger Shivenkov och Kolja tittar på Timur som betalar henne i kontanter, "Bra, då lämnar jag er att fixa i ordning stället. Jag förväntar mig att ni betalar varje månad." Shivenkov går ut med sina livvakter och Vasili följer efter för att gå till lastbilen.
När Vasili kommer ut ur lagret ser han att ytterligare en bil. En uppfräschad BMW-modell från början av 90-talet. Shivenkov åker iväg i sin bil och ur BMW:n stiger fem beväpnade män som ser ut som gangstrar. Vasili skyndar sig in i lastbilens förarsäte och ringer Kolja.
***
Dörrarna till lagret öppnas och Kolja hör en bekant röst, "Vi är här för att hämta Kolja. Om ni inte försöker något blir ni inte skadade", det är Valentin Yelchukovs röst. Sergeanten för Radoslav, ledaren för Chelyabinskt mäktigaste Vory v zakone (invigda tjuvar).
Timur gömmer sig under diskbänken i köket. Kolja klättrar snabbt ut genom ett fönster och gömmer sig med ryggen mot väggen. En av tjuvarna stiger in i köket och ser det öppna fönstret, "De har stuckit ut".
Valentin och två mannar går ut till gården medan två av tjuvarna genomsöker lagret. En av dem. En jätte till man tittar ut genom det öppna fönstret. Kolja är redo med kniven. När mannen lutar sig ut kastar han sig upp och sticker den stora kniven i mannens hals. Han ramlar ut över Kolja och trots det dödliga såret tar han strypgrepp på honom och börjar banka Koljas huvud mot väggen. Kolja fortsätter sticka kniven i tjuvens hals tills han livlös hasar ner i sjön. Ytterligare en man stiger runt byggnadens hörn och ser den nerblodade Kolja. Snabbt kastar han kniven i tjuvens bröst och springer fram de fem meterna mot mannen. Innan kroppen hunnit ramla ner i vattnet tar Kolja k-pisten ifrån honom. Runt hörnet skymtar han den senige Valentin och en till man stå och vakta utanför lagrets port.
Timur har suttit och hört hur Kolja huggit ihjäl tjuven som ramlade ut genom fönstret. Han har tagit fram elpistolen han tog från Yevreypraksiyas kropp. En tjuv kommer in i köket. Han går förbi Timurs gömställe under diskbänken och sätter Timur elpistolen mot mannens ben. Han faller ihop i en skakande hög på golvet.
Inuti lastbilen ser Vasili hur Kolja gör sig redo bakom byggnadens vägg med k-pisten. Han tar Koljas jaktgevär i passagerarsätet och smyger ut ur lastbilen. Medan Kolja avlossar k-pisten avlossar Vasili ett skott med geväret. Båda tjuvarna faller träffade till marken men Vasili tar chockat stöd mot lastbilens motorhuv. Han är träffad i axeln.
Kolja går fram till tjuvarna. Valentin är vid liv men ligger i plågor efter flera träffar från k-pisten. Mellan blodiga tänder väser han fram, "Du har startat krig med Radoslav. Du kommer att få ångra det här", innan Kolja sparkar till honom i ansiktet så att han förlorar medvetandet. Den andre tjuven är död.
De släpar in Valentin i det nya lagret där Timur får förbinda hans sår medan Kolja släpar in de döda tjuvarnas kroppar i fabriken. Han undrar om det är Shivenkov som avslöjade vart han var för tjuvarna.
De har ett nytt lager men också många nya problem. Ikväll måste de åka och plundra militärförrådet så att de kan sälja vapnen och tjäna mer pengar.
SLUT PÅ SPELMÖTE 1
I ett korrumperat Ryssland, härjat av Sovjettidens rester, bland vapensmugglare, ortodox kristna demonjägare och galna vetenskapsmän i jakten på den perfekta sanningsmaskinen utspelar sig mitt tredje speltest av Kult-hacket som spelas med tre spelare i Jönköping.
Det här är en sammanfattning av första spelmötet från i söndags. Dialogerna är återgivna som jag minns dem.
CHEBYALINSK
Chebyalinsk är en rysk stad, ungefär lika stor som Stockholm, i södra Ural (öster om Uralbergen) ganska nära gränsen mot Uzbekistan. Staden har länge haft stora industrier och under Sovjetunionen skapade Chelyabinsk stridsvagnar, raketgevär och metall. Staden har fortfarande omfattande metallindustrier men är idag en universitet- och kulturstad med många gallerior, teatrar och operahus. Miljöerna är bortsett från centrums flådiga sekelskifteshus ett gytter av grå betonghus i deprimerande miljonprogramsstil. Allting är grått, skitigt och disigt och här är korruptionen närvarande i stadens alla instanser från kioskägare som säljer smuggelvaror åt de invigda tjuvarna (Vory v zakone) till stadshuset där tjänstemännen betalas av metallmagnaterna. Många poliser är lika mycket banditer som lagmän och konkurrerar med tjuvarna om de svarta pengar som går att tjäna.
ROLLPERSONER
KOLJA KRUSCHOV ( Veteranen )
Kolja är en man med hårt ansikte, hårda ögon, senig kropp och praktisk arméklädsel. Han är en f.d. infanterisoldat i ryska armén och försörjer sig numera på att plundra gamla vapenförråd och smuggla vapen till bl a Uzbekistan.
