Mat och matlagning i rollspel

[Sömniga Isaac]

Desto mer jag läser så funderar jag på om det inte handlar om väldigt särskilda intressen och var vi som individer gillar att lägga fokus.

Strid, som nämnts som ett område som ofta tar mycket tid, har nog blivit en norm i rollspel för konflikter är en del av rollspel.

Däremot läggs sällan samma tid precision när det kommer till sedvänjor, matkulturer, topografi, jordarter, kulturgeografiska faktorer, djuplodade politiska system och så vidare. Förmodligen för att det är väldigt nischade intressen. Samtliga av dessa punkter tycker jag är mycket, mycket mer intressanta än strid och regler för strid men jag tror att det är något som rollspel generellt skulle förlora att lägga allt för mycket detaljer kring även om det skulle ge ett helt annat djup till spelvärlden. Så frågan är nog hur mycket djup ska spelvärlden har gentemot det kreativa skapandet runt spelbordet. Desto mer detaljer vi lägger in, desto mer begränsad kan en person känna sig i det egna skapandet av seder och matkulturer i världen. Medan en mer lös hållning uppmuntrar till mer fri kreativitet. Sen finns det en gräns, för lite information om något gör att det aldrig lyfts fram i spel då det inte finns något för kreativiteten att ta språng ifrån.

Har jag ett kapitel om tebjudningar och gästabud i mitt spel så kommer det förmodligen har större chans att dyka upp i spel, än om jag utlämnar dessa kapitel i mitt spel.

 

[Genesis]

Desto mer jag läser så funderar jag på om det inte handlar om väldigt särskilda intressen och var vi som individer gillar att lägga fokus.

Strid, som nämnts som ett område som ofta tar mycket tid, har nog blivit en norm i rollspel för konflikter är en del av rollspel.

Däremot läggs sällan samma tid precision när det kommer till sedvänjor, matkulturer, topografi, jordarter, kulturgeografiska faktorer, djuplodade politiska system och så vidare. Förmodligen för att det är väldigt nischade intressen. Samtliga av dessa punkter tycker jag är mycket, mycket mer intressanta än strid och regler för strid men jag tror att det är något som rollspel generellt skulle förlora att lägga allt för mycket detaljer kring även om det skulle ge ett helt annat djup till spelvärlden. Så frågan är nog hur mycket djup ska spelvärlden har gentemot det kreativa skapandet runt spelbordet. Desto mer detaljer vi lägger in, desto mer begränsad kan en person känna sig i det egna skapandet av seder och matkulturer i världen. Medan en mer lös hållning uppmuntrar till mer fri kreativitet. Sen finns det en gräns, för lite information om något gör att det aldrig lyfts fram i spel då det inte finns något för kreativiteten att ta språng ifrån.

Har jag ett kapitel om tebjudningar och gästabud i mitt spel så kommer det förmodligen har större chans att dyka upp i spel, än om jag utlämnar dessa kapitel i mitt spel.

Det behöver ju heller inte vara jättekomplicerat. Kom på ett annat spel som har en liten matrelaterad mekanik. Klassen La esposa i Cartel har ett drag som triggas när man delar en måltid med någon. Har för mig att man typ kan lära sig mer om personen eller så. Men det gör ju att man mer gärna sätter scener där man äter med folk.

 

[Sömniga Isaac]

Det behöver ju heller inte vara jättekomplicerat. Kom på ett annat spel som har en liten matrelaterad mekanik. Klassen La esposa i Cartel har ett drag som triggas när man delar en måltid med någon. Har för mig att man typ kan lära sig mer om personen eller så. Men det gör ju att man mer gärna sätter scener där man äter med folk.

Sant sant, jag tror huvudsaken i grunden är att om det ska förekomma i spel så måste det ge en utdelning i spel. Gör du detta så får du tillgång till X vilket då skapar incitament för att skapa scener där mat, politik, kyrkomöten osv blir en central del av spelet.

 

[DanielSchenström]

Ingen av de spel jag läst eller spelat har någon intressant mekanik, och för det mesta jag spelar så hamnar mat nånstans i samma grupp som olika valutasystem i världen, språk och liknande, dvs något som gör spelupplevelsen jobbig om man använder det mycket.

Med det sagt så gavs två Dragonlance-fluffböcker ut som heter Leaves from the Inn of the Last Home och More Leaves etc. De innehåller inget speltekniskt utan matrecept, kakrecept, sånger, sägner, noveller och sånt. Till Forgotten Realms så finns en serie med Volo's Guides där han besöker städer och byar, deras värdshus, tavernor och barer, kommenterar på kulturen, gastronomin och sånt. I böckerna Aurora's Whole Realms Catalogue och Ed Greenwood's Forgotten Realms så tas många specifika alkoholbrygder, ostar, bröd och andra lokala specialitéer upp. Så för de världarna finns i alla fall bakgrundsmaterial att använda för att ge en inblick i matkulturen.

En del spel, som AD&D har såklart regelmekanik för om man dricker alkohol. Intressant? Eeeh, men kan användas for att opta sig inför strid, eller om man kan spetsa nån annans användas mot dem. Relaterat till det en bunt parasitinfektioner som kan ställa till det för ens matsmältning.

