Nekromanti MCB på SSK

[Möller]

I lördags körde jag, Lu-kaazh, Genesis, chryckan och Axelhere Mutant City Blues i ett hörn av Stockholms Spelkonvent. Jag tycker det gick riktigt bra.

Scenariot för dagen var egentligen två scenarion jag kört med egna spelgruppen tidigare. Nu tänkte jag köra två fall samtidigt, för att se om spelet kraschade. Det gjorde det inte.

Perfekt gick det inte. Jag var inte riktigt förberedd nog att riktigt spela ut spelledarpersonerna, så de blev platta. Inget av scenariorna utnyttjade Quade-diagrammet, settingens absolut coolaste aspekt, så värst mycket.

Rollpersonerna var inte så genomarbetade. Trots att de var skapade med bara hälften av poängen* med normalt täcktes tillräckligt med undersökande färdigheter upp för att spelarna knappt behövde ta hjälp av assisterande SLPer. Det sparade dock ytterligare interaktion med fler platta SLPer.

The man in Newtown creek, ena delscenariot, är egentligen rätt dåligt. Det är aningen av en odyssé och det tar långt tid för spelarna att förstå vad som pågår. Det gick så illa att jag höll på att missa att berätta hur allt hängde ihop.

Men det fanns höjdpunkter. Chromes die, det andra delscenariot, är jag fortfarande riktigt nöjd med. Undersökningar är som roligast när spelarna teoriserar. Så när spelarna misstänkte 3 personer innan de slutgiltigheten bestämde sig satt jag bara och njöt av min egna skapelse. Dessutom visade det sig att mördaren hade ett annat motiv än vad spelarna först trott.

Upplösningen på The man in Newtown creek var omkonstruerad till en mer effektfull slutstrid. Genesis fick äntligen skjuta blixtar ur ögonen. Förövaren skiljdes från sin mänskliga sköld, mordoffret Harrisons fru Nicole, och nergjordes kvickt. Chryckan gick in på banken för att se om den andra misstänkte gömde sig där, men fann ingen. När Axelhere sa något i stil med »Det är en shapesifter!« så drog Nicole sin pistol och sköt.

Så, jag är nöjd.


*Det ska dock nämnas att rollpersoner i MCB förväntas att ha ett antal färdigheter var med mer än värde 1 i. Eftersom jag struntar i sekundära ledtrådar behövs bara binära undersökande färdigheter.

 

[Genesis]

Jag hade rätt kul, även om det inte är min föredragna spelgenre (deckar-Step on up). Jag fick tona ned överagerandet litet och sluta upp med att försöka introducera poänglösa fluffbiplotter (såsom mitt förakt för den danske kriminalteknikern Jensen) för att mer koncentrera mig på att lösa fallet. Det kändes som att det var spelarna och inte rollpersonerna som sattes på prov, vilket ju är tanken i SOU, men å andra sidan gjorde det att det kändes ganska brädspeligt. Min rollperson var en samling egenskaper som jag använde för att "klara äventyret".

Även om det var ett deckarscenario var jag glad när det blev en slutfajt. Jag hade gått igång på det faktum att min rollperson kunde skjuta fucking blixtar ut fucking ögonen, och hade jag inte fått chansen att göra det hade jag tyckt att det varit synd. Därmed inte sagt att man måste ha slutfajter i deckarscenarion, utan att om man inte vill ha det så skall man undvika rollpersoner som kan skuta blixtar ur ögonen.

 

[krank]

Jag hade rätt kul, även om det inte är min föredragna spelgenre (deckar-Step on up). Jag fick tona ned överagerandet litet och sluta upp med att försöka introducera poänglösa fluffbiplotter (såsom mitt förakt för den danske kriminalteknikern Jensen) för att mer koncentrera mig på att lösa fallet. Det kändes som att det var spelarna och inte rollpersonerna som sattes på prov, vilket ju är tanken i SOU, men å andra sidan gjorde det att det kändes ganska brädspeligt. Min rollperson var en samling egenskaper som jag använde för att "klara äventyret".

Precis så är det. I längden är det ju tänkt att man ska kunna blanda in mer Right to Dream och så, men fokus ligger helt klart mer på Fallet, och lite extra så i oneshots.

