Nekromanti Magoo sammanfattar Kvinnokamp

[magoo]

En enda liten helg är man borta och helt plötsligt väller det bara in intressanta inlägg!

Jag har på ett ytterst vetenskapligt sammanställt era svar på mina funderingar och kommit fram till:

1. Hur är det med kvinnliga rollspelsdeltagare därute?
Svar: Få!

2. Varför är det på det här viset?
Svar: Tradition!

3. Är det bra att det är på det här viset?
Svar: Nej!

4. Sist men inte minst - spelar tjejer annorlunda?
Svar: Nej! (Om ja - eventuellt rentav bättre)

Av detta drar jag slutsatsen att detsamma gäller för rollspel som för allt annat i samhället (t ex löner, styrelse- /chefsposter) - kvinnor kan, kvinnor får, men kvinnor vill inte. Trist till tusen!

Kvotering? Hjärntvätt? Låta det fortgå som hittills? Jag kan inte svaret men jag tycker att det är trist att inte få knacka orcher tillsammans med dubbelt så många kompisar.

Angående spinoff-tråden: att vara i minoritet när man spelar - jag har enbart sett fördelar. Jag gillar att umgås med killar och har alltid gjort det. Jag tycker om uppmärksamheten, jag tycker om att visa vad jag går för, att tävla ur underläge. Inget gör mig gladare än att besegra någon som har bättre förutsättningar än mig. Som SL får jag både utlopp för tävlingsinstinkten (det är mitt intellekt mot deras, he he!) och får samtidigt umgås med och roa andra som bonus.

Jag tycker dessutom att de flesta rollspelare är attraktiva - samlag börjar alltid med samtal, eller hur?

 

[Johan K]

Se där ja !!

Se där ja, alltid lika skoj med folk som orkar skriva ihop lite fakta från forumet.. För min del så tillhör jag det där lata släktet som inte gör det...

Jag tycker dessutom att de flesta rollspelare är attraktiva - samlag börjar alltid med samtal, eller hur?

Hmmm, vad ska man säga....

 

[Troberg]

Kvotering? Hjärntvätt? Låta det fortgå som hittills? Jag kan inte svaret men jag tycker att det är trist att inte få knacka orcher tillsammans med dubbelt så många kompisar.

Tyvärr måste jag nog vara tråkig och skjuta ifrån mig ansvaret här. Jag tror att de som har vettiga chanser att få med mer kvinnor i rollspel är de kvinnor som redan spelar. Face it, de flesta kvinnor är så vana vid uppmärksamhet från dreglande män att de är misstänksamma mot alla förslag till aktiviteter om de inte känner dem väl. (enligt den logiken kanske vi borde låta tjejer ragga åt oss på krogen också? )

Jag tycker dessutom att de flesta rollspelare är attraktiva - samlag börjar alltid med samtal, eller hur?

Med andra ord ett stort handikapp för de dövstumma. Dessutom tror jag att du underskattar alkohol...

 

[Lord Duregar]

Re: Se där ja !!

Varför är det så få tjejor som spelar rollspel?
Är de rädda för killar, är de för smarta/dumma för att spela?
Det finns ingen speciel förklaring på varför det inte är så många tjejor som spelar.
Personligen så har jag aldrig spelat med tjejor, men ifall någon tjej vill spela så bara ta kontakt med mig

 

[mördarmackan]

Kan det vara så att det är just tjejer som du (alltså de som huvudsakligen gillar att umgås med killar) som spelar, men att de umgås me pôjkar som inte spelar?
Det sägs att vi killar är mer okomlicerade och enkla och att därmed tjejer får sitt lystmäte av rollspelande mättat när de helt enkelt umgås med varandra?

 

[magoo]

Kan det vara så att det är just tjejer som du (alltså de som huvudsakligen gillar att umgås med killar) som spelar, men att de umgås me pôjkar som inte spelar?

Jag hamnade i spelträsket i gymnasiet av en ren slump. Jag råkade gå förbi när några klasskompisar bestämde tid för rollspel i korridoren och till min förvåning bjöd jag in mig själv. Jag hade aldrig hört talas om rollspel förut, jag frågade inte ens vad det gick ut på, jag bara hängde på. På köpet fick jag en hobby som firar 14 år i år, de bästa vänner jag har haft i mitt liv, en uppsjö böcker att läsa och filmer att se som jag aldrig har brytt mig om förut, en pojkvän som numera är min man och pappa till min son och bäst av allt:

Jag begrep mig helt plötsligt på filmen Highlander!

Det sägs att vi killar är mer okomlicerade och enkla och att därmed tjejer får sitt lystmäte av rollspelande mättat när de helt enkelt umgås med varandra?

Okomplicerade, knappast!