Kolja begick fruktansvärda övergrepp som infanterisoldat i Tjejenien, Uzbekistan och Afghanistan. Han erbjöds en möjlighet till vidareutveckling inom militären genom medicinska tester under slutet av 90-talet men återvände till Chebyalinsk utan minnen av vad han utsatts för.
Sedan de medicinska experimenten lider Kolja av raseriutbrott och posttraumatiska symptom. Han tror att han är lätt galen - att hans undermedvetna talar till honom ibland och tvingar honom att göra saker (Hemsökt).
Kolja har en flickvän, Stanislava, som han är ihop med för sex. Han är svartsjuk med ett extremt kontrollbehov och har flera gånger misshandlat Stanislava. Den senaste gången gick Kolja för långt.
Kolja älskar sin mor Ustinya Kruschov men förnekar det för sig själv.
Mörka hemligheter: Offer för medicinska experiment, Skyldig till brott.
Nackdelar: Förföljelsemani (ryska militären), Förträngning (de medicinska experimenten), Hemsökt.
Fördelar: Raseri, Instinkt.
VASILI SAYANOV ( Gudstjänaren )
Vasili är kort knubbig man i övre medelåldern med runt svettigt ansikte och passionerade ögon. Han har kort tunnt hår och går klädd i ortodox prästkåpa eller kostym. Vasili är präst i Jefrems kyrka, en ortodox kvarterskyrka i Chebyalinsk, och ledare för "De rättrogna" en grupp av tio rättrogna i Jefrems kyrka som hjälper Vasili att jaga och döda de människor som blivit besatta av demoner och onda andar.
Fader Vasili är ett medium. Han blev besatt av en illasinnad ande för första gången under en väns begravning. Vasili började tala i tungor och lyckades efter stor möda få anden att lämna hans kropp.
Vasili är numera exorcist av andar och demoner och folk för besatta personer till Jefrems kyrka där Vasili fördriver entiteterna.
Under det att Vasili blev besatt av en demon fick han reda på förbjuden kunskap. Han kan inte helt minnas det han vet men fragment återkommer med jämna mellanrum. Vasili är jagad av en ortodox exorcistorden kallad St Rusakovs orden. Munkarna har vid flera tillfällen angripit Vasili och ses av De rättrogna som demonernas tjänare.
Vasili har en jämnårig fru, Taisya, och en ung älskarinna, Valeriya. Båda är med i De rättrogna och Taisya vet att Vasili är ottrogen mot henne. Han älskar egentligen Valeriya men hon är gift med Vasilis underpräst Yakim som också är rättrogen.
Vasili och De rättrogna hjälper Kolja Kruschov och Timur Lepoykhin att plundra vapenförråd och smuggla vapen för att kunna beväpna sig själva i kampen mot demonerna.
Mörka hemligheter: Besatt och hemsökt, Förbjuden kunskap.
Nackdelar: Fanatism (ortodox kristendom/demonernas existens), Jagad (St Rusakovs orden), Ofrivilligt medium.
Fördelar: Förhöjt medvetande, Vansinnets röst.
TIMUR LEPOYKHIN ( Vetenskapsmannen )
Timur är en medelålders man med allvarligt ansikte, döda ögon och kort och bred kropp. Han har skägg och svart krulligt hår och bär brun kostym. Timur är en vetenskapsman som experimenterar på människor för att skapa en maskin som kan ta reda på en människas alla hemligheter. Han bär runt på en läderportfölj med en mottagare till sin maskin. Två nålar kan föras in i en människas nacke (upp i hjärnan) för att överföra information till Timurs maskin i laboratoriet.
Timur var ursprungligen forskare i ryska militären och experimenterade med kemisk krigsföring. Hans experiment ledde till att en afghansk by, Akhár, utplånades och Timur hängdes ut i de ryska tidningarna som krigsförbrytare. Timur var själv närvarande vid Akhárs utplåning men har förträngt vad som hände.
Under samma tid hade Timur en fru Uliana och två barn, sonen Terenti och dottern Zoya. Terenti och Zoya användes som försökspersoner vid Timurs tidiga experiment med att avslöja människans hemligheter. Timur övergav familjen strax efter Akhárs utplåning.
På flykt undan rättvisan sökte Timur sin fristad hos al qaida där han jobbade med att förhöra amerikanska krigsfångar. Timurs förhör var integrerade med de experiment han forskar på än idag - en maskins som kan läsa människors tankar. När USA invaderade Afghanistan blev Timur jagad av CIA. Han flydde tillbaka till Chelyabinsk där han i hemlighet fortsatte att experimentera.
Idag försörjer Timur sin forskning med pengar från vapensmuggling tillsammans med Kolja Kruschov och Vasili Sayanov. Plundringen av gamla militärförråd ger även Timur tillgång till kemikalier som annars är svåra att få tag på.
Timur har en försöksperson inlåst i sitt laboratorium. En ung hemlös man, Pytr Karzhov, som hittades av Timur och Kolja i en gränd. Pytr påstår sig vara son till oligarken Valeri Karzhov.
Timur åtrår i hemlighet kassörskan Raisa på Vikulins lagerbutik där han köper kemikalier till sina experiment.
Maskinen Timur läser av människor med består av en tank fylld med kemiska vätskor där försökspersoner stängs in. Tanken är kopplad till maskiner och monitorer med vilka Timur kan läsa av försökspersonens mörkaste hemligheter.
Mörka hemligheter: Ansvarig för medicinska experiment, Övernaturlig upplevelelse (utplåningen av Akhár).
Nackdelar: Dåligt rykte (krigsförbrytare), Förträngning (Akhár), Jagad (CIA).
Fördelar: Föremål pratar, Hjärnscanning.
HISTORIA
• Timur övergav Kolja när polisen upptäckte dem när de försökte kidnappa en försöksperson till Timurs experiment. Kolja tvingades ta personen som gisslan och hamnade i eldstrid med polisen. Gisslan dog och Kolja lyckades fly.
• Timur experimenterar på Kolja för att hjälpa honom ta reda på vad som hände under de medicinska experimenten.
• Vasili har gett Kolja alibi till polisen vid en stöldutredning.
• Kolja har biktat sina krigsförbrytelser för Vasili.
• För några månader sedan hjälpte Kolja Timur att utföra ett experiment som gick fruktansvärt fel. Försökspersonen var Rada, den yngre systern till Vasilis älskarinna Valeriya. Rada fick oanade krafter och var nära att döda Timur med telepatisk kontroll innan Kolja lyckades avbryta henne. Hon flydde och har inte setts till sedan dess.
• Timur utförde en avläsning i sin maskin på Vasilis svåger Rurik men något gick fel och Rurik dog. Vasili trodde att Rurik kanske samarbetade med St Rusakovs orden men fick aldrig veta om Rurik var skyldig eller inte.
FÖRSTA SPELMÖTET
De hållhakar jag fick innan vi började spela var:
• En för Koljas Hemsökt.
• En för Vasilis Jagad (St Rusakovs orden).
• Tre för Timurs Jagad (CIA).
1. Petrov
Vi började på Koljas stamhak, en skitig klubb i ett av Chebyalinsks skummare områden. Kolja satt och drack billig vodka med sin gamla armépolare Igor. In i baren stiger Petrov, bror till Koljas flickvän Stanislava (som Kolja misshandlade rejält för några dagar sedan). Tillsammans med Petrov är två män som Kolja tror sig känna igen som invigda tjuvar.
Kolja låtsas inte om Petrov men han kommer ändå fram till båset Kolja och Igor sitter i. Medan de två tjuvarna (som Petrov presenterar som Rodya och Chupov) täcker utvägarna från båset sätter sig Petrov bredvid Kolja och frågar om han träffat Stanislava på sistonde. Det syns på lång väg att Petrov är ute efter hämnd men Koljas kompis Igor som alltid har varit lite naiv fattar ingenting.
Petrov ber Kolja följa med honom och de andra två ut i gränden utanför baren och snacka lite och Kolja blir rasande. Han krossar vodkaglaset i Petrovs ansikte som snabbt förvandlas till ett gytter av krossade ben och glasskärvor och vrålar åt Rodya och Chupov att ta Petrov och sticka ifall de inte också vill råka illa ut. Rodya funderar först på att ta rådet men Chupov hindrar honom och drar sin pistol.
Kolja kastar sig över bordet och slår till Chupov som faller omkull. När Rodya drar en pistol tar Kolja tag i hans arm och tvingar upp pistolen under hakan innan han klämmer ihop Rodyas fingrar. Kulan går rätt igenom Rodyas huvud. Han sliter pistolen ur den döda Rodyas grepp och kastar sig bakom bordet medan Chupov avlossar sin pistol från golvet. Med ett välriktat skott i huvudet dödar Kolja Chupov och går kallt fram till Petrov som nu ramlat ner på golvet där han ligger och gnyr i en pöl av blod från hans vanställda ansikte. "Om du någonsin pratar om Stanislava med mig igen, kommer jag att döda dig fattar du", väser Kolja till Petrov med pistolen mot Petrovs huvud. Han ser sig omkring på de chockade bargästerna och går ut med den förvånade Igor ut från baren.
2. Kyrkan
Fader Vasili hade precis avslutat förmiddagens predikan i Jefrems kyrka och församlingens medlemmar var på väg ut från kyrkan då Yakim, den lägre prästen steg fram till honom.
"Du kanske har märkt att Taisya inte var här idag", sa den långe och stilige Yakim och Vasili nickade. "Jag hörde mig för och hon sågs tillsammans med Rada utanför Radas hus imorse."
"Va, Rada? Är hon tillbaka?"
"Vi vet ju inte vart Rada har varit men rykten säger att hon stuckit iväg med en man. Jag vill gå dit och undersöka saken. Jag kan ta med mig Zinoviy". Yakim nickade åt den råttnäste mannen som väntat några steg bort men nu snabbt kom framilande med ett skadeglatt leende över läpparna.
Zinoviy kunde inte dölja att det faktum att Vasilis fru setts med bortstrykerskan Rada gladde honom innerligt. Utan att kunna dölja skadeglädjen sa han, "Jag hörde att Tasiya hade setts med Rada. Men det är nog ingen fara, Vasili. Tasiya har ju alltid varit för snäll för sitt eget bästa."
"Ja", Vasili vände bort blicken mot Yakim, "Bege er dit och ring mig när ni talat med dem."
"Självklart", Yakim var på väg att gå men vände sig sedan om, "Förresten, jag har inte berättat för Valeriya ännu. Du vet hur orolig hon har varit. Jag vill inte säga något förrän jag har sett Rada. Kan du vänta med att berätta?"
Vasili nickade och såg de två männen gå iväg. Endast Valeriya var kvar och nu när hon sett att salen var tom gick hon fram till Vasili. De bestämde att de skulle träffas på Victoria Hotel senare under dagen och Vasili tog sin bil hem till lägenheten.
