Nekromanti Masque - Konspirationer - De tre platornas sökare

[Tony.Meijer]

De tre platornas sökare

Introduktion:
Det går mörka rykten om tre lerplator med kilskrift på. Dessa plator dyker ibland upp på franska landsbyggden med mörker och försvinnanden i dess spår.

Ingen verkar veta var platorna kommer ifrån, men åtminstone två akademiker säger babylon. En pastor vid namn Jean-Pierre Roux som har sätt dem påstår att de är små och svarta till färgen. Jean-Pierre skriker och gnyr om de inte har en ljuskälla nära sig, så hans vittnesmål är kanske inte helt tillförlitligt.

Sökarna är en grupp av royalister vid franska hovet som vill hitta dessa plator. De påstår att platorna är en del av förbundsarken, kanske till och med stentavlorna som Moses tog från berget, och att det är Frankrikes öde att dessa hittas nu. Frankrikes kejsare är ju trots allt en direkt nedstigen son-son av Jesus...

Hur de agerar:
Sökarna består av olika royalister som är övertyggade dels om att det franska kungahuset är berörda av gud och att de tre platorna är nyckeln till att slutligen placera Frankrike som världens huvud och härskare.

Deras hirarki är tämligen simpel, de har tre nivåer. Lärjunge, som är den mest grundläggande, där nya medlemars tilltro till kronan och gud testas. Sökare är den andra, där man faktiskt får information om platorna och uppdraget att försöka hitta dessa. Slutligen så är det ädling, vilket endast adliga individer kan upptas i, som är de som leder och finansierar organisationen.

Praktiskt sätt så placerar sökarna agenter i så många platser som möjligt och väntar på rykten eller information om platorna och försöker att få tag på den eller de som har dykt upp så snabbt som möjligt.

Meta-ide:
Sökarna är tänkt att föra in rädslan för det okända i spel via platorna, och att representera en varning för vad som händer när man har hybris.

Hur man introducerar dem i spel:
Antingen springer man på dem som en potentiell rekryt, eller så kanske de kastar information om platorna till rollerna, för att sedan förfölja dem.


----------

Några tankar som skulle göra gruppen mer skräckig? Som grupp räknat så är de inte speciellt skräckiga känner jag... Tankar om det?

 

[Basenanji]

Jag tycker överhuvudtaget om dina subgrupper/sekter. Själva utförandet av dem har jag inga direkta problem med, utan blir mest inspirerad och tänker mig att den här typen av texter kommer passa bra in i den del av spelet som vänder sig till spelledaren.

Det jag däremot tycker att du ska utveckla i stället för detaljer kring sekterna/grupperna är hur man som SL ska använda sig av dem.

Meta-ide:
Sökarna är tänkt att föra in rädslan för det okända i spel via platorna, och att representera en varning för vad som händer när man har hybris.

Hur man introducerar dem i spel:
Antingen springer man på dem som en potentiell rekryt, eller så kanske de kastar information om platorna till rollerna, för att sedan förfölja dem.

Det är sådana där textsnuttar jag tycker att du kan utveckla. Jag tänker mig att det är oerhört viktigt att SL arbetar upp stegvis och kanske till och med långsamt, hur de där subgrupperna fungerar och vad det innebär att interagera med dem.

Det skräckiga (som du efterfrågar) är väl då att de är ickemänskliga i sitt beteende, att de beter sig helt normalt i en situation för att i nästa ögonblick göra något helt vansinnigt. Då blir de där subgrupperna svåra att relatera till och mycket läskigare, än om de hade varit en schablon av en maffiagrupp.

Rojalisterna tex, har sin skräckpotential i en utvecklingsstege som skulle kunna se ut så här kanske:

1. Det finns snobbiga typer i Frankrike.

2. En del snobbiga typer ingår i mystiska sällskap.

3. Vissa mystiska sällskap är verkligen...over the top. det finns några, säger dem, som är helt galna och letar efter artefakter från flodkulturernas tid. De kan göra vad som helst för att komma över sådana artefakter.

