Nekromanti Människan och skräck!

[Guest]

Undrar egentligen varför folk drars till skräck... känner själv hur sugen jag är på att läsa en riktigt läskig bok... samtidigt som jag förra månaden läste en som gjort mig kräkfärdig i tre dagar... men ändå sitter jag där med en bok eller fjärrkontroll i handen... även att jag känner att jag kommer må piss när det hela är färdigt... Jag vet inte varför skräck lockar... men det gör det... men fattar inte varför.. det ger väl inte en adrenalin kick (kanske när man läser en bok och strömmen går ) men något är det... men vad?

 

[Krille]

"Undrar egentligen varför folk drars till skräck... "

Adrenalin.

 

[magoo]

Känner igen fenomenet

Ända sedan jag läste "Den svarta katten" av Edgar Allen Poe när jag var liten och inte vågade sova med framsidan på boken uppvänd har jag varit fascinerad av skräckfilm och -litteratur. Jag blir så hiskeligt rädd att jag knappt vågar gå på toan ensam (för där är det ju en spegel och tänk om jag skulle se något i den som inte ska vara där, eller kanske står det någon bakom duschdraperiet...?).

Jag har en ovetenskaplig teori om att vi har så otroligt trist i vår tillrättalagda lilla värld att vi måste mätta vår stenåldersrädsla på andra sätt. Jag ersätter verkliga hot som illasinnade grottbjörnar eller svält med Stephen Kings mordiska clown och så får jag den där lilla adrenalinkicken. Rollspel är ju en annan variant av verklighetsflykt som i alla fall ger mig en enorm kick.

Andra kanske får samma kick av att spreja tags i tunnelbanan, råna gamla tanter, ta droger, slåss på fotbollsmatcher, spela fotboll eller rentutav klättra uppför Mount Everest utan syrgas.

Hoppas att mamma uppskattar den väg jag har valt

 

[Zaphod_UBBT]

Re: Känner igen fenomenet jag med.

Jag blir så hiskeligt rädd att jag knappt vågar gå på toan ensam (för där är det ju en spegel och tänk om jag skulle se något i den som inte ska vara där, eller kanske står det någon bakom duschdraperiet...?).

Hehe. Samma fenomen här. Men fortfarande helt underbart när det pågår. Eller inte.

Andra kanske får samma kick av att spreja tags i tunnelbanan, råna gamla tanter, ta droger, slåss på fotbollsmatcher, spela fotboll eller rentutav klättra uppför Mount Everest utan syrgas.

Eller stå på scen, se en enormt vacker fjällhed (believe it or not), att skapa vad som helst från en speciell och personlig snögubbe till en dikt som.. umm. Nu kom jag av mig.

Zaphod - men glad ändå.

 

[Insignia]

"Undrar egentligen varför folk drars till skräck"

Om jag inte skaffar något konkret att vara skiträdd för ibland, så har jag en tendens att vara lite småskraj för allt möjligt hela tiden. Därför dras jag till skräck - det ger mig något fiktivt att fokusera min allmänna rädsla på, så att jag kan vara glad resten av tiden.

Okej, så jag är en mes

 

[Guest]

Re: Känner igen fenomenet jag med.

Själv får jag grymma adrenalin kickar när vårt band spelar live... men det är ju inget att jämföra med när jag spelat ett riktigt klibbit äventyr till kult och sedan ska gå hem 2 km själv på en grusväg.. det går ju inte jämföra... när jag väl går där så vill jag ju gärna spö mig själv för jag var så dum och spelade... men sedan när jag kommit hem oskadd så är jag sugen på att spela igen...

 

[Wolfmaster]

Helt klart adrenalinet