Däremot fick jag just en teori om att tjejer kanske är mer rastlösa. De tjejer jag känner byter bostadsort, byter utbildning, reser runt, ändrar klädstil, intressen och andra vanor en gång i kvarten. De killar jag känner är mer stabila - har de väl börjat med något så fortsätter de. Det kanske är ett norrlandsfenomen? Detta har i alla fall gjort tjejerna i min bekantskapskrets till tusenkonstnärer och killarna till experter. Samt tyvärr medfört att bara jag finns kvar bland de ursprungliga tre tjejerna i vår rollspelsgrupp.

 

[magoo]

Dövstumma mm

Tyvärr måste jag nog vara tråkig och skjuta ifrån mig ansvaret här. Jag tror att de som har vettiga chanser att få med mer kvinnor i rollspel är de kvinnor som redan spelar.

Jo, nog är det så! Jag har gjort mitt bästa, men nu börjar jag vara så till åren att det är svårt att få med mina bekanta som har blivit märkligt vuxna. Det är nog lättare om man är runt 20.

Med andra ord ett stort handikapp för de dövstumma.

Apropå ingenting så såg jag ett par döva som samtalade med tumvantar i minus 20. Imponerande! Det måste väl motsvara att tejpa igen munnen med silvertejp?

Dessutom tror jag att du underskattar alkohol...

Jag underskattar aldrig en god Jägermeister!

 

[Eksem]

"Det kanske är ett norrlandsfenomen?"

Inte omöjligt, när det blir så i Stockholm kallar vi det för Norrlandsyndromet. Rätt vanligt i Fruängen, vad jag har sett.

 

[Azagthoth]

Jag tycker om uppmärksamheten, jag tycker om att visa vad jag går för, att tävla ur underläge. Inget gör mig gladare än att besegra någon som har bättre förutsättningar än mig.

Ehm, först och främst så är väl rollspel sällan en tävling? Sedan så förstår jag inte alls vad du menar med underläge, killar och tjejer borde rimligtvis ha precis samma förutsättningar i rollspel.

 

[Netzach]

Alternativt...

Bjuder man med sin flickvän. Funkade för mig, och hon har spelat i sex år nu.

 

[magoo]

När jag säger tävla menar jag annat som jag och mina killkompisar har gjort genom åren - allt från fäktning till brädspel. Och när de gäller de fysiska aktiviteterna har jag alltid varit underlägsen, tyvärr! Ofta även i dataspel/brädspel, se min förklaring nedan!

När det gäller rollspel vill jag påstå att jag som SL tävlar mot (med?) mina medspelare - mina klurigheter ska lösas av dem - min hjärna mot deras. Eftersom jag är en och de är fler så har de ett visst överläge, vilket är kul. Det blir dock ett litet underligt tävlingsmoment eftersom jag vill att de ska lyckas (=vinna) i slutändan.

I flera aktiviteter och idrotter borde kvinnor och män ha exakt samma förutsättningar. Ofta vinner killarna vilket jag tror beror på att killar sedan bäbisåldern har fått mer övning i att tävla, det är en produkt av uppfostran. Jävlaranamma, fighting spirit, sisu, eller vad man nu vill kalla det - många män har det, många kvinnor inte.

Jag blir hellycklig varenda gång jag ser tjejer som ger järnet, ifjol stötte jag på ett gäng småflickor som lekte Xena och slogs med hockeyklubbor. De var underbart kaxiga!

 

[Troberg]

Ofta även i dataspel/brädspel, se min förklaring nedan!

När det gäller datorspel så skulle jag kunna börja teoretisera om vana vid att hantera glädjepinne (joystick) kontra mus, men det är nog bäst att lämna den diskussionen därhän.

I flera aktiviteter och idrotter borde kvinnor och män ha exakt samma förutsättningar. Ofta vinner killarna vilket jag tror beror på att killar sedan bäbisåldern har fått mer övning i att tävla, det är en produkt av uppfostran. Jävlaranamma, fighting spirit, sisu, eller vad man nu vill kalla det - många män har det, många kvinnor inte.

Håller med. Det jag tycker mig se (från mitt begränsade perspektiv) är att kvinnor inte går in i ett spel med planen att vinna. De börjar så att säga mentalt från botten med en attityd att de har underläge men ändå ska försöka att inte hamna sist. Män går oftast in i ett spel segervissa (gång på gång, även om man tvålar till dem så att de sitter i ett hörn och låter ynk och mjäk varenda gång). Detta påverkar hur man spelar och hur man vinner.

Dessutom så är ofta kvinnor sämre strateger. Det kanske beror på att flickor inte förväntas spela schack eller leka krig, vilket straffar sig när de blir äldreoch spelar spel. Återigen, detta är från mitt begränsade perspektiv, ni är välkomna att visa att jag har fel.

