Nekromanti Med risk för att öppna maskburken igen...
- Thread starter Troberg
- Start date
Rollspelandets raka rockmusik
Kult är ett utpräglat offerskräckrollspel, medan Chock är ett investigatorskräckrollspel.
Ah - men är det inte det här som verkligen skapas i spelsessionen? Om man blandar ihop koderna och kategorierna i spelsessionen flyger ju "investigatorskräck" och "offerskräck" ut genom fönstret. Jag håller med om att spelen oftast är skrivna i en viss anda, men spelsessionen avgör hur denna anda ska uttryckas. Jämför idén om att spela en hellfire club i CoC! Visserligen en variant av den traditionella "investigatorskräcken" som du kallar den, men ändå ett rejält steg mot "darkwave". Och var ska vi dra gränsen? Som du ser så skapar subgenrer bara ännu mer problematik. Helt ok att leka med tycker jag, men att kasta in dem i forumet utan förklarande exempel är nog dumt. Dessutom håller jag inte med om att Kult skulle vara ett "offerskräckspel" - det är i själva verket alldeles för dynamiskt och brett för att platsa i en så snäv subgenre.
jag finner det väldigt effektivt att kunna prata om just "loungejazz" med vänner när jag vill få skivor rekommenderade för mig
Jag är inte RÄDD för subgenrer, jag tror att de kan vara nyttiga som satan för att beskriva vad man håller på med. Men ditt exempel här är ganska talande - på två sätt:
1. "med vänner" - dvs människor som är insatta och begriper. Så är det ofta med kulturella koder och div. "doxor". Om man är "in" är det inte så svårt att hänga med, är man "out" är det desto krångligare. Med pedagogiska exempel och nyanserat användande av termer så funkar det trots allt. Själv har jag upptäckt doxans makt i sammanhanget noise och industrimusik. Att veta vad "powernoise" är är t.ex. mycket viktigt om man är intresserad av oljud. Då behöver man visserligen förstå sig på det, men knappast inte om man är intresserad av elektronisk musik i allmänhet - powernoise produceras ju med elektroniska redskap.
2. Musikgenrer och rollspelsgenrer måste av naturen vara olika. När det gäller musik och stilar finns det ett sånt myller av alternativ att en genreuppdelning i detalj är nödvändig. Det fungerar inte på samma sätt när det gäller rollspel där inordningen i übergenrer är betydligt enklare. Om vi skulle tillämpa musikkategorisering skulle varje rollspel ha sin egen genre. Exemplet med "snöar-i-farstun-skräck" var inte så dumt.
Vad jag inte förstår är behovet av att kategorisera. Vi vet ju att varje kategorisering hittills har betytt en omfattande debatt (den här diskussionen är ju ytterligare ett exempel på det) som antagligen mest beror på att man rör sig i olika språkspel. Vampire har nu ett eget forum och vi har kommit överens om att "skräck" i alla spel (oavsett vad deras skrivna regler säger att de är) är välkommet diskussionsmaterial här (i alla fall du och jag sist vill jag minnas). Räcker inte det?
Nej, jag tror det är enklast att bara acceptera att vi är olika.
Om vi accepterar det, betyder inte det att vi lämnar diskussionen och utbytet därhän? Jag ser inte det här som en debatt att vinna, utan som en dialog för att vinna förståelse och nå "insikter" som kan hjälpa mig i mitt spelande och spelledande. En diskussion om begreppet "inlevelse" vore mycket intressant - och antagligen givande. Dessutom fundamental för mer avancerade insikter i rollspelandets mekanismer.
Kult är ett utpräglat offerskräckrollspel, medan Chock är ett investigatorskräckrollspel.
Ah - men är det inte det här som verkligen skapas i spelsessionen? Om man blandar ihop koderna och kategorierna i spelsessionen flyger ju "investigatorskräck" och "offerskräck" ut genom fönstret. Jag håller med om att spelen oftast är skrivna i en viss anda, men spelsessionen avgör hur denna anda ska uttryckas. Jämför idén om att spela en hellfire club i CoC! Visserligen en variant av den traditionella "investigatorskräcken" som du kallar den, men ändå ett rejält steg mot "darkwave". Och var ska vi dra gränsen? Som du ser så skapar subgenrer bara ännu mer problematik. Helt ok att leka med tycker jag, men att kasta in dem i forumet utan förklarande exempel är nog dumt. Dessutom håller jag inte med om att Kult skulle vara ett "offerskräckspel" - det är i själva verket alldeles för dynamiskt och brett för att platsa i en så snäv subgenre.
jag finner det väldigt effektivt att kunna prata om just "loungejazz" med vänner när jag vill få skivor rekommenderade för mig
Jag är inte RÄDD för subgenrer, jag tror att de kan vara nyttiga som satan för att beskriva vad man håller på med. Men ditt exempel här är ganska talande - på två sätt:
1. "med vänner" - dvs människor som är insatta och begriper. Så är det ofta med kulturella koder och div. "doxor". Om man är "in" är det inte så svårt att hänga med, är man "out" är det desto krångligare. Med pedagogiska exempel och nyanserat användande av termer så funkar det trots allt. Själv har jag upptäckt doxans makt i sammanhanget noise och industrimusik. Att veta vad "powernoise" är är t.ex. mycket viktigt om man är intresserad av oljud. Då behöver man visserligen förstå sig på det, men knappast inte om man är intresserad av elektronisk musik i allmänhet - powernoise produceras ju med elektroniska redskap.
