Nekromanti Långsam dramatik

[Troberg]

Jag har funderat en del över hur man får drama och spänning i långsamma förlopp.

Oftast så bygger man dramatiken på snabba förlopp, strid, biljakter, akut risk av något slag. Vad som är en större utmaning är den långsamma dramatiken. Exempel:

-Spelarna är i öknen. Någon närmar sig på långt håll. De kan inte se vem. Vän eller fiende?
-Skeppsbrutna utan vatten och mat. Hungern växer.
-De måste söka skydd i skyddsrum och sitter där i timtal medan bomberna faller utanför.

Denna typ av dramatik är väldigt svår att få fram i spelet. I exempel ovan skulle genomsnittspelargruppen reagera med "Vi väntar och ser vad som händer".

Är det över huvud taget möjligt att spela en kampanj baserad på denna långsamma dramatik? Har någon konkreta tips på hur man kan bygga upp en sådan krypande obehagskänsla?

Min ide (som är ganska så obearbetad än så länge) är att låta spelarna spela vanligt folk under en ockupation (tex tysk ockupation under WW2 eller palestinier under israelisk ockupation idag). Spelarna skulle alltså inte vara stridande eller motståndsrörelse (i alla fall inte från början) utan vanligt folk vars problem består i att skaffa mat för dagen, söka skydd när det är strider, undvika att "försvinna" som misstänkta moståndsrörelsemedlemmar, hoppas att deras värdesaker inte blir plundrade, skaffa medicin till sina barn, försöka fira högtider trots elendet och allmänt undvika att hamna i vägen för stridigheterna. Man kan sätta dem i svåra situationer (exempelvis att goda vänner "försvinner" och man måste avgöra om man ska ta hand om deras barn fast man inte har mat åt sina egna).

Jag vill helt enkelt göra ett spel som hyllar de små hjältarna, de som försöker överleva en svår situation med sin mänsklighet i behåll. De som hjälper sina medmänniskor, stöttar de som förlorat nära osv.

Även om spelarna skulle bli inblandade i någon form av motstånd så skulle det troligen inte vara väpnat. Det skulle snarare vara att sprida flygblad, eller som Barney Hughes (som körde sin brödbil varje dag med bröd till irländarna under Thatcher-väldets värsta dagar, oavsett vägspärrar eller skottlossning) eller att försöka hålla fungerande sjukvård och skolor trotsa att den ockuperande makten lägger beslag på alla läkemedel och motsätter sig försöken.

Vid närmare eftertanke skulle jag nog inte lägga det i tysk-ockuperat europa. Misstänker att skuren av 'Allo 'allo-klicheer skulle döda stämningen rätt fort. Risken finns i och för sig i andra sammanhang också ("Oh no, it's Herr Schlomo of the Mossad!"), men den är mindre.

Men problemet är fortfarande: hur fixar man stämningen? Spelarna kommer troligen på traditionellt rollspelsmaner att vilja kapa ett militärförråd och storma fiendens högkvarter all guns blazing. Är det över huvud taget möjligt?

 

[Black Dwarf]

Min ide (som är ganska så obearbetad än så länge) är att låta spelarna spela vanligt folk under en ockupation (tex tysk ockupation under WW2 eller palestinier under israelisk ockupation idag). Spelarna skulle alltså inte vara stridande eller motståndsrörelse (i alla fall inte från början) utan vanligt folk vars problem består i att skaffa mat för dagen, söka skydd när det är strider, undvika att "försvinna" som misstänkta moståndsrörelsemedlemmar, hoppas att deras värdesaker inte blir plundrade, skaffa medicin till sina barn, försöka fira högtider trots elendet och allmänt undvika att hamna i vägen för stridigheterna. Man kan sätta dem i svåra situationer (exempelvis att goda vänner "försvinner" och man måste avgöra om man ska ta hand om deras barn fast man inte har mat åt sina egna).
Jag vill helt enkelt göra ett spel som hyllar de små hjältarna, de som försöker överleva en svår situation med sin mänsklighet i behåll. De som hjälper sina medmänniskor, stöttar de som förlorat nära osv.