4. De är nämligen helt övertygade om att sådana artefakter, trots att modern vetenskap har överbevisat dem vid ett flertal tillfällen, besitter någon sorts magi.

5. Sällskapen kan faktiskt kopplas ihop till kriminella nätverk, men eftersom de tillhör en liten exklusiv klick är sällskapens kopplingar dåligt undersökta och den senaste utredningen lades ned.

6. Man har hittat spår av tortyr av människor i sådana utredningar och Rojalisterna ska ha en morbid lust till "offer i Zarats månljus": "När blodet lyser svart ser man tecknena framträda" är ett fragment av den makabra filosofi som Rojalisterna följer. Men man vet alldeles för lite om Rojalisternas tankar och motiv.

7. För att inte bli upptäckta verkar sällskapen ha arbetat upp en gedigen fasad och de flesta har infiltrerat viktiga myndigheter och andra maktinstanser. Den enda person man lyckats förhöra hade som kodord "Att förbereda offret med att syna världen – våra ögon vandrar överallt".

---

Rojalisternas skräckpotential ligger väl i att de verkar finnas överallt, är assvåra att komma åt och dessutom resonerar "utomjordiskt". Att bara ha makt, eller vara kufig är ju liksom inte läskigt i sig. Det är när SLPs börjar visa tecken på oregelbundenheter, att de låter ändamålen helga medlen och beter sig oförutsägbart som de blir obehagliga. Dessutom tror jag att sådana där sällskap måste vara "untouchable" för rollpersonerna så att man som spelare aldrig känner att man har något sorts övertag gentemot dem. Det sämsta som kan hända, tror jag, är om det hela urartar till någon sorts actionspel, där spelarna går in för att bekämpa motståndarna genom strid (och lyckas!).

Jag skulle gärna se hur spelet/kampanjandet i Masques värld är "lökigt", dvs att man som spelare aldrig får hela plotten förklarad för sig, utan bara olika lager (ungefär som stegen ovanför är beskriven).

Då tror jag att det är värdefullt om du kan skriva reglerna så att spelledare förstår hur en sådan text som du har skrivit ovan är viktig att portionera ut i lagom små bitar. Jag kan tänka mig att de första äventyren mest kommer handla om vardagliga situationer, men som blir mer och mer skruvade och att insikten om (tex) Rojalisternas existens måste få vänta ett tag.

Sdan skulle jag kunna tänka mig att krydda det hela med att magin (eller vad man ska kalla det) faktiskt kan fungera. Som att Rojalisternas högsta skikt faktikst kan använda sig av mörka krafter om de har tillgång till de där plattorna eller något. Kanske under en begränsad tid?

Men då kanske det hela blir lite väl surrealistiskt?

 

[Tony.Meijer]

Jag tycker överhuvudtaget om dina subgrupper/sekter. Själva utförandet av dem har jag inga direkta problem med, utan blir mest inspirerad och tänker mig att den här typen av texter kommer passa bra in i den del av spelet som vänder sig till spelledaren.

Tackar, tackar. Det värmer och som en tämligen logisk individ så är det konstigt hur viktigt det faktiskt är för att jag ska fortsätta, så tackar.

Det jag däremot tycker att du ska utveckla i stället för detaljer kring sekterna/grupperna är hur man som SL ska använda sig av dem.

Det var en god poäng, och jag gillar din setup, även om jag tänker sätta min egen twist på den med att ha flera ageranden så att dessa grupper kan agera som olika antagonister.

Det skräckiga (som du efterfrågar) är väl då att de är ickemänskliga i sitt beteende, att de beter sig helt normalt i en situation för att i nästa ögonblick göra något helt vansinnigt. Då blir de där subgrupperna svåra att relatera till och mycket läskigare, än om de hade varit en schablon av en maffiagrupp.

