Om du behöver "Hur kan jag göra Ugglorna värre?" material så kanske ugglor/frälse kan använda järnljus för att fånga känslorna (rädsla vanligtvis) från sina offer för att släppa lös dem när de känner för det, i någonslags tistelriddar-version av drakskräck.
P.S: Att samla känslor i glasburkar (eller vad nu häxor använder för att samla saker) är också väldigt sagolikt läskigt, även om det kanske också är något som de saliga sysslar med ("Det här är min minnessamling, ögonblick bevarade för alltid. Ett barns första skratt, ett smådjurs innerliga kärlek, en korps flygarglädje...")
Om järnljuset är tröghet, stillhet och gravitation kanske det skulle kunna användas för att sakta ner tiden och rentav frysa objekt i stasis?
Ja! Ursäkta att jag klumpar ihop er. Jag tycker mycket om alla dessa. De öppnar upp för:
1. Sju urgamla bronskärl, ornamenterade med skräckinjagande ansikten och symboler, som en herde hittade i en grotta någonstans långt österut. Är det Ljus eller Skugga eller något annat som är sparade i dem? Månsken från en annan världs sju månar? Hursomehelst - En flink samlare och antikvarie på väg hem till Krickdala efter att ha besökt sin faster köpte dem tack och lov av herden för en rimlig slant, så nu är de i säkert förvar i hans butiksfönster.
2. Ugglor som kondenserar fasa och dödsångest i behållare och släpper lös över sina byten eller över folk de vill få att tala: "Det här är fasan som en liten daggmask känner när den rycks upp ur jorden av en krokig, vass näbb, och slingrar sig i det, hoo-hoo, förintande ljuset. Ska vi öppna den burken också, eller tänker du, hoo-hoo, berätta vem som hoo-hoo köpte de sju bronskärlen?"
3. De Saliga Frälse kan ha smycken som är gamla arkaiska ädelstenar som är "en drakes ursinne" och liknande.
4. Den eviga sommarens svärd. Djupt inne i storskogen skimrar ett varmt ljus också mitt i natten. En stencirkel; i stencirkelns mitt är det för alltid -- dag som natt, vår som höst som vinter -- en underbar sensommardag: fjärilar och insekter frusna som i kristall, en räv orörlig som en staty, klädd i arkaiska kläder. Och hängande i tomma luften, fruset för alltid, gnistrar ett vackert svärd.
Det går inte att ta sig in i den eviga sommarens cirkel; men det sägs att barfotakungen kommer kunna göra det när han återvänder, och att svärdet tillhör honom, eller en annan god kung.