Rollspel i Satans tjänst av Karsten Falck
För ett par månader sedan kom Pastor Dahlman till mig med en fråga som han bad mig svara på. Frågan löd: "Vad är rollspel och är det någonting man kan använda sig av för att få fler ungdomar intresserade av Jesus?" Det visade sig att Pastor Dahlman hade hört talas om detta fenomen av några yngre församlingsmedlemmar som skulle spela rollspelet Sagan om Ringen och Pastor Dahlman blev givetvis nyfiken.
I vilket fall så hamnade frågan på mitt bord, eftersom Pastorn hade fullt upp med andra åtaganden och som trogen församlingsmedlem så accepterade jag med nöje det lilla uppdrag som givits mig. Det jag fann skrämde mig oerhört.
Det började med att jag gick till de lokala leksaksaffärerna för att införskaffa mig ett rollspel, dock fann jag det svårt att hitta några böcker. Det visade sig att leksakshandlarna inte förde rollspel i sina sortiment och jag blev hänvisad till en obskyr liten butik vars namn jag inte tänker förtälja. Nåväl, jag stegade iväg till butiken och fann ett landskap av böcker, dataspel och små plastfigurer (senare har jag lärt mig att dessa figurer används vid s.k. figurslag).
Klientelen verkade vara mestadels ungdomar med svarta kläder och metallsmycken i både öron och näsa (s.k. piercings). Många av dem var säkert arbetslösa och säkerligen använde de droger eftersom de bara verkade hänga där i butiken och prata om sina rollspel.
Inget trevligt första intryck, men jag beslutade mig för att ta mig en närmare titt på själva rollspelen. Så jag bad kassaexpediten (som var långhårig och såg ut att ha tagit någon form av hämmande drog) att visa mig några rollspel. Han ledde mig längre in i butiken och plockade fram några spelböcker, slängde ur sig några snabba kommentarer om spelen, för att sedan gå tillbaka till kassan med en djup suck.
Spelen jag höll i min hand hette Gemeni, Drakar & Demoner samt ett utländskt spel kallat Call of Chtulhu. Jag betalade och gick hem för att studera hur spelen fungerade. Det var då jag blev som mest rädd. Vartenda ett av spelen förde ett hedniskt tema och reglerna gick till största delen ut på hur man dödar sin motståndare på det mest effektiva sättet. Tabeller över vapen, ammunition, droger och ockultism fyllde upp sidorna mellan dessa böckers pärmar. Min 14-årige son vaknade av att jag grät efter att ha bläddrat igenom dessa böcker och frågade vad som stod på. Jag lät honom titta i böckerna och sedan grät vi tillsammans över allt detta våld som så ingående beskrivs i dessa rollspel.
Jag beslutade mig för att ta reda på så mycket som möjligt om rollspelen och det slutade med att jag hittade en väldigt informativ hemsida på Internet. Två stycken eldsjälar har i god kristen anda gjort en grundlig undersökning av rollspel och dess effekter på utövande ungdomar. Didi Örnstedt och Björn Sjöstedt har inte bara spenderat massor av tid och energi på att effektivt och smidigt lyckats sätta sig in i den slutna gemenskap som sysslar med rollspel, de har även skrivit en alldeles utomordentlig bok om ämnet. De övergivnas armé beskriver rollspelsrörelsen väldigt detaljerat och jag finner det konstigt att inte myndigheterna har gjort någonting åt problemet med rollspel. Ett totalförbud är definitivt på sin plats för att rädda så många som möjligt av de ungdomar som lockats in i den nazistiska och sataniska rörelse som majoriteten av rollspelsutövarna tillhör.
Riktigt skrämmande är det att rollspelsrörelsen inte är under granskning, då majoriteten av alla rollspel uppmanar till elitistiskt tänkande och lär ut ockulta läror direkt ur böckerna. Ett bra exempel på detta är rollspelet Kult som i sina böcker detaljerat beskriver satanistiska ritualer och hur man genomför dessa. Idag är Kult mer eller mindre nedlagt och förhoppningsvis kommer det inte att tryckas igen. Enligt mina efterforskningar så var just detta rollspel det absolut värsta av dem alla och det är inte helt omöjligt att spelet i sig är en introduktion för en hemlig satansorder.
