Jo, men...
(Det här är förstås tänkt som svar både på ditt och
Waliums inlägg)
Jag tänkte ut ett mycket bra svar – med inskjutna bisatser och ord som inte ens jag hört förr – medan jag hämtade en kanna te, men jag glömde bort alltihop medan jag valde en lämplig skiva (Ray Charles – The Genius Sings the Blues, om ni ville veta) och satte den i skivspelaren. Men vi kör i alla fall.
Då jag kallar fantasy och sf mariginallitteratur är det inte något slags försök till värdering av genren (eller genrerna, om ni så vill. Jag är mycket flexibel) eller så. Visserligen finns det folk som hävdar att det finns en centrallitteratur och "The Western Canon" och allt det där, men vi är ju bildade människor allihop. Jag använder (eller "använde", eftersom jag börjar ångra mitt ordval en aning. Uppenbarligen var det inte det bästa ordet i sammanhanget. Men nu är det för sent) "mariginallitteratur" uteslutande av bekvämlighetsskäl, det försäkrar jag er.
Jag menar alltså att det finns ganska få sf- och fantasyförfattare i USA också, men där betyder "ganska få" mer än på de flesta andra ställen.
Jag är medveten om att sf och fantasy (främst fantasy) håller på att bli mer accepterade, och att ett fåtal fantasyförfattare konkurrerar på bästsäljarlistorna med vem som helst som också råkar vara där för tillfället. Men det hör inte hit. Frågan var varför amerikanska fantasyförfattare dominerar utgivningen, och varför vi inte får veta någonting om icke-amerikansk fantasy (och sf, men nu tröttnar jag på att alltid skriva ut båda genrerna, så ni får föreställa er att jag gjort det på alla ställen där det verkar vettigt).
Vi kan till exempel titta på svensk fantasy – den enda icke-amerikanska fantasylitteratur som vi väl borde vara någotsånär bekanta med. Hur många svenska fantasyförfattare finns det? Och hur många av dem (om man inte räknar Astrid Lindgren, som visserligen skrivit en del som kan kallas fantasy, men som var känd innan dess) kan räknas som stora ens inom svenska fantasykretsar?
(mina svar skulle vara något stil med "tio, kanske" respektive "varför får man inte räkna med Astrid? Nu försöker du begränsa diskussionen igen bara för att det ska verka som om du hade rätt")
Anta nu att du är en tjeckisk förläggare (jodå, det går bra. Vi är ju trots allt rollspelare. Skicka ett privat meddelande om ni vill se den tjecikske förläggarens rollformulär först) som ger ut fantasy. Hur stor är chansen att du väljer att låta översätta och ge ut en svensk författare? Samma sak gäller antagligen andra vägen.
Om vi bortser från själva ordet "mariginallitteratur" och tänker oss att jag valde ett ord med mindre negativ laddning i stället så är det något i den stilen jag menade.
JPS – som är väl medveten om att det finns andra genrer som är i samma situation när det gäller chansen att bli känd eller ens publicerad utanför sitt eget språkområde (ungefär allt utom tantsnusk, thrillers och eventuellt brittiska deckare) men det hör inte hit.
