Nekromanti Martian Tails (dröm)

[Krille]

• Vad gör man?
• Var för slags roller spelar man? Jordlingar? Marsianer? Båda?
• Hur funkar regelsystemet?
• Hur spelar man spelet? Vi har trots allt ett utopiskt samhälle med ett par gamla förlegade rester på besök, och därför kan vi knappast kan köra på det gamla vanliga laglösa vilda västern-rollspelsparadigmet.
• Är det bara jag som skulle vilja spela det?

 

[Xhakhal]

Jag lovar att komma med någon bra idé om vad man faktiskt gör ngåon gång när jag kan sluta fånstirra på skärmen i ren lyrisk glädje över en så awesome dröm.

 

[Anders Åstrand]

En enkel utväg vore kanske att tillföra en gemensam yttre fiende.

Jordlingarna kan krig (Det är kristna amerikaner vi pratar om liksom).

Marsianerna har teknologin.

Det löser ju även "problemet" med att spelarna kanske inte bara vill spela rävsvansade damer eller lågpannade troglodyter, utan kan välja vilket av dem de vill spela.

Jag tycker dock inte att det yttre hotet ska påverka den spelvärld du beskriver så mycket, eftersom den är för söt för att förstöras.

Kanske har marsianerna precis upptäckt ett potentiellt yttre hot som måste undersökas med jordlingarnas barbariska stridsvana som säkerhet. När marsianerna ändå har blivit upptäckta av dem kan de ju jordlingarna få komma till någon nytta.

Det är en rätt lökig utväg, som kanske påminner för mycket om något annat klur jag har för mig att jag sett dig skriva om som handlade om en massa planeter som var fiender med som gick ihop under en stor yttre fiende. Men det är något i alla fall

 

[Krille]

Det dumma med den här lösningen är att det snor poängen från det som jag upplevde som grunden i spelet: den ärkemacho amerikansk-fundamentalistiska utopin i motsättning till svansflickeutopin.

Jag tror att om man har ett socialkonfliktsbaserat system så kan man skippa de yttre hoten helt. Då får man ett mer "pvp-vänligt" spel, där man fortfarande kan välja rävsvansflicka eller troglodyt.

Det brukar vara så i "battle of the sexes"-SF (som man ju måste betrakta det här som) att det till syvende och sist inte handlar om vapenmakt, utan antingen ställningstagande, kompromissande eller nedrivande av kulisserna för att visa det fula som finns på andra sidan. Det ligger alltså mer genren rätt om man har sociala konflikter där man till slut enas om en kompromiss alternativt visar hur Fel den ena utopin är.

Alternativet är mer deckaraktigt där man plockar fram en Hemsk Sanning som visar att svansflickesamhället i själva verket är en pervers Skövde-bos skapelse, men att svansflickorna bara tror att de lever i en utopi, utom de olyckliga få som kidnappas av den hemliga polisen för den Store Hemlige Ledarens njutning.

 

[Feliath]

Den här sortens lödiga drömmar är skitroliga!
Däremot skulle jag nog inte gilla spelet; det utopiska samhället har en s.k. »skitjobbig« anstrykning som skulle irritera mig för mycket. Kombinationen av tokfeministers våta drömmar om framtiden och exploitativa catgirls i kroppsstrumpor gör liksom att det man uppmanas förstå som ett idealsamhälle istället helt saknar försonande drag, på en metanivå. (Detta är förstås kontingent av att det framställs som just ett idealsamhälle. Om poängen istället är att det är ett pajaseri det också fast på ett annat sätt, så är det en annan sak. Då blir det bara catgirlsen kvar som är jobbiga. )


Annars är det ju uppenbart att man spelar landing teamet till Mars, utom möjligen Lansky som blir skjuten i början. (Meyer i raketen fungerar som en voiceover, eftersom han ligger i omloppsbana under hela landningsuppdraget.)

Reglerna tycker jag faktiskt borde vara det gamla vanliga laglösa vilda västern-paradigmet, för att locka spelarna att bete sig på det vanliga anarkistcowboysättet. Det är ju ändå det rollfigurerna är. Sedan måste ju spelledarens ände av reglerna — eller spelet i allmänhet, snarare — vara konstruerad så att cowboyapproachen är totalt hopplös och inte tar en någon vart, så att de Riktiga Männen köper FV 22 i Skjuta Sönder bara för att upptäcka att de nog hade behövt åtminstone FV3 i Övertala istället.
(Hell, varför inte gå ett steg längre, och konstruera reglerna så att de enbart tillåter att man bygger Cowboy Hicks? Reglerna som avsiktligt medel att försätta spelarna i figurernas frustration är nog en rätt ovanlig företeelse i samtida spel )



/Feliath — själv drömde jag om en D&D4-kampanj i Gamla-DoD-format härom veckan

 

[Storuggla]

Så, vad gör man? Hur uppmuntrar spelet till det? Och varför är det kul?