Om jag ska vara ärlig, och det ska jag, kan jag säga att jag som spelare inte skulle uppskatta en sådan kampanj väldigt mycket. Det mesta som händer under t.ex. belägringar och liknande är att de drabbade väntar. De väntar vad som ska hända dem, ifall någon ska ta deras värdesaker osv. Just därför finns det den risk som du talade om att de istället försöker sig på heroiska saker, som att plundra vapenförråd och liknande.
Ett fint exempel på sådant är ungdomsboksserien av John Marsden, som börjar med boken "Imorgon när kriget kom". De handlar om en grupp ungdomar som är ute i vildmarken när Australien blir ockuperat, och deras gerillaförsök efter det. Hade jag haft ett passande rollspel hemma när jag läste de böckerna hade jag nog gjort liknande äventyr. Där behandlas förutom motståndsaktionerna också relationer mellan de drabbade, död, lidande o.s.v. Så fast det är ungdomsböcker kanske det kan ge inspiration.

Men som jag sa. Eftersom spelet mycket skulle gå ut på att vara så passiv som möjligt, då man inte fick göra väsen av sig eller något drastiskt, skulle det i längden bli förbaskat tråkigt.
Du kan ju alltid göra så att du berättar för spelarna vad som gäller. De SKA inte göra något stort, utan bara inte synas. Risken är dock att det blir förbaskat rälsat, och på så sätt även tråkigt.

Jag vet att mina idéer och tips inte var mycket till hjälp, men med kritik och utbyte av idéer stampar man iallafall inte bara på stället.

/Black Dwarf, som inte vill bli ockuperad.

 

[Troberg]

Det mesta som händer under t.ex. belägringar och liknande är att de drabbade väntar.

Nja, jag hade tänkt lösa det på två sätt. Dels med snabbspolningar mellan intressanta händelser, dels genom att skapa händelser som tvingar dem att bryta skölpaddsstrategin och i stället göra något. Exempel:

- De behöver läkemedel. Dessa finns bara att få tag på på svarta marknaden.
- Någon blir skadad av en förlupen kula. De måste ta den skadade till en läkare, trots utegångsförbud.
- Någon blir misshandlad på gatan av soldater. Försöker de ingripa?
- Utländska journalister är i grannskapet. Hur får man dem att förstå utan att säkerhetspolisen ser?
- Röda korset kommer med mat och rent vatten, vilket man är i desperat behov av. En folkmassa bildas och det är klart att det inte räcker till alla. Tumult uppstår, soldater kommer och statuerar exempel och tar maten.
- Grannens dotter blir skjuten på väg till skolan och ligger svårt blödande. Soldater hindrar åskådarna (spelarna) från att hjälpa. Vad gör de? Om de går, kan de se grannen i ögonen igen?
- Familjemedlem blir gripen i massarrestering. Hur får de reda på vad som hänt? Hur kan de rädda honom?
- Någon har skjutit några soldater och man vill statuera exempel. Hur gömmer man sig? Anger man den som gjorde det för att rädda sitt eget skinn?
- Ruska om spelarna. När de har köat efter mat en hel dag och kommer hem så är huset urblåst av en granat.
- En granat träffar skolan/sjukhuset/grannhuset som fattar eld. Spelarna dras in i räddningsarbetet.
- Sjukdomar sprider sig på grund av dåligt vatten. Någon måste kontakta röda korset och smuggla in läkemedel genom vägspärrarna runt staden.
- En gravid kvinna behöver föda. Sjukhuset ligger utanför vägspärrarna och soldaterna som bemannar dem tar demonstrativt lång tid på sig att behandla kön som ska genom.
- En av spelarna måste i ett desperat ögonblick hjälpa/muta/betala en soldat eller släpps ur arrest samtidigt som flera motståndskämpar arresteras och blir anklagad för att vara kollaboratör.

Detta är bara några exempel. Jag tror nog man kan hålla igång en kampanj på detta tema. Problemet är bara om man kan får dramatiken att funka.