2. Musikgenrer och rollspelsgenrer måste av naturen vara olika. När det gäller musik och stilar finns det ett sånt myller av alternativ att en genreuppdelning i detalj är nödvändig. Det fungerar inte på samma sätt när det gäller rollspel där inordningen i übergenrer är betydligt enklare. Om vi skulle tillämpa musikkategorisering skulle varje rollspel ha sin egen genre. Exemplet med "snöar-i-farstun-skräck" var inte så dumt.
Vad jag inte förstår är behovet av att kategorisera. Vi vet ju att varje kategorisering hittills har betytt en omfattande debatt (den här diskussionen är ju ytterligare ett exempel på det) som antagligen mest beror på att man rör sig i olika språkspel. Vampire har nu ett eget forum och vi har kommit överens om att "skräck" i alla spel (oavsett vad deras skrivna regler säger att de är) är välkommet diskussionsmaterial här (i alla fall du och jag sist vill jag minnas). Räcker inte det?
Nej, jag tror det är enklast att bara acceptera att vi är olika.
Om vi accepterar det, betyder inte det att vi lämnar diskussionen och utbytet därhän? Jag ser inte det här som en debatt att vinna, utan som en dialog för att vinna förståelse och nå "insikter" som kan hjälpa mig i mitt spelande och spelledande. En diskussion om begreppet "inlevelse" vore mycket intressant - och antagligen givande. Dessutom fundamental för mer avancerade insikter i rollspelandets mekanismer.
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,659
Re: Rollspelandets raka rockmusik
Precis som alla nadra ideologiska och filosofiska spörsmål så är det först på slagfältet vi får reda på vilket som till slut vinner.
Troligen skulle inte bara Mao utan även Darwin hålla med mig. Kanske till och med någon som är vid liv skulle hålla med...
Som praktiskt lagd person kan jag inte låta bli att tänka på Mao's visdomsord: "Let a thousand flowers bloom, let a hundred schools of thought contend.". Med andra ord (förkortar för en gångs skull inte det här för att undvika missförstånd), varför kan inte alla köra med sina egna genre-benämningar och så ser vi vilka som överlever i längden?
Precis som alla nadra ideologiska och filosofiska spörsmål så är det först på slagfältet vi får reda på vilket som till slut vinner.
Troligen skulle inte bara Mao utan även Darwin hålla med mig. Kanske till och med någon som är vid liv skulle hålla med...
Rising
Vila i frid
Every fool can think of words that rhyme
"Ah - men är det inte det här som verkligen skapas i spelsessionen? Om man blandar ihop koderna och kategorierna i spelsessionen flyger ju "investigatorskräck" och "offerskräck" ut genom fönstret."
Egentligen skapas nog "offerskräck" och "investigatorskräck" i äventyret och ingen annan stans. Det hör ju till spelets utmaning.
Miljön skapas i rollspelet.
Utmaningen skapas i äventyret.
Känslorna skapas i sessionen.
"Jämför idén om att spela en hellfire club i CoC! Visserligen en variant av den traditionella "investigatorskräcken" som du kallar den, men ändå ett rejält steg mot "darkwave". Och var ska vi dra gränsen? Som du ser så skapar subgenrer bara ännu mer problematik."
När man verkligen behöver vara noggrann tycker jag man kan prata om skilda genrer för rollspelet, äventyret och sessionen. Ett Chronopiaäventyr där man gestaltar blodsfurstar i ett triangeldrama blir således en "dramasession" i ett "darkvawe-äventyr" i ett "high fantasy-rollspel".
Subgenrer orsakar dock alltid problematik. Var går gränsen mellan SF och cyberpunk? När övergår fantasy till dark fantasy? När blir trance goa?
När det handlar om subkulturer tycker jag de diskussionerna är intressanta och givande. Om de handlar om övergripande ting såsom "skräckrollspel" eller "rock" så tycker jag att det blir trist.
"Dessutom håller jag inte med om att Kult skulle vara ett "offerskräckspel" - det är i själva verket alldeles för dynamiskt och brett för att platsa i en så snäv subgenre."
Well, varje rollperson har en sak gemensamt =en mörk hemlighet, och denna mörka hemlighet är grunden till deras nackdelar, och det är därför de kan se igenom illusionen. Det är därför de dras in i Kultuniversats konflikter.
