Basenanji
Postd20modernist
- Joined
- 4 Nov 2002
- Messages
- 9,296
I ett tidigare inlägg kommenterade jag en konflikt mellan SL och Spelare. Att det existerar en dynamik mellan dessa är väl vi alla eniga kring, även i den bästa av världar.
Ibland när jag redogör för hur spelvärlden reagerar på rollpersonerna märker jag hur vissa av mina spelare blir väldigt störda. De klarar liksom inte av att spelvärlden inte beter sig som de vill. Jag tar ett exempel:
Rollpersonerna har precis kommit över en viktig artefakt som även Den Skumma Sekten är ute efter. Spelarna deklarerar då att rp flyr ut i vildmarken för att undkomma Den Skumma Sekten, vilket är ett smart drag. I vildmarken är det svårare att spåra rollpersonerna.
I Staden finns det krogar, värdshus mm. Det finns brasor, öl och grillat kött. Det finns underhållning och sällskap.
I vildmarken finns inget tak över huvudet (sällskapet består av sju personer och de har bara med sig ett tält för fyra), det är kallt (c:a 3-4 grader) och det ömsom regnar och snöar. Marken är lerig och virket är blött... En kall nordan blåser ut alla försök att tända lyktor, om man inte hittar lä någonstans. Man är hänvisad till ett begränsat förråd av torkat kött och unket vatten ur ett kärr.
Då, tycker jag (SL), att det är på plats att flika in en kort beskrivning av hur hårt det är att överleva i en vildmarksmiljö, varpå jag klargör detta genom att inlevelsefullt beskriva ovan nämnda tuffa miljö och klimat.
Men, protesterna infinner sig genast:
"Öh, vi är ju tuffa äventyrare som nog står pall för lite regnstänk, va!"
"Ja, våra rollpersoner klarar ju mycket mer än vad vi (spelare) klarar!!"
Osv, osv.
Detta slutade med att de i situationen fick rätt, men det gnager fortfarande, varför kunde de inte erkänna sitt underläge gentemot vildmarkens hårda villkor?
För hur tuff man än är, så kan man ju ändå erkänna att det vore skönare att få sova i en säng än på en frusen leråker samtidigt som det regnar... Eller?
Och det är nu vi börjar närma oss en poäng-
vem har egentligen makten över situationen?
SL eller Spelarna?
Vems tolkningsföreträde gäller? Och varför?
Min erfarenhet är att många (inte alla och inte alltid) spelare har svårt att erkänna ett nederlag, stort eller litet. Man vill helt enkelt inte behöva stå där med lång näsa. Trots att situationen kanske borde vara sådan, rimligen. Vad får det isåfall för konsekvenser för spelet?
För, i samma stund som jag hör mig själv säga:
"Ok, era rollpersoner anser inte att det bistra vädret och de knappa förutsättningarna utgör något större problem..."
...inser jag att mycket av dynamiken kring att färdas i vildmarken (istället för på en trygg väg tex) omintetgörs.
Och vem förlorar egentligen på det?
Hmmm...
/Basenanji
Ibland när jag redogör för hur spelvärlden reagerar på rollpersonerna märker jag hur vissa av mina spelare blir väldigt störda. De klarar liksom inte av att spelvärlden inte beter sig som de vill. Jag tar ett exempel:
Rollpersonerna har precis kommit över en viktig artefakt som även Den Skumma Sekten är ute efter. Spelarna deklarerar då att rp flyr ut i vildmarken för att undkomma Den Skumma Sekten, vilket är ett smart drag. I vildmarken är det svårare att spåra rollpersonerna.
I Staden finns det krogar, värdshus mm. Det finns brasor, öl och grillat kött. Det finns underhållning och sällskap.
I vildmarken finns inget tak över huvudet (sällskapet består av sju personer och de har bara med sig ett tält för fyra), det är kallt (c:a 3-4 grader) och det ömsom regnar och snöar. Marken är lerig och virket är blött... En kall nordan blåser ut alla försök att tända lyktor, om man inte hittar lä någonstans. Man är hänvisad till ett begränsat förråd av torkat kött och unket vatten ur ett kärr.
Då, tycker jag (SL), att det är på plats att flika in en kort beskrivning av hur hårt det är att överleva i en vildmarksmiljö, varpå jag klargör detta genom att inlevelsefullt beskriva ovan nämnda tuffa miljö och klimat.
Men, protesterna infinner sig genast:
"Öh, vi är ju tuffa äventyrare som nog står pall för lite regnstänk, va!"
"Ja, våra rollpersoner klarar ju mycket mer än vad vi (spelare) klarar!!"
Osv, osv.
Detta slutade med att de i situationen fick rätt, men det gnager fortfarande, varför kunde de inte erkänna sitt underläge gentemot vildmarkens hårda villkor?
För hur tuff man än är, så kan man ju ändå erkänna att det vore skönare att få sova i en säng än på en frusen leråker samtidigt som det regnar... Eller?
Och det är nu vi börjar närma oss en poäng-
vem har egentligen makten över situationen?
SL eller Spelarna?
Vems tolkningsföreträde gäller? Och varför?
Min erfarenhet är att många (inte alla och inte alltid) spelare har svårt att erkänna ett nederlag, stort eller litet. Man vill helt enkelt inte behöva stå där med lång näsa. Trots att situationen kanske borde vara sådan, rimligen. Vad får det isåfall för konsekvenser för spelet?
För, i samma stund som jag hör mig själv säga:
"Ok, era rollpersoner anser inte att det bistra vädret och de knappa förutsättningarna utgör något större problem..."
...inser jag att mycket av dynamiken kring att färdas i vildmarken (istället för på en trygg väg tex) omintetgörs.
Och vem förlorar egentligen på det?
Hmmm...
/Basenanji