 

[Johan K]

Bra & intressant tanke...
Har nog fakitkt inte tänkt på det här.. Oftast är det ju mer eller action hela tiden.
Men kan man inte använda e idéer som du sade. Att man kan spelaett anta personer som sitter i en bunkler & helt enkelt sak överleva t. ex ett bombanfall...

 

[Insignia]

Om det fungerar eller inte beror väl mest på om spelarna är intresserade. Själv tycker jag att det låter jättespännande ^_^

Du skulle ju kunna peta in händelser som avskräcker från att storma ockupanter, till exempel låta militärförråden vara oroväckande väl bevakade. Minfält och plötsliga bombanfall kan också vara en idé. Annars vet jag inte; jag har inte lyckats få mina spelare att göra som jag vill ännu

 

[Troberg]

Om det fungerar eller inte beror väl mest på om spelarna är intresserade. Själv tycker jag att det låter jättespännande

Om inte annat så är det i alla fall lite annorlunda mot den traditionella hjälten (stor krigare som slår ihjäl alla ondingar) att spela de små hjältarna som arbetar i skuggan av de stora händelserna.

Du skulle ju kunna peta in händelser som avskräcker från att storma ockupanter, till exempel låta militärförråden vara oroväckande väl bevakade. Minfält och plötsliga bombanfall kan också vara en idé.

Jag tror nog att jag kan avskräcka dem utan att överdriva. Det här är ju trots allt en situation där den ockuperande makten sitter på alla trumf. Om man dessutom passar på att demonstrera hur de inte drar sig för att statuera exempel mot första bästa som de råkar få tag på så kanske spelarna tänker sig för lite mer.

Annars vet jag inte; jag har inte lyckats få mina spelare att göra som jag vill ännu

Inte jag heller, men det är ju en del av charmen (till en viss gräns).

 

[walium]

Om du inte vill köra andra värdskriget så kan du kanske testa att låta dem spela katoliker i Nordirland under 20-talet.

Att ta till vapen är säkert en i många fall natrulig reaktion på våld och förtryck. Risken med den här typen av äventyr är att för eller senare kommer rollpersonerna antagligen att ta till vapen eller föra en mer aktiv motståndskamp. Även om de börjar som vanliga familjefäder och fredsförespråkare så kommer de att befinna sig i en mycket hopplös och pressad situation. Men visst låter det som en intressant tanke.

Om vi utgår ifrån att du ska låta dem spela palestinier så borde du enkelt kunna förbereda dem genom att visa dokumentärer om Palestina och palestiniernas svåra situation. Låt dig inspireras av nyhetsklipp och ögonvittneskildringar. Låt rollpersonerna möta religiösa fanatiker på båda sidor såväl som människor som inte vill ha något annat en fred. Vill du få ut så mycket som möjligt ifrån det här upplägget så bör du inte skildra det svart och vitt utan grått. Rollpersonerna är inte godhetens ensamma förkämpar mot de genomonda israelerna även om de ibland kan kännas så. Slång in små episoder som får israelerna att framstå som mer mänskliga så kan du hålla igång äventyret lite längre. Typexempel kan vara kärlekshistorier eller döda israler som rollpersonerna själva känner.

 

[Troberg]

Om du inte vill köra andra värdskriget så kan du kanske testa att låta dem spela katoliker i Nordirland under 20-talet.

Jag har redan kört den settingen i andra sammanhang, även om jag föredrar ordet irländare framför katolik, det finns många protestanter och ickereligiösa som slåss på Irlands sida.

Om vi utgår ifrån att du ska låta dem spela palestinier så borde du enkelt kunna förbereda dem genom att visa dokumentärer om Palestina och palestiniernas svåra situation. Låt dig inspireras av nyhetsklipp och ögonvittneskildringar.

Jag har arbetat i Jordanien i nästan ett år och har många palestinska vänner där (cirka halva befolkningen är palestinier). Jag vet ganska väl vad det rör sig om och jag har hört historier som man inte vill tro på fast man vet att det är sant. Jag tror att jag har drabbat min bekantskapskrets tillräckligt med några av dessa historier för att inte behöva visa en dokumentär.

