Nekromanti Liten värld?
- Thread starter Boll
- Start date
WhitePaladin
Veteran
Re: Försök #2
Snygg karta, men ska du inte ha fler berg, arkipelager och kanske ett par större öar till?
Snygg karta, men ska du inte ha fler berg, arkipelager och kanske ett par större öar till?
Krille
Super Moderator
Re: Försök #2
Din karta har två fel.
1) För lite berg.
2) För lite fjordar.
Åkej, jag är inte helt allvarlig, men en nordlandskänsla kräver enligt min åsikt massor med snö, massor med berg, massor med glaciärer, massor med fjordar och grå himmel.
Sen ser jag konceptuellt inget fel med att du har en "normalstor" värld, men börjar med att koncentrera dig på den där nordlandsbiten. Resten är... tja, utanför kartan.
Din karta har två fel.
1) För lite berg.
2) För lite fjordar.
Åkej, jag är inte helt allvarlig, men en nordlandskänsla kräver enligt min åsikt massor med snö, massor med berg, massor med glaciärer, massor med fjordar och grå himmel.
Sen ser jag konceptuellt inget fel med att du har en "normalstor" värld, men börjar med att koncentrera dig på den där nordlandsbiten. Resten är... tja, utanför kartan.
ja eftersom det ska va ett spel med fornnordisk känsla så kan väl världen vara ganska liten... och om man har kortare dagar och nätter än i en "stor" värld så blir det ju inte så stor skillnad heller. Det beror ju också på om du vill ha ett snabbspelat rollspel eller ett "långt" rollspel. kort sagt välj vad du själv tycker är bra 
Boll
Veteran
Re: Försök #2
Jag gillar faktiskt berg, och hade tänkt mig att faktiskt större delen av världens yta skulle vara täckt av dem - sen så _är_ bergen täckta av snö, men det syns mer tydligt på den stora versionen.
...men en nordlandskänsla kräver enligt min åsikt massor med snö, massor med berg, massor med glaciärer, massor med fjordar och grå himmel.
Tja, berg har jag så det räcker (är inte säker på om du driver med mig eller inte), snö finns det i överflöd, glaciärer hade jag inte riktigt tänkt på - inte fjordar heller - och slutligen så skall himmelen skifta lika mycket som all himmel gör, med enstaka norrsken och sånt.
Jag gillar faktiskt berg, och hade tänkt mig att faktiskt större delen av världens yta skulle vara täckt av dem - sen så _är_ bergen täckta av snö, men det syns mer tydligt på den stora versionen.
...men en nordlandskänsla kräver enligt min åsikt massor med snö, massor med berg, massor med glaciärer, massor med fjordar och grå himmel.
Tja, berg har jag så det räcker (är inte säker på om du driver med mig eller inte), snö finns det i överflöd, glaciärer hade jag inte riktigt tänkt på - inte fjordar heller - och slutligen så skall himmelen skifta lika mycket som all himmel gör, med enstaka norrsken och sånt.
Morgoth
Swashbuckler
Re: Terraformning
men vetenskaplig fantasy har ju alltid varit min grej, och gudarna skall veta att jag är frestad...
Vävaren är ett rymdskepp? ...inte?
men vetenskaplig fantasy har ju alltid varit min grej, och gudarna skall veta att jag är frestad...
Vävaren är ett rymdskepp? ...inte?
Dimfrost
Special Circumstances
Re: Terraformning
Ja, lite fel känns det allt. Bättre vore om Vävaren dömer världen till undergång genom att allt levande behöver den där magiströmmen när de växer, eller kanske att det var Vävarens närvaro som skapade drömmarna: när han är borta drömmer folk inte längre, och utan drömmar blir man vansinnig.
Eh, nej, det där blev ju alldeles för snabb undergång, inte mysigt alls. Du kanske kan lösa det genom att låta bli att snacka om gravitation och så, utan istället säga att ljuset avtar mer och mer, för att till slut försvinna någon gång i framtiden? Det kan ju vara ett uttryck för att världens bana blivit instabil och därmed avlägsnar sig från solen, eller liknande. Inte lika SF-aktigt och mer mystiskt, men kanske ändå fungerande.