Sagan om Ringen är baserat på J.R.R. Tolkiens böcker om Midgård. Detta kan tänkas harmlöst, dock bör man betänka att Tolkiens fantasivärld är kätteri, eftersom att mycket är baserat på asatro och satanism. Rasism är också ett återkommande tema i Tolkiens värld, då världen bebos av olika raser, ex. Alver, Människor, Dvärgar, Orcher etc. Dessa varelser har, om inte hat, ett starkt förakt gentemot andra raser än dess egen.
Det råder ingen tvekan om att rollspel är skadligt för såväl psyke som själ. Ungdomar leds in i ett mörker de kanske aldrig kommer att kunna ta sig ur. Inte nog med att spelen kräver deras själar i tribut, alla deras pengar går oftast till speltillverkarna eftersom att dessa är listiga nog att trycka upp supplement till sina rollspel. Supplement som krävs för att kunna spela, nya regler, nya raser etc. etc. En diabolisk strategi ifrån speltillverkarna som definitivt bevisar att dessa är Djävulens hantlangare.
Det är dags att rädda våra barn ifrån Satans klor. Det är dags att säga ifrån och ta tillbaka makten ifrån Djävulens hantlangare. Det är dags att förbjuda rollspel för all framtid, ty dessa förespråkar hor, våld och djävulsdyrkan.
Karsten Falck, trogen församlingsmedlem
För mer information:
Didi Örnstedt & Björn Sjöstedt - http://w1.836.telia.com/~u83602251/
Från welcome.to/sffs
Hobby
Rollspelshobbyn bygger på samma psykosociala arbetsmetod som den som tillämpas för militär träning och ledarskapsutbildning. Under 1970-talet kombinerades denna metod med de militära konflikt- och strategispelen, som spelades av amerikanska akademiker. Detta är hobbyrollspelens ursprung. En av förgrundsfigurerna är amerikanen Gary Gygax, som grundade spelföretaget TSR (Tactical Studies Rules).
Marknaden
Hobbyn utgår från "världsbeskrivningar" med olika grundscenarier, ofta konstruerade av kommersiella rollspelsförlag. Rollspelshobbyn introducerades i Sverige i början av 1980-talet
av Äventyrsspel HB, TAMB, som under åren vuxit till koncernen Target Games, som idag behärskar nästan hela den svenska marknaden när det gäller rollspel ( bl.a. Drakar och Demoner, Mutant, Kult, Mutant Chronicles), figurspel (Mutant Chronicles) och kortspel (exempelvis Doomtroopers) och även delar av den internationella.
På marknaden finns också ett stort antal engelska och amerikanska spel på samma tema som de svenska. Alla äventyr har samma grundkomponenter: konflikter, strid och våld. Ofta kryddas dessa ingredienser med ockulta läror (t.ex. satanism, vampyrism), asatro och olika mer eller mindre fantasifulla former av religion.
Den utövande hobbyrollspelaren blir –inom äventyrets ram- välinformerad om droger och deras verkan, olika vapen och stridsteknik, sabotagemetoder och psykologisk terror. I rollspelens världar förekommer olika folkslag/raser, av vilka några anses avskyvärda och mindervärdiga.
Hjältedyrkan kombineras ofta med ett förakt för svaghet.
Spelformer
Hobbyrollspelen utövas antingen som bordsrollspel eller som levande rollspel .
Bordsrollspelen förutsätter en spelledare, som läser in regelsystemen och skapar de utmanande uppdragen. Spelarna följer, sittande runt ett bord med formulär och tärningar, spelledaren in i hans/hennes konstruerade äventyr. Spelet ageras som en intensiv och engagerad diskussion. Spelledaren betraktas som enväldig domare eller gud.
Levande rollspel innebär att spelarna agerar sina handlingar i verkligheten, utklädda till sina rollpersoner. Det är inte ovanligt att spelarrangörer kräver av deltagarna att dessa skall uppgå i sin rollkaraktär under flera dygn i sträck. Man kallar levande rollspel ömsom för konstart, ömsom för "hobby för personlighetsutveckling".
Metod
Rollspel har använts som psykosocial arbetsmetod i samband med utbildning av bl.a. militärer och för chefsutbildning inom näringslivet sedan 1930-talet. Psykiatrikern Jacob Moreno skrev i mitten av 1930-talet boken "Who shall survive?". Morenos arbete anses ha betydelse för rollspelsmetodens tillämpning i olika gruppdynamiska sammanhang av utbildningskaraktär.