Man kan skriva offerskräck i Chock också, men det har inte samma mekanismer för det som Kult. Däremot har Chock mekanismer för investigatorskräck (=SAVE) vilket Kult saknar.
"1. "med vänner" - dvs människor som är insatta och begriper."
Jag tycker skräckrollspelen saknar ett bra språk för de insatta. Musikgenrer har det, filmgenrer har det, men rollspelare hyser av någon anledning en aversion kring kategoriserande vilket saknas i andra kulturformer. Jag ämnar ändra detta.
"När det gäller musik och stilar finns det ett sånt myller av alternativ att en genreuppdelning i detalj är nödvändig. Det fungerar inte på samma sätt när det gäller rollspel där inordningen i übergenrer är betydligt enklare."
Ah, men det här är en del av roten till problemet. visst, det finns inte lika många rollspel som det finns musicerande grupper, men när det kommer till själva rollspelssessionerna så hyser de en imponerande mångfald. Problemet är alltså att vi säger "spela rollspel" när vi egentligen "spelar rollspelssessioner". -Rollspel, det är ju böckerna som spelledaren bläddrar i.
Så, "rollspel", det finns det inte många av, men "rollspelsessioner", sådana finns det desto fler av. Det finns en mängd olika rollspelsäventyr också. Man kan definitivt börja kategorisera dessa i underkategorier. Detta färgar i sin tur av sig på själva rollspelen. Ett rollspel som är konstruerat för "investigatorskräcksäventyr" blir således ett "investigatorskräckrollspel".
"Om vi accepterar det, betyder inte det att vi lämnar diskussionen och utbytet därhän? Jag ser inte det här som en debatt att vinna, utan som en dialog för att vinna förståelse och nå "insikter" som kan hjälpa mig i mitt spelande och spelledande."
När det gäller termen "skräckrollspel"? Varför då? Din syn på saken är ju solklar. Nutid med skrämmande övernaturliga inslag, det är ju klart som en kulspruta. För dig försvinner Alien, North by northwest och Psycho, medan de för mig är självklara hörnstenar i det som bygger upp skräckgenren. Min syn på skräckrollspel handlar om känslan skräck och skulle må bra av att analyseras yttelrigare, men din syn tycker jag är fullkomligt glasklar.
"En diskussion om begreppet "inlevelse" vore mycket intressant - och antagligen givande. Dessutom fundamental för mer avancerade insikter i rollspelandets mekanismer."
Håll den generellt på rollspelsforumet, föreslår jag. Och Ja, det låter som ett intressant ämne. Jag är redan nyfiken.
/Rising
"Ah - men är det inte det här som verkligen skapas i spelsessionen? Om man blandar ihop koderna och kategorierna i spelsessionen flyger ju "investigatorskräck" och "offerskräck" ut genom fönstret."
Egentligen skapas nog "offerskräck" och "investigatorskräck" i äventyret och ingen annan stans. Det hör ju till spelets utmaning.
Miljön skapas i rollspelet.
Utmaningen skapas i äventyret.
Känslorna skapas i sessionen.
"Jämför idén om att spela en hellfire club i CoC! Visserligen en variant av den traditionella "investigatorskräcken" som du kallar den, men ändå ett rejält steg mot "darkwave". Och var ska vi dra gränsen? Som du ser så skapar subgenrer bara ännu mer problematik."
När man verkligen behöver vara noggrann tycker jag man kan prata om skilda genrer för rollspelet, äventyret och sessionen. Ett Chronopiaäventyr där man gestaltar blodsfurstar i ett triangeldrama blir således en "dramasession" i ett "darkvawe-äventyr" i ett "high fantasy-rollspel".
Subgenrer orsakar dock alltid problematik. Var går gränsen mellan SF och cyberpunk? När övergår fantasy till dark fantasy? När blir trance goa?
När det handlar om subkulturer tycker jag de diskussionerna är intressanta och givande. Om de handlar om övergripande ting såsom "skräckrollspel" eller "rock" så tycker jag att det blir trist.
"Dessutom håller jag inte med om att Kult skulle vara ett "offerskräckspel" - det är i själva verket alldeles för dynamiskt och brett för att platsa i en så snäv subgenre."
Well, varje rollperson har en sak gemensamt =en mörk hemlighet, och denna mörka hemlighet är grunden till deras nackdelar, och det är därför de kan se igenom illusionen. Det är därför de dras in i Kultuniversats konflikter.
Man kan skriva offerskräck i Chock också, men det har inte samma mekanismer för det som Kult. Däremot har Chock mekanismer för investigatorskräck (=SAVE) vilket Kult saknar.
"1. "med vänner" - dvs människor som är insatta och begriper."
Jag tycker skräckrollspelen saknar ett bra språk för de insatta. Musikgenrer har det, filmgenrer har det, men rollspelare hyser av någon anledning en aversion kring kategoriserande vilket saknas i andra kulturformer. Jag ämnar ändra detta.