Andra användningsområden jag sett är etikettanvändning i samband med olika ritualer, som teceremonier, frukter och andra ätbara ting som ger olika bonusar till grundegenskaper, är läkande och så vidare.

Jag tror att för många är matätande på samma nivå som intima sexuella relationer, toalettbestyr nåt som man bara håller utanför spel då det traditionellt inte är fokus för det genomsnittliga rollspelsäventyret.

Med det sagt så blir jag inte överraskad när Jamie Oliver's Deepfried & Delicious dyker upp på spelhyllorna och ger rollspelsgastronomerna sitt lystmäte. The Complete Vegan's Handbook och liknande klassböcker kommer strax därefter.

 

[PhilArt]

BTW, Rollspelet Crossroads (Avslutad Kickstarter beskrivning) har ett ganska matigt matlagnings kapitel på 9 sidor i preview pdfen där det behandlas som en seriös färdighet att ha.
View attachment 11498View attachment 11499View attachment 11500View attachment 11501

Det där ger ju vibbarna av att man gjort om potions till maträtter.

 

[Dimfrost]

Om man gillar att räkna på hur mycket ransoner man behöver ha med sig är Ultraviolet Grasslands ett utmärkt spel, men det är väl inte precis maträtterna som sådana man engagerar sig i.

Jag vet inte det ja. Det finns något barbecueställe som jag fortfarande kommer ihåg.

 

[Genesis]

Okej, så här är konceptet: Rollspelarna driver en restaurang. För att laga spännande rätter behöver de spännande ingredienser, primärt i form av köttet från olika monster och underliga växter som växer på farliga ställen. Dessa ingredienser har olika specialeffekter i form av hur mycket av olika smaker de ger och liknande. "Krövlångerfläsk är mycket gott saltat, och håller sig i 2T6+4 månader om det saltas ordentligt. Saltat ger det +5 Salt i maten, men saltet släpper också fram umamin, som dubblas i saltad kondition. Köttet skär sig dock kraftigt i kombination med alla former av chilifrukter eller andra ingredienser med [Eld]-taggen, och ger en bismak som sänker Smakligheten med 10."

Baserat på de olika specialeffekterna kan rollpersonerna komponera olika maträtter för att lyckas tillfredsställa de olika konsumernerna i staden, som har olika smak och olika priskänslighet. Ibland kommer speciella gäster på besök, som restaurangkritiker och adelsfolk, som kan göra mycket för restaurangens rykte om de behagas. Förutom att jaga ingredienser måste rollpersonerna även tampas med skadedjur, sabotage från konkurrenterna, informationssökande om viktiga personers preferenser, och leta efter legendariska hemliga recept som ger extra smakliga kombinationer. Samt se till att de har tillräckligt med pengar till lön och hyra!

 

[Zeedox]

Det där ger ju vibbarna av att man gjort om potions till maträtter.

Ja, det brukar vara en ganska klassisk tv-spel mekanik. Något jag själv gillar! Om man ändå ska helas, varför inte lägga lite ”flavor” på hela proceduren!

 

[Zeedox]

Jag tror att för många är matätande på samma nivå som intima sexuella relationer, toalettbestyr nåt som man bara håller utanför spel då det traditionellt inte är fokus för det genomsnittliga rollspelsäventyret.

Absolut, skillnaden är väl att det finns många matprogram på TV, i serier, och övriga sorters spel där kockande är nyckeln till framgång för huvudkaraktärerna. Jämfört med tex. toalettbesök, det förstår jag att man inte spelifierar.

 

[Soliga oraklet]

Ett restaurangkök tror jag skulle kunna vara en bra setting för rollspel. Det är stressigt, hektiskt och farligt. Varje misstag kan urarta i kaos. Klockorna som finns i en del pbta-spel skulle passa bra i den miljön, när rollpersonerna glömmer hålla koll på soppan eller hackar löken på fel sätt tickar klockan framåt och det blir mer och mer kaos i köket. TV-spelet Overcooked är ett bra exempel på ett spel som gör något i den stilen.

 

[lupmet]

Sammanfattningsvis tror jag att det hade blivit mer mat i rollspel (matporr verkar vara en stark trend i fantasyböcker, se Locke Lamora t.ex.) om det stod om tebjudningar och fanns beskrivningar av vad folk i olika klasser äter (och inte bara "bland adelsmännen är det bara fantasin som sätter gränser"). Det var en av behållningarna med Mutant: Undergångens Arvtagare, det stod förvånansvärt mycket om mat i spelet och det fanns restaurangmenyer.

 

[Zeedox]

"bland adelsmännen är det bara fantasin som sätter gränser"

Haha! Klassiskt sätt att döda fantasin, lustigt nog! Jag gjorde nyligen misstaget att beskriva den största staden i Eon, Daval, på det sättet. ”Den är så stor och färgrik att ni kan hitta vad som helst!”. Vilket gjorde att spelarna hade jättesvårt att föreställa sig hur staden såg ut och vad de kunde göra i den.