Vill du få ut så mycket som möjligt ifrån det här upplägget så bör du inte skildra det svart och vitt utan grått.

Så kör jag nästan alltid. Jag älskar att sätta spelarna i moraliska dilemman där de måste besluta vad som är det minst onda.

Slång in små episoder som får israelerna att framstå som mer mänskliga

Jag tror inte att jag med gott samvete kan göra det. Möjligen enstaka personer, men inte som grupp.

 

[walium]

"Jag har arbetat i Jordanien i nästan ett år och har många palestinska vänner där (cirka halva befolkningen är palestinier). Jag vet ganska väl vad det rör sig om och jag har hört historier som man inte vill tro på fast man vet att det är sant. Jag tror att jag har drabbat min bekantskapskrets tillräckligt med några av dessa historier för att inte behöva visa en dokumentär."

Bra, i så fall vet du ju vad du pratar om, vilket är viktigt om man tänker spela på en såpass jordnära nivå.

"Jag har redan kört den settingen i andra sammanhang, även om jag föredrar ordet irländare framför katolik, det finns många protestanter och ickereligiösa som slåss på Irlands sida."

Vilken sorts spel körde du då och hur gick det? Fick du någon erfarenhet som du kunde använda i den här kampanjen?

"Jag tror inte att jag med gott samvete kan göra det. Möjligen enstaka personer, men inte som grupp. "

Borde du inte snarare fråga dig hur du med gott samvete inte kan göra det? Det blir väldigt svårt att bedriva en kampanj där rollpersonerna helst ska undvika att ta till vapen om deras motståndare utmålas som helt omänskliga. Du vet säkert bättre än jag vilket helvete Israel/Palestina är men jag har ändå svårt att tro att allt detta beror på israelernas ondska. Nu vill jag helst undvika att bli politisk men jag tror att man som spelledare måste bedriva en svår balansgång i ett äventyr som detta.

 

[Troberg]

Bra, i så fall vet du ju vad du pratar om, vilket är viktigt om man tänker spela på en såpass jordnära nivå.

Nja, jag skulle inte säga att jag vet vad jag pratar om och jag hoppas verkligen att jag aldrig får veta. Däremot är jag insatt i ämnet.

Vilken sorts spel körde du då och hur gick det? Fick du någon erfarenhet som du kunde använda i den här kampanjen?

Jag har kört i Irland flera gånger, både kring oroligheterna på 10 & 20-talen och under Thatcher-regimen.

Det har funkat bra, men jag har bara haft dessa oroligheter som bakgrund till andra händelser (mestadels skräck i Cthulhu-stil).

Jag har aldrig försökt att köra denna typ av lågmäld kampanj på detta sättet tidigare. Jag har helt enkelt inte vågat, det är lite väl känsligt, det är inte säkert att det funkar och jag fick iden i förrgår.

Iofs så hade jag en ide för många år sedan efter att ha sett filmen "Wir Kind auf Bahnhof zoo" (ingen aning om svensk titel) om barn i narkotikaträsket. Jag hade en ide om att man kanske skulle kunna spela det som en mörk, dystopisk kampanj, men insåg att det troligen bara skulle urarta. Jag tror den nuvarande iden skulle vara säkrare mot urartning.

Borde du inte snarare fråga dig hur du med gott samvete inte kan göra det? Det blir väldigt svårt att bedriva en kampanj där rollpersonerna helst ska undvika att ta till vapen om deras motståndare utmålas som helt omänskliga. Du vet säkert bättre än jag vilket helvete Israel/Palestina är men jag har ändå svårt att tro att allt detta beror på israelernas ondska. Nu vill jag helst undvika att bli politisk men jag tror att man som spelledare måste bedriva en svår balansgång i ett äventyr som detta.

