Marcus_UBBT
Warrior
- Joined
- 25 Nov 2000
- Messages
- 361
<img src=http://hem.passagen.se/pratchet/eon/merisdan.gif>
efter en smula desperation över att inte lyckats komma ¨nån vart med mitt blivande magnum opus "Det e inget under" och dessutom fått min spelargrupp hack i hälarna (när ska vi spela marcus?), har jag nu bestämt mig att än en gång be om hjälp med att färdigställa det. jag sitter rätt fast nu...
mitt stora problem är att jag inte riktigt vet vad som ska hända när rollpersonerna väl anlänt i An-Thalamur, och därför är det svårt att spinna vidare om man säger så. hjälp uppskattas något enormt
(äventyret ordentligt layoutat med spelledarpersoner och några få artiklar finns dessutom på <A HREF="http://hem.passagen.se/pratchet/eon/aventyr1.html" target="_new">http://hem.passagen.se/pratchet/eon/aventyr1.html</A>
Bakgrund / Preludium
Elina sa det mellan sammanbitna läppar. "Barnet...jag vet inte vad, men...det här går verkligen långt bortom våra förstånd". Hon såg sökande efter reaktioner på de andra två rektorerna som likt olydiga skolbarn slog ner blickarna i sina bänkar, de skämdes till och med inför varandra för vad de var på väg att göra, ovetandes om att de ändå var oförmögna att trotsa sina öden. Hon fortsatte med de andras osynliga stöd: "Vi kanske bör vänta med att underrätta vår preceptor...för att få tid att ta reda på vad det hela handlar om, menar jag. Utföra experiment och fastställa...exakt vad pojken är och vad han kan användas för". Det orätta i hennes ord tvingade även hennes blick ner i marken. Sebul bröt den utbredande tystnaden. "Vi måste vara mycket försiktiga...tänk på Rakhori".
Den ashariska hamnstaden Tuzan Rim knyter allt närmare kontakter med Thalamur, främst angående handel, men bortom kommersen ryms flera motiv. En thalaskisk privatskola har grundats i staden, för yngre pojkar från Ashariens finare kretsar, det hela till synes relativt oskyldigt. Skolans egentliga syfte ligger dock i att hitta sällsynta, unga magiska talanger till Rakhori, "Gripens Klo", Thalamurs hemliga polis. Koncentrationen av sådana talanger förefaller dessutom av någon okänd anledning vara ovanligt hög i området kring Tuzan Rim. En extrem sådan talang upptäcktes för fem och ett halvt år sen, som genast omhändertogs från sin utfattiga mor för skolning. Pojken, som gavs namnet Rasmus, fullkomligen sprakade av magi. Skolans ledning, bestående av tre rektorer alla begåvade med magiska färdigheter oroades av pojken och hans förmågor och beslöt att avvakta med att underrätta sin överordnade i Thalamur. De insåg att det fanns mer än vad som mötte ögat, och misstänkte att pojken skulle kunna bli ett kraftfullt verktyg för dem att vinna makt åt sig själva.
Samtidigt, på kontinenten Ebhron satt en uråldrig alv vid namn Merisdan t'un Sanari tillsammans med tre av landets främsta astrologer och förde en upphetsad diskussion angående en nyligen uppkommen spricka i rum-och-tidsväven. Samtalet avslutades och förseglades för evigt med de tre ebhronitiska stjärntydarnas död. Merisdan återvände till sitt hem i Urma Bréann och började på egen hand söka efter sprickans exakta plats, och försökte få bekräftat att resultatet av sprickan är vad han trodde att det var: den sista ingrediensen som han behöver för sina drömmars ritual. Ritualen skall hjälpa honom att uppnå sitt tusenåriga livsmål - att genomgå apoteos och uppnå gudomlighet. Svaren lät dock dröja på sig, och det tar fem och ett halvt år innan han helt säkert kan lokalisera platsen, och försäkra sig om att hans övertygelse är den rätta. Merisdan beger sig omedelbart dit för att med alla medel tillskansa sig sin ingrediens. När äventyret börjar närmar han sig med stormsteg den lilla ashariska hamnstaden Tuzan Rim.
Men långt innan alvmagikerns avfärd, tillbaka till ungen: Rasmus skolning började innan han ens lärt sig gå, för att lära honom att tämja sin inre styrka. Oräkneliga experiment utfördes också på honom, för att ta reda på vari hans övernaturliga förmågor låg. Detta till trots har ytterst lite om pojkens sanna natur avslöjats, men man har genom de många gånger plågsamma experimenten i alla fall kunnat kartlägga flera av hans mystiska egenskaper. För säkerhets skull lades dessutom kraftiga magihämmande besvärjelser över pojken, som förnyades varje dag, för att pojken inte skulle växa sig okontrollerbart mäktig. Men Rasmus låter sig inte kuvas, och efter nära fem och ett halvt års helvete flyr han slutligen från sitt fängelse. När äventyret börjar är han ute på Tuzan Rims gator, ensam, desperat, frusen och oförmögen att göra sig förstådd på något annat språk än thalaskiska.
Tuzan Rims Thalaskiska Skolas tre rektorer får vid det här laget panik, och försöker komma på hur de skall agera härnäst för att få behålla livet, när en av dem drar sin brorson sig till minnes. . Brorsonen kontaktas och ombedes att tillsammans med sina eventuella kompanjoner finna den bortsprungne Rasmus. Vad rektorerna fruktar mest är dock inte risken att ed förlorar Rasmus, utan risken att de förlorar sina liv - ifall Rakhori, den thalaskiska underrättelsetjänsten får hörda om det här ligger de illa till. När äventyret börjar har Sebul, en av rektorerna, precis skickat bud efter sin brorson.
