Här är det senaste jag funderat på till själva äventyret:
Häxmästaren (som jag tänker kalla honom ett tag till, för att jag gillar ordet) har underskattat förbannelsens styrka och allvarlighet. Han har fått den genom en pakt med glömda gudar, vilka naturligtvis har sina egna mål med saker och ting. Tanken var att den som stal Ögat skulle dö plågsamt och ganska utdraget. Tanken var att tjuven skulle förmås att återlämna föremålet hellre än att fortsätta lida. Givetvis har häxmästaren ingen bot att ge, tjuven skulle dö oavsett. Men om döden skulle inträffa så räknade häxmästaren med att tjuven inte skulle hinna så långt, utan att de som utredde fallet skulle hitta Ögat och föra det tillbaka till British Museum.
Hade det varit bättre med en renodlat spårnings-besvärjelse? Ja, men någon sådan kan inte häxmästaren. Det är inte som att han är en D&D-magiker med en stor bok fylld av besvärjelser. Man hittar scraps och antydningar i olika källor, testar och försöker, och en vacker dag kanske man får Kontakt och då får man vad man får. Det är inte människan som har kontrollen över magin, så att säga.
Men. Häxmästaren blir väldigt förvånad när det visar sig att förbannelsen drabbar så snabbt och så hårt (och inkonsekvent – vakten verkar ha dött ganska snabbt, men den som tagit Ögat från honom lyckades ju ta sig därifrån). Så nu vill han få tillbaka Ögat innan det skapar alltför stor skandal – om förbannelsen sprider sig och blir värre med tiden kan det ju leda till att oskyldiga dör – och repressalier. Jag vill fortfarande inte att karln ska vara Skeletor ska sägas, bara… kanske inte så brydd om vad som händer med kriminellt pack och en och annan primitiv vilde.
Det här gör också att jag tänker att the stakes kan göras lite högre – man kan tänka sig hela byggnader med döda kroppar, till exempel. Jag tänker också att om rollpersonerna inte lyckas få tag på Ögat i tid och antingen förstöra det, lyckas få bort förbannelsen eller få det tillbaka till häxmästaren så kommer Ögat att transporteras ut från England på ett plan – som sedan störtar ner efter att alla ombord dött. Fruktansvärt, och 100% häxmästarens fel, men inte hans intention.
Which reminds me om att jag nog ska bygga in något sätt för rollpersonerna att hitta en ritual för att "rena" förbannelsen, om de lyckas få reda på exakt vilken förbannelse det är. Någon generell renings-spell tror jag inte funka annars än högst tillfälligt; jag tror man behöver det specifika. Och då tänker jag att de behöver få detaljerna från häxmästaren, eventuellt genom att bryta sig in på hans kontor (han kommer såklart inte att vilja hjälpa dem – men kanske kan utpressing vara en framkomlig väg, om de är beredda på att skaffa sig en fiende?). Och sedan kanske prata med någon som faktiskt vet något om den kultur häxmästaren snott sin förbannelse från?