3. Mr Nesterov och Yevreypraksiya
Timur vaknade i sin bostad, det ena rummet i lagrets ena sida, det som tidigare varit ett personalrum med kök och omklädningsrum. Han klädde snabbt på sig och gick ut genom det till största del tomma lagret bort till den andra lokalen. I hyllorna stod tomma rader av tomma trälådor och på det lappade plåttaket smattrade höstregnet. Längst bort vid lastutgången stod Timurs gamla armélastbil, den han och Kolja använde för att stjäla och smuggla vapen. På motsatt långsida låg det rum som användes som Timurs laboratorium. Liksom hans bostad var det knappt större än en container med en dörr i ena kortsidan och fönstrerna överspikade för att hindra all insyn från snokande inkräktare.
I det första rummet i laboratoriumet stod den tunga plåttanken med inkopplade slangar, sladdar och monitorer och arbetsdatorn vid skrivbordet. Laboratoriets inre rum var blockerat av en rejäl dörr med en lucka i huvudhöjd.
Timur öppnade luckan för att skjuta in en skål med frukost till Pytr, hans försöksperson. Pytr, utmärglad och rakad i en sjukhusskjorta som en gång varit vit, gick omedelbart fram till luckan med uppspärrade ögon. "De är här", mumlade han, "Kostymerna går i cirklar runt väggarna."
"Har du drömt det", frågade Timur skeptiskt.
"Jag såg det i mitt huvud. Som på en TV fast bakom ögonlocken", förklarade Pytr, "De är på väg in nu."
"Ja ja, okej. Här har du din frukost", Timur körde in skålen och stängde luckan. Han funderade på ifall det kunde vara en bieffekt av drogerna i tanken som han använt senast på Pytr. När han gick ut ur laboratoriet och såg han till sin förvåning en knubbig man i grå kostym och en tunn krans av hår runt huvudet stå och titta i en av trälådorna i andra änden av lagret.
Timur tog portföljen med hjärnscannermottagaren från laboratoriet, låste dörren och gick med så tysta steg han kunde förmå bort mot mannen.
När han gått de 50 meterna och var några steg från mannen, som fortfarande stod och rotade genom den flisfyllda trälådan hörde Timur ett harklande bakom sig. Strax bakom honom hade ytterligare en kostymklädd man dykt upp. Den här mannen var smal med svart bakåtkammat hår och stiliga drag. Även han bar en portfölj och kostym i samma gråa färg som den knubbige mannens.
"Goddag", sade han med ett leende och räckte fram handen mot Timur, "Mitt namn är Vaska Nesterov och det där är min kollega Taras Yevreypraksiya."
"Goddag", Timur skakade nervöst Nesterovs hand.
"Vi är från miljöinspektionen", sade Nesterov och log, "Jag och Taras är här för att inspektera lagret."
Nesterov pratade en utmärkt ryska. Nästan för perfekt. Timur kunda knappt dölja sin oro, "Har ni papper som bekräftar detta?"
"Självklart. Vänta lite", Nesterov öppnade sin portfölj och drog upp ett dokument med underskrifter och stämplar som han höll upp för Timur. Det såg vid första anblicken okej ut och Timurs oro växte allt mer.
"Är ni möjligtvis Mr Lepoykhin", frågade Nesterov.
"Äh.. nej. Jag heter Tatarev. Jag jobbar för Mr Lepoykhin."
"Åh, vad bra då kanske ni kan visa oss runt i lagret, Mr Tatarev?"
"..ja. Det kan jag."
"Ska vi börja här borta", frågade Nesterovs knubbige kollega, Taras och gick beslutsamt bort mot Timurs laboratorium. Som tur var hade Timur låst de många låsen på dörren.
"Jag har tyvärr inte nycklarna in dit. Endast min chef, Lepoykhin, har dem. Jag kan ju ringa och be honom komma hit."
"Ja, visst", Mr Nesterov och Yevreypraksiya log mot honom, "Gör ni det så väntar vi här så länge."
***
Kolja stod inne på en toalett och plockade ut glasbitar ur handen då mobilen ringde.
"Ja, det är Kolja här."
Efter ett nervöst mumlande hörde han Timurs röst, "Det är folk här. De säger att de är från miljöinspektionen och ska inspektera lagret."
"Ja, det är väl inte mitt problem", Kola sköljde av blodet från handen.
"Om de inspekterar lagret kommer de att hitta tillräckligt för att avslöja vår smuggeloperation. Vi kommer alla att åka dit."
"Okej. Jag kommer så fort jag kan. Uppehåll dem så länge." Han lade på och gick ut från restaurangen. Jackan och byxorna var fortfarande nerblodade men det syntes dåligt på de mörka färgerna. Kolja kallade in en taxi.
***
Timur gick tillbaka in till Mr Nesterov och Yevreypraksiya, "Min chef kommer snart. Skulle jag få se på era papper igen?"
"Ja, visst", Mr Nesterov räckte honom dokumentet och Timur tog det i händerna och började koncentrera sig. Han såg en amerikansk militär. Dokumentets skapare. De många utmärkelserna på hans uniform visade på att mannen var högt uppsatt. Han satt vid ett skrivbord i ett militärt tält.
Det måste ha gått några minuter för Mr Nesterov och Yevreypraksiya, om det var männens namn, tittade skeptiskt på Timur. Han gav tillbaka dokumentet till Nesterov, "Allt verkar ju vara i sin ordning. Vill ni möjligtvis ha en kopp kaffe medan vi väntar på Mr Lepoykhin?"
