Många smala färdigheter?

[Gerkub]

Det är kul med spel som jobbar med många, smala, färdigheter. Ju smalare desto roligare nästan. I t ex Troika! kan nästan vad som helst vara en färdighet. Ett extremt exempel är en inofficiell Troika-setting som heter Crapland, där en bakgrund (en haj) som man kan välja har som "Advanced Skills":

3 mouth fighting
3 killer surf moves
2 fluid mathmology
2 bad tattoos
2 eat teammate

Detta är såklart inte menat att vara realistiskt, men jag tycker det beskriver på ett roligt sätt vad bakgrunden går ut på.

Men jag har en känsla att det verkar finnas kritik mot spel med "för många" färdigheter. Stämmer det? Och i så fall vad beror det på?

 

[DeBracy]

Färdigheterna i Troika!, expertisen i Eon IV och V, och de där friare färdigheterna i Shadowrun (Knowledge skills?) som kan vara ”Black metal-meditation” (för att ta ett exempel från en av mina gamla rollpersoner) tycker jag är riktigt kul. De blir ju lite mer till för att säga något om rollpersonen än vad den kan på nåt sätt.

Unknown Armies (åtminstone i andra utgåvan) jobbade lite med att det fanns en del färdigheter alla hade, men man fick gärna döpa om dem för att spegla rollpersonen bättre. Känns lite som bra ett mellansteg.

Men jag har en känsla att det verkar finnas kritik mot spel med "för många" färdigheter. Stämmer det? Och i så fall vad beror det på?

En del av oss tycker det är öken att spendera 150 poäng på att dutta ut några poäng här och där på massor av färdigheter. En del kanske stör sig mer på att de måste höja Charma, Övertala och Bluffa separat för att bli nån som är bra på att snacka, och därmed kanske måste välja om man vill vara okej på att Klättra men dålig på att Hoppa fast man tänkte sig en spänstig och snacksalig typ.

Tvärtom tycker en del det är mycket knepigt att man flyger flygplan och kör bil med samma värden i andra spel.

 

[Svarte Faraonen]

Andra potentiella problem som kan uppstå:
Färdigheter har distinkt olika användbarhet. "Sockerbagare" och "Låssmed" kanske är två likvärdiga hantverksfärdigheter, men traditionellt äventyrande ger mycket mer utrymme åt en låssmed.
Olika arketyper har olika stort färdighetsbehov. Om en akademiskt orienterad rollperson behöver ha ett halvdussin olika kunskapsfärdigheter för att känna att hen kan bidra i ett brett spektrum av situationer, medan en krigare kan använda Tvåhandssvärd i varje strid uppstår en obalans.

 

[Gerkub]

Färdigheter har distinkt olika användbarhet. "Sockerbagare" och "Låssmed" kanske är två likvärdiga hantverksfärdigheter, men traditionellt äventyrande ger mycket mer utrymme åt en låssmed

Här tänker jag att en lösning skulle kunna vara att spelet främjar kreativ problemlösning, typ att en sockerbagare kanske alltid börjar med X antal bakverk i utrustningen och ett slag för färdigheten enbart är till för att se hur goda de blev. Om vakterna blir förtjusta i hallongrottorna; om monstren blir distraherade av budapeststubben. Riktigt goda mandelmusslor höjer moralen och återhämtningen i dungeonen.

en akademiskt orienterad rollperson behöver ha ett halvdussin olika kunskapsfärdigheter för att känna att hen kan bidra i ett brett spektrum av situationer, medan en krigare kan använda Tvåhandssvärd i varje strid uppstår en obalans.

Lite samma här, att det skulle kunna lösas lite med systemet, att akademikern kanske lyckas oftare ”automatiskt” än krigaren pga mindre slump/risk inblandat. Eller att akademiska färdigheter kan användas i tandem eller förstärka varandra på olika vis.

 

[God45]

Kolla in Unknown Armies! Man hittar på alla sina skills själv, men NPC:er har skills så som ”Making love in the back of an SUV” och ”Biiiiittttccchhhh”