"När det gäller musik och stilar finns det ett sånt myller av alternativ att en genreuppdelning i detalj är nödvändig. Det fungerar inte på samma sätt när det gäller rollspel där inordningen i übergenrer är betydligt enklare."
Ah, men det här är en del av roten till problemet. visst, det finns inte lika många rollspel som det finns musicerande grupper, men när det kommer till själva rollspelssessionerna så hyser de en imponerande mångfald. Problemet är alltså att vi säger "spela rollspel" när vi egentligen "spelar rollspelssessioner". -Rollspel, det är ju böckerna som spelledaren bläddrar i.
Så, "rollspel", det finns det inte många av, men "rollspelsessioner", sådana finns det desto fler av. Det finns en mängd olika rollspelsäventyr också. Man kan definitivt börja kategorisera dessa i underkategorier. Detta färgar i sin tur av sig på själva rollspelen. Ett rollspel som är konstruerat för "investigatorskräcksäventyr" blir således ett "investigatorskräckrollspel".
"Om vi accepterar det, betyder inte det att vi lämnar diskussionen och utbytet därhän? Jag ser inte det här som en debatt att vinna, utan som en dialog för att vinna förståelse och nå "insikter" som kan hjälpa mig i mitt spelande och spelledande."
När det gäller termen "skräckrollspel"? Varför då? Din syn på saken är ju solklar. Nutid med skrämmande övernaturliga inslag, det är ju klart som en kulspruta. För dig försvinner Alien, North by northwest och Psycho, medan de för mig är självklara hörnstenar i det som bygger upp skräckgenren. Min syn på skräckrollspel handlar om känslan skräck och skulle må bra av att analyseras yttelrigare, men din syn tycker jag är fullkomligt glasklar.
"En diskussion om begreppet "inlevelse" vore mycket intressant - och antagligen givande. Dessutom fundamental för mer avancerade insikter i rollspelandets mekanismer."
Håll den generellt på rollspelsforumet, föreslår jag. Och Ja, det låter som ett intressant ämne. Jag är redan nyfiken.
/Rising
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,659
Re: Every fool can think of words that rhyme
Cyberpunk är SF, underkategori cyberpunk.
Dark fantasy är fantasy, underkategori dark fantasy.
En pudel är en hund, underkategori pudel.
En pudeltik är en hund, underkategori tik OCH underkategori pudel. (OK, innan folk gnäller, jag vet att hund egentligen inte omfattar tikar utan är en könsbenömning, men i dagligt tal kan man komma undan med det.)
På samma sätt som ett spel kan spelas så att det i olika situationer är olika genrer så kan man jämföra med pudeltiken som i ett tidigt skede också tillhör kategorin valp.
Mao, man behöver och bör inte klassa in spelen en gång för alla i en kategori. Om jag väljer att kalla Vampire för dark wave så har jag samtidigt gett en antydning om hur jag spelar det. Kallar jag det komedi så har jag gett en annan vink om hur jag spelar det (vilket hittills varit vanligaste varianten, jag tycker det passar bäst så...).
Iden med att skapa kategoriseringar är inte att låsa utan den är att ge språkliga förutsättningar att beskriva något. Vi beskriver smaker, inte för att vi kan beskriva enhetligt och entydigt hur något smakar (i dagligt tal, jag vet att det finns ett vetenskapligt system för det också) utan för att vi behöver kunna beskriva för varandra varför pannkakor med sylt och massor av grädde är så gott. Pannkakorna blir inte mindre goda, de blir inte svårare att göra, de blir inte konstigare, vi har bara fått möjligheten att beskriva dem bättre.
Lösningen på det problemet ligger i första ordet. Subgenrer.
Cyberpunk är SF, underkategori cyberpunk.
Dark fantasy är fantasy, underkategori dark fantasy.
En pudel är en hund, underkategori pudel.
En pudeltik är en hund, underkategori tik OCH underkategori pudel. (OK, innan folk gnäller, jag vet att hund egentligen inte omfattar tikar utan är en könsbenömning, men i dagligt tal kan man komma undan med det.)
På samma sätt som ett spel kan spelas så att det i olika situationer är olika genrer så kan man jämföra med pudeltiken som i ett tidigt skede också tillhör kategorin valp.
Mao, man behöver och bör inte klassa in spelen en gång för alla i en kategori. Om jag väljer att kalla Vampire för dark wave så har jag samtidigt gett en antydning om hur jag spelar det. Kallar jag det komedi så har jag gett en annan vink om hur jag spelar det (vilket hittills varit vanligaste varianten, jag tycker det passar bäst så...).
