Nekromanti Makten och Härligheten
- Thread starter Basenanji
- Start date
entomophobiac
Low Prep High Play
Jag hade nog inte tummat på min tolkning av vildmarken som spelledare. Kanske väntat med att presentera den en dag eller två, men den hade kommit - det är jobbigt i vildmarken. Oavsett om spelarna erkänner det eller inte. Det spelar, som du antyder, ingen roll hur tuff äventyrare man är.
Spelare bör få tackla de problem de stöter på, inte gnälla bort dem. Då hade jag lagt undan böckerna och slängt i Halo i min Xbox istället. Om de protesterar mot de beslut SL gör är det ungefär lika sannolikt som att jag själv skulle kunna säga åt regnet att sluta ösa ned när jag sitter ute i skogen. Och även om jag inte är någon tuff äventyrare så är jag uppväxt i skogen, så jag borde kanske veta lite om hur man klarar sig (märk väl "borde"...).
Den typ av lösning jag önskat se i den situation du beskriver är hur spelarna istället bygger vindskydd, samlar granris, anstränger sig för att få till en eld (tjärved tex), kamoflerar sitt lilla läger och gör upp ett vaktschema. Att terrängen är ogästvänlig ska man vara förberedd på och försöka överkomma istället för att gnälla över. Det viktiga i sammanhanget är inte hur tuffa äventyrare de är utan att de försöker gömma sig för en sekt. Komplikationer får de allt räkna med, eller hur?
Näe, lipsillar till spelare är lika med döda rollpersoner i mina kampanjer
Spelare bör få tackla de problem de stöter på, inte gnälla bort dem. Då hade jag lagt undan böckerna och slängt i Halo i min Xbox istället. Om de protesterar mot de beslut SL gör är det ungefär lika sannolikt som att jag själv skulle kunna säga åt regnet att sluta ösa ned när jag sitter ute i skogen. Och även om jag inte är någon tuff äventyrare så är jag uppväxt i skogen, så jag borde kanske veta lite om hur man klarar sig (märk väl "borde"...).
Den typ av lösning jag önskat se i den situation du beskriver är hur spelarna istället bygger vindskydd, samlar granris, anstränger sig för att få till en eld (tjärved tex), kamoflerar sitt lilla läger och gör upp ett vaktschema. Att terrängen är ogästvänlig ska man vara förberedd på och försöka överkomma istället för att gnälla över. Det viktiga i sammanhanget är inte hur tuffa äventyrare de är utan att de försöker gömma sig för en sekt. Komplikationer får de allt räkna med, eller hur?
Näe, lipsillar till spelare är lika med döda rollpersoner i mina kampanjer
entomophobiac
Low Prep High Play
Över situationen? Spelledaren. Över rollpersonerna? Spelarna. Så enkelt är det.
Absolut. Håller med dig i hela den formuleringen, men...
Om du nu vill att dina spelare ska ha ångest över hur tufft livet i vildmarken är och de inte vill acceptera en inlevelsefull beskrivning, använd reglerna för Överlevnad i ditt rollspel.
Du menar att regler ska vara någon sorts hotelsegrund man kan sätta in för att spelarna ska förstå en poäng? Eller är det helt enkelt så att regler krävs för inlevelse i din associationsvärld?
Jag tycker inte regler för överlevnad är mer än en fingervisning. Man kan använda dem godtyckligt, strunta i dem, ta med delar av dem eller, tja, allt däremellan.
Men, och detta är ett stort men, jag tycker aldrig regler kan ersätta en beskrivning. Säger spelledaren att det är en jättehemsk storm som nästan slår RP till marken så är det också en hemsk storm som nästan slår RP till marken - inte -3 CL som kanske råkar vara den högsta vindmodifikationen.
Likadant: är vildmarken hemsk, så är vildmarken hemsk. Låt spelarna istället hitta på lösningar på hur den kan sluta vara hemsk. Låt dem använda andra färdigheter än Bredsvärd eller Bluffa. Låt spelarna tänka, reflektera och till sist lösa problemet. Men för guds skull, kasta inte siffror på dem!
Absolut. Håller med dig i hela den formuleringen, men...
Om du nu vill att dina spelare ska ha ångest över hur tufft livet i vildmarken är och de inte vill acceptera en inlevelsefull beskrivning, använd reglerna för Överlevnad i ditt rollspel.
Du menar att regler ska vara någon sorts hotelsegrund man kan sätta in för att spelarna ska förstå en poäng? Eller är det helt enkelt så att regler krävs för inlevelse i din associationsvärld?
Jag tycker inte regler för överlevnad är mer än en fingervisning. Man kan använda dem godtyckligt, strunta i dem, ta med delar av dem eller, tja, allt däremellan.
Men, och detta är ett stort men, jag tycker aldrig regler kan ersätta en beskrivning. Säger spelledaren att det är en jättehemsk storm som nästan slår RP till marken så är det också en hemsk storm som nästan slår RP till marken - inte -3 CL som kanske råkar vara den högsta vindmodifikationen.
Likadant: är vildmarken hemsk, så är vildmarken hemsk. Låt spelarna istället hitta på lösningar på hur den kan sluta vara hemsk. Låt dem använda andra färdigheter än Bredsvärd eller Bluffa. Låt spelarna tänka, reflektera och till sist lösa problemet. Men för guds skull, kasta inte siffror på dem!
Krille
Super Moderator
"Du menar att regler ska vara någon sorts hotelsegrund man kan sätta in för att spelarna ska förstå en poäng? Eller är det helt enkelt så att regler krävs för inlevelse i din associationsvärld?"
Varken eller. Är naturen så plågsam att den drabbar rollpersonerna negativt så ska naturen behandlas som allting annat som drabbar rollpersonerna negativt, såsom till exempel förgiftning, sjukdom eller våld. Vill spelarna sedan inte förstå vinken att svärdet, giftet, pesten eller nedkylningen gör ont så är det rätt praktiskt att ha det verktyget i sin regellåda.
"Men, och detta är ett stort men, jag tycker aldrig regler kan ersätta en beskrivning."
Nä, men de är rätt bra som komplement för spelare som inte låter sig nedslås av lite vind.
Varken eller. Är naturen så plågsam att den drabbar rollpersonerna negativt så ska naturen behandlas som allting annat som drabbar rollpersonerna negativt, såsom till exempel förgiftning, sjukdom eller våld. Vill spelarna sedan inte förstå vinken att svärdet, giftet, pesten eller nedkylningen gör ont så är det rätt praktiskt att ha det verktyget i sin regellåda.
"Men, och detta är ett stort men, jag tycker aldrig regler kan ersätta en beskrivning."
Nä, men de är rätt bra som komplement för spelare som inte låter sig nedslås av lite vind.
Spelarana äger situatien, till viss dell
Men som sl kan man ju påverka deras hälsa & sådant. Det lär ju kosta på att avra ute i det fria allt för länge utan mat & rent vatten...
Egentligen så har båda rätt, på sitt sätt. Både SL:n & såppearna tolkar nog samam situation på olkiak sätt & handlar därefter.. Men visst, ibland så är det svårt att erkänna att man gjort nått fel.
