Krille
Super Moderator
Tre spelare vågade dra på sig trikåerna och prova på Marvel Heroic Roleplaying. Vi spenderade nästan hela första spelmötet med att sakta bygga fram tre unga mutanter (ca 15-16) som börjat på andra året på Xavier-institutet för Begåvade Ungdomar: Michael Nascha (White Owl), en navajo-indian med mavajo-magi och förmågan att förvandla sig till en uggla; Abigail Strauss (Framerate), ett mekaniskt geni med supersinnen och superreflexer; samt John Brighton (Phase), ett vetenskapligt geni som delvis är elektricitet men okontrollerat.
Orsaken till att det tog så lång tid var att jag valde att sno rollpersonsbyggarsystemet från Smallville, ett annat superhjältelicens-spel från Margaret Weis. Systemet i sig är inte komplicerat, men det kräver en del snack och klurande, eftersom man bygger en relationskarta samtidigt som man bygger rollpersoner. Dessutom är Marvel såpass friformigt att det krävs en massa snack för att bygga konceptet till en rollperson. This is by design - det ger oss alla klart bättre koll på rollpersonerna och ger mig som spelledare en stor fet relationskarta där jag kan leta upp konflikter och bygga äventyr av.
Efter en massa byggande så tog vi en pizzapaus varefter en av spelarna var tvungen att gå hem. För de två kvarvarande, Phase och Framerate, så väntade dock en överraskning, även känd som "teststrid": på en lekplats nånstans i Westchester, NY, så slog Doctor Doom till!
Det var mest till för att testa systemet och känna hur det funkade.
Nåt av det första som Doom gjorde var att utsätta barnen för fara, genom att skapa en Complication: Panikslagna ungar d8. När Doom väljer att dra nytta av de panikslagna barnen så får han lägga till en d8 till sin pöl. Framförallt Framerate hade inga direkta anfallskrafter, och valde istället att försöka förstöra Dooms rustning med sin Tech Elemental Mastery, så hon sabbade snabbt Dooms kraftstrålprojektorer i handskarna och fortsatte sedan med att ta bort super-servona i rustningen. I princip fungerar det som ett anfall, men istället för att ge någon Stress eller Trauma så angriper man spelvärden.
Doom kallade på sina Doombots, och Phase och Framerate angrep dem på samma sätt, genom att ta sig an Doombotarnas trait Horde istället för att orsaka skada. Phase fick rejält med stryk, vilket å andra sidan inte var så bra för Doombottarna eftersom Phase är levande elektricitet. En av Doombottarna hivade upp Phase i luften och kortslöts i och med detta, när en annan Doombot sopade till Phase så att Phase nästan tappade medvetandet. Men Phase slog tillbaka och zappade den sista Doombotten och blixten slog över till Victor von Doom själv. Framerate rusade fram för nådastöten och rev bort ansiktsmasken från Doom, bara för att stirra in i ett maskinansikte (Doom använde specialeffekten "You are not worthy of Doom!" och spenderade två tärningar för att avslöja att de hade slagits mot en Doombot hela tiden)!
Och därmed var faran över.
---
Lärdomarna av detta är att det är en intressant ekonomi i Marvel Heroic Roleplaying, och mängder med kul kombos som man kan göra. Exempelvis så kan det löna sig att inte anfalla fienden med de mest förödande attackerna först, utan det kan vara en bra idé att ta sig an hans resurser först. Också, plot points är fantastiskt bra att ha, och man vill ha dem, men även där finns det en kortsiktig förlust för att skaffa dem som ställs mot den långsiktiga vinsten för att ha dem.
Det är också rätt skönt att värdena är såpass friformigt aspektiga som de är, för det gör att bara att säga vilka värden man använder blir i sig en beskrivning. När Dooms Doombots kallades in så var det givet att Doom använde särdraget "Doom's genius knows no limits!", till exempel. Skåda Dooms mördarrobotar!
Men det tar nog ett tag att lära sig möjligheterna och effekterna av dem.
Orsaken till att det tog så lång tid var att jag valde att sno rollpersonsbyggarsystemet från Smallville, ett annat superhjältelicens-spel från Margaret Weis. Systemet i sig är inte komplicerat, men det kräver en del snack och klurande, eftersom man bygger en relationskarta samtidigt som man bygger rollpersoner. Dessutom är Marvel såpass friformigt att det krävs en massa snack för att bygga konceptet till en rollperson. This is by design - det ger oss alla klart bättre koll på rollpersonerna och ger mig som spelledare en stor fet relationskarta där jag kan leta upp konflikter och bygga äventyr av.
Efter en massa byggande så tog vi en pizzapaus varefter en av spelarna var tvungen att gå hem. För de två kvarvarande, Phase och Framerate, så väntade dock en överraskning, även känd som "teststrid": på en lekplats nånstans i Westchester, NY, så slog Doctor Doom till!
Det var mest till för att testa systemet och känna hur det funkade.
Nåt av det första som Doom gjorde var att utsätta barnen för fara, genom att skapa en Complication: Panikslagna ungar d8. När Doom väljer att dra nytta av de panikslagna barnen så får han lägga till en d8 till sin pöl. Framförallt Framerate hade inga direkta anfallskrafter, och valde istället att försöka förstöra Dooms rustning med sin Tech Elemental Mastery, så hon sabbade snabbt Dooms kraftstrålprojektorer i handskarna och fortsatte sedan med att ta bort super-servona i rustningen. I princip fungerar det som ett anfall, men istället för att ge någon Stress eller Trauma så angriper man spelvärden.
Doom kallade på sina Doombots, och Phase och Framerate angrep dem på samma sätt, genom att ta sig an Doombotarnas trait Horde istället för att orsaka skada. Phase fick rejält med stryk, vilket å andra sidan inte var så bra för Doombottarna eftersom Phase är levande elektricitet. En av Doombottarna hivade upp Phase i luften och kortslöts i och med detta, när en annan Doombot sopade till Phase så att Phase nästan tappade medvetandet. Men Phase slog tillbaka och zappade den sista Doombotten och blixten slog över till Victor von Doom själv. Framerate rusade fram för nådastöten och rev bort ansiktsmasken från Doom, bara för att stirra in i ett maskinansikte (Doom använde specialeffekten "You are not worthy of Doom!" och spenderade två tärningar för att avslöja att de hade slagits mot en Doombot hela tiden)!
Och därmed var faran över.
---
Lärdomarna av detta är att det är en intressant ekonomi i Marvel Heroic Roleplaying, och mängder med kul kombos som man kan göra. Exempelvis så kan det löna sig att inte anfalla fienden med de mest förödande attackerna först, utan det kan vara en bra idé att ta sig an hans resurser först. Också, plot points är fantastiskt bra att ha, och man vill ha dem, men även där finns det en kortsiktig förlust för att skaffa dem som ställs mot den långsiktiga vinsten för att ha dem.
Det är också rätt skönt att värdena är såpass friformigt aspektiga som de är, för det gör att bara att säga vilka värden man använder blir i sig en beskrivning. När Dooms Doombots kallades in så var det givet att Doom använde särdraget "Doom's genius knows no limits!", till exempel. Skåda Dooms mördarrobotar!
Men det tar nog ett tag att lära sig möjligheterna och effekterna av dem.