Jag är ju också mycket för att blanda vetenskap och magi (se Terone), men som du så riktigt påpekar får kopplingen inte bli krystad. Det är ett delikat problem som tål att tänkas på.
/Dimfrost
Ja, lite fel känns det allt. Bättre vore om Vävaren dömer världen till undergång genom att allt levande behöver den där magiströmmen när de växer, eller kanske att det var Vävarens närvaro som skapade drömmarna: när han är borta drömmer folk inte längre, och utan drömmar blir man vansinnig.
Eh, nej, det där blev ju alldeles för snabb undergång, inte mysigt alls. Du kanske kan lösa det genom att låta bli att snacka om gravitation och så, utan istället säga att ljuset avtar mer och mer, för att till slut försvinna någon gång i framtiden? Det kan ju vara ett uttryck för att världens bana blivit instabil och därmed avlägsnar sig från solen, eller liknande. Inte lika SF-aktigt och mer mystiskt, men kanske ändå fungerande.
Jag är ju också mycket för att blanda vetenskap och magi (se Terone), men som du så riktigt påpekar får kopplingen inte bli krystad. Det är ett delikat problem som tål att tänkas på.
/Dimfrost
Kartan
Tycker att det var en vacker karta, som du säkert har lagt ner en massa tid på. "Estetiskt tilltalande" var min första reaktion, vilken sorts värld den skulle spegla kom i andra hand. Skulle vara intressant att veta hur du gjort den (ritat den "för hand", använt photoshop eller båda två).
Själv har jag hela livet haft pippi på att rita kartor, och vet hur jobbigt det kan vara att rita varända litet berg (när jag var yngre undvek jag detta genom att rita bergen i mitten av bergskedjan väldigt stora och höga).
Jag håller med om att en och annan fjord mera inte skulle skada, det skulle hjälpa att fånga den där romantiserade fornnorden-känslan, som jag tror du vill åt. Detta är förståss en smaksak.
Tycker att det var en vacker karta, som du säkert har lagt ner en massa tid på. "Estetiskt tilltalande" var min första reaktion, vilken sorts värld den skulle spegla kom i andra hand. Skulle vara intressant att veta hur du gjort den (ritat den "för hand", använt photoshop eller båda två).
Själv har jag hela livet haft pippi på att rita kartor, och vet hur jobbigt det kan vara att rita varända litet berg (när jag var yngre undvek jag detta genom att rita bergen i mitten av bergskedjan väldigt stora och höga).
Jag håller med om att en och annan fjord mera inte skulle skada, det skulle hjälpa att fånga den där romantiserade fornnorden-känslan, som jag tror du vill åt. Detta är förståss en smaksak.
Men jag tror nog att jag "fuskar" lite och struntar i fysikens lagar -
Tycker jag du gör rätt i. Det måste ju sägas vara ett ganska grovt stämningsbrott om en beskrivning av en sagovärld och dess invånare plötsligt utbrister i fyra sidor fysikaliska beräkningar av hur tidvattnet fungerar, baserade på teorier och matte som inte är påhittade i spelvärlden ännu.
Tycker jag du gör rätt i. Det måste ju sägas vara ett ganska grovt stämningsbrott om en beskrivning av en sagovärld och dess invånare plötsligt utbrister i fyra sidor fysikaliska beräkningar av hur tidvattnet fungerar, baserade på teorier och matte som inte är påhittade i spelvärlden ännu.
Ymir
Liten kantbaron
Re: Terraformning
Kanske kan det helt enkelt vara så att världen fungerar av sig själv som Vävaren förutsett, men med en oväntad bieffekt? Alltså, det magiska fältet dör sakta, sakta bort, och de varelser och växter som är beroende av det följer med, medan de som inte är det stannar kvar. När alverna, djurherrarna och allt det gamla är borta är världen människornas. Vävaren gav alverna världen i gåva, men de bad om hjälp mot urjättarna, och fick det (Istiden). I gengäld blir världen människornas omsider, och alverna får åtfölja Vävaren till en värld skapad enkom för dem...eller uppgå i intigheten (beroende på hur mycket ångest jag vill ha).
...men Vävarens skapelse var för beroende av den magi han omgärdade den med, och även om det mesta liv på den, precis som han hade tänkt, klarade sig på egen hand sedan det väl uppstått gjorde inte atmosfären det. Planeten var för liten, och atmosfären upplöses sakta. Folket i världen är givetvis inte medvetna om det, men alverna har märkt att världen blir mörkare under årtusendena, precis som de märkt hur magifältet försvagas. Vad ljuset beträffar har de ingen förklaring.
Vävaren är nästan allsmäktig, men inte allvetande. Genom sina egna gärningar har han dömt sin egen värld till undergång, och då han genom någon kosmisk lag utstadgad av ännu högre makter bortom världen (eller universum självt) har lämnat den för alltid står den inte längre i hans makt att rädda.
Ett liknande koncept tål att funderas på, åtminstone. Tack för idéerna.
- Ymir, som givetvis inte tänkt snacka om gravitation. Det skulle isåfall bara vara den objektiva, faktiska förklaringen.
Kanske kan det helt enkelt vara så att världen fungerar av sig själv som Vävaren förutsett, men med en oväntad bieffekt? Alltså, det magiska fältet dör sakta, sakta bort, och de varelser och växter som är beroende av det följer med, medan de som inte är det stannar kvar. När alverna, djurherrarna och allt det gamla är borta är världen människornas. Vävaren gav alverna världen i gåva, men de bad om hjälp mot urjättarna, och fick det (Istiden). I gengäld blir världen människornas omsider, och alverna får åtfölja Vävaren till en värld skapad enkom för dem...eller uppgå i intigheten (beroende på hur mycket ångest jag vill ha).
...men Vävarens skapelse var för beroende av den magi han omgärdade den med, och även om det mesta liv på den, precis som han hade tänkt, klarade sig på egen hand sedan det väl uppstått gjorde inte atmosfären det. Planeten var för liten, och atmosfären upplöses sakta. Folket i världen är givetvis inte medvetna om det, men alverna har märkt att världen blir mörkare under årtusendena, precis som de märkt hur magifältet försvagas. Vad ljuset beträffar har de ingen förklaring.
Vävaren är nästan allsmäktig, men inte allvetande. Genom sina egna gärningar har han dömt sin egen värld till undergång, och då han genom någon kosmisk lag utstadgad av ännu högre makter bortom världen (eller universum självt) har lämnat den för alltid står den inte längre i hans makt att rädda.
Ett liknande koncept tål att funderas på, åtminstone. Tack för idéerna.
Indeed.
- Ymir, som givetvis inte tänkt snacka om gravitation. Det skulle isåfall bara vara den objektiva, faktiska förklaringen.
Boll
Veteran
Re: Kartan
Hur jag gjorde kartan? Tja, det mesta tecknade jag för hand, men texten lade jag in med Photoshop, samt att jag flyttade runt kontinenterna lite.
Sen undrar jag varför fjordar skulle ge en mer fornnordisk känsla, men om det skulle hjälpa så är det nog inte några problem att få in ett par.
Hur jag gjorde kartan? Tja, det mesta tecknade jag för hand, men texten lade jag in med Photoshop, samt att jag flyttade runt kontinenterna lite.
Sen undrar jag varför fjordar skulle ge en mer fornnordisk känsla, men om det skulle hjälpa så är det nog inte några problem att få in ett par.
Danohrq
Veteran
om man skall bry sig om vårat universum
Först vill jag påpeka att jag aldrig brukar bry mig om vårat univsersums naturlagar när jag fantiserar fram fantasyvärldar.....
Varför skall fantasyvärlden ha exakt samma fysikaliska lagar som vårat universum?
Dessutom så tyder den aktuella forskningen på att det vi tidigare kallat konstanter inom fysiken verkar förändras över tiden. Den så kallade gravitationskonstanten har t.e.x. förändrats sen vi började mäta och det har inte med mätmetoderna att göra. Alltså kan man om man vill utan besvär använda sig av vårat universum, flytta fram eller bak tiden några miljarder år och glatt ändra på fysikens lagar utan att kunna bli anklagad av spelarna för att ha en "overklig" värld - om någon nu ger så konstiga klagomål i en fantasykampanj.