Jag tycker på ett sätt att spelarna äger situationen, de valde ju att hellre sova ute i det fria. Utan all bekvämlighet.. Man kan ju inte tvinga dem till att göra saker...
Men som sl kan man ju påverka deras hälsa & sådant. Det lär ju kosta på att avra ute i det fria allt för länge utan mat & rent vatten...
Svår fråga !
Egentligen så har båda rätt, på sitt sätt. Både SL:n & såppearna tolkar nog samam situation på olkiak sätt & handlar därefter.. Men visst, ibland så är det svårt att erkänna att man gjort nått fel.
Tja, en hel del har ju sagts innan. Ett par poänger att trumma på för spelarna är ju att även om deras RP skulle vara kompetenta nog att överleva i vildmarken utifrån deras färdigheter osv så kommer ju en viss mental stress infinna sig efter ett tag - även om de KAN ordna mat osv så lär de ju börja längta rätt rejält till civilisationen efter ett tag. Om de inte är någon form av nomadiserande barbarer, men då bör de ha en ganska ordentlig utrustning för att skapa acceptabla levnadsförhållanden för EN LÄNGRE TID i vildmarken (en schysst tipi, god tillgång på vatten, jaktmöjligheter osv), något som de säkert inte har. Dessutom har ju vildmarken en hel del nackdelar mot staden när det gäller skurkar - om de hittar en så finns det ju ingen ordningsvakt i närheten man kan söka skydd hos, man är ju helt beroende av sin egen förmåga i så fall.
Fast egentligen, när man hamnar i sitsen att spelarna inte är överens med SLs beskrivning av verkligheten (spelvärlden) så är det, tyvärr, kanske, bäst att plocka fram reglerna för att mer "objektivt" visa på konsekvenserna eller det orimliga i ett visst agerande. I det här fallet så är det ju dock rätt enkelt, för här har de flesta system ganska lätt regelmässigt. Det hade ju varit knivigare om stötestenen gällt huruvida att en isbarbar har heder så djupt inpräntat i sig att det vore omöjligt att anfalla någon bakifrån, fast spelaren vars rollperson är isbarbar just deklarerat att han vill göra så... För här finns det ju inga regler att ta till, oftast. Vilket ju är ett problem jag ibland stöter på, att jag som SL har tänkt mig spelvärlden på ett visst sätt men omöjligt kunnat beskriva alla detaljerna för spelarna och sedan kommer de med en måhända god idé men som ändå inte är i linje med hur jag har tänkt mig världen. Här blir det plötsligt mycket svårare, även om jag ofta håller på att spelvärlden är "min" som SL och att spelarna får köpa de seder, normer osv som gäller där och att när de funderar ut bakgrunder osv får de anpassa sig till hur världen ser ut mer än att jag i efterhand bankar om saker jag slitit med att få att "hänga ihop".
Det var dock en sak jag funderade på utifrån vad du sagt innan om rälsning/inte rälsning och var du står där... Vad hade hänt om de inte stannat i staden men däremot undvikit Den onda sekten (TM) på ett annat sätt? T ex flytt till en annan stad, eller sökt tillflykt i det närliggande alvriket eller whatever? Dvs, hittat en fungerande lösning utan att vara kvar i staden? Mao, klämde skon i ditt exempel i att spelarna inte respekterade din beskrivning av miljön eller i att de med sin lösning raserade vad du måhända planerat skulle kunnat hända dem i staden?
Mvh / Phelan
Fast egentligen, när man hamnar i sitsen att spelarna inte är överens med SLs beskrivning av verkligheten (spelvärlden) så är det, tyvärr, kanske, bäst att plocka fram reglerna för att mer "objektivt" visa på konsekvenserna eller det orimliga i ett visst agerande. I det här fallet så är det ju dock rätt enkelt, för här har de flesta system ganska lätt regelmässigt. Det hade ju varit knivigare om stötestenen gällt huruvida att en isbarbar har heder så djupt inpräntat i sig att det vore omöjligt att anfalla någon bakifrån, fast spelaren vars rollperson är isbarbar just deklarerat att han vill göra så... För här finns det ju inga regler att ta till, oftast. Vilket ju är ett problem jag ibland stöter på, att jag som SL har tänkt mig spelvärlden på ett visst sätt men omöjligt kunnat beskriva alla detaljerna för spelarna och sedan kommer de med en måhända god idé men som ändå inte är i linje med hur jag har tänkt mig världen. Här blir det plötsligt mycket svårare, även om jag ofta håller på att spelvärlden är "min" som SL och att spelarna får köpa de seder, normer osv som gäller där och att när de funderar ut bakgrunder osv får de anpassa sig till hur världen ser ut mer än att jag i efterhand bankar om saker jag slitit med att få att "hänga ihop".
Det var dock en sak jag funderade på utifrån vad du sagt innan om rälsning/inte rälsning och var du står där... Vad hade hänt om de inte stannat i staden men däremot undvikit Den onda sekten (TM) på ett annat sätt? T ex flytt till en annan stad, eller sökt tillflykt i det närliggande alvriket eller whatever? Dvs, hittat en fungerande lösning utan att vara kvar i staden? Mao, klämde skon i ditt exempel i att spelarna inte respekterade din beskrivning av miljön eller i att de med sin lösning raserade vad du måhända planerat skulle kunnat hända dem i staden?
Mvh / Phelan
Basenanji
Postd20modernist
- Joined
- 4 Nov 2002
- Messages
- 9,296
Mina planer
Börjar bakifrån.
Det var dock en sak jag funderade på utifrån vad du sagt innan om rälsning/inte rälsning och var du står där... Vad hade hänt om de inte stannat i staden men däremot undvikit Den onda sekten (TM) på ett annat sätt? T ex flytt till en annan stad, eller sökt tillflykt i det närliggande alvriket eller whatever? Dvs, hittat en fungerande lösning utan att vara kvar i staden? Mao, klämde skon i ditt exempel i att spelarna inte respekterade din beskrivning av miljön eller i att de med sin lösning raserade vad du måhända planerat skulle kunnat hända dem i staden?
OT:
Nu börjar jag känna att Rälsning+Basenanji=Sant blir lite av en black om foten för mig. Jag orkar inte hänvisa till alla de inlägg jag postat, som mer eller mindre, går ut på att jag vänder mig emot ett dogmatiskt synsätt, oavsett preferenser.
Alltså tror jag att rälsning ibland kan fylla en funktion liksom det ibland inte gör det. /OT slutar här.
Åter till citatet; jag hade inga som helst idéer om vad spelarna skulle göra. Jag hade inga som helst förutfattade meningar om någon händelseutveckling överhuvudtaget. Jag ansåg tvärtom så fort spelarna kungjorde att de skulle fly ut i vildmarken, att det nog var en väldigt klok idé.
O4Ö är ju en svinbra kampanj tack vare sin väldigt öppna struktur. Jag försökte btw "fisktanka" så mycket som möjligt...
---
Det hade ju varit knivigare om stötestenen gällt huruvida att en isbarbar har heder så djupt inpräntat i sig att det vore omöjligt att anfalla någon bakifrån, fast spelaren vars rollperson är isbarbar just deklarerat att han vill göra så...