 

[Troberg]

Re: Alternativt...

Bjuder man med sin flickvän. Funkade för mig, och hon har spelat i sex år nu.

Jodå, det funkar nog, många kvinnor som spelar har kommit med på det sättet. Det har dock aldrig funkat för mig.

 

[Troberg]

Re: Dövstumma mm

Jo, nog är det så! Jag har gjort mitt bästa, men nu börjar jag vara så till åren att det är svårt att få med mina bekanta som har blivit märkligt vuxna. Det är nog lättare om man är runt 20.

Förbehållslöst medhåll. Jag bryr mig inte ens om att försöka förklara rollspel eller diskutera det med jämnåriga ickespelare längre...

Apropå ingenting så såg jag ett par döva som samtalade med tumvantar i minus 20. Imponerande! Det måste väl motsvara att tejpa igen munnen med silvertejp?

Nå, fick de till det då?

Jag underskattar aldrig en god Jägermeister!

Jag underskattade Jäger en gång och nu mår jag illa bara jag luktar på den...

 

[The_Gorger]

Va?

Jag begrep mig helt plötsligt på filmen Highlander!

Jag har bara spelat rollspel i 2-3år, jag antar att det tar ett tag innnan man lär sig att förstå och uppskatta highlander

 

[magoo]

Re: Dövstumma mm

Nå, fick de till det då?

Det var två damer, men vem vet? Få nu inga fula fantasier bara...

 

[magoo]

...kvinnor inte går in i ett spel med planen att vinna. De börjar så att säga mentalt från botten med en attityd att de har underläge men ändå ska försöka att inte hamna sist. Män går oftast in i ett spel segervissa (gång på gång, även om man tvålar till dem så att de sitter i ett hörn och låter ynk och mjäk varenda gång). Detta påverkar hur man spelar och hur man vinner.

De flesta kvinnor jag känner spelar inte för att vinna utan för att ha trevligt tillsammans. De tycker synd om de som ligger risigt till och bryr sig lite vare sig de vinner eller förlorar. Fördelen med att ta spel och tävlingar på det sättet kan ju vara att man inte riskerar att dö en tidig död i hjärtinfarkt bara för att man ska se vem som orkar göra flest armhävningar eller något annat meningslöst.

Själv är jag mjuk och snäll tills dess att någon ger mig en utmaning jag inte kan motstå, då blir jag elaka mördarmaskinen FROM HELL!

Dessutom så är ofta kvinnor sämre strateger.

Hmmm... var det där en utmaning jag inte kunde motstå?

/Magoo, som en gång vann en idiotisk tävling om vem som kunde äta ett Melittafilter snabbast.

 

[Insignia]

"Magoo, som en gång vann en idiotisk tävling om vem som kunde äta ett Melittafilter snabbast."

*försöker fråga varför, men är tillfälligt förstummad*

 

[w176]

Dessutom så är ofta kvinnor sämre strateger. Det kanske beror på att flickor inte förväntas spela schack eller leka krig, vilket straffar sig när de blir äldreoch spelar spel. Återigen, detta är från mitt begränsade perspektiv, ni är välkomna att visa att jag har fel.

Kvinnor är säkert generellet sett sämre srateger men vi som spelat FPS från vi var sex och alldrig slutat leka krig kan jag nog med stor säkerhet intyga inte är det och det är till stor del vi som än idag spelar.

 

[Troberg]

Fler kaffetävlingar

Det var en tävling, vilket förklarar allt. Manlig tävlings instinkt kan få en att göra mycket dummare saker! *Fråga inte*

Jag vet folk (inte Herr Nils) som efter att ha klagat på hur varmt kaffet var fick för sig att tävla om vem som kunde dricka en kopp snabbast. Det är en mycket dum tävling! Svep inte en kopp nästan kokande kaffe!

Jag har funderat lite mer på det här med kvinnors attityd i spel (har suttit på tåg i tolv timmar, då hinner man fundera...). Ju mer jag tänkte på det desto mer såg jag hur det gick genom i andra sammanhang också. Man ser det i arbetslivet, i politiken och många andra sammanhang. Min misstanke är att det ligger i de förväntade könsrollerna. Män förväntas ta för sig och sikta högt. Därför börjar de från ett mål i stil med världsherravälde, och sedan justerar en del ner det efterhand. Kvinnor förväntas vara blida och snälla, och därför tenderar de att börja som snabbköpskassörskor (inget fel med det, det är ett ärligt jobb) och eventuellt arbeta sig upp. Detta verkar tyvärr hämmande för kvinnor och är ett mönster som kvinnor måste arbeta aktivt för att bryta.