Efter att ha upprepat ditt experiment vill jag rapportera mina resultat:
Farligheten är marginellt förminskad. Tärningen står lite ostadigare och rörelsen under hålfoten kan ge en alert person förvarning en aning fortare än en stationär tärning.
Rullningen är rejält förbättrad på längre sträckor men oförändrad på kortare. Slår man bara tärningen lite lätt framför sig är det ingen skillnad, men med lite kraft över en större bordyta rullar tärningen nu på ett sätt som en T4 annars aldrig gör.
Ljudet är nu mer varierat. Färre höga frekvenser och fler låga. Kan ses som en förbättring eftersom det gälla knattret inte längre är allenarådande.
Tärningen är nu rejält mycket fulare.
Det är mycket svårt att linda tärningen så att gummibandet blir jämt fördelat mellan alla sidor utan att skymma siffrorna.
Jag har ägnat en lång stund åt detta utan att det ännu blivit min tvättid.
Sammantaget är jag tveksam till om det räcker till ett nobelpris. Men det borde absolut räcka till en ansökan om vidare anslag på någon halv miljon för att kunna forska vidare på denna lovande idé.