Okej, vi tar allt från början.
När jag först såg att jag blev Mäster Ulv var min spontana tanke det jag faktiskt skrev i tråden: två ulvar, nattmord och borttagen siare.
Men sedan började jag fundera på mina styrkor och svagheter som spelare, och kom och tänka på när jag var ulv sist. Då var jag och Basse tillsammans och vi skötte oss bra, men Sodivra tog oss på hur vi betett oss mot varandra... vilket är ju ett av de bästa sätten att fånga ulvar.
Jag visste att jag var bra på att hålla uppe ett grönt sken, och ifall jag inte hade några medulvar skulle det vara fruktansvärt svårt för byn att hitta mig eftersom ett av deras främsta verktyg var borta utan att de visste om det.
Det skulle vara jobbigt att hålla ut ända till sista rundan, men jag insåg att jag hade en till fördel som soloulv: jag skulle vara den enda som verkligen förstod vad som pågick. Medan alla andra slösade mentala resurser på att försöka tolka all data skulle jag kunna koncentrera mig på att sköta mig och spela så byboigt som möjligt.
Det var en av orsakerna till att jag skippade nattmordet första rundan - för att skapa mer brus och diskussion. Det var även för att få väktaren att avslöja sig.
MEN DET FANNS ETT SKÄL TILL!
Jag hade räknat och insett att om spelet skulle ta lika många rundor oavsett om jag skippade ett nattmord eller inte, men om jag inte skippade ett skulle vi bara vara tre spelare kvar sista rundan. Då skulle de två andra bara ha ett val på 50/50 att välja rätt (eftersom de visste att de var gröna). Men skippade jag en runda skulle vi vara fyra spelare kvar, vilket gav mig en större massa att gömma mig i.
Det jag valde var:
- Nattmord
- Ingen siare (eftersom jag skulle behöva hålla ut länge var siaren otänkbar att ha kvar)
- Trasig väktare (eftersom Emp berättade att han väktade sig själv visste jag att jag kunde ta honom när jag ville)
