God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,543
Så jag har varit sjuk och har tittat på en ohälsosam mängd Law & Order. Men i den här djupdykningen rakt ner i 20 år av en tv-serie som aldrig ändrade sitt format alls har jag haft möjligheten att observera framställningen av karaktärer på ett sätt som jag tror kan vara användbart för rollspel. Jag har nämligen kommit fram till att några av de djupare karaktärerna i serien är försvarsadvokaterna, karaktärer som vi inte följer och som sällan har några scener där de inte gör sina jobb eller bråkar/förhandlar med åklagarna som är huvudpersonerna. Så man har alltså löst problemet som brukar dyka upp med skurkar i rollspel, att när man träffar dem är det lite pratande och nästan direkt konflikter eller strider som utbryter. Men hur har man gjort det här? Jag tänkte titta lite på metoderna de använder och sedan ge lite exempel.
-Man använder garderob och rekvisita för att visa vem de är. Det är ett materialistiskt sätt att visa karaktär på.
-Man använder klienterna och fallen de tar för att visa vad de bryr sig om.
-Det normala beteende hos alla advokaterna är professionalitet, men ibland brister detta och hur och när det brister visar mer av vem karaktären är.
-Vilka typer av argument de använder.
Det här är alla saker som man kan använda även för många NPC:er i rollspel.
Låt oss se på några exempel:
Max Hellman är en av de sämre försvarsadvokaterna som dyker upp i serien, men detta är inget som någon någonsin säger rakt ut. Hellman bara dyker upp som advokaten när ett fall ser helt hopplöst ut och den misstänkte är fattig eller när den misstänkte är hemlös eller en missbrukare. Han bär en illasittande kostym som han inte ser bekväm ut i och när han kommer till rätten så kommer han gående från långt bortifrån som om han tog tunnelbanan. När Maxs professionalitet bryter samman är det för att han blir osäker och börjar babbla. Han gör nästan aldrig ett politiskt eller etiskt argument.
Kontrastera detta mot Arthur Gold som är en av de riktiga motherfuckersen bland försvarsadvokaterna. Han företräder bara rika klienter eller klienter som har en rik organisation som betalar för att ta in honom. Gold anländer till och lämnar scener i en limousin och bär en konservativ men dyr kostym som han ser mycket bekväm ut i. Golds argument är nästan alltid baserade runt teknikaliteter och egenheter med lagen. Hans favorit taktik är att dränka åklagaren och rätten i pappersarbete och motioner medan han håller tillbaks något som han kan använda som en bomb framför juryn. Gold använder ofta politiska argument som han tror kan påverka juryn men han använder vid olika tillfällen argument som är direkta motsatser och kan sedan skifta tillbaks igen inför nästa fall. När sprickor visas i Golds professionalitet är det i form av att han hånflinar eller hånar åklagarna.
Mildred Kaskel är en av de andra heavy hittersen bland försvarsadvokaterna och är på samma ställe på "Oh shit, nu är det på riktigt!" skalan som Gold. Men hon är samtidigt helt annorlunda från Arthur Gold i allting som betyder något. Hon klär sig som en akademiker med omoderna även för 90-talet glasögon. Kaskel tar bara fall där det finns en feministisk fråga som hon är intresserad av och hon argumenterar nästan helt utifrån det. Hon använder rättssalen som en blandning av hennes föreläsningssal och en politisk plattform. Hon är nästan aldrig den första advokaten på ett fall, någon i Hellmans viktklass ser att hans fall har glidit över till en plats där han kan få Kaskel intresserad av det och sedan kommer hon in och gör livet svårare för åklagarsidan. Kaskels professionalitet bryter när hon tycker att någon är en idiot och hon irriterat berättar detta för dem.
-Man använder garderob och rekvisita för att visa vem de är. Det är ett materialistiskt sätt att visa karaktär på.
-Man använder klienterna och fallen de tar för att visa vad de bryr sig om.
-Det normala beteende hos alla advokaterna är professionalitet, men ibland brister detta och hur och när det brister visar mer av vem karaktären är.
-Vilka typer av argument de använder.
Det här är alla saker som man kan använda även för många NPC:er i rollspel.
Låt oss se på några exempel:
Max Hellman är en av de sämre försvarsadvokaterna som dyker upp i serien, men detta är inget som någon någonsin säger rakt ut. Hellman bara dyker upp som advokaten när ett fall ser helt hopplöst ut och den misstänkte är fattig eller när den misstänkte är hemlös eller en missbrukare. Han bär en illasittande kostym som han inte ser bekväm ut i och när han kommer till rätten så kommer han gående från långt bortifrån som om han tog tunnelbanan. När Maxs professionalitet bryter samman är det för att han blir osäker och börjar babbla. Han gör nästan aldrig ett politiskt eller etiskt argument.
Kontrastera detta mot Arthur Gold som är en av de riktiga motherfuckersen bland försvarsadvokaterna. Han företräder bara rika klienter eller klienter som har en rik organisation som betalar för att ta in honom. Gold anländer till och lämnar scener i en limousin och bär en konservativ men dyr kostym som han ser mycket bekväm ut i. Golds argument är nästan alltid baserade runt teknikaliteter och egenheter med lagen. Hans favorit taktik är att dränka åklagaren och rätten i pappersarbete och motioner medan han håller tillbaks något som han kan använda som en bomb framför juryn. Gold använder ofta politiska argument som han tror kan påverka juryn men han använder vid olika tillfällen argument som är direkta motsatser och kan sedan skifta tillbaks igen inför nästa fall. När sprickor visas i Golds professionalitet är det i form av att han hånflinar eller hånar åklagarna.
Mildred Kaskel är en av de andra heavy hittersen bland försvarsadvokaterna och är på samma ställe på "Oh shit, nu är det på riktigt!" skalan som Gold. Men hon är samtidigt helt annorlunda från Arthur Gold i allting som betyder något. Hon klär sig som en akademiker med omoderna även för 90-talet glasögon. Kaskel tar bara fall där det finns en feministisk fråga som hon är intresserad av och hon argumenterar nästan helt utifrån det. Hon använder rättssalen som en blandning av hennes föreläsningssal och en politisk plattform. Hon är nästan aldrig den första advokaten på ett fall, någon i Hellmans viktklass ser att hans fall har glidit över till en plats där han kan få Kaskel intresserad av det och sedan kommer hon in och gör livet svårare för åklagarsidan. Kaskels professionalitet bryter när hon tycker att någon är en idiot och hon irriterat berättar detta för dem.