Jag vet inte. För mig skulle det vara som att försöka porträttera en trevlig nazist. Jag vet att det är stereotypt, men när man ser på TV hur någon med en dold kamera filmar hur tre israeliska soldater oprovocerat hoppar på en höggravid palestinsk tjej i 20-årsåldern och sparkar och stampar på hennes mage tills fostret trycks ut och både kvinnan och barnet så småningom dör, och ingen av soldaterna ens får en varning trots att det finns på film så är det svårt att se dem som mänskliga (och detta är långt ifrån den enda händelsen i den stilen). När jag såg den filmen (och andra i samma stil) så mådde jag först illa, sedan blev jag förbannad. Det enda som hindrade mig från att ge mig ut och skjuta israeler var att jag insåg att min demonstration av ogillande skulle vara i cirka 10 sekunder och sedan skulle massmedia vända det till israels fördel.

Jag har inget mot judar, men jag hatar israeler och det de står för. Jag skäms inte för att säga det. Jag kommer inte att diskutera eller försvara det här mer här, så bry er inte om att kommentera, såvida ni inte gör det privat. Jag säger inte detta för att göra en politisk poäng, bara för att illustrera varför jag skulle spelleda på ett visst sätt.

De som känner mig vet att jag trots min till synes tuffa attityd tenderar att se alla sidor till en så hög grad att en del finner det irriterande och att jag brukar vara den som ser båda sidorna av vilken fråga som helst (och hitta några nya som ingen sett). I det här fallet har jag sett och hört för mycket för att kunna göra det. Det bara är så. När man har varit vid gränsen till Palestina (vid utgrävningen av vad katolikerna tror är platsen där Jesus döptes, hur mycket ironi är det i det?) och sett Ariha (Jerico) bara några kilometer bort på andra sidan gränsen i Palestina och hört skottlossning därifrån och vet att folk kanske dör där, inom promenadavstånd, så blir det så mycket mer påtagligt. Jag kan inte vara tolerant mot israel för det skulle innebära att jag accepterar deras metoder.

Jag vill bara att ni ska förstå varför jag känner som jag gör i frågan, vilket i sin tur påverkar hur jag skulle välja att spelleda. End of discussion (fast jag fortsätter gärna diskutera de ickepolitiska aspekterna).

 

[walium]

Vinklat?

Jag gissar att din egen spelargrupp delar dina politiska åsikter. Men jag är tveksam till en kampanj som riskerar att bli så vinklad. Hur och varför ska rollpersonerna förbli krigsdrabbade civilpersoner i en situation som nattsvart som den du målar upp? Om du själv, en hyfsat sansad svensk, är nära att ta till vapen, vad kommer då att hindra rollpersonerna ifrån att göra det?
Du har inte funderat på att skildra det ur någon annas synvinkel? Varför inte låta rollpersonerna vara unga, icke-konservativa judar som hamnar i Israel för att göra sin militär-tjänstgöring? Eller FN-soldater som kallas in för att försöka mäkla fred? Eller andra-generationens palestiner som kommer till Palestina för att besöka sin släkt och sedan inte tillåts lämna landet av de israeliska myndigheterna?

 

[Insignia]

Bahnhof Zoo [OT]

"filmen "Wir Kind auf Bahnhof zoo" (ingen aning om svensk titel)"

Jag tror att boken heter "Gänget i tunnelbanan" med undertitel "Vi barn från Bahnhof Zoo".

 

[Troberg]

Re: Vinklat?

Om du själv, en hyfsat sansad svensk

Vem har kallat mig sansad?!?! Jag vill ha namn! Nu ska huvuden rulla!

är nära att ta till vapen

Det är jag varje gång jag varit hos bilprovningen. Det som håller mig tillbaka där är att jag har funnit att det är effektivare att kunna de relevanta lagarna bättre än vad de kan...

är nära att ta till vapen, vad kommer då att hindra rollpersonerna ifrån att göra det?

Det mest effektiva av alla hämmande medel: omständigheterna.

Sedan kan man ju göra det genom att göra karaktärer som inte är troliga att ta till vapen. En trebarnsmor, en snäll morfar, en tjej i lägre tonåren och så vidare.

Varför inte låta rollpersonerna vara unga, icke-konservativa judar som hamnar i Israel för att göra sin militär-tjänstgöring?