Iden med att skapa kategoriseringar är inte att låsa utan den är att ge språkliga förutsättningar att beskriva något. Vi beskriver smaker, inte för att vi kan beskriva enhetligt och entydigt hur något smakar (i dagligt tal, jag vet att det finns ett vetenskapligt system för det också) utan för att vi behöver kunna beskriva för varandra varför pannkakor med sylt och massor av grädde är så gott. Pannkakorna blir inte mindre goda, de blir inte svårare att göra, de blir inte konstigare, vi har bara fått möjligheten att beskriva dem bättre.
Kriget kommer...
Med andra ord (förkortar för en gångs skull inte det här för att undvika missförstånd), varför kan inte alla köra med sina egna genre-benämningar och så ser vi vilka som överlever i längden?
1. Min poäng är att alla uppfinner sina egna genrer (även om de kanske inte alltid sätter ord på dem). Det finns SÅ många genrer...
2. Varför göra upp på slagfältet? Låt det bara glida... Om man nu ska dela in äventyr och spelsessioner, krönikor och hela spel i olika genrer finns det väl ingen orsak till att klassificera hela SPEL (som t.ex. Vampire) i någon kategori? Darkwave funkar säkert jättebra för dig, men att applicera det begreppet på alla Vampireäventyr och sessioner är lite övermäktigt.
Och varför kamp? Genrerna utvecklas ju snarare genom sammanglidande och crossover-tendens.
Med andra ord (förkortar för en gångs skull inte det här för att undvika missförstånd), varför kan inte alla köra med sina egna genre-benämningar och så ser vi vilka som överlever i längden?
1. Min poäng är att alla uppfinner sina egna genrer (även om de kanske inte alltid sätter ord på dem). Det finns SÅ många genrer...
2. Varför göra upp på slagfältet? Låt det bara glida... Om man nu ska dela in äventyr och spelsessioner, krönikor och hela spel i olika genrer finns det väl ingen orsak till att klassificera hela SPEL (som t.ex. Vampire) i någon kategori? Darkwave funkar säkert jättebra för dig, men att applicera det begreppet på alla Vampireäventyr och sessioner är lite övermäktigt.
Och varför kamp? Genrerna utvecklas ju snarare genom sammanglidande och crossover-tendens.
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,659
Re: Kriget kommer...
För att det är så det funkar.
Jag har aldrig sagt att man ska klassificera ett spel en gång för alla i en kategori. Jag pratar om en grundkategori som man sedan kan ändra efter sin spelstil. Läs de andra inläggen jag gjort i denna tråd, jag går genom det i större detalj där.
Inte en kamp mellan genrer, utan mellan benämningar. De benämningar som är bra blir använda, de dåliga dör ut.
Transa i Goa?
När blir trance goa?
För att inte tala om när psytrance blir goa! Det är svårt!
Precis som jag nyss skrev till troberg så går min kritik av begreppet darkwave mest ut på att försöka applicera det på ett helt spel - Vampire - som KAN vara betydligt mer mångfacetterat (är det antagligen inte oftast).
Well, varje rollperson har en sak gemensamt =en mörk hemlighet, och denna mörka hemlighet är grunden till deras nackdelar, och det är därför de kan se igenom illusionen. Det är därför de dras in i Kultuniversats konflikter.
Det där är inte så självklart, även om det är den rekommenderade vägen in. Investigatorskräck funkar alldeles utmärkt även i Kult (har spellett en vampyrjägarkampanj som verkligen tillfördes något av att utspela sig i kultmiljö). Att tillämpa "Offerskräck" på äventyr/sessioner/kampanjer är helt ok (jag skulle nog inte göra det), men att fästa beteckningen på ett spel är nog att begränsa sig en aning.
Ah, men det här är en del av roten till problemet. visst, det finns inte lika många rollspel som det finns musicerande grupper, men när det kommer till själva rollspelssessionerna så hyser de en imponerande mångfald. Problemet är alltså att vi säger "spela rollspel" när vi egentligen "spelar rollspelssessioner". -Rollspel, det är ju böckerna som spelledaren bläddrar i.
När jag skrev om att placera rollspel i übergenrer snarare än subgenrer så var det rollspel som i rollspelsböckerna jag menade.
Problemet med rollspel är att produkten inte är färdig när den konsumeras utan blir färdig genom aktivt deltagande av "konsumenterna" (spelarna). Visst bör en erfaren sl kunna styra med tematik osv, men det blir ändå mer komplicerat än inom film, konst och musik.
När det gäller termen "skräckrollspel"? Varför då? Din syn på saken är ju solklar. Nutid med skrämmande övernaturliga inslag, det är ju klart som en kulspruta. För dig försvinner Alien, North by northwest och Psycho, medan de för mig är självklara hörnstenar i det som bygger upp skräckgenren. Min syn på skräckrollspel handlar om känslan skräck och skulle må bra av att analyseras yttelrigare, men din syn tycker jag är fullkomligt glasklar.
