Det här är mest tips som grundas av mina egna erfarenheter:
Varje gång man blir en mäktig magiker som kan förvandla en truck till en padda genom att vifta med pekfingret så finns det alltid någon som är mäktigare.
Låt mig dra ett exempel:
Spelare: "Jag skjuter en blixt mot honom!"
SL: "Du når inte."
Spelare: "Men den når ju 60 meter... jag teleporterade mig bara ungefär 50 meter bort."
SL: "Jaha, slå färdighetsslag..."
Spelaren slår...
Spelare: "WOW! Kolla in den här skadan!"
SL: "Ähh... jag ids inte slå dödsslag, han överlever."
En annan spelare får in en stjärnträff på honom med sin jättestora mûhadinska sabel (kommer ej ihåg namnet, den var dock tvåhandad), SL säger: "Äh, han överlever... han grymtar till lite..."
Ett tag senare efter den stora varulven har givit oss mycket stryk, och vi givit honom mycket mer stryk (utan att ett enda chockslag eller dödsslag slogs) kommer en skum alvmagiker inblixtrandes i det hela. Han tittar på varulven ett tag och en blixt, bred som ett redwoodträ, slå ner i honom! Kvar finns en rykande kolklump - observera att inte ett enda slag har blivit slaget då heller. För en sådan blixt krävs minst 30-40 filament, min blixt var nämligen en feting på 4 filament. Antingen så fick han gudomlig intervention, hade 102 i FV eller en ryggsäck full av kongelat som vi råkade missa /images/icons/wink.gif.
Nu har vi diskuterat sådant inom spelgruppen och kommit fram till en massa, bland annat att om man har FV 16 så är man jävulskt bra - inte alltför otroligt att man är bäst inom en mindre stad eller en by.
Dessutom kom vi fram till att alver och magi, exempelvis, är väldigt exotiskt. Man ser det nästan aldrig, man ska vara jävligt glad om man någonsin ser det... och förmodligen jävligt rädd - åtminstone för magiker.
Exempel:
Nekromantikum Iznoxil likskändaren står och viftar med händerna och vräker ur sig hårda, konstiga ord. Bonden står och glor och suckar tungt, han säger också "oj... vad häftig du är" ironiskt. Iznoxil frågar "vill du veta hur det känns att slitas av på mitten tio meter uppe i luften?!". Bonden visar fingret och klipper till honom...
Vad är fel med den här bilden?
Jo, SL utgår från att alla vet att det inte finns någon effekt som gör något sådant - att det bara är ett tomt hot. Dessutom utgår han från att alla vet exakt vad spelaren kan åstadkomma och om han ljuger eller inte.
I själva verket skulle nog en våt fläck bildas runt bondens underliv och han skulle lova evig underkastelse och en kasse andra grejer.
Detta diskuterade vi också, vi kom fram till att om man är magiker så behöver man inte mer än titta elakt på någon (Svenson alltså) för att denne ska bli livrädd - typ. Man bemöts nog också med ganska mycket respekt...
Om ni har läst "Svärdsspel i Hadarlon" verkar det som att alla vet allt om allt, till exempel så visste den lilla insnöade pojken Pelk direkt att tiraken någonstans i början var en marnakhtirak. Sådant förekommer inte i våra äventyr... det pojken skulle ha vetat i vårat Mundana var att en stor, skitig typ blottade sina hörntänder och såg fulare ut än vanligt.
Jäjä... fick väl fram det jag ville tror jag...
WOA! Glömde en sak! Hoppas det inte blir en dubbelpost!
Våran spelledare kan inte heller använda vanliga karaktärer, exempelvis en greve eller en missla eller en kraggbarbar, i normala äventyr. Vi måste alltid ösa med nya karaktärer så att det passar perfekt in...
Därför måste jag, av egna erfarenheter, varna för alltför strikta äventyr! Jag hatar dessutom nedskrivna äventyrs"manus"...
[color:red]/P|uT0NiUm</font color=red>
Point
Click
KILLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLL!