Ja- detta är intressant! Alltså, ibland upplever jag det som att spelarna, i sin iver att alltid befinna sig i överläge gentemot olika element i spelvärlden (vakter, väder, miljön, en viss händelseutveckling, etc) hellre släpper på vissa "självklara" sanningar än låter sig nedslås.
Egentligen var mitt vildmarksexempel just bara det- ett exempel. Det finns flera olika situationer där spelarna, nog innerst inne, vet att de skulle reagera på ett mer förutsägbart sätt, men drar sig för detta då detta får deras planer att gå om intet. Det tror jag blir ett problem, mest för spelarna, som då riskerar att gå miste om dramatiska nyanser.
I all välmening,
Basenanji
Börjar bakifrån.
Det var dock en sak jag funderade på utifrån vad du sagt innan om rälsning/inte rälsning och var du står där... Vad hade hänt om de inte stannat i staden men däremot undvikit Den onda sekten (TM) på ett annat sätt? T ex flytt till en annan stad, eller sökt tillflykt i det närliggande alvriket eller whatever? Dvs, hittat en fungerande lösning utan att vara kvar i staden? Mao, klämde skon i ditt exempel i att spelarna inte respekterade din beskrivning av miljön eller i att de med sin lösning raserade vad du måhända planerat skulle kunnat hända dem i staden?
OT:
Nu börjar jag känna att Rälsning+Basenanji=Sant blir lite av en black om foten för mig. Jag orkar inte hänvisa till alla de inlägg jag postat, som mer eller mindre, går ut på att jag vänder mig emot ett dogmatiskt synsätt, oavsett preferenser.
Alltså tror jag att rälsning ibland kan fylla en funktion liksom det ibland inte gör det. /OT slutar här.
Åter till citatet; jag hade inga som helst idéer om vad spelarna skulle göra. Jag hade inga som helst förutfattade meningar om någon händelseutveckling överhuvudtaget. Jag ansåg tvärtom så fort spelarna kungjorde att de skulle fly ut i vildmarken, att det nog var en väldigt klok idé.
O4Ö är ju en svinbra kampanj tack vare sin väldigt öppna struktur. Jag försökte btw "fisktanka" så mycket som möjligt...
---
Det hade ju varit knivigare om stötestenen gällt huruvida att en isbarbar har heder så djupt inpräntat i sig att det vore omöjligt att anfalla någon bakifrån, fast spelaren vars rollperson är isbarbar just deklarerat att han vill göra så...
Ja- detta är intressant! Alltså, ibland upplever jag det som att spelarna, i sin iver att alltid befinna sig i överläge gentemot olika element i spelvärlden (vakter, väder, miljön, en viss händelseutveckling, etc) hellre släpper på vissa "självklara" sanningar än låter sig nedslås.
Egentligen var mitt vildmarksexempel just bara det- ett exempel. Det finns flera olika situationer där spelarna, nog innerst inne, vet att de skulle reagera på ett mer förutsägbart sätt, men drar sig för detta då detta får deras planer att gå om intet. Det tror jag blir ett problem, mest för spelarna, som då riskerar att gå miste om dramatiska nyanser.
I all välmening,
Basenanji
Basenanji
Postd20modernist
- Joined
- 4 Nov 2002
- Messages
- 9,296
Vild vildmark
Som spelare är jag ganska känslig mot att spelledaren berättar för mig vad min karaktär tycker och vad min karaktär väljer att göra. Det ger mig en känsla av att jag skulle kunna gå hem och låta spelledaren spela vidare själv... om han vet bättre än jag vad min karaktär borde göra så finns det ju ingen mening med att jag är där
Nej, något sådant inträffade aldrig under vårat spelmöte!
Jag berättade INTE för spelarna hur deras karaktärer tyckte kring de kärva villkoren i naturen.
Det är knappast mitt jobb som SL.
Jag vet verkligen inte bättre än någon spelare, huruvida deras karaktärer borde göra på ett visst sätt.
I exemplet så sa jag rätt kort; att just nu, befinner ni er på en plats som ser ut så här, som beter sig på det här viset och som karaktäriseras av det här och det här...
I mitt exempel hoppas jag att det framgår att spelarnas reaktioner resulterade i att de nog inte stördes av det som jag försökte beskriva som "svåra omständigheter".
De hade Makten, helt enkelt.
Men, min poäng är att spelarna kanske går miste om något genom att tjurnackat vägra inse att de ibland kanske hamnar i mödosamma situationer!
---
Jag tycker inte det är OK att säga till spelarna att de tycker vildmarken är för obehagligt för att kunna vara kvar där. Då har man gått över en gräns.
Bara för tydlighets skull:
Det tycker inte jag heller, jag sa aldrig något sådant och jag passerade därför heller inte någon gräns.
I all välmening,
Basenanji
Som spelare är jag ganska känslig mot att spelledaren berättar för mig vad min karaktär tycker och vad min karaktär väljer att göra. Det ger mig en känsla av att jag skulle kunna gå hem och låta spelledaren spela vidare själv... om han vet bättre än jag vad min karaktär borde göra så finns det ju ingen mening med att jag är där
Nej, något sådant inträffade aldrig under vårat spelmöte!
Jag berättade INTE för spelarna hur deras karaktärer tyckte kring de kärva villkoren i naturen.
Det är knappast mitt jobb som SL.
Jag vet verkligen inte bättre än någon spelare, huruvida deras karaktärer borde göra på ett visst sätt.
I exemplet så sa jag rätt kort; att just nu, befinner ni er på en plats som ser ut så här, som beter sig på det här viset och som karaktäriseras av det här och det här...
I mitt exempel hoppas jag att det framgår att spelarnas reaktioner resulterade i att de nog inte stördes av det som jag försökte beskriva som "svåra omständigheter".
De hade Makten, helt enkelt.
Men, min poäng är att spelarna kanske går miste om något genom att tjurnackat vägra inse att de ibland kanske hamnar i mödosamma situationer!
---
Jag tycker inte det är OK att säga till spelarna att de tycker vildmarken är för obehagligt för att kunna vara kvar där. Då har man gått över en gräns.
Bara för tydlighets skull:
Det tycker inte jag heller, jag sa aldrig något sådant och jag passerade därför heller inte någon gräns.
I all välmening,
Basenanji
Re: Vild vildmark
Oki, jag var överkänslig. Bränt barn o.s.v.
I mitt exempel hoppas jag att det framgår att spelarnas reaktioner resulterade i att de nog inte stördes av det som jag försökte beskriva som "svåra omständigheter".
De hade Makten, helt enkelt.
Men vad ville du att de skulle göra? Vända och springa när det slår dem att vildmarken inte har varma sängar och snabbmat? Det hade i.o.f.s. varit komiskt, men inte särsklit hjältemodigt...
Om de inte får några speltekniska effekter så är det väl ganska rimligt att anta att det inte är några egentliga probs?
Men, min poäng är att spelarna kanske går miste om något genom att tjurnackat vägra inse att de ibland kanske hamnar i mödosamma situationer!
Kanske, å andra sidan kanske de vinner något på att utsättas för mödosamma situationer och hålla modet uppe som de hjältar de "är"?