Även om det var ett deckarscenario var jag glad när det blev en slutfajt. Jag hade gått igång på det faktum att min rollperson kunde skjuta fucking blixtar ut fucking ögonen, och hade jag inte fått chansen att göra det hade jag tyckt att det varit synd. Därmed inte sagt att man måste ha slutfajter i deckarscenarion, utan att om man inte vill ha det så skall man undvika rollpersoner som kan skuta blixtar ur ögonen.

Jag har funderat på det där några gånger, och håller nog med. Det är MCB's största problem tycker jag; i och med att man har superkrafter finns det alltid spelare som vill använda dem, trots att spelet inte alls ska handla om att använda superkrafter. På sin höjd kan en del subplots få handla om hur jobbigt det är att tillhöra en illa ansedd minoritet och utstå förakt eller så från folk man älskar, men just själva skjuta blixtar ur ögonen-aspekten tycker jag man kunnat klara sig utan.

Samtidigt inser jag att det varit direkt avtändande för ganska många rollspelare att spela ett "superhjältspel" utan att få några superkrafter.

Jag funderar på att testa att antingen dra ner poängen man får köpa krafter för eller ta bort krafter helt från spelarnas verktygslåda. och se vad som händer.

 

[Lukas]

Jag hade också kul trots att jag tidigare spelet ett av de två fallen.

Jag tycker faktiskt att det fanns en poäng med att balansera två fall samtidigt. och tror att den aspekten skulle bli ännu mer intressant i en kampanj om man som spelare fick ballansera riktigt många olika fall. då skulle man verkligen kunna låta alla tester som måste göras ta tid och undertiden får man som spelare göra något annat.

Det jag känner med MCB är att jag nästan tycker regelsystemet är överflödigt och att man lika bra skulle kunna friforma det.

//Lu-kaazh som vill passa på att tacka för ett roligt spel.

 

[krank]

Jag tycker faktiskt att det fanns en poäng med att balansera två fall samtidigt.

Det är ju en stapel i CSI; där är det typ alltid 2 fall per avsnitt. Ibland visar det sig att de i själva verket var samma fall, i särskilda avsnitt kan det vara tre fall.

Jag tror att MCB skulle vinna på det, faktiskt.

 

[Möller]

Jag funderar på att testa att antingen dra ner poängen man får köpa krafter för eller ta bort krafter helt från spelarnas verktygslåda. och se vad som händer.

Jag kan dock säga att vi hade en ganska trevlig scen där superkrafter utnyttjades utan att det för den delen var strid. Rollpersonerna stod på kajen ute vid Newtown Creek och tittade ner på en kropp i vattnet. Genesis tog bort gravitationen på kroppen, och Lukas använde sin telekenisi för att dra den iland. Skitbra problemlösning! Hade idén inte kläckts var det dock ingen fara på taket, Mads Jensen var påväg med ett par dykare.

Sånt vill jag inkludera mer. Det är aningen svårt att planera för det, men man kan uppmärksamma spelarna på att problem kan lösas med krafter.

 

[Möller]

Jag hade rätt kul, även om det inte är min föredragna spelgenre (deckar-Step on up). Jag fick tona ned överagerandet litet och sluta upp med att försöka introducera poänglösa fluffbiplotter (såsom mitt förakt för den danske kriminalteknikern Jensen) för att mer koncentrera mig på att lösa fallet.

Jag tyckte det var skitkul att du försökte, men inser att jag var dålig på att uppmuntra det. Jag vill ha fluffbiplotter. Jag vill luckra upp Step on up/brädspelskänslan med lite right to dream.

Det görs ju i källmaterialet. CSI är fokuserat på fallen, men personerna har ändå sina sidor och konflikter.

 

[Lukas]

Lukas använde sin telekenisi för att dra den iland.

Axelhere använde Telekenisi inte jag.

//Lu-kaazh som dock var från Rumänien

 

[Lukas]

Jag tyckte det var skitkul att du försökte, men inser att jag var dålig på att uppmuntra det. Jag vill ha fluffbiplotter. Jag vill luckra upp Step on up/brädspelskänslan med lite right to dream.

Jag tycker att det är fullt förståeligt att man inte lyckas få med ed här sakerna på ett "one shot" där spelarna inte ens känner varandra.

//Lu-kaazh sa jag att min karaktär var från Rumänien?