Rollspel används bl.a. för att gestalta problemsituationer som skall lösas. Det används många gånger i kurser som handlar om "personlighetsutveckling". Hur rollspel fungerar i en grupp är i det närmaste helt beroende på ledarskapet. Den humanistiske ledaren verkar i en humanistisk riktning, den sadistiske kan givetvis påverka gruppen utifrån ett sådant perspektiv. Rollspel som metod kan verka i mycket manipulativa former, men för den seriöst verksamme pedagogen/psykologen är gruppens synpunkter och reaktioner på spelet de deltar i av central betydelse för hur det ska ledas i önskad riktning för gruppens bästa.
Ledarens viktigaste funktion efter avslutat rollspel är att försäkra sig om att ingen av deltagarna längre axlar rollfigurens mantel (avmantling), utan att var och en "är sig själv" igen.
Metoden används i modifierad form i den s.k rollspelshobbyn, men ett motsvarande ledaransvar (eller vilja till avmantling) är inte särskilt uttalat -eller kanske inte ens önskvärt alla gånger?
"För att kunna föra något resonemang kring rollspelets effekter måste man inse att egna upplevelser, genom lek och spel, befrämjar inlärning. Detta är grundläggande när man talar om lekens betydelse för t.ex. undervisning av barn i skola och förskola, liksom även i högre utbildningssammanhang. ´Learning-by-doing´-modellen tillämpas som enklare organiserade grupprollspel bl.a. inom juristutbildningens processrätt, på Polishögskolan, inom militärväsendet och inom näringslivets kurser för chefsutbildning…
Det vore orimligt att påstå att rollspel bara kan beskrivas på ett sätt. Självklart beror förloppet av spelandet på innehåll såväl som på tillvägagångssätt och på vilka värderingar och kunskaper de människor har som deltar i ett rollspel."
Ur boken "De övergivnas armé", Norstedts, 1997)
Från http://w1.836.telia.com/~u83602251/
// Slut.
För ett par månader sedan kom Pastor Dahlman till mig med en fråga som han bad mig svara på. Frågan löd: "Vad är rollspel och är det någonting man kan använda sig av för att få fler ungdomar intresserade av Jesus?" Det visade sig att Pastor Dahlman hade hört talas om detta fenomen av några yngre församlingsmedlemmar som skulle spela rollspelet Sagan om Ringen och Pastor Dahlman blev givetvis nyfiken.
I vilket fall så hamnade frågan på mitt bord, eftersom Pastorn hade fullt upp med andra åtaganden och som trogen församlingsmedlem så accepterade jag med nöje det lilla uppdrag som givits mig. Det jag fann skrämde mig oerhört.
Det började med att jag gick till de lokala leksaksaffärerna för att införskaffa mig ett rollspel, dock fann jag det svårt att hitta några böcker. Det visade sig att leksakshandlarna inte förde rollspel i sina sortiment och jag blev hänvisad till en obskyr liten butik vars namn jag inte tänker förtälja. Nåväl, jag stegade iväg till butiken och fann ett landskap av böcker, dataspel och små plastfigurer (senare har jag lärt mig att dessa figurer används vid s.k. figurslag).
Klientelen verkade vara mestadels ungdomar med svarta kläder och metallsmycken i både öron och näsa (s.k. piercings). Många av dem var säkert arbetslösa och säkerligen använde de droger eftersom de bara verkade hänga där i butiken och prata om sina rollspel.
Inget trevligt första intryck, men jag beslutade mig för att ta mig en närmare titt på själva rollspelen. Så jag bad kassaexpediten (som var långhårig och såg ut att ha tagit någon form av hämmande drog) att visa mig några rollspel. Han ledde mig längre in i butiken och plockade fram några spelböcker, slängde ur sig några snabba kommentarer om spelen, för att sedan gå tillbaka till kassan med en djup suck.
