RasmusL;n105729 said:
Det var intressant. Den artikeln startade ett antal nya tankebanor i olika riktningar. Flera av dem i motsatt riktning till vad Moore skrev.RasmusL;n105729 said:
Moore bygger halmdocka. Vad jag vet har ingen sagt att ingen ska "utilize"; vad som brukar pratas om när det gäller sexistiska, rasistiska, homofoba etc. karikatyrer och symboler är det han helt hoppar över; "reclaim". Men Moore låtsas som att han inte förstår vad "reclaim" betyder och argumenterar sedan helt och hållet mot "utilize". Han förvandlar kritik mot att han som vit man försökt "reclaima" en rasistisk karikatyr till låtsaskritik om att författare inte får skriva om folk som inte är som de själva. Ser han verkligen inte skillnaden?The idea that it is not the place of two white men to ‘reclaim’ (although I’m not certain that’s exactly what we were doing) or otherwise utilise a contentious black character, unless I am to understand that this principle only applies to white men using black characters, would appear to be predicated upon an assumption that no author or artist should presume to use characters who are of a different race to themselves.
"Forbidden"? Nej. Bör det finnas fiktiva figurer som vissa författare bör vara försiktiga med att använda, eller bör utsättas för kritik om de använder? Ja.I imagine that the real question that is being asked in all this is actually ‘shouldn’t there be some fictional figures who, for whatever reason, authors and artists are forbidden to examine or refer to?’. To which my answer is a fairly unambiguous ‘no’
krank;n105741 said:Citation needed, skulle jag säga.
.But if you’re asking why I wanted to use a character largely perceived as a grotesque racial caricature, I would say that the answer is because Kevin and myself felt that we had identified a considerable gulf between how the character was originally presented and intended, and how the character had come to be viewed. Yes, I am of course aware that among nostalgic right-wingers such as Carol Thatcher there is the often-expressed sentiment that the later Minstrel-attired racist-slur toy should be returned to our toyshops and marmalade labels, and that it’s exclusion is a sign of political correctness gone mad. I would have hoped that it might be fairly obvious, with a little thought, that neither I nor Kevin are likely to be of that persuasion, but it appears not. What we perceived in Upton’s original was a strong, likeable and positive figure, presumably some manner of animated toy (although this would presumably have been one reasonably unique and personal to Upton herself, since the mass-production of subtly but crucially altered Golliwog toys only followed the publication of her stories), black-identified if only by virtue of his skin colour, during a period when the only other supposedly sympathetic black figures in fiction would be Nigger Jim or Uncle Tom.
Det är ju precis det som det behövs en källa till annat än att karln och hans samarbetspartner intalat sig det. Det är lite som de där nötterna som envisas med att säga n-ordet för att de fått för sig att det "bara betyder svart" och "inte har nån rasistisk historia". Jag är nästan helt säker på att Upton inte gned sina händer och kacklande utropade att "mouahahaha, nu ska jag minsann göra en riktigt elak karikatyr", men att hon agerade i en rasistisk tradition är väl ganska lätt att konstatera? Eller? Finns det källor som säger att figuren bara råkar ha i princip exakt samma egenskaper som blackface? Det spelar faktiskt ingen som helst roll huruvida det ansågs rasistiskt just då eller huruvida Upton själv betraktade sig som rasist.Kevin and myself felt that we had identified a considerable gulf between how the character was originally presented and intended, and how the character had come to be viewed.
God45;n105756 said:Alltså, han ska bara dra sig tillbaka från allmänheten och låta sina verk tala för sig själv.
Eller så försökte han bara vara lite ödmjuk för att inte provocera i onödan. En poänglös ansträgning såklart.krank;n105764 said:Extremt mycket av hans resonemang är ju sånt han själv erkänner att han bara hittat på. "I imagine", "I can only assume" och så vidare.
Han tar superhjältar som ett exempel (eller som direkt svar på en fråga om superhjältefilmer) på en underhållningsform som skapades "för att underhålla 12-åriga pojkar för 50 år sedan" men vars publik idag till stor del består av vuxna människor. Han nämner Doctor Who som ett annat exempel på detta.krank;n105761 said:Vad gäller superhjältandet... Han gör en del rätt märkliga antaganden. Till exempel att det skulle vara önskvärt för varje århundrade att skapa en kultur som var "sin egen" helt och hållet, inte influerad av tidigare. Eller ens möjligt. Att superhjältar skulle vara skiljda från James Bond eller de westernromaner etc som äldre generationer läst även en bit upp i åldrarna. Varför skulle fantastik vara förbehållet barn? Eller varför skiljer sig superhjälteserier från andra serier, eller från annan fantastik? Varför är man mer "emotionally stunted" för att man läser superhjälteserier än andra serier, eller andra böcker?
Men han förklarar inte varför en kulturforms ursprung skulle ha bäring på hur "emotionally stunting" kulturformen/genren är idag.chrull;n105773 said:Han tar superhjältar som ett exempel (eller som direkt svar på en fråga om superhjältefilmer) på en underhållningsform som skapades "för att underhålla 12-åriga pojkar för 50 år sedan" men vars publik idag till stor del består av vuxna människor. Han nämner Doctor Who som ett annat exempel på detta.
Rymdhamster;n105767 said:Eller så försökte han bara vara lite ödmjuk för att inte provocera i onödan. En poänglös ansträgning såklart.
JoGurgeh;n105863 said:Har inte Alan Moore sagt att superhjältar är skräp i 30 års tid nu?
Och att han ska dra sig tillbaka, eller det har han kanske inte sagt i mer än femton-tjugo nånting år.chrull;n105866 said: