Rickard
Urverk speldesign
Är det någon som har funderat kring detta? Själv tänker jag mig hela världsalltet (universumet) som en ständig kamp mellan Kaos och Ordning.. Överallt i Kaos nattsvarta hav så finns Ordning som små öar, likt små stjärnor på en kvällshimmel.. För att motverka Kaoset så skapade Ordning den fysiska formen som är svår att rubba och sedan så gav Ordning sin skapelse en del av sig själv..
Varelser skapades, först växterna, för att försöka tänka ut hur man ska motverka kaos och samla ihop erfarenhet inför den stora kampen.. Växterna var visserligen långlivade men samlar ihop erfarenhet långsamt.. Alverna, som först var satta att beskydda växterna, hade en mycket snabbare erfarenhetsinsamling men eftersom de en gång skapats kunde de inte förstöras och därför skapades det fler gående varelser och fler varelser och än fler ändå..
Allting har en själ i min värld och när en ny varelse skapas så får den en själ från den ljusglimt som är den astralvarelse som en gång i tiden skapade den fysiska världen som rollpersonerna nu vandrar i.. När varelsen sedan dör så åker dess själ tillbaka till den stora astralvarelsen igen och rensas på information om dennes liv så att astralvarelsen kan lära sig av dess erfarenheter.. Det är denna stora astralvarelsen som alverna kallar för Tevatenu - Moder Jord (Sinkadus #15)..
En gång i tiden var alla varelser väldigt magiska.. Detta kan finnas som en rest bland de nu levande.. De kan ta form av hjälteförmågor, vilda magier samt magikertalang.. Detta för att när själarna "purifieras" så kan en rest av själen bli kvar.. Det finns bland annat folk i världen som kan komma ihåg sina tidigare liv just på grund av detta..
Alvernas själar är det lite annorlunda med.. När en alv dör så återgår inte dess själ till Moder Jord och långsamt purifieras, utan blir istället en beskyddande ande (skogsande, sjöande, gräsande etc) över en del av den fysiska världen.. Det är bland annat dessa andar som shamanerna kan åkalla för hjälp och detta är anledningen till varför alverna inte kan väckas som odöda.. En vanlig varelses själ är kvar i kroppen så länge som det tar för denne att helt uppslukas av Moder Jord.. Alvernas själar flyr istället direkt kroppen..
Jag skrev tidigare att Ordning fanns som små öar i Kaos.. Mellan öarna så har Ordning små korridorer för att kommunicera med varandra.. Det är dessa gångar som de mänskliga magikerna kallar för "De grå hallarna".. Få är det som lyckas navigera eller ens överleva i dessa gångar..
Någon annan som har en annan förklaring? Jag fick dessa tankar när jag läste lite om astralvandring IRL och sedan försökte binda samman det med den information som står i DoD..
Är det någon annan skapelseteori som ni tycker är rolig? Själv gillar jag den asiatiska "de 1000 gudarnas religion" eller vad den nu kallas.. Skapelseteorin där rockar..
/[color:\\"green\\"]Han[/color] som skrev ner det här nu för första gången i sitt liv och som tidigare bara hade dessa tankar i huvudet
Varelser skapades, först växterna, för att försöka tänka ut hur man ska motverka kaos och samla ihop erfarenhet inför den stora kampen.. Växterna var visserligen långlivade men samlar ihop erfarenhet långsamt.. Alverna, som först var satta att beskydda växterna, hade en mycket snabbare erfarenhetsinsamling men eftersom de en gång skapats kunde de inte förstöras och därför skapades det fler gående varelser och fler varelser och än fler ändå..
Allting har en själ i min värld och när en ny varelse skapas så får den en själ från den ljusglimt som är den astralvarelse som en gång i tiden skapade den fysiska världen som rollpersonerna nu vandrar i.. När varelsen sedan dör så åker dess själ tillbaka till den stora astralvarelsen igen och rensas på information om dennes liv så att astralvarelsen kan lära sig av dess erfarenheter.. Det är denna stora astralvarelsen som alverna kallar för Tevatenu - Moder Jord (Sinkadus #15)..
En gång i tiden var alla varelser väldigt magiska.. Detta kan finnas som en rest bland de nu levande.. De kan ta form av hjälteförmågor, vilda magier samt magikertalang.. Detta för att när själarna "purifieras" så kan en rest av själen bli kvar.. Det finns bland annat folk i världen som kan komma ihåg sina tidigare liv just på grund av detta..
Alvernas själar är det lite annorlunda med.. När en alv dör så återgår inte dess själ till Moder Jord och långsamt purifieras, utan blir istället en beskyddande ande (skogsande, sjöande, gräsande etc) över en del av den fysiska världen.. Det är bland annat dessa andar som shamanerna kan åkalla för hjälp och detta är anledningen till varför alverna inte kan väckas som odöda.. En vanlig varelses själ är kvar i kroppen så länge som det tar för denne att helt uppslukas av Moder Jord.. Alvernas själar flyr istället direkt kroppen..
Jag skrev tidigare att Ordning fanns som små öar i Kaos.. Mellan öarna så har Ordning små korridorer för att kommunicera med varandra.. Det är dessa gångar som de mänskliga magikerna kallar för "De grå hallarna".. Få är det som lyckas navigera eller ens överleva i dessa gångar..
Någon annan som har en annan förklaring? Jag fick dessa tankar när jag läste lite om astralvandring IRL och sedan försökte binda samman det med den information som står i DoD..
Är det någon annan skapelseteori som ni tycker är rolig? Själv gillar jag den asiatiska "de 1000 gudarnas religion" eller vad den nu kallas.. Skapelseteorin där rockar..
/[color:\\"green\\"]Han[/color] som skrev ner det här nu för första gången i sitt liv och som tidigare bara hade dessa tankar i huvudet