Spelen jag höll i min hand hette Gemeni, Drakar & Demoner samt ett utländskt spel kallat Call of Chtulhu. Jag betalade och gick hem för att studera hur spelen fungerade. Det var då jag blev som mest rädd. Vartenda ett av spelen förde ett hedniskt tema och reglerna gick till största delen ut på hur man dödar sin motståndare på det mest effektiva sättet. Tabeller över vapen, ammunition, droger och ockultism fyllde upp sidorna mellan dessa böckers pärmar. Min 14-årige son vaknade av att jag grät efter att ha bläddrat igenom dessa böcker och frågade vad som stod på. Jag lät honom titta i böckerna och sedan grät vi tillsammans över allt detta våld som så ingående beskrivs i dessa rollspel.
Jag beslutade mig för att ta reda på så mycket som möjligt om rollspelen och det slutade med att jag hittade en väldigt informativ hemsida på Internet. Två stycken eldsjälar har i god kristen anda gjort en grundlig undersökning av rollspel och dess effekter på utövande ungdomar. Didi Örnstedt och Björn Sjöstedt har inte bara spenderat massor av tid och energi på att effektivt och smidigt lyckats sätta sig in i den slutna gemenskap som sysslar med rollspel, de har även skrivit en alldeles utomordentlig bok om ämnet. De övergivnas armé beskriver rollspelsrörelsen väldigt detaljerat och jag finner det konstigt att inte myndigheterna har gjort någonting åt problemet med rollspel. Ett totalförbud är definitivt på sin plats för att rädda så många som möjligt av de ungdomar som lockats in i den nazistiska och sataniska rörelse som majoriteten av rollspelsutövarna tillhör.
Riktigt skrämmande är det att rollspelsrörelsen inte är under granskning, då majoriteten av alla rollspel uppmanar till elitistiskt tänkande och lär ut ockulta läror direkt ur böckerna. Ett bra exempel på detta är rollspelet Kult som i sina böcker detaljerat beskriver satanistiska ritualer och hur man genomför dessa. Idag är Kult mer eller mindre nedlagt och förhoppningsvis kommer det inte att tryckas igen. Enligt mina efterforskningar så var just detta rollspel det absolut värsta av dem alla och det är inte helt omöjligt att spelet i sig är en introduktion för en hemlig satansorder.
Sagan om Ringen är baserat på J.R.R. Tolkiens böcker om Midgård. Detta kan tänkas harmlöst, dock bör man betänka att Tolkiens fantasivärld är kätteri, eftersom att mycket är baserat på asatro och satanism. Rasism är också ett återkommande tema i Tolkiens värld, då världen bebos av olika raser, ex. Alver, Människor, Dvärgar, Orcher etc. Dessa varelser har, om inte hat, ett starkt förakt gentemot andra raser än dess egen.
Det råder ingen tvekan om att rollspel är skadligt för såväl psyke som själ. Ungdomar leds in i ett mörker de kanske aldrig kommer att kunna ta sig ur. Inte nog med att spelen kräver deras själar i tribut, alla deras pengar går oftast till speltillverkarna eftersom att dessa är listiga nog att trycka upp supplement till sina rollspel. Supplement som krävs för att kunna spela, nya regler, nya raser etc. etc. En diabolisk strategi ifrån speltillverkarna som definitivt bevisar att dessa är Djävulens hantlangare.
Det är dags att rädda våra barn ifrån Satans klor. Det är dags att säga ifrån och ta tillbaka makten ifrån Djävulens hantlangare. Det är dags att förbjuda rollspel för all framtid, ty dessa förespråkar hor, våld och djävulsdyrkan.
Karsten Falck, trogen församlingsmedlem
För mer information:
Didi Örnstedt & Björn Sjöstedt - http://w1.836.telia.com/~u83602251/
Från welcome.to/sffs
Hobby
Rollspelshobbyn bygger på samma psykosociala arbetsmetod som den som tillämpas för militär träning och ledarskapsutbildning. Under 1970-talet kombinerades denna metod med de militära konflikt- och strategispelen, som spelades av amerikanska akademiker. Detta är hobbyrollspelens ursprung. En av förgrundsfigurerna är amerikanen Gary Gygax, som grundade spelföretaget TSR (Tactical Studies Rules).