Varje gång man blir en mäktig magiker som kan förvandla en truck till en padda genom att vifta med pekfingret så finns det alltid någon som är mäktigare.
Låt mig dra ett exempel:
Spelare: "Jag skjuter en blixt mot honom!"
SL: "Du når inte."
Spelare: "Men den når ju 60 meter... jag teleporterade mig bara ungefär 50 meter bort."
SL: "Jaha, slå färdighetsslag..."
Spelaren slår...
Spelare: "WOW! Kolla in den här skadan!"
SL: "Ähh... jag ids inte slå dödsslag, han överlever."
En annan spelare får in en stjärnträff på honom med sin jättestora mûhadinska sabel (kommer ej ihåg namnet, den var dock tvåhandad), SL säger: "Äh, han överlever... han grymtar till lite..."
Ett tag senare efter den stora varulven har givit oss mycket stryk, och vi givit honom mycket mer stryk (utan att ett enda chockslag eller dödsslag slogs) kommer en skum alvmagiker inblixtrandes i det hela. Han tittar på varulven ett tag och en blixt, bred som ett redwoodträ, slå ner i honom! Kvar finns en rykande kolklump - observera att inte ett enda slag har blivit slaget då heller. För en sådan blixt krävs minst 30-40 filament, min blixt var nämligen en feting på 4 filament. Antingen så fick han gudomlig intervention, hade 102 i FV eller en ryggsäck full av kongelat som vi råkade missa /images/icons/wink.gif.
Nu har vi diskuterat sådant inom spelgruppen och kommit fram till en massa, bland annat att om man har FV 16 så är man jävulskt bra - inte alltför otroligt att man är bäst inom en mindre stad eller en by.
Dessutom kom vi fram till att alver och magi, exempelvis, är väldigt exotiskt. Man ser det nästan aldrig, man ska vara jävligt glad om man någonsin ser det... och förmodligen jävligt rädd - åtminstone för magiker.
Exempel:
Nekromantikum Iznoxil likskändaren står och viftar med händerna och vräker ur sig hårda, konstiga ord. Bonden står och glor och suckar tungt, han säger också "oj... vad häftig du är" ironiskt. Iznoxil frågar "vill du veta hur det känns att slitas av på mitten tio meter uppe i luften?!". Bonden visar fingret och klipper till honom...
Vad är fel med den här bilden?
Jo, SL utgår från att alla vet att det inte finns någon effekt som gör något sådant - att det bara är ett tomt hot. Dessutom utgår han från att alla vet exakt vad spelaren kan åstadkomma och om han ljuger eller inte.
I själva verket skulle nog en våt fläck bildas runt bondens underliv och han skulle lova evig underkastelse och en kasse andra grejer.
Detta diskuterade vi också, vi kom fram till att om man är magiker så behöver man inte mer än titta elakt på någon (Svenson alltså) för att denne ska bli livrädd - typ. Man bemöts nog också med ganska mycket respekt...
Om ni har läst "Svärdsspel i Hadarlon" verkar det som att alla vet allt om allt, till exempel så visste den lilla insnöade pojken Pelk direkt att tiraken någonstans i början var en marnakhtirak. Sådant förekommer inte i våra äventyr... det pojken skulle ha vetat i vårat Mundana var att en stor, skitig typ blottade sina hörntänder och såg fulare ut än vanligt.
Jäjä... fick väl fram det jag ville tror jag...
WOA! Glömde en sak! Hoppas det inte blir en dubbelpost!
Våran spelledare kan inte heller använda vanliga karaktärer, exempelvis en greve eller en missla eller en kraggbarbar, i normala äventyr. Vi måste alltid ösa med nya karaktärer så att det passar perfekt in...
Därför måste jag, av egna erfarenheter, varna för alltför strikta äventyr! Jag hatar dessutom nedskrivna äventyrs"manus"...
[color:red]/P|uT0NiUm</font color=red>
Point
Click
KILLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLLL!