Tony.Meijer
Ärketeknomantiker
Introduktion:
Om du har hittat det här brevet kan jag bara be om ursäkt och önska dig större lycka än mig.
För två månader sedan... har det verkligen gått så kort tid? det känns som år... I var fall så var jag då en respekterad medlem av samhället, jag var en del av borgarfamiljen Janneteau och känd som rättskaffens och ärlig. Sedan så mötte jag honom.
Han var en utslagen själ, smutsig och vidrig. Jag såg honom när han gick runt och tiggde och helt plötslig så kände jag igenom honom och jag ropade till 'Etinne', varvid han vände sig om och stirrade på mig, skräckslaget. Jag tog två steg fram till honom och frågade 'Vad har hänt?'
Då hörde jag någon som viskade 'ingen känner dig'. Etinne stirrade på mig och började ömsom gråta och ömsom be om ursäkt och därefter sprang han iväg.
När jag kom hem kände inte grannfrun igen mig. Två dagar senare frågade min make mig vem jag var i ilska och vad jag gjorde i hans hem, därefter sparkade han ut mig.
Jag vet inte hur det här fungerar, men jag tror att du kan ha drabbats såsom mig. Förlåt. Gud Förlåte mig...
Mönstrets natur:
Viskningarna drabbar individer och mindre grupper, till synes slumpmässigt. Det som händer är att de som utsätts glömmer deras omgivning bort och de slutar vara en del av samhället, de flesta reduceras snabbt till tiggare och brottslingar.
De som drabbas gör det genom andra och så sprids viskningen vidare...
Meta-ide:
Viskningarna behandlar skräcken runt jaget och kring att glömmas bort: helt enkelt att vara ensam i en folksamling.
---------
Om du har hittat det här brevet kan jag bara be om ursäkt och önska dig större lycka än mig.
För två månader sedan... har det verkligen gått så kort tid? det känns som år... I var fall så var jag då en respekterad medlem av samhället, jag var en del av borgarfamiljen Janneteau och känd som rättskaffens och ärlig. Sedan så mötte jag honom.
Han var en utslagen själ, smutsig och vidrig. Jag såg honom när han gick runt och tiggde och helt plötslig så kände jag igenom honom och jag ropade till 'Etinne', varvid han vände sig om och stirrade på mig, skräckslaget. Jag tog två steg fram till honom och frågade 'Vad har hänt?'
Då hörde jag någon som viskade 'ingen känner dig'. Etinne stirrade på mig och började ömsom gråta och ömsom be om ursäkt och därefter sprang han iväg.
När jag kom hem kände inte grannfrun igen mig. Två dagar senare frågade min make mig vem jag var i ilska och vad jag gjorde i hans hem, därefter sparkade han ut mig.
Jag vet inte hur det här fungerar, men jag tror att du kan ha drabbats såsom mig. Förlåt. Gud Förlåte mig...
Mönstrets natur:
Viskningarna drabbar individer och mindre grupper, till synes slumpmässigt. Det som händer är att de som utsätts glömmer deras omgivning bort och de slutar vara en del av samhället, de flesta reduceras snabbt till tiggare och brottslingar.
De som drabbas gör det genom andra och så sprids viskningen vidare...
Meta-ide:
Viskningarna behandlar skräcken runt jaget och kring att glömmas bort: helt enkelt att vara ensam i en folksamling.
---------