Om man nu skall bry sig...... :
Atmosfären har väldigt lite med strålningskydd att göra, även om den naturligtvis skyddar lite. Det som blockar bort 99% av solvinden är magnetosfsären. Magnetsfären gör alltså att armosfären inte blåses bort av solvinden samt att vi slipper en massa otäck strålning. Tyvärr är man inte riktigt säker på vad det är som gör att vissa planeter har starka magnetfält med andra inte har det. En TEORI är att det krävs en flytande kärna med metaller i för att en magnetossfär skall bildas.
Det är dock fullt möjligt för en liten planet att ha jävligt hög gravitaion utan att att stråla någonting alls. Om planetkärnan består i huvudsak av bly (bly är dessutom den slutgiltiga restprodukten av de flesta sönderfallskedjor så en sådan planet kan existera om man ser utifrån dagens teorier). Man får då en en s.k. "kall planet". Om en sådan planet kan hysa liv eller inte, ha ett magnetfält eller inte har vetenskapen ärligt talat inga starka belägg för. Det kryllar av astrofysiker och astrobiloger (ja det finns faktiskt såna!) som älskar att tala vitt och brett om sina spekulativa teorier. Tyvärr har dom ofta lika mycket teckning som Bibeln och Koranen när det gäller bevis
Hawkin och Co älskar ju att sälja böcker, tyvärr är de inte riktigt lika intresserade av att ha täckning för vad de säger.....
Men som sagt. Jag tycker att man kan leka rätt friskt med sitt universums tillstånd, varjefall när det gäller fantasykampanjer.
Först vill jag påpeka att jag aldrig brukar bry mig om vårat univsersums naturlagar när jag fantiserar fram fantasyvärldar.....
Varför skall fantasyvärlden ha exakt samma fysikaliska lagar som vårat universum?
Dessutom så tyder den aktuella forskningen på att det vi tidigare kallat konstanter inom fysiken verkar förändras över tiden. Den så kallade gravitationskonstanten har t.e.x. förändrats sen vi började mäta och det har inte med mätmetoderna att göra. Alltså kan man om man vill utan besvär använda sig av vårat universum, flytta fram eller bak tiden några miljarder år och glatt ändra på fysikens lagar utan att kunna bli anklagad av spelarna för att ha en "overklig" värld - om någon nu ger så konstiga klagomål i en fantasykampanj.
Om man nu skall bry sig...... :
Atmosfären har väldigt lite med strålningskydd att göra, även om den naturligtvis skyddar lite. Det som blockar bort 99% av solvinden är magnetosfsären. Magnetsfären gör alltså att armosfären inte blåses bort av solvinden samt att vi slipper en massa otäck strålning. Tyvärr är man inte riktigt säker på vad det är som gör att vissa planeter har starka magnetfält med andra inte har det. En TEORI är att det krävs en flytande kärna med metaller i för att en magnetossfär skall bildas.
Det är dock fullt möjligt för en liten planet att ha jävligt hög gravitaion utan att att stråla någonting alls. Om planetkärnan består i huvudsak av bly (bly är dessutom den slutgiltiga restprodukten av de flesta sönderfallskedjor så en sådan planet kan existera om man ser utifrån dagens teorier). Man får då en en s.k. "kall planet". Om en sådan planet kan hysa liv eller inte, ha ett magnetfält eller inte har vetenskapen ärligt talat inga starka belägg för. Det kryllar av astrofysiker och astrobiloger (ja det finns faktiskt såna!) som älskar att tala vitt och brett om sina spekulativa teorier. Tyvärr har dom ofta lika mycket teckning som Bibeln och Koranen när det gäller bevis
Hawkin och Co älskar ju att sälja böcker, tyvärr är de inte riktigt lika intresserade av att ha täckning för vad de säger.....Men som sagt. Jag tycker att man kan leka rätt friskt med sitt universums tillstånd, varjefall när det gäller fantasykampanjer.