Tja, jag skulle inte säga att Skräck måste utspela sig i nutid (även om en märkligt stor mängd av skräckrollspelen är skrivna för att utspela sig i en värld som är "som vår egen, fast ändå inte riktigt..."). Alien är sf-skräck, en sorts subgenre som är rätt lätt att etablera, dessutom hyfsat stor. Hitchcocks bägge filmer är thriller, inte skräck. Han är dock duktig på att SKRÄMMAS och kan inspirera skräckspelledare mycket. Känslan "skräck" är inte nödvändig för att det ska bli skräckrollspel för mig, det stämmer. För mig är det nog intressantare att granska tematiken och motiven i skräckrollspelen för att undersöka hur denna übergenre egentlgien hänger ihop - varför uppfattar vi denna mångfald som en enhet?
När blir trance goa?
För att inte tala om när psytrance blir goa! Det är svårt!
Precis som jag nyss skrev till troberg så går min kritik av begreppet darkwave mest ut på att försöka applicera det på ett helt spel - Vampire - som KAN vara betydligt mer mångfacetterat (är det antagligen inte oftast).
Well, varje rollperson har en sak gemensamt =en mörk hemlighet, och denna mörka hemlighet är grunden till deras nackdelar, och det är därför de kan se igenom illusionen. Det är därför de dras in i Kultuniversats konflikter.
Det där är inte så självklart, även om det är den rekommenderade vägen in. Investigatorskräck funkar alldeles utmärkt även i Kult (har spellett en vampyrjägarkampanj som verkligen tillfördes något av att utspela sig i kultmiljö). Att tillämpa "Offerskräck" på äventyr/sessioner/kampanjer är helt ok (jag skulle nog inte göra det), men att fästa beteckningen på ett spel är nog att begränsa sig en aning.
Ah, men det här är en del av roten till problemet. visst, det finns inte lika många rollspel som det finns musicerande grupper, men när det kommer till själva rollspelssessionerna så hyser de en imponerande mångfald. Problemet är alltså att vi säger "spela rollspel" när vi egentligen "spelar rollspelssessioner". -Rollspel, det är ju böckerna som spelledaren bläddrar i.
När jag skrev om att placera rollspel i übergenrer snarare än subgenrer så var det rollspel som i rollspelsböckerna jag menade.
Problemet med rollspel är att produkten inte är färdig när den konsumeras utan blir färdig genom aktivt deltagande av "konsumenterna" (spelarna). Visst bör en erfaren sl kunna styra med tematik osv, men det blir ändå mer komplicerat än inom film, konst och musik.
När det gäller termen "skräckrollspel"? Varför då? Din syn på saken är ju solklar. Nutid med skrämmande övernaturliga inslag, det är ju klart som en kulspruta. För dig försvinner Alien, North by northwest och Psycho, medan de för mig är självklara hörnstenar i det som bygger upp skräckgenren. Min syn på skräckrollspel handlar om känslan skräck och skulle må bra av att analyseras yttelrigare, men din syn tycker jag är fullkomligt glasklar.
Tja, jag skulle inte säga att Skräck måste utspela sig i nutid (även om en märkligt stor mängd av skräckrollspelen är skrivna för att utspela sig i en värld som är "som vår egen, fast ändå inte riktigt..."). Alien är sf-skräck, en sorts subgenre som är rätt lätt att etablera, dessutom hyfsat stor. Hitchcocks bägge filmer är thriller, inte skräck. Han är dock duktig på att SKRÄMMAS och kan inspirera skräckspelledare mycket. Känslan "skräck" är inte nödvändig för att det ska bli skräckrollspel för mig, det stämmer. För mig är det nog intressantare att granska tematiken och motiven i skräckrollspelen för att undersöka hur denna übergenre egentlgien hänger ihop - varför uppfattar vi denna mångfald som en enhet?
Re: Kriget kommer...
Vi kan låta traditionell skräck fortsätta vara skräck, medan Vampire, Nighlife och liknande mörka spel i skräckliknande miljö men där spelarna inte ska bli skräckslagna får klassas som darkwave.
Så sade du i ditt första inlägg. Jag har inte orkat läsa alla dina inlägg här, men det var det här jag utgick från. Och det var den indelningen som jag var lite tvekande inför. Men kör hårt på darkwave! Alltid övertygar du någon (vi använder trots allt begreppet här nu).
Vi kan låta traditionell skräck fortsätta vara skräck, medan Vampire, Nighlife och liknande mörka spel i skräckliknande miljö men där spelarna inte ska bli skräckslagna får klassas som darkwave.
Så sade du i ditt första inlägg. Jag har inte orkat läsa alla dina inlägg här, men det var det här jag utgick från. Och det var den indelningen som jag var lite tvekande inför. Men kör hårt på darkwave! Alltid övertygar du någon (vi använder trots allt begreppet här nu).