F.ö. kan de tjurnackat vägra insé hur mycket de vill. Är situationen verkligen besvärlig kommer den ge effekter som är oförnekliga.
Oki, jag var överkänslig. Bränt barn o.s.v.
I mitt exempel hoppas jag att det framgår att spelarnas reaktioner resulterade i att de nog inte stördes av det som jag försökte beskriva som "svåra omständigheter".
De hade Makten, helt enkelt.
Men vad ville du att de skulle göra? Vända och springa när det slår dem att vildmarken inte har varma sängar och snabbmat? Det hade i.o.f.s. varit komiskt, men inte särsklit hjältemodigt...
Om de inte får några speltekniska effekter så är det väl ganska rimligt att anta att det inte är några egentliga probs?
Men, min poäng är att spelarna kanske går miste om något genom att tjurnackat vägra inse att de ibland kanske hamnar i mödosamma situationer!
Kanske, å andra sidan kanske de vinner något på att utsättas för mödosamma situationer och hålla modet uppe som de hjältar de "är"?
F.ö. kan de tjurnackat vägra insé hur mycket de vill. Är situationen verkligen besvärlig kommer den ge effekter som är oförnekliga.
Basenanji
Postd20modernist
- Joined
- 4 Nov 2002
- Messages
- 9,296
Överkänslig? Rätt svar är...
...Basenanji!
Jag börjar ana att en viss Skövde-bo ser som sitt heliga uppdrag att göra ned mig med hjälp av ord, vad jag än skriver... Eller så är jag bara överkänslig. Eller hoppas på för mycket?!
Hursomhelst...
Men vad ville du att de skulle göra? Vända och springa när det slår dem att vildmarken inte har varma sängar och snabbmat? Det hade i.o.f.s. varit komiskt, men inte särsklit hjältemodigt...
Jag ville egentligen ingenting. Däremot blev jag förvånad när de inte sa något i stil med:
"Ja, fy fan för den här leråkern när man kunde ha sovit inomhus! Kan det sluta regna nångång? Fan, det blir till att bita ihop...igen!".
Men jag gör ingen egentlig värdering av vad som sades, utan fann det mer intressant att konstatera att man inte ville kännas vid något som spelarna upplevde som en svaghet. I mina ögon är man lika mycket hjälte även om man klagar på dåligt väder. Men det är ju bara jag, ni vet, heltokiga Basenanji, som TILLOCHMED gillar rälsning emellanåt...
...Basenanji!
Jag börjar ana att en viss Skövde-bo ser som sitt heliga uppdrag att göra ned mig med hjälp av ord, vad jag än skriver... Eller så är jag bara överkänslig. Eller hoppas på för mycket?!
Hursomhelst...
Men vad ville du att de skulle göra? Vända och springa när det slår dem att vildmarken inte har varma sängar och snabbmat? Det hade i.o.f.s. varit komiskt, men inte särsklit hjältemodigt...
Jag ville egentligen ingenting. Däremot blev jag förvånad när de inte sa något i stil med:
"Ja, fy fan för den här leråkern när man kunde ha sovit inomhus! Kan det sluta regna nångång? Fan, det blir till att bita ihop...igen!".
Men jag gör ingen egentlig värdering av vad som sades, utan fann det mer intressant att konstatera att man inte ville kännas vid något som spelarna upplevde som en svaghet. I mina ögon är man lika mycket hjälte även om man klagar på dåligt väder. Men det är ju bara jag, ni vet, heltokiga Basenanji, som TILLOCHMED gillar rälsning emellanåt...
Krille
Super Moderator
Re: Överkänslig? Rätt svar är...
"Jag börjar ana att en viss Skövde-bo ser som sitt heliga uppdrag att göra ned mig med hjälp av ord, vad jag än skriver... Eller så är jag bara överkänslig. Eller hoppas på för mycket?!"
Förmodligen. Vindhand bor inte ens i Skövde.
"Jag börjar ana att en viss Skövde-bo ser som sitt heliga uppdrag att göra ned mig med hjälp av ord, vad jag än skriver... Eller så är jag bara överkänslig. Eller hoppas på för mycket?!"
Förmodligen. Vindhand bor inte ens i Skövde.
Basenanji
Postd20modernist
- Joined
- 4 Nov 2002
- Messages
- 9,296
Pucko! (OT)
Hörrö, Mister Krister, rätt svar på den där gåtan ska vara DU!
Fast...det ska tilläggas att jag gillar dig lika mycket som jag inte förstår mig på dig!
/Basenanji
...som skulle offra mycket för att få möjligheten att bjuda Krille på en öl i Stockholm och i och med det ges en VERBAL möjlighet att få försvara sina ståndpunkter...
Hörrö, Mister Krister, rätt svar på den där gåtan ska vara DU!
Fast...det ska tilläggas att jag gillar dig lika mycket som jag inte förstår mig på dig!
/Basenanji
...som skulle offra mycket för att få möjligheten att bjuda Krille på en öl i Stockholm och i och med det ges en VERBAL möjlighet att få försvara sina ståndpunkter...
Re: Mina planer
Nu börjar jag känna att Rälsning+Basenanji=Sant blir lite av en black om foten för mig. Jag orkar inte hänvisa till alla de inlägg jag postat, som mer eller mindre, går ut på att jag vänder mig emot ett dogmatiskt synsätt, oavsett preferenser.
Det är ok, jag har faktiskt läst HELA dina inlägg i den tråden och håller faktiskt med dig rätt mycket, särskilt som så många stör sig så fort någon säger rälsning (Go the underdog!). Det är ju inte PK i rollspelsankdammen att vara annat än emot rälsning... För egen del försöker jag undvika att styra för mycket, men kombinationen av att mina spelare ibland är dåliga på att ta egna initiativ och att jag är dålig på att improvisera hastigt gör att om jag inte ska hålla ett uppenbart huvudspår får jag lägga ned en jefla massa tid på fisk(s)tanken i förväg. Och då hamnar man i sitsen att man har en hel hög arbete som aldrig kommer bli gjort, och "det kan ju användas senare"-argumentet kan flyga all världens väg då mycket är specifikt detaljarbete som måste ändras om en hel del för att passa i andra fall. Anyways...
Till den andra delen. Jag vet inte riktigt om vi talar om precis samma saker. Vad jag menade var att spelarna kan komma med förvisso bra och helt ok initiativ, utan att vara gamey, som ändå skär sig med vad jag som SL redan har tänkt mig hur världen ska vara uppbyggd/fungera. Då hamnar man i frågan om hur mycket av världen som ska vara "gemensam" eller om spelarna ska vara begränsade till att agera/reagera som personer i världen men utan att själva skapa den. Trollets tråd om spelarnas små detaljer ovan tar upp den positiva dimensionen av att spelarna skapar egna saker. Nackdelen kan ju vara om de tar sig för att "bestämma" att saker och ting är på ett sätt som kanske går i stäv med någon, ännu ej avslöjad, detalj i världen som SL har tänkt sig att använda och bygga äventyr av/på.