Nja, jag kan behöva förklara min tanke här tror jag. Som jag ser det finns det tre skräck-källor:

Skräck kring jaget (vad är jag kapabel till exempelvis)

Skräck inför det okända (vad är på andra sidan den läbbiga dörren)

och slutligen Skräck inför det onaturliga (vilket är vad jag tror du är ute efter).

I min vision så ska jag ha grupper som representerar alla dessa skräck-källor och just de tre platornas sökare är tänkta att representera det okända.

Hur låter det?

Rojalisternas skräckpotential ligger väl i att de verkar finnas överallt, är assvåra att komma åt och dessutom resonerar "utomjordiskt". Att bara ha makt, eller vara kufig är ju liksom inte läskigt i sig. Det är när SLPs börjar visa tecken på oregelbundenheter, att de låter ändamålen helga medlen och beter sig oförutsägbart som de blir obehagliga. Dessutom tror jag att sådana där sällskap måste vara "untouchable" för rollpersonerna så att man som spelare aldrig känner att man har något sorts övertag gentemot dem. Det sämsta som kan hända, tror jag, är om det hela urartar till någon sorts actionspel, där spelarna går in för att bekämpa motståndarna genom strid (och lyckas!).

Du har en god poäng i att jag nog ska vrida sökarna till att vara en mer illuminati-organisation som kan dyka upp lite var som helst... jag vet inte, jag får visioner av skuggor som blir levande kring dem, men det kanske bara är en lustig tanke...

Jag skulle gärna se hur spelet/kampanjandet i Masques värld är "lökigt", dvs att man som spelare aldrig får hela plotten förklarad för sig, utan bara olika lager (ungefär som stegen ovanför är beskriven).

Det är lite det som är tanken

Men då kanske det hela blir lite väl surrealistiskt?

Nej då, det är som sagt mycket av tanken. Masque är ett mysterie-rollspel just för att vara ett fordon som man upplever skräck via. If that makes sense

 

[Cybot]

Ehm. Innan det här går till slutversion så.

"plator"?
Menar du plattor? (i vilket fall jag skulle säga "lertavlor", vilket är den mer korrekta termen).

När det gäller skräckighet så brukar jag lägga till "Hänsynslöshet". Det är dåligt nog att tavlorna själva kan orsaka försvinnanden och mörka omen, men om organisationen som söker dem är hänsynslös och hatisk så...

Ryktas det att någon av föremålen finns i en by? Vänd den upp och ner, kidnappa och tortera bybor (eller som sökarna säger "förhöra motsträvare och förrädare") och bränn ner byn om de inte hittar något. De ska straffas för sin motsträvighet. Dessutom, villeins är ju bara villeins, inte adelsmän av anor. De är ju knappt bättre än boskap.
Handelsmän (riktiga adelsmän sysslar inte med handel, annat än indirekt) är ett annat mål. De lägger ofta sina giriga vantar på artefakter som borde vara i mer värdiga händer. Dessa feta girigbukar... som bäst är de glupska syndare. Som värst står de direkt ivägen för Sökandet.

 

[Tony.Meijer]

Ehm. Innan det här går till slutversion så.

"plator"?
Menar du plattor? (i vilket fall jag skulle säga "lertavlor", vilket är den mer korrekta termen).

*facepalm*
Det är plattor jag menar, jag skyller på temporärt delirium skapat av kaffe-brist.

När det gäller skräckighet så brukar jag lägga till "Hänsynslöshet". Det är dåligt nog att tavlorna själva kan orsaka försvinnanden och mörka omen, men om organisationen som söker dem är hänsynslös och hatisk så...

Jupp.

Handelsmän (riktiga adelsmän sysslar inte med handel, annat än indirekt) är ett annat mål. De lägger ofta sina giriga vantar på artefakter som borde vara i mer värdiga händer. Dessa feta girigbukar... som bäst är de glupska syndare. Som värst står de direkt ivägen för Sökandet.

