Man Mountainman
Storsvagåret
Det här är ett illa definierat sorts problem. Jag har velat göra ett spel där man är poliser eller agenter som bekämpar en utomjordisk makt som börjat infiltrera jorden, och i mina funderingar över regelsystem stötte jag på följande fråga, som är av mer allmänt slag, nämligen, hur ska man hantera den punkt då regler slutar vara användbara och börjar vara i vägen, då historien börjar handla om sådant som regler är olämpliga att hantera?
Exempel: Rollpersonerna har spårat en man de misstänker för att vara en utomjordisk agent. En jakt/eldstrid utbryter i en kåkstad, och vi föreställer oss att reglerna är tillräckligt sofistikerade för att kunna hantera denna strid på ett bra sätt. Men plötsligt aktiverar motståndaren någon typ av utomjordisk teknologi som i ett slag förändrar förutsättningarna för striden på ett helt oväntat sätt. Om vi nu ska fortsätta hantera striden enligt reglerna så kommer vi nödvändigtvis tvingas abstrahera effekterna av denna teknologi så att de passar ihop med regelsystemet. Men vitsen är just precis att teknologin är utomjordisk, och att huvudpersonerna fullständigt saknar referensramar för hur de ska hantera den. Det är detta plötsliga möte med det obegripliga, och hur man ska kunna hantera det, som jag tänkte mig som spelets dramaturgiska motor. Om man nu tvingar in den utomjordiska teknologin i reglernas begränsade mall så kommer dess utomjordiskhet nödvändigtvis att "tämjas" och reduceras till ett antal regelparametrar som spelarna redan är vana vid att hantera. Inte särskilt utomjordiskt, mao. Men det andra alternativet, att plötsligt sluta hantera spelet enligt reglerna och gå över till fullskalig friform, tycks riskera att göra den föregående striden i någon mån meningslös — de resultat som uppnåddes där är nu föremål för godtycklig revidering i skenet av den nya utvecklingen.
Vad jag letar efter är något som gör det möjligt att integrera spelets regelstyrda partier med de partier som genom sin natur inte går att reglera, och göra dem allihopa till delar av samma narrativa utveckling. Jag vill göra det möjligt att koppla samman dem och låta dem påverka varandra utan att nödvändigtvis tvingas reducera det ena till det andra. Någon som har några tankar kring detta?
Exempel: Rollpersonerna har spårat en man de misstänker för att vara en utomjordisk agent. En jakt/eldstrid utbryter i en kåkstad, och vi föreställer oss att reglerna är tillräckligt sofistikerade för att kunna hantera denna strid på ett bra sätt. Men plötsligt aktiverar motståndaren någon typ av utomjordisk teknologi som i ett slag förändrar förutsättningarna för striden på ett helt oväntat sätt. Om vi nu ska fortsätta hantera striden enligt reglerna så kommer vi nödvändigtvis tvingas abstrahera effekterna av denna teknologi så att de passar ihop med regelsystemet. Men vitsen är just precis att teknologin är utomjordisk, och att huvudpersonerna fullständigt saknar referensramar för hur de ska hantera den. Det är detta plötsliga möte med det obegripliga, och hur man ska kunna hantera det, som jag tänkte mig som spelets dramaturgiska motor. Om man nu tvingar in den utomjordiska teknologin i reglernas begränsade mall så kommer dess utomjordiskhet nödvändigtvis att "tämjas" och reduceras till ett antal regelparametrar som spelarna redan är vana vid att hantera. Inte särskilt utomjordiskt, mao. Men det andra alternativet, att plötsligt sluta hantera spelet enligt reglerna och gå över till fullskalig friform, tycks riskera att göra den föregående striden i någon mån meningslös — de resultat som uppnåddes där är nu föremål för godtycklig revidering i skenet av den nya utvecklingen.
Vad jag letar efter är något som gör det möjligt att integrera spelets regelstyrda partier med de partier som genom sin natur inte går att reglera, och göra dem allihopa till delar av samma narrativa utveckling. Jag vill göra det möjligt att koppla samman dem och låta dem påverka varandra utan att nödvändigtvis tvingas reducera det ena till det andra. Någon som har några tankar kring detta?