Nu när du förtydligar så funderar jag på om inte huvudfrågan i det du tagit upp inte är att spelarna har en avvikande åsikt än SL, utan att de agerar för mycket som spelare och inte som deras rollpersoner borde. I ditt exempel så givetvis vore det smidigt om man orkar gömma sig i vildmarken i sex månader. Spelaren känner ju inte av sin rollpersons lidanden och om det inte är några regler som uttryckligen förbjuder så kan han ju, som dina spelare, utnyttja det just för att lösa ett problem. Men hade rollpersonen verkligen gått så långt för att undvika problemet eller hade han gjort något annat? Här kan man ju ta fram en mängd andra exempel - den dungeonerfarne spelaren vet ju att leta efter fällor på varenda dörr, inklusive utedasset, men vilken riktig person orkar vara på helspänn hela tiden? De flesta skulle nog tröttna efter ett tag och tänka "om det är en jävla armborstfälla bakom den här dörren också så får det väl vara det, jag är för trött för att bry mig". Så, lider din nuvarande spelgrupp av att vara för "gamey"?
Mvh / Phelan
Nu börjar jag känna att Rälsning+Basenanji=Sant blir lite av en black om foten för mig. Jag orkar inte hänvisa till alla de inlägg jag postat, som mer eller mindre, går ut på att jag vänder mig emot ett dogmatiskt synsätt, oavsett preferenser.
Det är ok, jag har faktiskt läst HELA dina inlägg i den tråden och håller faktiskt med dig rätt mycket, särskilt som så många stör sig så fort någon säger rälsning (Go the underdog!). Det är ju inte PK i rollspelsankdammen att vara annat än emot rälsning... För egen del försöker jag undvika att styra för mycket, men kombinationen av att mina spelare ibland är dåliga på att ta egna initiativ och att jag är dålig på att improvisera hastigt gör att om jag inte ska hålla ett uppenbart huvudspår får jag lägga ned en jefla massa tid på fisk(s)tanken i förväg. Och då hamnar man i sitsen att man har en hel hög arbete som aldrig kommer bli gjort, och "det kan ju användas senare"-argumentet kan flyga all världens väg då mycket är specifikt detaljarbete som måste ändras om en hel del för att passa i andra fall. Anyways...Till den andra delen. Jag vet inte riktigt om vi talar om precis samma saker. Vad jag menade var att spelarna kan komma med förvisso bra och helt ok initiativ, utan att vara gamey, som ändå skär sig med vad jag som SL redan har tänkt mig hur världen ska vara uppbyggd/fungera. Då hamnar man i frågan om hur mycket av världen som ska vara "gemensam" eller om spelarna ska vara begränsade till att agera/reagera som personer i världen men utan att själva skapa den. Trollets tråd om spelarnas små detaljer ovan tar upp den positiva dimensionen av att spelarna skapar egna saker. Nackdelen kan ju vara om de tar sig för att "bestämma" att saker och ting är på ett sätt som kanske går i stäv med någon, ännu ej avslöjad, detalj i världen som SL har tänkt sig att använda och bygga äventyr av/på.
Nu när du förtydligar så funderar jag på om inte huvudfrågan i det du tagit upp inte är att spelarna har en avvikande åsikt än SL, utan att de agerar för mycket som spelare och inte som deras rollpersoner borde. I ditt exempel så givetvis vore det smidigt om man orkar gömma sig i vildmarken i sex månader. Spelaren känner ju inte av sin rollpersons lidanden och om det inte är några regler som uttryckligen förbjuder så kan han ju, som dina spelare, utnyttja det just för att lösa ett problem. Men hade rollpersonen verkligen gått så långt för att undvika problemet eller hade han gjort något annat? Här kan man ju ta fram en mängd andra exempel - den dungeonerfarne spelaren vet ju att leta efter fällor på varenda dörr, inklusive utedasset, men vilken riktig person orkar vara på helspänn hela tiden? De flesta skulle nog tröttna efter ett tag och tänka "om det är en jävla armborstfälla bakom den här dörren också så får det väl vara det, jag är för trött för att bry mig". Så, lider din nuvarande spelgrupp av att vara för "gamey"?
Mvh / Phelan
Re: Överkänslig? Rätt svar är...
Jag börjar ana att en viss Skövde-bo ser som sitt heliga uppdrag att göra ned mig med hjälp av ord, vad jag än skriver...
Jag bor iofs inte i skövde, även om det säkert skulle ha sin charm... nedgöra dig med ord vill jag inte heller. Detta är hur jag är snäll och hjälpsam. Måste öva mer tror jag
Men jag gör ingen egentlig värdering av vad som sades, utan fann det mer intressant att konstatera att man inte ville kännas vid något som spelarna upplevde som en svaghet.
Har du frågat dem vad de tyckte själva? Om de såg din beskrivning som ett försök att visa dem underlägsna vilket fyllde dem med en drift att hävda sig? Eller om de bara konstaterade: det är kallt, vi är hårda, sova i kyla är sådant hårda grabbar gör.
Men det är ju bara jag, ni vet, heltokiga Basenanji, som TILLOCHMED gillar rälsning emellanåt...
På den punkten nedgör jag dig gärna med ord, men det är en annan fråga
Jag börjar ana att en viss Skövde-bo ser som sitt heliga uppdrag att göra ned mig med hjälp av ord, vad jag än skriver...
Jag bor iofs inte i skövde, även om det säkert skulle ha sin charm... nedgöra dig med ord vill jag inte heller. Detta är hur jag är snäll och hjälpsam. Måste öva mer tror jag
Men jag gör ingen egentlig värdering av vad som sades, utan fann det mer intressant att konstatera att man inte ville kännas vid något som spelarna upplevde som en svaghet.
Har du frågat dem vad de tyckte själva? Om de såg din beskrivning som ett försök att visa dem underlägsna vilket fyllde dem med en drift att hävda sig? Eller om de bara konstaterade: det är kallt, vi är hårda, sova i kyla är sådant hårda grabbar gör.
Men det är ju bara jag, ni vet, heltokiga Basenanji, som TILLOCHMED gillar rälsning emellanåt...
På den punkten nedgör jag dig gärna med ord, men det är en annan fråga
Re: Mina planer
Det är ju inte PK i rollspelsankdammen att vara annat än emot rälsning..
Åjo... annars skulle det inte finnas någon debatt
Eller, ok, de flesta använder rälsning som ett skällsord. Olika personer kan dock ha vilt olika åsikt om vad som är rälsning.
I ditt exempel så givetvis vore det smidigt om man orkar gömma sig i vildmarken i sex månader.
Det har gjorts.
Spelaren känner ju inte av sin rollpersons lidanden och om det inte är några regler som uttryckligen förbjuder så kan han ju, som dina spelare, utnyttja det just för att lösa ett problem.
Om man låter rollpersonen bo under knappa förhållanden utan att ge rimliga effekter av detta så får man skylla sig själv om rollpersonen anser sig kunna leva under knappa förhållanden utan att lida illa av det. Det stämmer ju.
Hur mycket fantasi behöver man för att ge (t.ex.) -1 kulmulativt avdrag (på det mesta) varje natt man missar överlevnadsslaget? Problemet löst.
Det är ju inte PK i rollspelsankdammen att vara annat än emot rälsning..
