Vad tror ni om den här mekaniken? Hittade på den igårkväll. Kan användas för vardagsdrama och andra spel där rollpersoner kämpar med sig själva och sina känslor.
Spelaren skriver ned en eller två känslor på rollformuläret. Det här är känslor hon är intresserad av att utforska i spel. Varje känsla har ett värde som kanske börjar på 3 eller nå't. Under spelets gång kan andra spelare trigga en av dessa känslor hos rollpersonen. När detta sker ska spelaren slå valfritt antal T6:or. Antalet träffar (4+) jämförs med känslans värde.
* Mindre än värdet: Känslan tränger igenom och rollpersonen måste agera på känslan omedelbart.
* Mer än värdet: Rollpersonen undertrycker känslan och agerar som vanligt.
* Lika med värdet: Rollpersonen inser själv att känslan bubblar upp och når en insikt om känslan. Därefter agerar hon som hon vill.
Om känslan undertrycks så stiger dess värde med ett. Om den kontrolleras så sjunker dess värde med ett. Om den tränger igenom är dess värde konstant.
Insikterna om känslan kan vara av olika slag. Den första insikten är oftast att man känner känslan överhuvudtaget. "Oj! Jag är arg!". Den andra insikten kanske har att göra med ursprunget till känslan. "Jag är arg på Petra för att hon inte respekterar min åsikt." Den tredje insikten handlar om att se en komplett bild av situationen. "Jag har kanske inte uttryckt mig klart nog. Hur ska Petra då kunna förstå att det här är viktigt för mig?" eller "Det är sådan Petra är. Jag får prata med henne, men jag kan inte förvänta mig att hon ska vara perfekt". Efter den tredje insikten kan rollpersonen ta itu med grunden till känslan, som då försvinner regeltekniskt.
Spelare kan gärna vänta med att trigga känslan för första gången, då ursprunget till känslan bör vara något som utspelats innan känslan triggas. Alternativt kan man använda flashbackscener för att etablera ursprunget i efterhand.
Om man spelar längre tid kan man hitta på nya känslor allteftersom de gamla jobbas igenom. Jag kan till och med tänka mig att man kan lira det här som buddistmunkar som försöker att jobba igenom sina känslor och acceptera sig själva och världen som den är. Faktum är att jag har fått idén till systemet från vipassanameditering, vars syfte till stor del är just det. I så fall kan man börja med en lista med känslor och jobba sig igenom dem och när man tagit sig igenom allihop så når man upplysning.
Alternativt kan man nog använda det för att köttifiera En främling kom till byn, om man tycker att det är lite för friformigt.
---
Det här är en skiss och jag tror att systemet antagligen behöver tweakas litegrann, men jag tror att grunden kan vara ganska intressant. Det är också möjligt att man kan behöva en mekanism som tillåter en att hjälpa varandra att nå insikt. Typ att en annan pratar med en om saken. Denne får då slå en tärning och om det är en träff kan den användas för att lägga till eller dra ifrån. Men om man fortfarande inte träffar rätt kan ett samtal om det trigga känslan eller leda till förnekelse och tillbakadragande. Typ.
Vad tycker ni?
Spelaren skriver ned en eller två känslor på rollformuläret. Det här är känslor hon är intresserad av att utforska i spel. Varje känsla har ett värde som kanske börjar på 3 eller nå't. Under spelets gång kan andra spelare trigga en av dessa känslor hos rollpersonen. När detta sker ska spelaren slå valfritt antal T6:or. Antalet träffar (4+) jämförs med känslans värde.
* Mindre än värdet: Känslan tränger igenom och rollpersonen måste agera på känslan omedelbart.
* Mer än värdet: Rollpersonen undertrycker känslan och agerar som vanligt.
* Lika med värdet: Rollpersonen inser själv att känslan bubblar upp och når en insikt om känslan. Därefter agerar hon som hon vill.
Om känslan undertrycks så stiger dess värde med ett. Om den kontrolleras så sjunker dess värde med ett. Om den tränger igenom är dess värde konstant.
Insikterna om känslan kan vara av olika slag. Den första insikten är oftast att man känner känslan överhuvudtaget. "Oj! Jag är arg!". Den andra insikten kanske har att göra med ursprunget till känslan. "Jag är arg på Petra för att hon inte respekterar min åsikt." Den tredje insikten handlar om att se en komplett bild av situationen. "Jag har kanske inte uttryckt mig klart nog. Hur ska Petra då kunna förstå att det här är viktigt för mig?" eller "Det är sådan Petra är. Jag får prata med henne, men jag kan inte förvänta mig att hon ska vara perfekt". Efter den tredje insikten kan rollpersonen ta itu med grunden till känslan, som då försvinner regeltekniskt.
Spelare kan gärna vänta med att trigga känslan för första gången, då ursprunget till känslan bör vara något som utspelats innan känslan triggas. Alternativt kan man använda flashbackscener för att etablera ursprunget i efterhand.
Om man spelar längre tid kan man hitta på nya känslor allteftersom de gamla jobbas igenom. Jag kan till och med tänka mig att man kan lira det här som buddistmunkar som försöker att jobba igenom sina känslor och acceptera sig själva och världen som den är. Faktum är att jag har fått idén till systemet från vipassanameditering, vars syfte till stor del är just det. I så fall kan man börja med en lista med känslor och jobba sig igenom dem och när man tagit sig igenom allihop så når man upplysning.
Alternativt kan man nog använda det för att köttifiera En främling kom till byn, om man tycker att det är lite för friformigt.
---
Det här är en skiss och jag tror att systemet antagligen behöver tweakas litegrann, men jag tror att grunden kan vara ganska intressant. Det är också möjligt att man kan behöva en mekanism som tillåter en att hjälpa varandra att nå insikt. Typ att en annan pratar med en om saken. Denne får då slå en tärning och om det är en träff kan den användas för att lägga till eller dra ifrån. Men om man fortfarande inte träffar rätt kan ett samtal om det trigga känslan eller leda till förnekelse och tillbakadragande. Typ.
Vad tycker ni?