WhitePaladin
Veteran
Re: om man skall bry sig om vårat universum
Jag håller med, ska man börja rota i naturlagarna och bara använda vetenskapliga fakta när man skapar sin värld, så kan man ju skippa magi, gudar, alver, dvärgar... för inget av detta är ju vetenskapligt bevisat...
Det viktigaste med att skapa en värld, är att den följer viss logik och konsekvens, inte att naturlagarna som vi känner till dom följs till punkt och pricka. Alla spelmakare är ju inte fysiker av Hawkins kaliber, vilket kan behövas om man ska skapa en "verklig värld".
Jag håller med, ska man börja rota i naturlagarna och bara använda vetenskapliga fakta när man skapar sin värld, så kan man ju skippa magi, gudar, alver, dvärgar... för inget av detta är ju vetenskapligt bevisat...
Det viktigaste med att skapa en värld, är att den följer viss logik och konsekvens, inte att naturlagarna som vi känner till dom följs till punkt och pricka. Alla spelmakare är ju inte fysiker av Hawkins kaliber, vilket kan behövas om man ska skapa en "verklig värld".
Celebrating diversity
Nu till varför jag förknippar fjordar med en fornnordisk stämning. Det första som slår mig är att en sådan värld inte är speciellt välbefolkat; det finns mycket oexploaterat land, många oupptäckta landsändor osv. När jag ser din karta så slås jag av de massiva bergskedjorna, när man når upp till krönet av ett berg ser man en massa andra, och när man kommer upp på nästa så ser man ännu fler. Omväxling förnöjer, för om man här och var skulle korsa dessa monotona delar av världen med att man plötsligt når en mörkblå fjord, med en eller två bosättningar klamrandes fast på bergssidan ner mot vattnet. Vattnet där byborna tar sig fram i sina primitiva båtar, lägger ut sina nät, och när tiden är inne tar sig till nästa fjord för att byta det överskott de har mot andra varor.
Detta ger mig en känsla av en mer dynamisk värld, där ingen del lämnas öde trots en myckenhet av berg. Därför känns fjordar för mig viktiga i en värld, som mestadels består av skog och berg. Att det är helt naturligt att de finns där, då de uppkommer då bergskedjor vandrar från land till havsbotten hör också dit (se Norges kust). Att det dessutom inte vore så konstigt om det fanns fler småöar, av ungefär samma anledning (se Antillerna, Orkneyöarna och kanske Lofoten), ger en ju en anledning att lägga till en massa mysiga småöar dessutom.
Nej, nu känner jag mig allt för klåfingrig, det är ju trots allt din värld. Mitt förslag är helt enkelt att i en värld som mest består av berg och skog, satsa på omväxling som i sammanhanget känns naturligt (som jag tycker att fjordar och arkipelager är).
Det är helt upp till dig, vad är din definition av fornnordisk värld, och hur vill du förmedla detta i ditt rollspel. Det är viktigast. Fjordar är för mig ett väldigt mysigt inslag, dessutom någonting väldigt vackert, något som skulle ge din värld ett extra inslag av naturens storslagenhet.
Nu till varför jag förknippar fjordar med en fornnordisk stämning. Det första som slår mig är att en sådan värld inte är speciellt välbefolkat; det finns mycket oexploaterat land, många oupptäckta landsändor osv. När jag ser din karta så slås jag av de massiva bergskedjorna, när man når upp till krönet av ett berg ser man en massa andra, och när man kommer upp på nästa så ser man ännu fler. Omväxling förnöjer, för om man här och var skulle korsa dessa monotona delar av världen med att man plötsligt når en mörkblå fjord, med en eller två bosättningar klamrandes fast på bergssidan ner mot vattnet. Vattnet där byborna tar sig fram i sina primitiva båtar, lägger ut sina nät, och när tiden är inne tar sig till nästa fjord för att byta det överskott de har mot andra varor.