Skulle inte funka med min spelgrupp.

Eller FN-soldater som kallas in för att försöka mäkla fred?

Inte trovärdigt, åtmistone inte så länge USA och England har veto i säkerhetsrådet.

Eller andra-generationens palestiner som kommer till Palestina för att besöka sin släkt och sedan inte tillåts lämna landet av de israeliska myndigheterna?

Det är inte så det funkar. De försöker med alla medel få så många palestinier som möjligt att lämna både israeliskt territorium och palestinskt territorium.

Kanske man skulle kunna låta dem vara en otypisk grupp, exempelvis kristna palestinier? Även om de står på den palestinska sidan så är de inte riktigt inne i samma gemenskap.

Problemet är att frågan är svartvit, åtminstone för de som bor där. Låt mig exemplifiera med kartor över området i Jordanien (officiella kartor). Man ser mycket sällan ordet Israel på en karta. Oftast står det bara 'Palestine' över hela området, ibland erkänner man att israelerna är där och skriver 'Occupied Palestine' eller så skriver man inget alls.

Mitt mål med kampanjen var att ha en fiende som är om inte svårt, så åtminstone _väldigt_ mörkt grå. Gråskalan kommer sedan i de val spelarna måste göra, att välja att ta en risk eller att titta bort, att ge någon mat fast man inte vet om man har mat så att det räcker till sin egen familj, att ange en frihetskämpe för att rädda många civila från en vedergällningsaktion och så vidare. Alltså vilket sätt man väljer att hantera den svåra situation man sitter fast i.

 

[Insignia]

Nazister och annat

Jag håller med båda två här... Man borde försöka visa en nyanserad bild av fienden, men att utmåla allt som nattsvart kan också funka. Det beror på vilken stämning man vill ha i äventyret. Dilemma (fienden har goda sidor) eller rent förtryck (fienden är ondskan personifierad)? Framför allt tror jag inte att man som SL bör tvinga sig till att acceptera sina skurkar om man känner att man inte kan. Det blir inte bra om man sitter och drar ur sig beskrivningar med våld. Så även om jag i allmänhet är för gråskala och allt, så förstår jag varför du är tveksam.

"För mig skulle det vara som att försöka porträttera en trevlig nazist."

Det ser i och för sig inte jag som ett problem. Även om jag hatar nazism, så hatar jag inte alla nazister. För mig är det åtminstone delvis olika saker.

 

[Troberg]

Re: Nazister och annat

Det ser i och för sig inte jag som ett problem. Även om jag hatar nazism, så hatar jag inte alla nazister.

Jag måste erkänna att det faktiskt fanns en del jag kunde respektera, men de var inte så hängivna nazister. Exempelvis kan jag respektera Rommel som i första hand var soldat för Tyskland, och som sedan insåg vad som stod på och vände sig mot Hitler.

Se, nämnde jag inte tidigare att jag brukar kunna se båda sidorna?

 

[Nemesis_UBBT]

OT

Apropå det, hur spelleder man långdragna, enformiga situationer över huvud taget? T.ex. väntande, resande, letande o.s.v....

 

[Troberg]

Re: Bahnhof Zoo [OT]

Jag tror att boken heter "Gänget i tunnelbanan" med undertitel "Vi barn från Bahnhof Zoo".

Nu när du säger det så känner jag igen undertiteln. Tror aldrig jag sett "Gänget i tunnelbanan".

 

[Insignia]

Re: Nazister och annat

"Exempelvis kan jag respektera Rommel som i första hand var soldat för Tyskland, och som sedan insåg vad som stod på och vände sig mot Hitler."

Mm, det var en bra grej ^^

"Se, nämnde jag inte tidigare att jag brukar kunna se båda sidorna?"

Duktig pojke ^__^

 

[Insignia]

Re: Bahnhof Zoo [OT]

"Nu när du säger det så känner jag igen undertiteln. Tror aldrig jag sett "Gänget i tunnelbanan"."

Jag har kollat upp det, och titeln stämmer. Fast när man söker efter den på online-bokhandlar så funkar inte undertiteln alls