"Ja, varför inte", svarade Mr Nesterov och Timur visade dem bort till köket där han satte på en kanna med billigt kaffe.
Nesterov plockade upp ett fotografi ur sin portfölj och höll fram för Timur,"Är det här Mr Lepoykhin", frågade Nesterov medan han smuttade på det bittra kaffet.
Fotografiet var ungefär tio år gammalt och taget på Timur Lepoykhin i ett ryskt militärt läger. Han var klädd i militära kläder, 10 kilo lättare och hade inget skägg på bilden. "Nej, jag känner inte igen honom", muttrade Timur nervöst.
***
Kolja steg ur taxin på den ödsliga vägen i industriområdet utanför lagret. Här låg rader av industrifabriker och lagerbyggnader. Mitt i "Chelyabinskey metallurgicheskly kombinat" ett industriområde som utgjorde en tredjedel av Chelyabinsk.
Regnet föll ner på grusgården utanför lagret. På uppfarten stod en svart BMW parkerad. För dyr för att tillhöra vanliga ryska tjänstemän. Kolja skar sönder däcken med sin armékniv och kollade magasinet i pistolen han tagit från Chupov. Det var några patroner kvar. Sedan tog han ett varv runt lagret för att se ifall det fanns fler kostymer än de två som var med Timur.
***
Timur hörde hur dörren till lagret öppnades. Han gick ut ur köket med Nesterov och Yevreypraksiya strax bakom sig. I dörröppningen stod Kolja och väntade.
Kolja kunde se att den knubbige mannen var tränad för strid. Fast han försökte dölja det följde mannen hela tiden Kolja med vaksam blick och hade handen redo som för att snabbt kunna dra ett vapen ur portföljen.
"Mr Lepoykhin", sade Nesterov och gick fram emot honom med utsträckt hand. Kolja väntade inte utan tog snabbt den lättare mannens arm och kastade honom över axeln mot den knubbige Yevreypraksiya som flög omkull med Nesterov över sig.
Timur började springa bortåt mot lagerhyllorna. Kolja kunde se hur Yevreypraksiya drog ut en pistol ur sin portfölj och öppnade eld mot honom. Ett skott tog Kolja i benet och han föll omkull. Nesterov sprang iväg efter Timur och hans Yevreypraksiya låg död på lagergolvet.
Kolja sprang efter och Nesterov skjöt mot honom med en tyngre pistol. Han vek runt en ställning med lådor, utom skotthåll för Kolja.
I en hylla gömd bland lådorna såg Timur hur Nesterov kom springande med pistolen. Han visste att agenten skulle hitta honom om han inte gjorde något och kastade ett rör från hyllan mot Koljas håll för att driva agentens uppmärksamhet från honom själv.
Kolja sprang runt hörnet och möttes av Nesterovs tunga eldgivning. Han stannade upp och ignorerade kulorna som ven runt honom. Med ett välriktat skott i Nesterovs ben fällde han agenten till marken.
När Kolja kom fram till Nesterov kastade han bort pistolen. Det blödde rejält från mannens lår och han bad om nåd med händerna uppsträckta mot Kolja, "Döda mig inte. Jag har familj."
4. Rada
Fader Vasili satt hemma i sin ombonade lägenhet i kvarteret Nagornaya då mobilen ringde.
Yakims röst, "Vi är i lägenheten. Rada är här men Taisya är avsvimmad."
"Vaddå? Har hon blivit angripen?"
"Jag vet inte vad som hänt men du behöver komma hit."
"Okej, jag tar med några rättrogna och kommer omedelbart."
Vasili ringde tre av de rättrogna och bad dem möta honom utanför hans hus. De tog hans bil till Radas lägenhet. Den kraftige och rundlagde krigsveteranen Vladlen körde bilen. Vilen var en ung och muskulös man med en kökskniv inlindad i tyg i fickan och Roma med mustasch och iklädd en filtrock bar en Makarovpistol i fickan.
Det var inte långt till Rada. Alla medlemmar i Jefrems kyrka var bosatta i bostadsområdet Nagornaya. De gick tillsammans in i Radas port, en av många i det stora betongblocket.
I entrén stod den råttnäste Zinoviy vänd mot väggen med ett fåraktigt leende över läpparna. Vasili gick fram till honom och lade en hand på hans axel. Han såg en by med brinnande hus, hörde explosioner och skrik, barn som grät. Vasili kunde känna att det befann sig en afghansk pojke i Zinoviy. Pojken var efterbliven och han förstod inte vart han var någonstans. Han var rädd för "Doktorn" och letade efter sina föräldrar.
Zinoviy vände sig om mot Vasili och de tre rättrogna. Han talade på arabiska. Verkade fråga efter någon.
Vilen såg rädd ut, "Vad ska vi göra, Zinoviy är besatt eller nåt?"
"Vladlen, du stannar här och tar hand om Zinoviy", Vasili tittade på Vilen, "Du och Roma följer med mig upp till Radas lägenhet.
Den store Vladlen tog tag i Zinoviy och förde bort honom, "Lugn", upprepade han samtidigt som han föste bort honom från de andra. Den besatta Zinoviy verkade göra lugnas av Vladlens mörka röst.
Vasili gick vidare upp för trappen, tätt åtföljd av Vilen och Roma. Vilen höll sin kniv i handen och Roma hade tagit upp pistolen ur fickan.
"Tror du att det finns fler demoner där uppe", frågade Vilen.
"Kanske. Men gör ingenting förrän jag säger till", sade Vasili och tittade lugnande på honom.