Detta ger mig en känsla av en mer dynamisk värld, där ingen del lämnas öde trots en myckenhet av berg. Därför känns fjordar för mig viktiga i en värld, som mestadels består av skog och berg. Att det är helt naturligt att de finns där, då de uppkommer då bergskedjor vandrar från land till havsbotten hör också dit (se Norges kust). Att det dessutom inte vore så konstigt om det fanns fler småöar, av ungefär samma anledning (se Antillerna, Orkneyöarna och kanske Lofoten), ger en ju en anledning att lägga till en massa mysiga småöar dessutom.
Nej, nu känner jag mig allt för klåfingrig, det är ju trots allt din värld. Mitt förslag är helt enkelt att i en värld som mest består av berg och skog, satsa på omväxling som i sammanhanget känns naturligt (som jag tycker att fjordar och arkipelager är).
Boll
Veteran
Re: Celebrating diversity
Du har helt rätt i att världen skall vara ganska så obefolkad, och mycket av terrängen är outforskad - det är en sak som jag strävat efter när jag ritade kartan (därför så mycket berg och skog). Sen så håller jag med om att omväxling förnöjer, så något som bryter upp de enorma skogarna och bergskedjorna är kanske inte helt fel, nej.
Sen måste jag bara säga att jag tänkt mig att haven i min värld skall vara så stormiga och rasande att det skall vara omöjligt att ge sig ut på dem; alltså är inte människorna i världen de klassiska sjöfarande vikingarna. Fiskesamhällen blir då oexisterande vid kusterna, medans de finns runt sjöar etc.
För övrigt så _vill_ jag att folk skall komma med idéer, jag ville bara att du skulle förklara lite mer varför du tyckte att fjordar gav en mer fornnordisk känsla - så var inte rädd för att vara klåfingrig, jag blir bara glad om jag får lite tips!
Du har helt rätt i att världen skall vara ganska så obefolkad, och mycket av terrängen är outforskad - det är en sak som jag strävat efter när jag ritade kartan (därför så mycket berg och skog). Sen så håller jag med om att omväxling förnöjer, så något som bryter upp de enorma skogarna och bergskedjorna är kanske inte helt fel, nej.
Sen måste jag bara säga att jag tänkt mig att haven i min värld skall vara så stormiga och rasande att det skall vara omöjligt att ge sig ut på dem; alltså är inte människorna i världen de klassiska sjöfarande vikingarna. Fiskesamhällen blir då oexisterande vid kusterna, medans de finns runt sjöar etc.
För övrigt så _vill_ jag att folk skall komma med idéer, jag ville bara att du skulle förklara lite mer varför du tyckte att fjordar gav en mer fornnordisk känsla - så var inte rädd för att vara klåfingrig, jag blir bara glad om jag får lite tips!
Lite tips
Kan bara börja med att säga att jag gillar din värld, för annars skulle jag aldrig bli klåfingrig, så det faktum att jag lägger mig i är ett godkännande från min sida.
Jag håller med om att havsgående fartyg ligger i framtiden i din värld, men för att undvika att samhällen isoleras för mycket så borde det finnas någon slags kommunikation mellan dem, om det nu är berg, hav eller skog som ligger emellan dem så borde det ibland finnas sätt för dem att mötas. Annars så vore ju inavel väldigt vanligt, och lägg därtill att få samhällen är helt självförsörjande. Jag tycker också att primitiv handel kunde vara väldigt viktigt för din värld, rykten sprids så, och ibland kan exklusiva varor från en annan del av världen dyka upp (kanske ett konstföremål av valrossben), och skapa legender och sagor om avlägsna länder. Sådant kan få äventyrarna att ge sig av ut i världen.
För mycket isolation i en värld tror jag kan vara hämmande. Mitt förslag är följande; låt diverse kustgående fartyg existera, då vattnet ofta fungerar som den bästa sättet att förflytta sig i en värld utan vägar. Låt det få finnas en "klass" av modiga handelsmän som vågar ge sig ut längst kusterna, och ge kulturellt och materiellt utbyte mellan de isolerade byarna. Om dessa handelsmän därtill kan suga åt sig några äventyrare, desto bättre, då dessa verkligen får en anledning att se sig runt i världen.
Sedan några frågor: Vad har du tänkt dig att äventyrandet ska kretsa runt i din värld? Handel? Kamp mot ondskan? Överlevnad?
