Jag fortsätter mitt lilla gästspel i simulationsspelens förtrollade värld med lite frågor kring hur ni forummänniskor hanterar beskrivningar av karaktärer i era spel och framför allt då era egna karaktärer udner tiden ni spelar dem.
När jag spelar högtempo story-spel har jag märkt att karaktärsbeskrivningarna ofta hoppas över utan att jag eller någon annan reagerar negativt på det (ja, jag har frågat upprepade gånger), de blir ofta och av olika skäl överflödiga (jag vill tänka mig att det centrala inte är att utforska, se och känna "världen" utan snarare en Premise och därför går det bort när tiden är kort). När jag spelar sim-spel stör jag mig mer på när jag inte har en bra mental bild av mina medspelares karaktärer, något som jag upplever är särskilt vanligt i längre kampanjer där karaktärerna efter ett tag är så "välkända" att man inte plockar upp beskrivningarna av dem längre vilket leder till att vissa drag och utseenden "glöms bort" (det här gränsar även lite till frågan om huruvida jaget och karaktären flyter ihop mer och mer under längre kampanjer, det kommer i en senare tråd).
Är det här ett problem som någon annan upplevt?
Hur löser ni det?
Jag brukar försöka förespråka att handlingsbeskrivningar i så stor utsträckning som möjligt ska beskriva utseende och drag hos den egna karaktären men det sker även på bekostnad av tid och inte passar i situationer och spelstilar där "längre monologer" kring handlingar inte är normen. Ett annat alternativ jag funderat på och som vi till viss del ägnar oss åt är att som ritual börja varje möte med att färska upp minnet på karaktärerna, deras personlighet och utseende lika väl som att dra igenom den rådande situationen i fiktionen men även detta tar tid och kan bli plågsamt när alla är sugna på att bara komma igång.
Ovan föreslagna lösningar är strukturella, finns det några mekaniska mortsvarigheter som kan användas?
När jag spelar högtempo story-spel har jag märkt att karaktärsbeskrivningarna ofta hoppas över utan att jag eller någon annan reagerar negativt på det (ja, jag har frågat upprepade gånger), de blir ofta och av olika skäl överflödiga (jag vill tänka mig att det centrala inte är att utforska, se och känna "världen" utan snarare en Premise och därför går det bort när tiden är kort). När jag spelar sim-spel stör jag mig mer på när jag inte har en bra mental bild av mina medspelares karaktärer, något som jag upplever är särskilt vanligt i längre kampanjer där karaktärerna efter ett tag är så "välkända" att man inte plockar upp beskrivningarna av dem längre vilket leder till att vissa drag och utseenden "glöms bort" (det här gränsar även lite till frågan om huruvida jaget och karaktären flyter ihop mer och mer under längre kampanjer, det kommer i en senare tråd).
Är det här ett problem som någon annan upplevt?
Hur löser ni det?
Jag brukar försöka förespråka att handlingsbeskrivningar i så stor utsträckning som möjligt ska beskriva utseende och drag hos den egna karaktären men det sker även på bekostnad av tid och inte passar i situationer och spelstilar där "längre monologer" kring handlingar inte är normen. Ett annat alternativ jag funderat på och som vi till viss del ägnar oss åt är att som ritual börja varje möte med att färska upp minnet på karaktärerna, deras personlighet och utseende lika väl som att dra igenom den rådande situationen i fiktionen men även detta tar tid och kan bli plågsamt när alla är sugna på att bara komma igång.
Ovan föreslagna lösningar är strukturella, finns det några mekaniska mortsvarigheter som kan användas?