Åjo... annars skulle det inte finnas någon debatt
Eller, ok, de flesta använder rälsning som ett skällsord. Olika personer kan dock ha vilt olika åsikt om vad som är rälsning.
I ditt exempel så givetvis vore det smidigt om man orkar gömma sig i vildmarken i sex månader.
Det har gjorts.
Spelaren känner ju inte av sin rollpersons lidanden och om det inte är några regler som uttryckligen förbjuder så kan han ju, som dina spelare, utnyttja det just för att lösa ett problem.
Om man låter rollpersonen bo under knappa förhållanden utan att ge rimliga effekter av detta så får man skylla sig själv om rollpersonen anser sig kunna leva under knappa förhållanden utan att lida illa av det. Det stämmer ju.
Hur mycket fantasi behöver man för att ge (t.ex.) -1 kulmulativt avdrag (på det mesta) varje natt man missar överlevnadsslaget? Problemet löst.
Re: Mina planer
Om PK och rälsning: Tja, när någon klart och tydligt uttrycker att han inte är hundra för det ena eller andra utan vill diskutera sansat och lejonen i frenesi kastar sig över honom bara för att han inte är 100% MOT rälsning så tycker jag man kan sätta PK-stämpel på det. Men nog om detta, uttjatat sen länge.
Min poäng med vildmarksexemplet, och andra exempel, är att det inte alltid går att slänga en regel i huvudet på spelarna för att få dem att inse att de gör något som nog är ganska tossigt. Ponera att det varit så att en av karaktärernas far, som spelaren i sin bakgrund sagt är honom mycket kär, dör och han utbrister "Fett! Var är arvet? Här ska festas!!" istället för att verka sorgsen. Tar du då fram en regel som säger "Nä, du är ledsen och har -5 på allt i (tärningsrassel) åtta veckor"? Det finns inte regler för att diktera allt som är orimligt och jag tycker inte riktigt att man som SL ska behöva ta till regler i varje situation för att få spelarna att spela sina roller trovärdigt och inte gamey. I vildmarksexemplet så har de flesta system regler för överlevnad och hur dessa används för att samla mat, ordna vindskydd osv. Men väldigt få tar upp andra sorters påfrestningar som gör att efter en viss tid så börjar man få svårt att uthärda mentalt osv även om man fortfarande rent fysiskt kan hitta ved, vatten, mat mm. Reglerna kommer aldrig täcka allt, och det är ju faktiskt SL som allmänt bedömer vad som är rimligt eller inte och om SL lägger upp en beskrivning av hur svår en viss situation är så bör ju spelarna lyssna, för SLs ord är faktiskt en mycket större input på vad deras rollpersoner förnimmer än att få höra "-3 på alla färdigheter". Att en hel del personer förmodligen reagerar bättre på att SL tar fram tabellen för frostskador, där de vet att det finns resultat som förlorade tår mm må vara en sak, men det kan ju inte vara det eftersträvandsvärda att spelarna ska reagera mer på regeltekniska hot än SLs beskrivning av att en situation ÄR svår?
Mvh / Phelan, som känner att det här hade diskuterats till leda nedan och hellre velat diskutera de andra sakerna han tog upp
Om PK och rälsning: Tja, när någon klart och tydligt uttrycker att han inte är hundra för det ena eller andra utan vill diskutera sansat och lejonen i frenesi kastar sig över honom bara för att han inte är 100% MOT rälsning så tycker jag man kan sätta PK-stämpel på det. Men nog om detta, uttjatat sen länge.
Min poäng med vildmarksexemplet, och andra exempel, är att det inte alltid går att slänga en regel i huvudet på spelarna för att få dem att inse att de gör något som nog är ganska tossigt. Ponera att det varit så att en av karaktärernas far, som spelaren i sin bakgrund sagt är honom mycket kär, dör och han utbrister "Fett! Var är arvet? Här ska festas!!" istället för att verka sorgsen. Tar du då fram en regel som säger "Nä, du är ledsen och har -5 på allt i (tärningsrassel) åtta veckor"? Det finns inte regler för att diktera allt som är orimligt och jag tycker inte riktigt att man som SL ska behöva ta till regler i varje situation för att få spelarna att spela sina roller trovärdigt och inte gamey. I vildmarksexemplet så har de flesta system regler för överlevnad och hur dessa används för att samla mat, ordna vindskydd osv. Men väldigt få tar upp andra sorters påfrestningar som gör att efter en viss tid så börjar man få svårt att uthärda mentalt osv även om man fortfarande rent fysiskt kan hitta ved, vatten, mat mm. Reglerna kommer aldrig täcka allt, och det är ju faktiskt SL som allmänt bedömer vad som är rimligt eller inte och om SL lägger upp en beskrivning av hur svår en viss situation är så bör ju spelarna lyssna, för SLs ord är faktiskt en mycket större input på vad deras rollpersoner förnimmer än att få höra "-3 på alla färdigheter". Att en hel del personer förmodligen reagerar bättre på att SL tar fram tabellen för frostskador, där de vet att det finns resultat som förlorade tår mm må vara en sak, men det kan ju inte vara det eftersträvandsvärda att spelarna ska reagera mer på regeltekniska hot än SLs beskrivning av att en situation ÄR svår?
Mvh / Phelan, som känner att det här hade diskuterats till leda nedan och hellre velat diskutera de andra sakerna han tog upp
anth
Vetefan
Pucko? 
Halloj Basenanji!
Det är en sak att du inte tycker om att Krille är ärlig och uppriktig mot dig, men att kalla honom pucko är nog att kasta sten i glashus.
Eftersom den här tråden börjar kännas lite infekterad så tänke jag försöka hälla lite olja på de stormiga vågorna.
Jag har deltagit i den här tråden och jag har även deltagit i tidigare trådar om rälsning/fisktank.
Låt oss se det hela ur din situation:
- 1) Du tycker om rälsning. Det är helt OK, vi har helt enkelt olika spelstil. Om alla hade samma spelstil så skulle världen vara bra mycket tråkigare, så fortsätt göra som du vill.
- 2) Du har tagit intryck av denna och tidigare diskussion, hur är oväsentligt just nu. Om du INTE tagit intryck så hade du ju inte yttrat dig om Krille som du gjorde.
- 3) Om jag förstår dig rätt så var din beskrivning av episoden i vildmarken ditt första försök att köra lite "fisktank" - och du tyckte inte om upplevelsen, det har bara stärkt din tro på att rälsning är rätt och att Krille är dum.
Låt oss nu se det ur spelarnas situation:
- 1) Spelarna bestämmer sig, oväntat ur SLs synpunkt men logiskt ur spelarnas, att fly ut i vildmarken.
- 2) "Den dumma spelledaren" BESKRIVER hur hårt det är i vildmarken: man sover under bar himmel i ett kärr utan riktig vildmarksutrusning, det är 3 grader varmt, regnblandad snö och kuling (bara tanken får MIG att huttra).
- 3) SL sitter sedan och ser uppfodrande på spelarna, uppembarligen vill han att de ska göra något men vad???