Marknaden
Hobbyn utgår från "världsbeskrivningar" med olika grundscenarier, ofta konstruerade av kommersiella rollspelsförlag. Rollspelshobbyn introducerades i Sverige i början av 1980-talet
av Äventyrsspel HB, TAMB, som under åren vuxit till koncernen Target Games, som idag behärskar nästan hela den svenska marknaden när det gäller rollspel ( bl.a. Drakar och Demoner, Mutant, Kult, Mutant Chronicles), figurspel (Mutant Chronicles) och kortspel (exempelvis Doomtroopers) och även delar av den internationella.
På marknaden finns också ett stort antal engelska och amerikanska spel på samma tema som de svenska. Alla äventyr har samma grundkomponenter: konflikter, strid och våld. Ofta kryddas dessa ingredienser med ockulta läror (t.ex. satanism, vampyrism), asatro och olika mer eller mindre fantasifulla former av religion.
Den utövande hobbyrollspelaren blir –inom äventyrets ram- välinformerad om droger och deras verkan, olika vapen och stridsteknik, sabotagemetoder och psykologisk terror. I rollspelens världar förekommer olika folkslag/raser, av vilka några anses avskyvärda och mindervärdiga.
Hjältedyrkan kombineras ofta med ett förakt för svaghet.
Spelformer
Hobbyrollspelen utövas antingen som bordsrollspel eller som levande rollspel .
Bordsrollspelen förutsätter en spelledare, som läser in regelsystemen och skapar de utmanande uppdragen. Spelarna följer, sittande runt ett bord med formulär och tärningar, spelledaren in i hans/hennes konstruerade äventyr. Spelet ageras som en intensiv och engagerad diskussion. Spelledaren betraktas som enväldig domare eller gud.
Levande rollspel innebär att spelarna agerar sina handlingar i verkligheten, utklädda till sina rollpersoner. Det är inte ovanligt att spelarrangörer kräver av deltagarna att dessa skall uppgå i sin rollkaraktär under flera dygn i sträck. Man kallar levande rollspel ömsom för konstart, ömsom för "hobby för personlighetsutveckling".
Metod
Rollspel har använts som psykosocial arbetsmetod i samband med utbildning av bl.a. militärer och för chefsutbildning inom näringslivet sedan 1930-talet. Psykiatrikern Jacob Moreno skrev i mitten av 1930-talet boken "Who shall survive?". Morenos arbete anses ha betydelse för rollspelsmetodens tillämpning i olika gruppdynamiska sammanhang av utbildningskaraktär.
Rollspel används bl.a. för att gestalta problemsituationer som skall lösas. Det används många gånger i kurser som handlar om "personlighetsutveckling". Hur rollspel fungerar i en grupp är i det närmaste helt beroende på ledarskapet. Den humanistiske ledaren verkar i en humanistisk riktning, den sadistiske kan givetvis påverka gruppen utifrån ett sådant perspektiv. Rollspel som metod kan verka i mycket manipulativa former, men för den seriöst verksamme pedagogen/psykologen är gruppens synpunkter och reaktioner på spelet de deltar i av central betydelse för hur det ska ledas i önskad riktning för gruppens bästa.
Ledarens viktigaste funktion efter avslutat rollspel är att försäkra sig om att ingen av deltagarna längre axlar rollfigurens mantel (avmantling), utan att var och en "är sig själv" igen.
Metoden används i modifierad form i den s.k rollspelshobbyn, men ett motsvarande ledaransvar (eller vilja till avmantling) är inte särskilt uttalat -eller kanske inte ens önskvärt alla gånger?
"För att kunna föra något resonemang kring rollspelets effekter måste man inse att egna upplevelser, genom lek och spel, befrämjar inlärning. Detta är grundläggande när man talar om lekens betydelse för t.ex. undervisning av barn i skola och förskola, liksom även i högre utbildningssammanhang. ´Learning-by-doing´-modellen tillämpas som enklare organiserade grupprollspel bl.a. inom juristutbildningens processrätt, på Polishögskolan, inom militärväsendet och inom näringslivets kurser för chefsutbildning…
Det vore orimligt att påstå att rollspel bara kan beskrivas på ett sätt. Självklart beror förloppet av spelandet på innehåll såväl som på tillvägagångssätt och på vilka värderingar och kunskaper de människor har som deltar i ett rollspel."
Ur boken "De övergivnas armé", Norstedts, 1997)
Från http://w1.836.telia.com/~u83602251/
// Slut.