Jag gillade vändningen där, Sökandet, kanske man kan väva ett narrativ runt dem där sökandet i sig är en förvriden religiös handling? Ungefär som kung Arthurs sökande, fast franskt och katolskt istället?

 

[Cybot]

Ehm. Innan det här går till slutversion så.

"plator"?
Menar du plattor? (i vilket fall jag skulle säga "lertavlor", vilket är den mer korrekta termen).

*facepalm*
Det är plattor jag menar, jag skyller på temporärt delirium skapat av kaffe-brist.

När det gäller skräckighet så brukar jag lägga till "Hänsynslöshet". Det är dåligt nog att tavlorna själva kan orsaka försvinnanden och mörka omen, men om organisationen som söker dem är hänsynslös och hatisk så...

Jupp.

Handelsmän (riktiga adelsmän sysslar inte med handel, annat än indirekt) är ett annat mål. De lägger ofta sina giriga vantar på artefakter som borde vara i mer värdiga händer. Dessa feta girigbukar... som bäst är de glupska syndare. Som värst står de direkt ivägen för Sökandet.

Jag gillade vändningen där, Sökandet, kanske man kan väva ett narrativ runt dem där sökandet i sig är en förvriden religiös handling? Ungefär som kung Arthurs sökande, fast franskt och katolskt istället?

Jag skulle faktiskt säga att de ser sig som en direkt efterträdare till Graalriddarna. Man skulle kunna tänka sig att de tror (eller snarare tror sig veta) att Graalen redan har återfunnits och befinner sig i Valencia. Så att hitta lertavlorna är inte bara en kristen gärning, men en nödvändighet för att balansera frankrike mot det spanska imperiet.

 

[Cybot]

Nu har du fått igång mig Tony. Och kan jag inte stoppas, inte ens av mig själv!

Sökarnas myter

Tavlorna återhittades först i ruinerna av Salomos tempel under första korståget. För att beskydda dem och för att använda deras kraft så grundades orden Kristi och Salomos tempels fattiga riddare, tempelriddarna. Med hjälp av tavlorna utförde de många stordåd mot saracenerna. Men över tid korrumperades orden, och tavlornas makt användes inte för guds härlighet utan för att tillskansa sig makt och rikedom (och utan dess kraft förlorades det heliga landet). Långt innan Jerusalem föll hade tavlorna förts till frankrike. För att återbörda tavlorna till sitt rätta syfte skickade Gud en dröm till Filip IV av frankrike. Djävulen viska de dock i Filip IVs öra och han blev förblindad av tempelriddarnas världsliga rikedomar. Tavlorna gick förlorade i kaoset som följde tempelriddarnas fall och låg begravda i 100 år. Som straff dömde Gud att Filip IV aldrig skulle få se en son växta upp och bli man, och att frankrike skulle drabbas av hundra år av krig.

Strax över hundra år senare sänder gud ärkeängeln Mikael till en bondflicka i Lorraine och ger henne uppdraget att återbörda tavlorna till frankrikes kung, och att använda dess kraft till att återförena frankrike.
Bondflickan är Jeanne d'Arc, och ledda av ärkeängeln och tavlornas kraft får hon tillträde till Dauphine, han som skulle bli Karl VII av frankrike, och övertygar honom att hon har kommit på Guds uppdrag. För att bevisa att hon är den sanna jungfrun av Orleans så visar hon honom tavlorna, men ber honom att hålla deras existens hemlig.
Med tavlornas hjälp så utför Jeanne d'Arc stordåd, fram tills att hon blir tillfångatagen av Burgunderna. Karl får en vision ifrån Gud att detta är ytterligare en del av hennes uppdrag och vägrar därför att betala den lösensumma som burgunderna vill ha.
Gilles de Retz, en av de härförare som har blivit grundligen charmad av Jeanne d'Arc blir dock förnärmad och stjäl i yttersta hemlighet tavlorna för att straffa Karl VII. Liksom tempelriddarna blir han dock till slut korrumperad (då han inte är den rättmätige bäraren) och sjunker ner i galenskap (och hans illdåd blir grunden för legenden om blåskägg).