De kom fram till Radas dörr som var på glänt. Steg in i hallen och såg Yakim stå i vardagsrummet och vänta på dem. I soffan låg Vasilis fru Taisya till synes medvetslös med blod rinnande från munnen.
"Vad har hänt", frågade Vasili.
"Jag är ledsen", Yakim lyfte en pistol mot Vasili och de två andra, "Jag kunde inte stå emot henne."
Fotsteg hörde bakom dem. Rada stod i hallen. Hon var blond som sin syster Valeriya men spinkigare, fortfarande inte färdigvuxen. Radas ögon var uppspärrade. Vasili kunde känna att flera andar var fångade inuti henne. Likt tentakler sträckte hennes medvetande sig bort till Yakim och det närmade sig Vasili och de två andra.
I panik ropade Vasili, "Yakim är besatt av en demon."
Vilen tittade skräckslaget på honom och sprang sedan fram och högg kniven i Yakims mage. Roma riktade pistolen mot Yakim men kunde inte bestämma sig för om han skulle skjuta.
En av Radas tentakler vidrörde Vasili och han kände hur hans medvetande gav plats. Medan han förflyttades utanför sin kropp kunde han se hur Vilen gråtande släppte den blodiga kniven, "Förlåt", upprepade han till Yakim som fallit omkull på golvet i Radas vardagsrum.
Väsendet som besatte Vasili tog upp den blodiga kniven, kavlade upp ena ärmen och började rista in något i Vasilis underarm. Han kunde känna smärtan men var oförmögen att återta kontrollen.
Lika plötsligt som anden tagit Vasilis kropp i besittning var den försvunnen igen. Vasili återvände omedelbart till sin kropp. Roma stod förvirrat med pistolen osäker på vad han skulle göra. Vilen knäböjde vid Yakim som låg stönande av smärta med händerna för knivsåret i magen. Rada var försvunnen.
Vasili ignorerade smärtan från sin vänsterarm och gav order till Roma och Vilen, "Ta Taisya och Yakim och bär ner dem till bilen. Vi måste ta dem till sjukhus." Fortfarande gråtande tog Vilen upp den sårade Yakim i famnen medan Roma tog Taisyas medvetslösa kropp. De gick när till entrén där anden hade lämnat Zinoviy. Tillsammans begav de sig till sjukhuset.
5. Agenterna
Kolja och Timur hade släpat in den sårade Nesterov i laboratoriet där de lagt ner och spänt fast honom på en brits. Medan Kolja gick ut och genomsökte den andra agenten tog Timur hand om Nesterovs skador. Efter att han var klar var mannen medvetslös och Kolja kom in med Yevreypraksiyas tillhörigheter.
I männens portföljer hittade de dokument från miljöinspektionen som såg äkta ut. De båda männen bar id-kort med namnen som de presenterat sig som och förutom lite småkontanter, en elpistol och ett kvitto från Victoria Hotel, inne i stan, hittade de inga mer spår på dem.
Efter att de diskuterat en stund bestämde sig Timur för att genast börja montera ner sitt laboratorium för förflyttning till en annan lokal. Kvällens inbrott på ett armélager ute på landsbygden ställdes in och Timur ringde fader Vasili för att få hjälp med att packa ner laboratoriet.
Kolja bestämde sig för att åka till Victoria Hotel och se om han kunde hitta mer spår efter Vaska Nesterov och Taras Yevreypraksiya.
***
Kolja steg av bussen utanför Victoria Hotel. Ett vitt sekelskifteshus på tio våningar med en spårvagnshållplats precis utanför. Efter att ha rekogniserat huset bestämde sig Kolja för att försöka ta sig in via personalingången vid en bakdörr i en gränd på hotellets baksida.
Han smög in genom dörren och såg ett omklädningsrum. I ett öppet skåp hängde en servitörs kläder på en galge. Kolja började byta om och hade fått på sig kläderna då en man steg ut ur en av toaletterna i omklädningsrummet.
"Vad gör du med mina kläder", frågade mannen och gick långsamt runt Kolja mot dörren.
Utan att säga något försökte Kolja kasta sig fram mot mannen men han hann ut genom dörren och ropade högt, "Hjälp! Det är en tjuv i omklädningsrummet."
Kolja samlade ihop sina tillhörigheter i famnen och sprang ut mot dörren ut i gränden. Vid trappen ut snubblade han omkull och han kände hur någon sprang ifatt och tryckte ner honom mot marken, "Stilla."
Med all sin kraft kastade sig Kolja bakåt och kände hur mannen slog in i trappen bakom dem. Han sprang allt han förmådde ut genom gränden till spårvagnshållplatsen.
Efter att Kolja hämtat andan och märkt att ingen sprungit efter honom gick han bort till en affär i närheten. Han köpte en plastpåse, stoppade ner sina kläder i den och övertalade mannen i kassan att låta honom lämna kassen där en stund. Med kniven och pistolen instoppade innanför den röda servitörskavajen gick Kolja lugnt över gatan och in genom hotellets entré.
Utan att se sig omkring fortsatte han fram genom receptionen till en dörr till trapporna. En röst avbröt honom, "Stanna där du är." När Kolja såg sig omkring var han omringad av fem hotellvakter som tittade på honom med roade blickar.
"Vad är du för en idiot som först stjäl något och sedan kommer tillbaka igen", en man med svart gråsprängt hår och respektingivande kroppsbyggnad flinade mot honom, "Följ nu lugnt med. Bråkar du så kan jag lova att mina mannar inte har något emot att ge dig lite stryk. Du slog ju trots allt ner Vas på baksidan."