Hur lever människorna? I primitiva samhällen och förbund? Som normader?
Hur är deras samhällen uppbyggda? Med en hövding i toppen? Med ett byråd?
Kan bara börja med att säga att jag gillar din värld, för annars skulle jag aldrig bli klåfingrig, så det faktum att jag lägger mig i är ett godkännande från min sida
.Jag håller med om att havsgående fartyg ligger i framtiden i din värld, men för att undvika att samhällen isoleras för mycket så borde det finnas någon slags kommunikation mellan dem, om det nu är berg, hav eller skog som ligger emellan dem så borde det ibland finnas sätt för dem att mötas. Annars så vore ju inavel väldigt vanligt, och lägg därtill att få samhällen är helt självförsörjande. Jag tycker också att primitiv handel kunde vara väldigt viktigt för din värld, rykten sprids så, och ibland kan exklusiva varor från en annan del av världen dyka upp (kanske ett konstföremål av valrossben), och skapa legender och sagor om avlägsna länder. Sådant kan få äventyrarna att ge sig av ut i världen.
För mycket isolation i en värld tror jag kan vara hämmande. Mitt förslag är följande; låt diverse kustgående fartyg existera, då vattnet ofta fungerar som den bästa sättet att förflytta sig i en värld utan vägar. Låt det få finnas en "klass" av modiga handelsmän som vågar ge sig ut längst kusterna, och ge kulturellt och materiellt utbyte mellan de isolerade byarna. Om dessa handelsmän därtill kan suga åt sig några äventyrare, desto bättre, då dessa verkligen får en anledning att se sig runt i världen.
Sedan några frågor: Vad har du tänkt dig att äventyrandet ska kretsa runt i din värld? Handel? Kamp mot ondskan? Överlevnad?
Hur lever människorna? I primitiva samhällen och förbund? Som normader?
Hur är deras samhällen uppbyggda? Med en hövding i toppen? Med ett byråd?
Ymir
Liten kantbaron
Re: Att relatera till ting
- Ymir, hatar plattityden 'i fantasy är allt möjligt'.
För att det är lättare att relatera till. Man vet instinktivt vilka förutsättningar som gäller och kan relatera till verkningarna av olika skeenden med sina egna, jordiska referensramar istället för suspension of disbelief. Trovärdigheten i spelandet och inlevelsen i rollspelsvärlden tjänar väldigt mycket på det.
- Ymir, hatar plattityden 'i fantasy är allt möjligt'.
Boll
Veteran
Re: Lite tips
Oj, oj! Var skall man börja?
För det första så hör det här med vredgade hav lite med storyn att göra (det sägs att guden Urat för länge sedan blev vredgad på människorna, och att hans vrede speglade sig i haven), så fartygen går tyvärr bort ändå. Jag _har_ dock ett sätt för folk att nå till andra kontinenter; Dvärgarna, som bor i bergen har en gigantisk, undejordisk tunnel som leder till 'Veigard' - alltså den västra kontinenten.
Handel är något som jag funderat mycket över och kommit fram till att handel mest skall vara något mellan Dvärgarna och Människorna, men kan förekomma mellan andra raser också.
Vad har du tänkt dig att äventyrandet ska kretsa runt i din värld?
Människorna i 'Nolgard' (den östra kontinenten) är de människorna i Urgard som mest liknar vikingar; de är de mest krigiska och barbariska. Deras sätt att överleva är delvis odlingar, delvis på krigsbyte från deras fejder med de trolliska stammarna och delvis på handel med Dvärgarna. Äventyrandet skall således kretsa kring räder på troll, kring det mystiska 'Veigard', där det sägs att det finns rikedomar att hämta, och kanske på handel med andra raser. (Tycker att vikingarnas kända utforskaranda är med här)
Hur lever människorna? I primitiva samhällen och förbund? Som normader?
Jag har tänkt mig att de lever i ganska små samhällen, med mindre byar, större byar och försvarsverk (borgar, eller byar med stora murar runt).
Hur är deras samhällen uppbyggda? Med en hövding i toppen? Med ett byråd?