Men framför allt: Är det kul med utopier? Är det kul att spela kulturkrocksrollspel? Men åter igen, är det kul med utopier?


Storuggla, tror inte det

 

[Krille]

Så, vad gör man? Hur uppmuntrar spelet till det? Och varför är det kul?

Precis! Det är precis det jag frågar mig. Och i och med den här tråden så är det också precis det som jag frågar er. Det står till och med längst ner i ursprungsposten.

Det var en dröm, liksom, och i den hade jag skitkul, och uppenbarligen de andra spelarna också utom han vars rollperson blev dömd till könsbyte. Så jag utgår från att det var kul, men jag vet faktiskt inte hur eller varför.

Det är därför den här tråden finns. I had a dream - hur gör man den kul i verkligheten?

Men framför allt: Är det kul med utopier? Är det kul att spela kulturkrocksrollspel? Men åter igen, är det kul med utopier?

Utopier brukar vara kul om de a) hotas, eller b) inte är det. I det första fallet är det konflikten mellan det yttre hotet och utopin som leder till skoj, och i det andra fallet är det den uppfattade utopin kontra den faktiska frånvaron av utopi som leder till skoj.

Jag tror att det är det första fallet som gäller här, eftersom Joe Sixpack-kulturen är hotet utifrån. Det kan vara det andra också, men jag vaknade innan vi hade spelat så långt för att vi skulle märka det.

 

[Krille]

Den här sortens lödiga drömmar är skitroliga!
Däremot skulle jag nog inte gilla spelet; det utopiska samhället har en s.k. »skitjobbig« anstrykning som skulle irritera mig för mycket. Kombinationen av tokfeministers våta drömmar om framtiden och exploitativa catgirls i kroppsstrumpor gör liksom att det man uppmanas förstå som ett idealsamhälle istället helt saknar försonande drag, på en metanivå. (Detta är förstås kontingent av att det framställs som just ett idealsamhälle. Om poängen istället är att det är ett pajaseri det också fast på ett annat sätt, så är det en annan sak. Då blir det bara catgirlsen kvar som är jobbiga. )

Du har naturligtvis helt rätt, men liksom, det var sån drömmen var. Det är inte så mycket vi kunde göra åt den saken utom att gilla läget.

Just att den våta feministdrömmen blandades med cat girl exploitation var en mycket viktig del av poängen med spelet. Det stod mycket tydligt utskrivet i reglerna att det var så det skulle göras och man fick inte göra avsteg från det, inte ens som spelledare. Jag misstänker att det var den drömda konstruktörens sätt att peka finger åt den våta feministdrömmen också. Mina drömda medspelade knorrade en hel del om det. Men som sagt var, det var inte så mycket vi kunde göra åt den saken utan att gilla läget.

Sen var det rätt mycket pajaseri över spelet. Just hockeymom-diktaturen kändes knappast seriös för fem öre, så jag tycker inte att det vore särskilt passande att göra den våta feministdrömmen seriös heller.

 

[Feliath]

<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Quote:</div><div class="ubbcode-body">Du har naturligtvis helt rätt, men liksom, det var sån drömmen var. Det är inte så mycket vi kunde göra åt den saken utom att gilla läget.</div></div>
Nej nej, jag inser ju det. Jag tycker inte att du borde försöka utöva editorial control på dina drömmar
Så försöker jag ju också delta i diskussionen om hurdant spelet borde vara, givet dess premiss. Jag kände bara ett behov av en inledande brasklapp om att jag nog inte var det tänkta spelets målgrupp



<div class="ubbcode-block"><div class="ubbcode-header">Quote:</div><div class="ubbcode-body">Sen var det rätt mycket pajaseri över spelet. Just hockeymom-diktaturen kändes knappast seriös för fem öre, så jag tycker inte att det vore särskilt passande att göra den våta feministdrömmen seriös heller.</div></div>
Det borde jag nog ha begripit direkt. Jag skyller på att jag är dålig.



/Feliath — om man kunde bli åtalad för sina drömmar skulle jag vara knarklangare