Kolja fördes in i ett låst rum i vakternas lokaler på hotellet. En man vaktade vid dörren medan mannen med det gråsprängda håret satte sig på andra sidan bordet, "Mitt namn är Stas Semerikov, jag är vaktchefen här på Victoria Hotel", han tittade på Kolja som satt tyst och tittade på honom, "Du behöver berätta för mig varför jag inte ska ringa polisen. Du har trots allt stulit från hotellet, slagit ner en vakt och försökt att ta dig in här förklädd."
Kolja skärskådade Semerikov, "Du är gammal polis eller militärpolis, va?"
Vaktchefen log, "Ja, före detta polis. Och du är militär", Kolja nickade, "Så varför vill en militär bryta sig in här?"
"Jag råkade på två personer som utgav sig för att vara något de inte var. Vaska Nesterov och Taras Yevreypraksiya. De bodde här och jag vill ta reda på vilka de är och vad fan de vill. Det enda jag vill göra är att kolla igenom deras rum. Låter du mig göra det ska jag inte bråka med dig."
"Amerikanerna", Stas mötte Koljas blick, "Varför är de ute efter dig?"
"Hur fan kan du veta att de är amerikaner? Står du på deras sida? Du kan inte stå på amerikanernas sida. Du är väl inte förrädare!"
Stas reste sig upp, "Vänta lite", och gick ut ur rummet. Han kom snabbt in igen och satte sig ner, "Det enda amerikanerna vill efter den 11 september 2001 är att fånga terrorister. Jag vet inte varför de är ute efter dig men det är för sent nu. Det är någon här som vill möta dig", Stas Semerikov reste sig upp och dörren öppnades. Medan Stas och vakten vid dörren gick ut steg en annan man in i rummet. Han var vältränad med blont hår i stubb. Klädd i grå kostym.
"Vem fan är du", frågade Kolja argt.
Utan att visa några känslor frågade mannen på utmärkt ryska, "Vet du vart mina två mannar är och vart Timur Lepoykhin finns?"
Kolja satt bara tyst och stirrade på mannen.
"Du kan antingen berätta för mig och få en rejäl summa pengar. Tillräckligt för att du aldrig ska behöva arbeta igen", mannen lät orden sjunka in hos Kolja, "Eller så kan du bli bortförd till en hemsk plats och aldrig återses igen. I vilket fall som helst så kommer du att berätta vad du vet för mig."
Koljas blick mörknade, "Nesterov skar jag halsen av och Yevreypraksiya är uspridd på så pass många platser att du aldrig kommer att hitta honom igen."
Mannen reste sig upp från sin stol, "Vi ses snart igen." Kolja reste sig upp och övervägde att hoppa på honom. Mannen stannade och tittade in i Koljas ögon. Kolja såg att något var fel. Det fanns inget liv i amerikanens blå ögon. De var inte känslokalla eller hårda de saknade helt enkelt mänsklighet. Han hejdade sig. Kolja hade en känsla av att det skulle sluta illa om han hoppade på den här mannen.
Amerikanen nickade och steg ut ur rummet.
Stas kom strax in i rummet igen. Han satte sig ner, "Vi har inte lång tid på oss. Du kan komma härifrån men då måste du betala mig. Jag ger dig mitt kontonummer och du ser till att pengarna överförs. Sedan kommer en vakt att ensam föra dig till ett annat rum. Du slår ner honom och går ut härifrån. Du har tjugo minuter på dig innan amerikanen återvänder", Semerikov räckte Kolja sin mobil och väntade på andra sidan bordet.
***
Vasili höll på att hjälpa Timur att montera ner laboratoriet. Han tog upp sin ringande mobil, "Hallå?"
"Det är Kolja. Du måste låna mig pengar. Om inte du för över 90,000 rubler till det här kontot XXXXXXXXX inom 20 minuter kommer jag att tillfångatas av amerikanska militären och aldrig återses igen."
"Okej. Jag för över pengarna."
***
Stas nickade nöjt, "Då så. Lycka till", han reste sig upp och gick ut ur rummet. Några minuter senare kom en vakt in, "Följ mig", han förde Kolja till ett annat rum där han stannade. "Din saker ligger i soptunnan vid trappen utanför personalingången. Slå här", sa vakten och pekade på sin haka.
"Okej", Kolja slog snabbt ner vakten och gick ut från hotellet utan att hindras av några vakter. Han plockade upp sin kniv och pistol i soptunnan och gick över till affären där han hämtade sina kläder.
6. Natten
Under natten packar Timur in hela sitt laboratorium i lastbilen.
Vasili hjälper honom i lagret och undersöker samtidigt symbolerna på hans bandagerade arm. Han lyckas ta reda på att det troligtvis är arabiska tecken men kan inte översätta dem. Valeriya är kvar på sjukhuset med Yakim, som ska operera magen, och Vasilis fru Taisya som fortfarande är medvetslös. Valeriya berättar att Yakim sa att Rada hade nämnt Lepoykhin. Det verkar konstigt eftersom Rada aldrig har varit med och hjälpt till vid smuggeloperationerna.
Kolja ringer runt bland sina kontakter i Chelyabinsks undre värld för att fixa ett nytt hemligt lager för Timurs experiment och smugglingsoperationen. Efter en del fruktlösa samtal blir han erbjuden ett lager av fixaren Shivenkov vid en övergiven fabrik vid sjön Pervoye. De ska möta Shivenkov vid lagret imorgon kl 15.