- 4) Uppenbarligen så vill han att de ska känna sig ynkliga. Men varför det? Det är ju ingen skillnad att sova ute som det är att sova i en varm säng på ett värdshus.
5) Till slut så "inser" SL att spelarna har rätt och ger med sig.
Som du vet så är jag, Krille och troberg för fisktanksmodellen.
Men jag har också sagt att fisktanksmodellen är svår att spelleda och första gångerna kommer det antagligen inte gå bra - man måste lyssna på sina spelare och lära sig av sina misstag. Sedan, efter ett par omgångar så kommer det att fungera.
OK. Ta ett djupt andetag så "börjar vi om":
Vad gick fel och vad kan du göra för att det inte ska upprepas?
(den här frågan ska man ALLTID ställa sig efter en rollseplssession, OAVSETT om man är SL eller spelare, rälsare eller fisktankare)
Felet var att du inte hade förberett ett vildmarksäventyr och du klarade inte av att improvisera ett.
Du kan yla i högan sky om att: hur skulle du veta att man behövde ett vildmarksäventyr och att man inte behöver förberdeda sig när man spelar fisktank - men felet är fortfarande detsamma.
Inte förrän du lokaliserar/erkänner felet kan du göra något åt det (i värsta fall så är denna procedur lika smärtsam som att en alkoholist måste erkänna att han dricker för mycket sprit)
Om du nu har "erkänt" ditt fel så går vi vidare och ser vad man kan göra åt det.
- 1) Säg: "OK, grabbar. Ni sticker ut i vildmarken och jag har ingenting förberett så vi bryter här och fortsätter nästa gång".
Det här kan låta som en dålig lösning, men det är det inte. Speciellt inte om du tror att spelarnas "sidospår" kommer att ta flera timmar att rollspela.
Framför allt så är det viktigt att stå på sig, spelarna säger nämnligen: "OK, men om vi måste sluta spela nu så stannar vi väl kvar i staden", svaret blir: "nej, ni har sagt att ni går ut i vildmarken, vi bryter här", annars är det ingen fisktank.
- 2) Sätt dig ner NU och skriv ner ett "vildmarksäventyr", det behöver inte vara längre än en halv A4 om ens det - men det ska FINNAS där till nästa gång. Passa samtidigt på att skriva ner ett litet "värdshusscenario", "den lilla bondgården", "möte på marknaden" och andra saker du kan komma på. Ju mer erfaren du blir ju mer saker kommer du på att förbereda.
- 3) Se till att du kan reglerna för varje scenario, för "vildmarksäventyret" kan det räcka med att det står en sidhänvisning till en regelbok.
Det är OK att bryta när man är oförberedd, men det är bra mycket bättre att bara ta en "5 minuters rökpaus" medans du går igenom reglerna för "vildmarksävenyret".
Dessa lösningar kan låta väldigt "hackiga" och långt ifrån det "flyt" som Krille/troberg och jag beskriver i våra fisktankar.
Om det kan vara någon tröst för dig så var jag också nybörjare en gång i tiden. Jag har också kört improviserade äventyr som gått åt helvete, men för varje misslyckande har jag LÄRT mig någonting. Ett misslyckande är endast ett misslyckande om du UPPREPAR samma misstag vid ett senare tillfälle.
I fisktanken är TVÅ saker viktiga:
- 1) att du lyckas beskriva vad som händer på ett levande sätt - och det lyckade du med!
- 2) att du har regler som "klarar av" situationen - och det lyckades du inte med.
Ex1) Karaktärerna är nere i underjorden och stöter på en lavaflod som blockerar deras väg, du myser och undrar vad spelarna ska göra nu.
Spelare: "Jag går över lavafloden."
SL: "Va??? Men det finns ingen bro!!!"
Spelare: "Jag vadar över som man gör med en vanlig flod."
SL: "OK, det är varmt, du känner hur lavan förkolnar dina ben..."
Spelaren: "Skiter väl jag i, jag tar ju inga kropppoäng i skada..."
Spelreglerna är världen naturlagar, om de inte känns verkliga så känns inte världen verklig - och du får "overkliga" reaktioner från spelarna.
Ex2) Spelarna kommer in i en stad och går förbi en bank.
Spelarna bestämmer sig för att råna banken.
Det är helt OK, men det viktiga är att omvärlden reagerar på ett realistiskt sätt.
Rånar man en bank kommer ett uppbåd som jagar en, man blir efterlyst och man måste förklä sig för att inte bli igenkänd, man får prisjägare efter sig...
Basenanji: ALLA har problem med "fisktanken" i början. Jag hoppas att detta inte avskräcker dig, utan att du tar tjuren i hornen igen. När du behärskar fisktanken så kommer du upptäcka att både du och spelarna har roligare.
Krille:
1) Du har också varit nybörjare en gång i tiden.
2) Vissa har mer fallenhet för att spelleda "fisktanken" än andra.
Även om jag håller med dig till punkt och pricka i dina inlägg i den här tråden så skadar det inte att komma med lite mer konstruktiva råd.
Basenanji tog uppenbarligen illa vid sig av ditt inlägg och jag förstår honom faktiskt även om du har fullständigt rätt.
Halloj Basenanji!
Det är en sak att du inte tycker om att Krille är ärlig och uppriktig mot dig, men att kalla honom pucko är nog att kasta sten i glashus.
Eftersom den här tråden börjar kännas lite infekterad så tänke jag försöka hälla lite olja på de stormiga vågorna.
Jag har deltagit i den här tråden och jag har även deltagit i tidigare trådar om rälsning/fisktank.
Låt oss se det hela ur din situation:
- 1) Du tycker om rälsning. Det är helt OK, vi har helt enkelt olika spelstil. Om alla hade samma spelstil så skulle världen vara bra mycket tråkigare, så fortsätt göra som du vill.
- 2) Du har tagit intryck av denna och tidigare diskussion, hur är oväsentligt just nu. Om du INTE tagit intryck så hade du ju inte yttrat dig om Krille som du gjorde.
- 3) Om jag förstår dig rätt så var din beskrivning av episoden i vildmarken ditt första försök att köra lite "fisktank" - och du tyckte inte om upplevelsen, det har bara stärkt din tro på att rälsning är rätt och att Krille är dum.
Låt oss nu se det ur spelarnas situation:
- 1) Spelarna bestämmer sig, oväntat ur SLs synpunkt men logiskt ur spelarnas, att fly ut i vildmarken.
- 2) "Den dumma spelledaren" BESKRIVER hur hårt det är i vildmarken: man sover under bar himmel i ett kärr utan riktig vildmarksutrusning, det är 3 grader varmt, regnblandad snö och kuling (bara tanken får MIG att huttra).
- 3) SL sitter sedan och ser uppfodrande på spelarna, uppembarligen vill han att de ska göra något men vad???
- 4) Uppenbarligen så vill han att de ska känna sig ynkliga. Men varför det? Det är ju ingen skillnad att sova ute som det är att sova i en varm säng på ett värdshus.
5) Till slut så "inser" SL att spelarna har rätt och ger med sig.
Som du vet så är jag, Krille och troberg för fisktanksmodellen.
