Jag stör mig på levlarna. Inte det att dom finns eller hur dom funkar eller att dom skulle på något sätt vara orealistiska. Nej bara det att det känns som att spelet inte är gjort för att en level skall betyda något. Och det har blivit lite tydligare i D&D3e än det var i AD&D. I AD&D var några monster bättre och några sämre. Man visste att en orc inte var så mycket till fara när man kommit upp några levlar. Men så som det är i D&D3e är det ju bara att likt PCna levla upp orcherna så att dom fortfarande är lika bra eller de övriga antagonisterna i spelet. Borde inte spelbalansen generellt tippa åt spelarnas sida efter några levlar rent power mässigt. Som det känns nu så eskalerar bara motståndet från det att man når level 2. Spelarna blir glada då de har nått level 2, men inte märks det då allt motstånd plötsligt anpassas för den nya levlen. Det gäller ju också om man blir 10 eller 20. Så när man är level 20 så möter man 3 demons som är lika farliga som det 3 orcherna var på level 1. Känns inte riktigt rätt borde det inte kunnat ha gjorts på något bättre sätt? Det känns också som att en 20 levels karaktär sysslar med samma saker som han gjorde när han var level 1 det är bara svårighetsgraden som ökat. Som sagt grundböckerna tycker jag inte är till någon hjälp att fixa till de höga levlarna inte heller FR boken, den snarare bara hjälper till att eskalera motståndet och minska levlarnas betydelse. Det pratas ju om en epic level handbook men den verkar ju också bara vara till för att öka svårighetsgraden. Nu blev karaktärerna level 20/epic 20 men inte gjorde det någon skillnad i spelet för nu dök det upp 3 drakar eller något annat mysko som är lika bra som demonerna och orcherna var på sina respektive levlar. Borde inte leveln betyda något mera än en siffra på karaktärsbladet som bara ökar?