Nekromanti Lyckad kosmisk skräck

[Henke]

Jag har spelat Call of Cthulhu i omgångar under många år men har aldrig känt att den kosmiska skräcken egentligen hamnar i centrum utan oftast blir det mer av ett grottkräl där monstren har "cthulhu-pyjamas". Möjligen beror detta på att äventyren varit mer Pulp än Purist, men även om jag tycker Purist är mer intressant och tillför mer svärta så hamnar ändå inte fokus på den kosmiska skräcken ("det ofattbart övermäktiga och svindlande som man står chanslös emot").

Hur gör man den kosmiska skräcken lyckad? Tycker som sagt att det ofta faller lite platt och lätt blir siffror på ett papper där sinnestillståndet gradvis försämras. Tycker Upsalasviten är ett av få lyckade exempel på att försöka kommunicera det ofattbara och svindlande. Finns det tips på andra äventyr som lyckas med detta?

 

[Mogger]

Vet inte om det finns några äventyr, men jag har några WFRP (tematiskt 1st ed som ju på många sätt är CoC Fantasy) där jag har jobbat med maktlöshet och utsatthet och allt man åstadkommer är meningslöst. Det är kanske inte den "roligaste" upplevelsen men gör jobbet. På ytan handlar äventyr om just utsatta och maktlösa människor, fast i klorna på något obehagligt, och när RP gör sitt yttersta för att styraupp det slutar det bara med att de stirrar ner i bottenlös ondska. Eller, ja, inte ondska. Mer meningslös utsatthet.

Första säsongen av True Detective gör det här bra! De fattar att de inte har gjort världen till någon bättre plats, att det finns så mycket mer lidande. Det tycker jag är ett bra riktmärke. Alltså låt den kosmiska skräcken visas genom agenter medan den sanna kraften väntar bakom hörnet som en supervulkan som när som helst kan utplåna allt. Bara för att den kan.

 

[kloptok]

Äventyrsserien The Final Revelation av Graham Walmsley med till exempel äventyret The Dying of St Margarets är ett hett tips. Äventyren är gjorda för att handla om det du eftersöker (mer meningslöshet än kultistfight). Tror som vanligt också att det blir bättre om hela gruppen är med på noterna, om det till exempel bara är du som spelledare som läst Lovecraft och vet vad går ut på kommer förväntningarna och inställningen till spelet riskera att skära sig.

 

[kloptok]

Spelet Lovecraftesque (som jag dock inte spelat) gör ett bra jobb med att förmedla hur Lovecrafthistorier är uppbyggda, så det kan vara ett tips, om inte annat som underlag för att gå igenom med gruppen hur spelandet ska gå till och vad det ska gå ut på.

 

[Henke]

Vet inte om det finns några äventyr, men jag har några WFRP (tematiskt 1st ed som ju på många sätt är CoC Fantasy) där jag har jobbat med maktlöshet och utsatthet och allt man åstadkommer är meningslöst. Det är kanske inte den "roligaste" upplevelsen men gör jobbet. På ytan handlar äventyr om just utsatta och maktlösa människor, fast i klorna på något obehagligt, och när RP gör sitt yttersta för att styraupp det slutar det bara med att de stirrar ner i bottenlös ondska. Eller, ja, inte ondska. Mer meningslös utsatthet.

Första säsongen av True Detective gör det här bra! De fattar att de inte har gjort världen till någon bättre plats, att det finns så mycket mer lidande. Det tycker jag är ett bra riktmärke. Alltså låt den kosmiska skräcken visas genom agenter medan den sanna kraften väntar bakom hörnet som en supervulkan som när som helst kan utplåna allt. Bara för att den kan.

Precis som du skriver så är det den där känslan från första True Detective som jag vill åt (som faktiskt har hyffsad koppling till Lovecraft utifrån King in Yellow om jag inte minns fel). Även just hopplöshet är ju ett tema som går igen på lite andra sätt i de två följande säsongerna. Det oundvikliga slutet för flera av huvudpersonerna i andra säsongen och på liknande sätt för huvudpersonen i den senaste (tredje) säsongen även om det kanske inte är utstuderad ondska i tredje.

Som du också skriver så gäller det att hålla balansen så misären inte blir så stor att spelarna tröttnar. Det gäller alltså att hålla misären intressant (tänker på filmer som U-turn, All is lost och kanske rent av pilotavsnittet av Breaking Bad).

 

[Henke]

Äventyrsserien The Final Revelation av Graham Walmsley med till exempel äventyret The Dying of St Margarets är ett hett tips. Äventyren är gjorda för att handla om det du eftersöker (mer meningslöshet än kultistfight). Tror som vanligt också att det blir bättre om hela gruppen är med på noterna, om det till exempel bara är du som spelledare som läst Lovecraft och vet vad går ut på kommer förväntningarna och inställningen till spelet riskera att skära sig.

Ja. Walmsley lyckas generellt med detta tycker jag (även i Cthulhu Dark). Har inte hunnit läsa just Final Revelation-serien, men tack för tipset! Sen har du givetvis helt rätt i att det behöver finnas ett samförstånd med spelgruppen då de blir något av "mentala nåldynor". I min grupp uppskattas det inte alltid under spel, men oftast i efterhand.

 

[Henke]

Spelet Lovecraftesque (som jag dock inte spelat) gör ett bra jobb med att förmedla hur Lovecrafthistorier är uppbyggda, så det kan vara ett tips, om inte annat som underlag för att gå igenom med gruppen hur spelandet ska gå till och vad det ska gå ut på.

Skall även ta en titt på detta. Tack!

 

[Jocke]

Och såklart Upsala-sviten. Kanske inte sista delen, för den har så mycket annat på gång samtidigt, men de två första gör det väldigt bra.