Men jag har också sagt att fisktanksmodellen är svår att spelleda och första gångerna kommer det antagligen inte gå bra - man måste lyssna på sina spelare och lära sig av sina misstag. Sedan, efter ett par omgångar så kommer det att fungera.
OK. Ta ett djupt andetag så "börjar vi om":
Vad gick fel och vad kan du göra för att det inte ska upprepas?
(den här frågan ska man ALLTID ställa sig efter en rollseplssession, OAVSETT om man är SL eller spelare, rälsare eller fisktankare)
Felet var att du inte hade förberett ett vildmarksäventyr och du klarade inte av att improvisera ett.
Du kan yla i högan sky om att: hur skulle du veta att man behövde ett vildmarksäventyr och att man inte behöver förberdeda sig när man spelar fisktank - men felet är fortfarande detsamma.
Inte förrän du lokaliserar/erkänner felet kan du göra något åt det (i värsta fall så är denna procedur lika smärtsam som att en alkoholist måste erkänna att han dricker för mycket sprit)
Om du nu har "erkänt" ditt fel så går vi vidare och ser vad man kan göra åt det.
- 1) Säg: "OK, grabbar. Ni sticker ut i vildmarken och jag har ingenting förberett så vi bryter här och fortsätter nästa gång".
Det här kan låta som en dålig lösning, men det är det inte. Speciellt inte om du tror att spelarnas "sidospår" kommer att ta flera timmar att rollspela.
Framför allt så är det viktigt att stå på sig, spelarna säger nämnligen: "OK, men om vi måste sluta spela nu så stannar vi väl kvar i staden", svaret blir: "nej, ni har sagt att ni går ut i vildmarken, vi bryter här", annars är det ingen fisktank.
- 2) Sätt dig ner NU och skriv ner ett "vildmarksäventyr", det behöver inte vara längre än en halv A4 om ens det - men det ska FINNAS där till nästa gång. Passa samtidigt på att skriva ner ett litet "värdshusscenario", "den lilla bondgården", "möte på marknaden" och andra saker du kan komma på. Ju mer erfaren du blir ju mer saker kommer du på att förbereda.
- 3) Se till att du kan reglerna för varje scenario, för "vildmarksäventyret" kan det räcka med att det står en sidhänvisning till en regelbok.
Det är OK att bryta när man är oförberedd, men det är bra mycket bättre att bara ta en "5 minuters rökpaus" medans du går igenom reglerna för "vildmarksävenyret".
Dessa lösningar kan låta väldigt "hackiga" och långt ifrån det "flyt" som Krille/troberg och jag beskriver i våra fisktankar.
Om det kan vara någon tröst för dig så var jag också nybörjare en gång i tiden. Jag har också kört improviserade äventyr som gått åt helvete, men för varje misslyckande har jag LÄRT mig någonting. Ett misslyckande är endast ett misslyckande om du UPPREPAR samma misstag vid ett senare tillfälle.
I fisktanken är TVÅ saker viktiga:
- 1) att du lyckas beskriva vad som händer på ett levande sätt - och det lyckade du med!
- 2) att du har regler som "klarar av" situationen - och det lyckades du inte med.
Ex1) Karaktärerna är nere i underjorden och stöter på en lavaflod som blockerar deras väg, du myser och undrar vad spelarna ska göra nu.
Spelare: "Jag går över lavafloden."
SL: "Va??? Men det finns ingen bro!!!"
Spelare: "Jag vadar över som man gör med en vanlig flod."
SL: "OK, det är varmt, du känner hur lavan förkolnar dina ben..."
Spelaren: "Skiter väl jag i, jag tar ju inga kropppoäng i skada..."
Spelreglerna är världen naturlagar, om de inte känns verkliga så känns inte världen verklig - och du får "overkliga" reaktioner från spelarna.
Ex2) Spelarna kommer in i en stad och går förbi en bank.
Spelarna bestämmer sig för att råna banken.
Det är helt OK, men det viktiga är att omvärlden reagerar på ett realistiskt sätt.
Rånar man en bank kommer ett uppbåd som jagar en, man blir efterlyst och man måste förklä sig för att inte bli igenkänd, man får prisjägare efter sig...
Basenanji: ALLA har problem med "fisktanken" i början. Jag hoppas att detta inte avskräcker dig, utan att du tar tjuren i hornen igen. När du behärskar fisktanken så kommer du upptäcka att både du och spelarna har roligare.
Krille:
1) Du har också varit nybörjare en gång i tiden.
2) Vissa har mer fallenhet för att spelleda "fisktanken" än andra.
Även om jag håller med dig till punkt och pricka i dina inlägg i den här tråden så skadar det inte att komma med lite mer konstruktiva råd.
Basenanji tog uppenbarligen illa vid sig av ditt inlägg och jag förstår honom faktiskt även om du har fullständigt rätt.
anth
Vetefan
Re: Mina planer
Det är helt OK att en spelare inte klarar av att rollspela, bara det framgår av karaktärsbeskrivningen.
Nej, jag tar spelaren karaktärblad och skriver: "känslokall" i beskrivningen av karaktären.
Det är helt OK att en spelare inte klarar av att rollspela, bara det framgår av karaktärsbeskrivningen.
Basenanji
Postd20modernist
- Joined
- 4 Nov 2002
- Messages
- 9,296
Basenanji ber om ursäkt!
I inlägget ovan med titeln "Pucko! (OT)" är min mening att skämta med Krille. Inget annat. Jag ber om ursäkt om titeln kunde uppfattas som något annat!
Ni som har varit med här ett tag vet att han kommer från Skövde och att jag och Krille har hamnat i åtminstone fem, något tillspetsade, diskussioner om bl.a. rälsning.
Oftast slutar dessa med att vi tycker som vi tycker, men något som kanske inte märks och syns är att jag tar intryck av vad vår favvo-guru säger. Faktiskt. Jag är alldeles för gammal för att bara avfärda det Krille (och andra som Walium tex) säger utan att reflektera. Men detta behöver inte innebära att jag ger upp mina ideal helt.
Hursomhelst, ordet pucko var menat som ett skämt (och för att få lite uppmärksamhet). Jag hoppas att ingen tog illa upp.
För säkerhets skull ber jag om ursäkt och ska använda mer neutrala skämt i fortsättningen!
/Basenanji
I inlägget ovan med titeln "Pucko! (OT)" är min mening att skämta med Krille. Inget annat. Jag ber om ursäkt om titeln kunde uppfattas som något annat!
Ni som har varit med här ett tag vet att han kommer från Skövde och att jag och Krille har hamnat i åtminstone fem, något tillspetsade, diskussioner om bl.a. rälsning.
Oftast slutar dessa med att vi tycker som vi tycker, men något som kanske inte märks och syns är att jag tar intryck av vad vår favvo-guru säger. Faktiskt. Jag är alldeles för gammal för att bara avfärda det Krille (och andra som Walium tex) säger utan att reflektera. Men detta behöver inte innebära att jag ger upp mina ideal helt.
Hursomhelst, ordet pucko var menat som ett skämt (och för att få lite uppmärksamhet). Jag hoppas att ingen tog illa upp.
För säkerhets skull ber jag om ursäkt och ska använda mer neutrala skämt i fortsättningen!
/Basenanji