7. Det nya lagret
Runt kl 15 kör Kolja, Timur och Vasili in vid den övergivna fabriken där de ska möta Shivenkov. Fabriken är byggd i tegel och ser ut att ha byggts runt sekelskiftet. Den består av två byggnader som förenas av en bro som bildar ett valv man kör igenom in till gården. Lagret ligger på den ena byggnadens sida med stranden mot sjön utanför. På andra sidan av den stora sjön kan man vagt skymta siluetten av Chebyalinsks kärnkraftverk.
På grusgården väntar stiger fixaren Shivenkov ut ur sin bil tillsammans med två grovhuggna livvakter. Hon är en kvinna med rött långt hår, vit pälsjacka och klänning. Under pälsjackan kan hennes gröna ormtatuering vagt skymtas.
Kolja går fram till Shivenkov med Timur och Vasili i släptåg. "Det är inte någon som använder de här fabrikerna, va?"
"Självklart, inte", svarar hon med ett leende, "Ska jag visa er lagret?"
De nickar och Shivenkov låser upp porten in till lagerbyggnaden. Ett gammalt tegelhus med fönster och rostigt plåttak.
Inuti finns det ett litet kök samt en tom lokal sånär som på spindelnät och fågelbon. En del av fönsterna är trasiga och det regnar in genom hål i taket.
"Duger det", frågar hon.
Kolja tittar på Timur som nickar, "Ja, det fungerar", och ivrigt börjar planera hur han ska sätta upp sitt laboratorium. Det nya lagret är mindre än det förra men det finns tre mindre förråd som går att använda som celler för försökspersoner. Även om själva lagerlokalen inte är lika stor kan lastbilen parkeras på gården utan risk för att någon märker den från vägen.
"Jag antar att ni har tagit med er pengarna", säger Shivenkov och Kolja tittar på Timur som betalar henne i kontanter, "Bra, då lämnar jag er att fixa i ordning stället. Jag förväntar mig att ni betalar varje månad." Shivenkov går ut med sina livvakter och Vasili följer efter för att gå till lastbilen.
När Vasili kommer ut ur lagret ser han att ytterligare en bil. En uppfräschad BMW-modell från början av 90-talet. Shivenkov åker iväg i sin bil och ur BMW:n stiger fem beväpnade män som ser ut som gangstrar. Vasili skyndar sig in i lastbilens förarsäte och ringer Kolja.
***
Dörrarna till lagret öppnas och Kolja hör en bekant röst, "Vi är här för att hämta Kolja. Om ni inte försöker något blir ni inte skadade", det är Valentin Yelchukovs röst. Sergeanten för Radoslav, ledaren för Chelyabinskt mäktigaste Vory v zakone (invigda tjuvar).
Timur gömmer sig under diskbänken i köket. Kolja klättrar snabbt ut genom ett fönster och gömmer sig med ryggen mot väggen. En av tjuvarna stiger in i köket och ser det öppna fönstret, "De har stuckit ut".
Valentin och två mannar går ut till gården medan två av tjuvarna genomsöker lagret. En av dem. En jätte till man tittar ut genom det öppna fönstret. Kolja är redo med kniven. När mannen lutar sig ut kastar han sig upp och sticker den stora kniven i mannens hals. Han ramlar ut över Kolja och trots det dödliga såret tar han strypgrepp på honom och börjar banka Koljas huvud mot väggen. Kolja fortsätter sticka kniven i tjuvens hals tills han livlös hasar ner i sjön. Ytterligare en man stiger runt byggnadens hörn och ser den nerblodade Kolja. Snabbt kastar han kniven i tjuvens bröst och springer fram de fem meterna mot mannen. Innan kroppen hunnit ramla ner i vattnet tar Kolja k-pisten ifrån honom. Runt hörnet skymtar han den senige Valentin och en till man stå och vakta utanför lagrets port.
Timur har suttit och hört hur Kolja huggit ihjäl tjuven som ramlade ut genom fönstret. Han har tagit fram elpistolen han tog från Yevreypraksiyas kropp. En tjuv kommer in i köket. Han går förbi Timurs gömställe under diskbänken och sätter Timur elpistolen mot mannens ben. Han faller ihop i en skakande hög på golvet.
Inuti lastbilen ser Vasili hur Kolja gör sig redo bakom byggnadens vägg med k-pisten. Han tar Koljas jaktgevär i passagerarsätet och smyger ut ur lastbilen. Medan Kolja avlossar k-pisten avlossar Vasili ett skott med geväret. Båda tjuvarna faller träffade till marken men Vasili tar chockat stöd mot lastbilens motorhuv. Han är träffad i axeln.
Kolja går fram till tjuvarna. Valentin är vid liv men ligger i plågor efter flera träffar från k-pisten. Mellan blodiga tänder väser han fram, "Du har startat krig med Radoslav. Du kommer att få ångra det här", innan Kolja sparkar till honom i ansiktet så att han förlorar medvetandet. Den andre tjuven är död.
De släpar in Valentin i det nya lagret där Timur får förbinda hans sår medan Kolja släpar in de döda tjuvarnas kroppar i fabriken. Han undrar om det är Shivenkov som avslöjade vart han var för tjuvarna.
De har ett nytt lager men också många nya problem. Ikväll måste de åka och plundra militärförrådet så att de kan sälja vapnen och tjäna mer pengar.
SLUT PÅ SPELMÖTE 1