We have to amputate ze abdomen
"Dock, ibland kommer det tillfällen då man kan behöva detaljering för att kommunicera bättre. Om någon behöver tips till en planerad tät deckarthriller så är det rätt onödigt om någon skriver "det är häftigt att döda zombier med en skördetröska" osv."
Detta verkar faktiskt de flesta ha fattat utan att det krävs någon särskild subkategori som heter stillsam-deckar-skräck-utan-övernaturliga-inslag.
"Sedan är det också så att kategoriserande är en form av analys, och analyser behövs för att vi skall kunna utveckla rollspelshobbyn. Jag har länge känt att termen "skräckrollspel" -eller rättare sagt; vår syn på den termen- är onödigt trång och begränsande."
Kanske det, men löser vi verkligen några problem genom att sprida ut alla tänkbara skräckingredienser över en stor mängd mindre kategorier?
"När vi diskuterade framtidens skräckrollspel så sades det bland annat: "Framtidens skräckrollspel behöver bara vara en enda sak; nämligen läskigt", vilket fick mig att protestera; "jaha, räcker det med ett enda skräckrollspel (=CoC) då? Behöver vi inga fler?"
Fler skräckkategorier är inte lika med fler skräckrollspel. Samma spel kan fortfarande användas för att skildra alla tänkbara sorters skräck. Det finns betydligt bättre metoder att ta till för att skapa nya skräckrollspel än att uppfinna nya namn på gamla saker.
"Det är ju just det som är poängen; när man väl börjar kartlägga rollspelshobbyn så börjar man också upptäcka en massa outforskade områden som ingen tidigare tänkt på, eller så kan man förfina de redan existerande."
Bara för att man upptäcker att någonting är skrämmande behöver man inte kalla det något annat än skräck eftersom alla vet att skräck är just skrämmande.''
"Utan kategoriserande så stagnerar vår syn på genrerna direkt. Då dröjer det inte länge innan vi börjar kräva att det ska finnas alver och dvärgar i varenda fantasyspel, eller att det måste finnas skräcktabeller och övernaturligheter i varenda skräckrollspel."
Så nya saker skapas alltså inte innan man har kommit på ett nytt namn på dem? Menar du att ingen kan tänka ut nya sorters eller annorlunda skrämmande händelser om de inte först har fått ett namn serverat? Visst kan man ha åsikt om saker och ting även om man inte vet vad de heter?
"Kategoriserande leder till ifrågasättande, och det i sin tur medför så gott som alltid en utveckling. Genom att slå fast vilka rollspel vi har idag kan man hitta en väg in i morgondagens nydanande rollspel."
Ifrågasättande och kritiskt tänkande är inte bara något som man har stora nytta av i rollspel. Det har man nytta av i det övriga livet också. Jag tycker bara att du tillskriver kategoriseringen för mycket och nedvärderar övriga bättre alternativ.
"Jag längtar efter det första ickesensationalistiska skräckrollspelet, till exempel. Ett som inte är bombastiskt, utan lågmält och sublimt."
Men ändock ett skräckrollspel.
"Jag ser också fram emot mitt eget Eskpaix (reklamvarning! reklamvarning!), ett spel som helt och hållet bygger på att jag försökt trotsa en massa vedertagna skräckrollspelskonventioner, samt förädlat vissa andra."
Om den gamla hederliga kategorin "Skräckrollspel" tillochmed duger när du beskriver din egen ögonsten varför skulle den då inte duga i vanliga fall också?
"Så jag säger: håll kategoriserandet igång!"
Och jag säger: håll din egen fantasi igång för den är ett bra mycket bättre verktyg när det gäller att skapa nya sorters skräck och bryta olika ramar och barriärer.
"Dock, ibland kommer det tillfällen då man kan behöva detaljering för att kommunicera bättre. Om någon behöver tips till en planerad tät deckarthriller så är det rätt onödigt om någon skriver "det är häftigt att döda zombier med en skördetröska" osv."
Detta verkar faktiskt de flesta ha fattat utan att det krävs någon särskild subkategori som heter stillsam-deckar-skräck-utan-övernaturliga-inslag.
"Sedan är det också så att kategoriserande är en form av analys, och analyser behövs för att vi skall kunna utveckla rollspelshobbyn. Jag har länge känt att termen "skräckrollspel" -eller rättare sagt; vår syn på den termen- är onödigt trång och begränsande."
Kanske det, men löser vi verkligen några problem genom att sprida ut alla tänkbara skräckingredienser över en stor mängd mindre kategorier?
"När vi diskuterade framtidens skräckrollspel så sades det bland annat: "Framtidens skräckrollspel behöver bara vara en enda sak; nämligen läskigt", vilket fick mig att protestera; "jaha, räcker det med ett enda skräckrollspel (=CoC) då? Behöver vi inga fler?"
Fler skräckkategorier är inte lika med fler skräckrollspel. Samma spel kan fortfarande användas för att skildra alla tänkbara sorters skräck. Det finns betydligt bättre metoder att ta till för att skapa nya skräckrollspel än att uppfinna nya namn på gamla saker.