Jag har tänkt mig följande: Varje by har en Jarl, som fungerar som en general (i strid), men som inte har några extra förmåner (inget större hus eller mer ägodelar) gentemot sina vapenbröder (han har möjligtvis lite extra att säga till om i byn).
Vart tionde år väljs det ut en ny Jarl i varje by, genom en avgörande strid med upp till tjugo deltagare (alla slåss mot alla samtidigt), där endast en segrare står i slutet. Denne blir då den nya Jarlen, och får leda resten av sina vapenbröder under räder mot trollen.
Det är ingen speciell som bestämmer i en by, utan detta gör man tillsammans (har funderat på om det skall finnas något röstsystem). Om det framkommer anklagelser till brott krävs det tolv man som går i god för den anklagade för att fria honom/henne, och om inte tillräckligt många går i god för den anklagade kan denne tvingas att böta eller kanske t.o.m. bli avrättad.
Brott är dock något som inte förekommer speciellt ofta, för hela Människosläktet genomsyras av en medkänsla för varandra, som inte är lätt att bryta. Om någon har det dåligt delar grannar gärna med sig av vad de har, och således är det ingen som i större mån lider av fattigdom.
Tja, något sånt hade jag tänkt mig, men synpunkter är alltid lika välkomna
Oj, oj! Var skall man börja?
För det första så hör det här med vredgade hav lite med storyn att göra (det sägs att guden Urat för länge sedan blev vredgad på människorna, och att hans vrede speglade sig i haven), så fartygen går tyvärr bort ändå. Jag _har_ dock ett sätt för folk att nå till andra kontinenter; Dvärgarna, som bor i bergen har en gigantisk, undejordisk tunnel som leder till 'Veigard' - alltså den västra kontinenten.
Handel är något som jag funderat mycket över och kommit fram till att handel mest skall vara något mellan Dvärgarna och Människorna, men kan förekomma mellan andra raser också.
Vad har du tänkt dig att äventyrandet ska kretsa runt i din värld?
Människorna i 'Nolgard' (den östra kontinenten) är de människorna i Urgard som mest liknar vikingar; de är de mest krigiska och barbariska. Deras sätt att överleva är delvis odlingar, delvis på krigsbyte från deras fejder med de trolliska stammarna och delvis på handel med Dvärgarna. Äventyrandet skall således kretsa kring räder på troll, kring det mystiska 'Veigard', där det sägs att det finns rikedomar att hämta, och kanske på handel med andra raser. (Tycker att vikingarnas kända utforskaranda är med här)
Hur lever människorna? I primitiva samhällen och förbund? Som normader?
Jag har tänkt mig att de lever i ganska små samhällen, med mindre byar, större byar och försvarsverk (borgar, eller byar med stora murar runt).
Hur är deras samhällen uppbyggda? Med en hövding i toppen? Med ett byråd?
Jag har tänkt mig följande: Varje by har en Jarl, som fungerar som en general (i strid), men som inte har några extra förmåner (inget större hus eller mer ägodelar) gentemot sina vapenbröder (han har möjligtvis lite extra att säga till om i byn).
Vart tionde år väljs det ut en ny Jarl i varje by, genom en avgörande strid med upp till tjugo deltagare (alla slåss mot alla samtidigt), där endast en segrare står i slutet. Denne blir då den nya Jarlen, och får leda resten av sina vapenbröder under räder mot trollen.
Det är ingen speciell som bestämmer i en by, utan detta gör man tillsammans (har funderat på om det skall finnas något röstsystem). Om det framkommer anklagelser till brott krävs det tolv man som går i god för den anklagade för att fria honom/henne, och om inte tillräckligt många går i god för den anklagade kan denne tvingas att böta eller kanske t.o.m. bli avrättad.
Brott är dock något som inte förekommer speciellt ofta, för hela Människosläktet genomsyras av en medkänsla för varandra, som inte är lätt att bryta. Om någon har det dåligt delar grannar gärna med sig av vad de har, och således är det ingen som i större mån lider av fattigdom.
Tja, något sånt hade jag tänkt mig, men synpunkter är alltid lika välkomna