En gång för länge länge sedan satt en 16årig grabb i sitt pojkrum i England och funderade på det här med rollspel. Han läste Fighting Fantasy-böcker (eller i alla fall liknande) och spelade AD&D och tyckte - »Varför kan jag inte skriva ett rollspel jag med?«
Sagt och gjort, han tog kontakt med förlaget som gav ut de där solospelsböckerna och sa att han ville skriva ett rollspel. Och Penguin, som förlaget hette (ni vet, det där stora förlaget i England?)sa... ja tack.
Så nu satt en 16årig grabbhalva och förhandlade med ett riktigt förlag om vilken setting spelet skulle ha, fantasy gick bort och scifi var inte intressant... sen nämnde någon Tudorengland och vips fick grabben kontrakt och skrev ett jävla rollspel och fick det publicerat.
När han var 16 bast. Tänk på det. Sen lade han av och är nu matematikprofessor i London. Så nästa gång ni tvivlar på att ni kan göra något, tänk på den där tonåringen som skrev ett spel och fick det publicerat.
Okej, spelet då? Maelstrom är utgivet 1984 och är i pocketformat. Det väger in på 298 sidor med ganska få illustrationer och ingen färg, allt är svartvitt - om man inte räknar de gulnade sidorna som en färg då.
Reglerna är enkla - slå 1d100 under ditt värde i grundegenskapen, slår du under lyckas du. Det finns inga färdigheter. Alla börjar rätt unga efter att ha fullgjort sin tid som lärling och äventyren börjar när de ger sig ut på Englands vägar för att slå folk på käften.
Regelmässigt är det inget speciellt konstigt, jag noterar dock att det är dödligt som fanken och skador läker långsamt. Väldigt långsamt. Strid är farligt. Det finns inga regler eller stats för eldvapen och spelvärlden är inte alls beskriven mer än det som står under varje yrkes beskrivning. Magi (ja, det finns magi, eller snarare herbalism) är sällsynt men ganska intressant gjort. Inget man använder i strid, snarare något man häller i den sovande furstens öra och så dör han. Sen springer man från hans släkt, för strid är som sagt farligt.
När man läser boken känner man igen saker som påminner en om WFRP, som hur man lutar sig på attribut och inte färdigheter, den skitiga världen och så den tekniska nivån. Om man köper den nyutgivna tilläggsboken får man regler för eldvapen, info om kyrkan och lite mer yrken. Och annat smått och gott, skrivet av Arion Games som fått licensen att ge ut Maelstrom igen.
Det är inte världens bästa spel. Men det är kul att läsa och det skrevs av en snubbe som var 16 år. Det är imponerande i sig.
Storuggla, hade inget att säga
Sagt och gjort, han tog kontakt med förlaget som gav ut de där solospelsböckerna och sa att han ville skriva ett rollspel. Och Penguin, som förlaget hette (ni vet, det där stora förlaget i England?)sa... ja tack.
Så nu satt en 16årig grabbhalva och förhandlade med ett riktigt förlag om vilken setting spelet skulle ha, fantasy gick bort och scifi var inte intressant... sen nämnde någon Tudorengland och vips fick grabben kontrakt och skrev ett jävla rollspel och fick det publicerat.
När han var 16 bast. Tänk på det. Sen lade han av och är nu matematikprofessor i London. Så nästa gång ni tvivlar på att ni kan göra något, tänk på den där tonåringen som skrev ett spel och fick det publicerat.
Okej, spelet då? Maelstrom är utgivet 1984 och är i pocketformat. Det väger in på 298 sidor med ganska få illustrationer och ingen färg, allt är svartvitt - om man inte räknar de gulnade sidorna som en färg då.
Reglerna är enkla - slå 1d100 under ditt värde i grundegenskapen, slår du under lyckas du. Det finns inga färdigheter. Alla börjar rätt unga efter att ha fullgjort sin tid som lärling och äventyren börjar när de ger sig ut på Englands vägar för att slå folk på käften.
Regelmässigt är det inget speciellt konstigt, jag noterar dock att det är dödligt som fanken och skador läker långsamt. Väldigt långsamt. Strid är farligt. Det finns inga regler eller stats för eldvapen och spelvärlden är inte alls beskriven mer än det som står under varje yrkes beskrivning. Magi (ja, det finns magi, eller snarare herbalism) är sällsynt men ganska intressant gjort. Inget man använder i strid, snarare något man häller i den sovande furstens öra och så dör han. Sen springer man från hans släkt, för strid är som sagt farligt.
När man läser boken känner man igen saker som påminner en om WFRP, som hur man lutar sig på attribut och inte färdigheter, den skitiga världen och så den tekniska nivån. Om man köper den nyutgivna tilläggsboken får man regler för eldvapen, info om kyrkan och lite mer yrken. Och annat smått och gott, skrivet av Arion Games som fått licensen att ge ut Maelstrom igen.
Det är inte världens bästa spel. Men det är kul att läsa och det skrevs av en snubbe som var 16 år. Det är imponerande i sig.
Storuggla, hade inget att säga