"Det är ju just det som är poängen; när man väl börjar kartlägga rollspelshobbyn så börjar man också upptäcka en massa outforskade områden som ingen tidigare tänkt på, eller så kan man förfina de redan existerande."
Bara för att man upptäcker att någonting är skrämmande behöver man inte kalla det något annat än skräck eftersom alla vet att skräck är just skrämmande.''
"Utan kategoriserande så stagnerar vår syn på genrerna direkt. Då dröjer det inte länge innan vi börjar kräva att det ska finnas alver och dvärgar i varenda fantasyspel, eller att det måste finnas skräcktabeller och övernaturligheter i varenda skräckrollspel."
Så nya saker skapas alltså inte innan man har kommit på ett nytt namn på dem? Menar du att ingen kan tänka ut nya sorters eller annorlunda skrämmande händelser om de inte först har fått ett namn serverat? Visst kan man ha åsikt om saker och ting även om man inte vet vad de heter?
"Kategoriserande leder till ifrågasättande, och det i sin tur medför så gott som alltid en utveckling. Genom att slå fast vilka rollspel vi har idag kan man hitta en väg in i morgondagens nydanande rollspel."
Ifrågasättande och kritiskt tänkande är inte bara något som man har stora nytta av i rollspel. Det har man nytta av i det övriga livet också. Jag tycker bara att du tillskriver kategoriseringen för mycket och nedvärderar övriga bättre alternativ.
"Jag längtar efter det första ickesensationalistiska skräckrollspelet, till exempel. Ett som inte är bombastiskt, utan lågmält och sublimt."
Men ändock ett skräckrollspel.
"Jag ser också fram emot mitt eget Eskpaix (reklamvarning! reklamvarning!), ett spel som helt och hållet bygger på att jag försökt trotsa en massa vedertagna skräckrollspelskonventioner, samt förädlat vissa andra."
Om den gamla hederliga kategorin "Skräckrollspel" tillochmed duger när du beskriver din egen ögonsten varför skulle den då inte duga i vanliga fall också?
"Så jag säger: håll kategoriserandet igång!"
Och jag säger: håll din egen fantasi igång för den är ett bra mycket bättre verktyg när det gäller att skapa nya sorters skräck och bryta olika ramar och barriärer.
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,659
Re: We have to amputate ze abdomen
Jag tror att i slutänden handlar det om olika sätt att angripa ett problem. En del personer litar på intuition och känner sig fram, andra vill ha en mer strukturerad problemlösningsmetodik.
För oss som älskar att analysera problemen in i minsta detalj till vi med en liten knuff raserar hela problemkomplexet behövs bättre verktyg. De som inte behöver dem kan låta dem vara.
Löste vi några problem när vi delade upp i skräck, fantasy, SF och så vidare? Visst. Varför är det då så fel att förfina vertyget ytterligare?
Det är inte en fråga om att den är fel, det handlar om att den kunde varit mer precis, mer beskrivande.
Jag tror att i slutänden handlar det om olika sätt att angripa ett problem. En del personer litar på intuition och känner sig fram, andra vill ha en mer strukturerad problemlösningsmetodik.
För oss som älskar att analysera problemen in i minsta detalj till vi med en liten knuff raserar hela problemkomplexet behövs bättre verktyg. De som inte behöver dem kan låta dem vara.
Re: We have to amputate ze abdomen
"Löste vi några problem när vi delade upp i skräck, fantasy, SF och så vidare? Visst. Varför är det då så fel att förfina vertyget ytterligare?"
Kategorierna riskerar att bli alltför utblandade och substanslösa om man späder ut dem för mycket. Skräck kan alla relatera till men vad är klaustrofobisk goth-skräck? Måste du förklara vad etiketten betyder varje gång du nämner den så har själva syftet och meningen med den försvunnit.
"För oss som älskar att analysera problemen in i minsta detalj till vi med en liten knuff raserar hela problemkomplexet behövs bättre verktyg. De som inte behöver dem kan låta dem vara. "
Nu är du sådär förbaskat förnuftig igen. Vill du inte ha någon debatt eller?
"Löste vi några problem när vi delade upp i skräck, fantasy, SF och så vidare? Visst. Varför är det då så fel att förfina vertyget ytterligare?"
Kategorierna riskerar att bli alltför utblandade och substanslösa om man späder ut dem för mycket. Skräck kan alla relatera till men vad är klaustrofobisk goth-skräck? Måste du förklara vad etiketten betyder varje gång du nämner den så har själva syftet och meningen med den försvunnit.
"För oss som älskar att analysera problemen in i minsta detalj till vi med en liten knuff raserar hela problemkomplexet behövs bättre verktyg. De som inte behöver dem kan låta dem vara. "
Nu är du sådär förbaskat förnuftig igen. Vill du inte ha någon debatt eller?