Jag är lite förvirrad över vad jag verkligen baserar det här på, säkert är i alla fall att det är kopplat till mitt jobb som guide på en vägkyrka med rötterna kring 1200 (Ytterlännäs gamla kyrka). Utgångspunkten är troligen något som Lennart Karlsson (annars mest känd för att prata om träskulpturer, kanske främst Madonna-bilder) skrivit om smide på kyrkportar. I den har jag för mig fokus låg på 1000-tal fram till sent 1200-tal eller så. Utifrån det så resonerar jag ganska mycket så den obligatoriska nypan salt skall appliceras.
Jag vill i alla fall minnas att Karlsson skriver att varje större gård hade tillgång till smedja, givetvis belägen en liten bit från själva gården pga av brandrisk. Jag gissar friskt på att det såg ut så minst in på 1600-talet, eller för den delen 1800-talet om vi hamnar nog ocentralt. Om vi räknar bort städerna så täcker det ju en väldigt stor del av befolkningen.
Det lär väl främst ha varit arbeten för eget behov i och med att det inte fanns så många äventyrare som tittade förbi och behövde hjälp och eftersom grannen antingen hade egen smedja eller delade med dig. Om en by däremot skulle ha haft en yrkesmässig smed, det vågar jag faktiskt inte uttala mig om.
Vidare: vattendrivna smideshammare uppskattas visst vara i bruk som senast under 1100-talet, även om det är osäkert om det gäller Sverige. Bland Olaus Magnus illustrationer från 1550-talet så finns det en med
just sådana i alla fall. Spridningen av »verkstadsframställda« varor kan nog ha varit ganska bra redan under 1300-tal eller så?
Det lilla jag hittat om skrån och gillen från kring 12-1300 (det är nog mycket Wikipedia här) verkar förenklat säga att medlemmarna (dvs. yrkeshantverkarna) bedrev handel och yrkesutövning fritt i städerna och på marknader där de hade färdiga avtal. Att komma in utifrån skulle då vara belagt med avgifter. Jag tror knappast att smedjorna på landsbygden gick varma för att man skulle få åka på marknad med sin spik utan att det var städerna som dominerade tidigt även om inte verkstadsprincipen är riktigt fullfjädrad än.
---
Om vi hoppar från just smide specifikt men håller oss kvar vid verkstäder så har jag fått höra, även här med Karlsson som ursprunglig källa, att t.ex. vissa dekorationer till
Ytterlännäs-Madonnan troligen köpts på löpmeter. Madonnan själv är gjord i Hälsingland (Håkan Gullessons verkstad), kring 1500, men de här snidade plattorna (ses längst upp) skulle lika gärna kunna vara från Nordtyskland. En annan inventarie vi har på jobbet är ett
altarskåp från slutet av 1400-talet och den tros vara en sydsvensk kopia på ett Lübeck-skåp. Den har då sen hamnat i Ångermanland, så verkstadsprylarna rör på sig ganska bra.
Vår
dopfunt är från 1200- eller 1300-tal och den lär vara gjord på Gotland där man visst producerade en hel del sådana. Smidet till den gamla
kyrkporten , precis i början på 1200-talet, lär dock ska vara gjort lokalt (till skillnad från det gjutna lejonhuvudet, där kanske vi är inne på byzantinskt 800-tal (!), eller en tysk kopia).
---
Ja... eh... jag vet inte vad det här gav. Det blev mycket resonerande och dåligt med belägg. Jag lever med den möjligen något romantiserade bilden att hantverk i alla fall var något som man sysslade med lite till mans, det fanns inga fabriker som gjöt sakerna i plast åt en, och vilka skitsaker som helst går man inte och handlar till sig.
Nåja. Jag ska sluta tröttsvamla och bara avrunda med att jag är jättenyfiken på vad som kan tänkas dyka upp här i den här diskussionen.
