Re: Gud
Och ska vi spela medeltid så ska vi väl spela medeltida människor, inte nutida människor i medeltida kläder?
Amen to that, brutha!
Min favvo vad gäller monoteistisk tro kontra spelregler är 7th Sea. Där finns en "fördel" man kan skaffa rollpersonen som heter "Faith" - du har en tro som kan försätta berg. Vad det innebär rent speltekniskt får man inte veta - Herrens vägar äro outgrundliga, liksom. "B så får ni C", som det stod på min pingstvänskompis' t-shirt i högstadiet.
Men.... om någon till äventyrs någon gång skulle spela 7th Sea...
S
P
O
I
L
E
R
Effekten av Faith är helt upp till SL. Han bestämmer huruvida Gud finns eller inte och vad i sådana fall vilken hjälp en stackars RP kan få. Punkt.
Detta kan tyckas taskigt mot spelaren, men effekten är att man spelar honom precis som vore han en troende människa. Jag känner kristna (de flesta av dem rollspelare) som stenhårt accepterar som "bevis" vad jag anser vara rena sammanträffanden (och vem säger att de inte har rätt, huh?), och efter ett antal spelmöten kommer de flesta spelare att börja tolka alla små fördelar som SL ger dem som "aha, Herren ser med välvilja på mina gärningar" eller "Gud älskar mig!" medan varje nackdel blir "åh, vad har jag gjort nu!?" eller "o, varför har Du övergivit mig, jag har ju inte gjort något fel!". Spelare är paranoida på det viset.
I ett spel där det mer eller mindre står i klartext (i kampanjbeskrivningen eller skrivet i SLs ansikte när han förklarar bakgrunden han har i huvvet) att "Gud(ar) finns givetvis inte, för det här är ett realistiskt spel, minsann!" (något som inte nödvändigtvis är särskilt logiskt) spelar spelarna skeptiska och beter sig som moderna svenskar - religion och sådant blafs! Eller så spelar de över och spelar de rollpersoner som verkligen ÄR troende som knäppa fanatiker ("Bränn kättarna!") Det är inte "dåligt rollspel", det är bara så de anpassar sig.
Om just Eons regler i sammanhanget skall jag dock inte yttra mig. Jag kan för lite om Eon.
Nightowl, back to work.