Efter Gilles de Retz död har tavlorna åter igen försvunnit, och för att rena sig från skammen så grundar hans släktingar (Huset de Montmorency-Laval) tillsammans med Jean, biskopen av Nantes, De tre tavlornas sökare för att återbörda dem till dess rättmätige ägare, Frankrikes kungahus.

 

[Basenanji]

1. Grymt svar Cybot!

2. Angående skräck så är jag (kanske alldeles för mycket) inspirerad av Rising och utgår själv från hans resonemang. Jag har gjort en "lathund" från några av hans trådar här som jag brukar använda när jag skriver äventyr själv, jag passar på att bifoga den med posten.

Men, du skrev så här:

Nja, jag kan behöva förklara min tanke här tror jag. Som jag ser det finns det tre skräck-källor:

Skräck kring jaget (vad är jag kapabel till exempelvis)

Skräck inför det okända (vad är på andra sidan den läbbiga dörren)

och slutligen Skräck inför det onaturliga (vilket är vad jag tror du är ute efter).

I min vision så ska jag ha grupper som representerar alla dessa skräck-källor och just de tre platornas sökare är tänkta att representera det okända.

Hur låter det?

Jag tycker att skräck i rollspel behöver förhålla sig till två avgörande grundsyner på syftet med skräck:

–Skräck vars syfte är att skrämma spelarna, att få spelarna att känna obehag

–Annan skräck, som tex en tematisk skräck, vilken fungerar som en sorts kuliss eller rekvisita. Skräck som syftar till att skrämma rollpersonerna, eller att framställa dem i en obehaglig position. Så förstår jag tex VtM, vars skräckelement egentligen aldrig skrämmer mig personligen, men kan framstå som väldigt dramatiska och spännande narrativistiska element. Men då känns det som att det blir ett avstånd mellan mig och min rollperson och jag kan höra mig själv säga att "Fan vad coolt att den där uråldriga vampyren slänger in [min rollperson] i en husvägg för att sedan öppna sin käft och trycka sig mot [min rollpersons] hals!" ungefär som om jag ser en häftig scen ur en actionfilm.

Jag har dessutom svårt att öht bli berörd av rollspel som "ställer svåra frågor man inte kan svara på", "moraliska dilemman" eller "skräck som berör frågor kring existens och varat". Den typen av rollspel kan ju vara rolihga att undersöka, men så fort jag förstår att problemen är dilemmatiska (=att det inte finns en enekel lösning, typ äta äpplet eller ha det kvar), tja då VET ju jag också att oavsett vilket beslut jag fattar så är det vare sig rätt eller fel. Sån't tror jag att man ska passa sig för om man skriver ett skräck- eller mysterierollspel. På samma sätt som jag tror att det är vanskligt att improvisera fram en handling och låta spelarnas initiativ förklara spelvärldens utseende.

Med det där sista vill jag ha sagt att åtminstone jag inte blir så berörd av skräck vilken tex centrerar kring begränsningar för rollpersonernas jag och skräck inför det okända. Jag är nog inte heller så himla förtjust i skräck för det onaturliga. Vad jag tror är bra att hålla i huvudet om man ska skriva ett juste skräckäventyr/regler som skrämmer spelarna, är just att det som beter sig onaturligt är svårare att relatera till än något annat. Går spelarna omkring och tänker att "Jaha, den där snubben är mystisk, han är bergis med i Rojalisterna eller Sökarna eller nåt..." så riskerar hela spelet att bli just...omystiskt. Spelarna inser på ett metaplan att det existerar organisationer och den potentiella skräckeffekten avklingar.

Och då tror jag att en avgörande punkt är att både mystik och skräck måste framstå som ogreppbart för spelarna, oregelbundet och ofta opåverkbart.

