Dubbelyxa
Warrior
- Joined
- 1 Mar 2019
- Messages
- 239
Fastän flyktingar från de kringliggande gårdarna har börjat samlas i Penstow tar det ett par dagar att göra sig resklara. När allt är nedmonterat och lastat på oxar och kärror ger sig hela karavanen iväg västerut, tillbaka mot Dalby. Cuthalion, Erwald, Raennir och Nari tar täten, medan Pariel rider bland flyktingarna. När de efter ett par timmar rundar en krök får de som rider längst fram plötsligt syn på något som kommer springande mot dem. Det är en orch som tycks jaga en ekorre, med yxan i högsta hugg och så fokuserad på bytesdjuret att den inte verkar ha märkt resenärerna. De hinner se att den är täckt av blå tatueringar innan de plockar upp sina missilvapen och skjuter mot den. Alla missar dock, och orchen stannar upp och skriker till. Den vänder på klacken och springer tjutande tillbaka där den kom från. "Låt den löpa", säger Cuthalion. Orchen viker efter en stund in bland träden till höger.
Flyktingarna kommer ikapp, ledda av Hreowalda, som frågar vad som står på. När hon får höra om orchen blir hon mycket fundersam. Verkligen ovanligt med en ensam orch så här långt från Grå Bergen, tycker hon. Det är stor risk att det finns flera i närheten. Nari kommenterar att de där blå tatueringarna nog liknade de som den förrädiska vägvisaren Unhir var täckt med. Nu faller allt på plats, han måste ha varit lierad med dessa orcher. Inte helt otroligt att han själv hade orchblod. Äventyrarna går i alla fall dit där de såg orchen sist, och följer dess spår in i skogen tills de hittar ett litet läger med en hastigt utsparkad lägereld. De ser spår efter vad som verkar ha varit två varelser som flytt västerut. De bestämmer sig för att följa dessa. Efter några timmar hör de bullret av många tunga stövlar som marscherar på vägen nedanför. Snart kommer en förtrupp med orchiska ulvryttare i sikte, och efter dem ser de ett fyriotal orcher till fots. Alla orcherna är blåtatuerade. De går blinkande och svettiga i solljuset, med tungorna hängande, men trampar beslutsamt på (den stora ulvryttaren med piska som rider bland dem verkar ha en väldigt uppmuntrande effekt). Äventyrarna vänder på klacken och skyndar tillbaka. När de kommer fram till flyktingarna sitter dessa på vägen och väntar på dem. Så fort äventyrarna berättat vad som står på uppstår allmän bestörtning och panik. En del plockar upp sina barn och börjar springa. Pariel använder nu sin magi för att förstärka sin röst och kommendera dem att hålla samman och inte skingras. Det fungerar och de samlas nu för att diskutera vad de ska göra. Hreowalda berättar snabbt att det finns en alternativ väg till Sjöstad. Om man går söderut istället kommer man så småningom fram till Springflodens övre flöde, som man kan följa ner till Långa Sjön. Dessvärre är det endast en smal stig i svårframkomlig terräng, och man måste ta sig över en ravin på en gammal förfallen hängbro. Men det är deras enda alternativ.
Flyktingarna kommer ikapp, ledda av Hreowalda, som frågar vad som står på. När hon får höra om orchen blir hon mycket fundersam. Verkligen ovanligt med en ensam orch så här långt från Grå Bergen, tycker hon. Det är stor risk att det finns flera i närheten. Nari kommenterar att de där blå tatueringarna nog liknade de som den förrädiska vägvisaren Unhir var täckt med. Nu faller allt på plats, han måste ha varit lierad med dessa orcher. Inte helt otroligt att han själv hade orchblod. Äventyrarna går i alla fall dit där de såg orchen sist, och följer dess spår in i skogen tills de hittar ett litet läger med en hastigt utsparkad lägereld. De ser spår efter vad som verkar ha varit två varelser som flytt västerut. De bestämmer sig för att följa dessa. Efter några timmar hör de bullret av många tunga stövlar som marscherar på vägen nedanför. Snart kommer en förtrupp med orchiska ulvryttare i sikte, och efter dem ser de ett fyriotal orcher till fots. Alla orcherna är blåtatuerade. De går blinkande och svettiga i solljuset, med tungorna hängande, men trampar beslutsamt på (den stora ulvryttaren med piska som rider bland dem verkar ha en väldigt uppmuntrande effekt). Äventyrarna vänder på klacken och skyndar tillbaka. När de kommer fram till flyktingarna sitter dessa på vägen och väntar på dem. Så fort äventyrarna berättat vad som står på uppstår allmän bestörtning och panik. En del plockar upp sina barn och börjar springa. Pariel använder nu sin magi för att förstärka sin röst och kommendera dem att hålla samman och inte skingras. Det fungerar och de samlas nu för att diskutera vad de ska göra. Hreowalda berättar snabbt att det finns en alternativ väg till Sjöstad. Om man går söderut istället kommer man så småningom fram till Springflodens övre flöde, som man kan följa ner till Långa Sjön. Dessvärre är det endast en smal stig i svårframkomlig terräng, och man måste ta sig över en ravin på en gammal förfallen hängbro. Men det är deras enda alternativ.