Re: KULT [lite OT]
"Jag förstår dig Bearnie.. Innan jag träffade min flickvän/sambo som jag nu har varit tillsammans med i snart 7 år..."
7 år? Ballt. Anledningen till att jag skrev "tjejer" i pluralis är att sedan jag införskaffade Kult-boken i somras så har jag hunnit med två flickvänner och ett par potentater. Jag tvingas alltså gå och gömma bokfan jämt och ständigt. Jag kanske borde börja kila lite stadigare...
"... så var väl knappast det första jag beskrev om mig själv att jag spelade rollspel."
Det kanske inte är det första jag nämner heller (för rollspel är definitivt inte mitt enda intresse, liksom... dessutom är det tuffare att säga att man lirar fotboll (och sedan mirakulöst glömma nämna att man gör det i en korp-serie)), men det är inte heller någonting jag räds. Det får gärna vara på mina förutsättninger dock, inte att det ligger en mystisk bok i mitt vardagsrum.
"Jag ser dock monster och liknande som befolkar DoD världen lika illa som razider, nefariter. När det gäller ritualer så kan DoDs vara lika illa."
Där är jag benägen att inte hålla med. Kult tar upp ockultism, samlagsmagi, satanism och liknande på ett sätt som är betydligt mycket svårare för en oinsatt att koppla samman med sagan och fantasin. Jag ser mycket av tanken med Kult är att det ligger så nära våran verklighet att man ryggar tillbaka - vi känner igen oss i "lögnen" i spelet men när "verkligheten" dyker upp känner vi obehag.
D&Ds (för det är väl Dungeons & Dragons du menar?) mer skrämmande inslag är inte förankrade i vår världs inslag av satanism och kultism, utan mer i sagomyten av dessa. Jag förväntar mig inte att jag behöver förklara att jag faktiskt inte tror på något i Forgotten Realms i verkligheten, men när det kommer till gnosticismen i Kult blir det svårare (det är ju dessutom en redan existerande myt/religion/livssyn förankrad i flera världsreligioner). En nekromantiker som uppkallar döda är betydligt lättare att känna igen som en ren fantasi (samt satt i den pseudomedeltida settingen med drakar och maffiga svärd), än en av Kults mer verklighetstrogna satanister t ex.
Så jag slipper problemet med att någon skulle missförstå vad boken faktiskt innehåller genom att ha t ex D&D som exempelrollspel. Vad jag däremot inte slipper är kommentarer som "ah, så ni sitter och berättar sagor till varandra... så gulligt!" men det är faktiskt mer charmigt än att de tar mig för ett svartkonstpervo...