Ett av Risings bästa exempel är att rollpersonerna undersöker något och hittar en kropp som ligger under ett fläckigt lakan. Det som är som läskigast då är om rollpersenerna låter bli/hindras från att dra undan lakanet för att se vad som döljs där. I så fall kommer spelarna gå och fundera på vad det var för något och det är mycket mer läskigt än att dra undan lakanet och hitta ett lik. Tänk sedan om rollpersonerna kommer tillbaka till platsen och...kroppen är borta! Rising uttryckte det som att man skulle undvika utropstecken och i stället skapa frågetecken.

Något framstår som mystiskt eller läskigt så länge som spelarna inte riktigt förstår sig på det.

I en Kultkampanj jag spelade gjorde det ett enormt intryck på mig när jag började misstänka att vem som helst kunde vara ond eller ingå i en komplott mot rollpersonerna, att vem som helst kunde "spela en roll" och egentligen ingick i en ond sekt/whatever. Då framstod tjejen/killen i Pressbyrån som lika farlig som den högt uppsatte tjänstemannen, prästen, poliserna, militären, advokaten, DJn, mm. DET var obehagligt.

Därför skulle jag gärna se att texter om de här sekterna etc delges SL enbart, och att du kompletterar med SL-tips som hjälper SL att fundera på hur de på ett bra sätt låter spelarna skala av löken dess olika lager.

Eller så har jag helt fel och missar fullkomligt vad du är ute efter. Sorry i så fall!

 

[Rymdhamster]

Okej, det här är mina spontana åsikter utan att ha läst vad andra sagt i frågan:

Ett till sällskap som bara har tre nivåer? Grundar du det på de flesta hemliga sällskap faktiskt nöjer sig med ynka tre nivåer, eller vill du arbeta in 3 som symmetri i spelet? Eller har du bara råkat haka upp dig på 3?

Jag tycker att hela sällskapet ska vara ädlingar, istället för bara det översta skiktet. Sen kan de använda ett utbrett nätverk av andra som inte är ädlingar, men de till hör så att säga in sällskapet utan jobbar för det.

Vilket för mig in på att högsta instansen har ett rätt tråkigt namn. Jag tycker du ska kalla dem för något som är mer kopplat till gud i så fall, så som serafinerna eller "de upphöjda".

Jag tycker också att det är lite väl mycket "okänt" när det kommer till plattorna. Jag tycker att det hade varit mycket roligare om man hade haft en del faktiska uppgifter om platorna, som att man VET att de kommer från babylonien, och att man VET en del av innehållet i plattorna (typ generellt om vad de handlar om) men det man inte vet är varför plattorna ställer till så mycket hemskheter där de dyker upp. Du skulle till och med kunna låta sällskapet ha hittat en eller kanske till och med två av plattorna, men att de är på jakt efter den sista och därför är än mer farliga i den jakten.

Jag tycker överlag att det krävs ett visst mått av kunskap för kunna förstå hur mycket det är man inte vet.

Det är också lite tråkigt med ett sällskap som i princip bara sitter och väntar. Låt dem vara lite aktiva i sitt sökande också, även om det inte behöver vara så hänsynslösa i sin aktivitet. Låt några av deras medlemmar resa runt bara för att snappa upp rykten. Om de redan har en eller två av tavlorna kan de också sysselsätta sig lite med dessa. Kanske skickas tavlorna runt till de olika ädlingar som är medlemmar i ordern för att de ska kunna studera dem i sina bibliotek.

Det introducerar möjligheter till att låta en tavla bli stulen från ordern och RP dras in i orderns försök att ta tillbaka den.

Det sagt så tycket jag att det är en rätt bra grund för ett väldigt stämningsfullt hemligt sällskap.

 

[Rymdhamster]

hur[/I] man som SL ska använda sig av dem.

Det här tycker jag är en bra poäng. Även om jag ofta gillar att komma på sånt här själv så kan såna förslag vara till väldigt stor hjälp när man sitter och grunnar.