Vid den här tiden finns dessutom en sabrisk spion vid namn Faradan av Tuirn i staden, för att utröna information kring det asharisk-thalaskiska handelssamarbetet i Tuzan Rim, dessutom om möjligt sabotera detta samarbete. I sina efterforskningar får han höra rykten om att den thalaskiska skolan bara är en täckmantel för något betydligt mer viktigt för thalaskerna än att lära asharier tala thalaska. När äventyret börjar sitter han förmodligen på en pub någonstans med en hel del sprit innanför västen och bekantar sig med lokalbefolkningen, men det är på det hela mindre viktigt.
Synopsis
Äventyret börjar med att rollpersonerna kontaktas av en av de tre rektorerna vid Tuzan Rims thalaskiska skola, och får i uppdrag att finna en av hans vänners unge som har rymt hemifrån. Det hela är ytterst känsligt och det är av stor vikt att rollpersonerna inte gör något väsen av sig. De beger sig till Tuzan Rims slum, och ser Rasmus bli misshandlad av några hemlösa pojkar. När rollpersonerna rusar dit för att hjälpa Rasmus besvärjer han plötsligt en explosion och försvinner snabbt därpå. Rollpersonerna lyckas senare söka upp Rasmus igen, på ett barnhem. När de försöker få honom därifrån slungar Rasmus dem in i väggen och flyr, än en gång. När rollpersonerna vaknar har de blivit omhändertagna av den sabriske spionen Faradan, som förhör dem, sedan slår dem medvetslösa och överger rummet.
Rasmus lyckas fly på en båt till An-Thalamur
Merisdan söker upp rollpersonerna i form av Rasmus gråtande mor. Sebul berättar sanningen för rollpersonerna ber de ta sig till An-Thalamur. Till deras hjälp skickar han en smärre magisk förmåga från sin skola, vid namn Benjamin.
Rollpersonerna beger sig via båt till An-Thalamur. Vid ankomsten mördar Merisdan Benjamin och tar hans skepnad för att utsätta rollpersonerna från århundradets falskspel.
Rollpersonerna
Det här äventyret är kanske inte världens lämpligaste för svaga rollpersoner - inte för att äventyret innehåller så värst mycket strider, utan för att rollpersonerna kan ta stor skada när de blir omkullkastade av Rasmus magi som om de vore trasdockor. Iochförsig är det bara för spelledaren att modifiera skadan, så va fan...
En magiker i gruppen kan vara hjälpsamt för rollpersonerna men på inga sätt nödvändigt...
Om rollpersonerna är direkt onda kan det senare bli problem med att komma vidare, om de inte är penningagiriga förstås...vänta nu va fan...
Tänk på att rollpersoner som bor i / kommer från Tuzan Rim ofta känner till flera av personerna och sakerna som händer i den lilla staden. Spelledaren ska känna sig fri att lägga in lite kopplingar till rollpersonerna: barnhemmets föreståndarinna är kanske en av rollpersonernas gamla lärarinnor, den gamla fyllbulten Rakel och hans historier har alla i Tuzan Rim hört talas om, osv. Man ska dock akta sig för att överdriva så att det inte blir löjligt.
Ett plus är om någon av rollpersonerna har en kontakt som bor i Tuzan Rim (kontaktens yrke, relation till rollpersonen och resursvärde spelar ingen större roll, eftersom det i det här äventyret visar sig vara inget utom en listig täckmantel - kontakten visar sig vara Sebul, en av Tuzan Rims thalaskiska skolas tre rektorer. Det hela blir dock mera realistiskt i fall det är en någorlunda högtstående yrke). Detta väldigt snava krav begränsar naturligtvis antal grupper som kan använda sig utav det här äventyret, men ökar troligheten i det att just rollpersonerna kontaktades. Min spelargrupp var bofast i Tuzan Rim och jag lät Sebul vara en farbror som var ägare i ett handelshus.
1. Rollpersonernas inledning
1.1 Uppdraget
Rollpersonernana får i uppdrag av den enes farbror vid namn Sebul (som är delägare i ett handelshus) att leta reda på en annan delägares son Rasmus som har flytt hemifrån. Anledningen till att de inte kontaktat stadsvakten är att de vill hålla det inofficiellt, det är lite skandalvarning på det hela. Bra med silver, dock inte överdrivet. Rollpersonerna får inte reda på något efternamn. Sebul är i själva verket en av rektorerna i den Thalaskiska skolan, och därmed en av Rasmus övervakare, något som är fruktansvärt hemligt.
Datumet är naturligtvis upp till varje enskild spelledare att sätta in i kampanjen om han så önskar. Jag började den andra dagen i den första veckan i Blomstermånad (April).
Anledningen till att rollpersonerna är i Tuzan Rim har jag absolut ingenting med att göra.
2. Barnen är lyckliga nu, 29hundra60sju
2.1 Slummen
Rollpersonerna får på ett eller annat sätt en ledtråd om den del av slummen där många av Tuzan Rims föräldralösa pojkar lever. Det bör inte vara så svårt att få reda på, rollpersonerna kan bland annat fråga runt lite efter en ivägsprungen pojke, använda sina kontakter eller färdigheten Skumraskaffärer. Om de bor i Tuzan Rim vet de antagligen själva var detta område ligger.
Väl där möts de av sjukdom, misstänksamhet och instängd men illa dold ilska mellan trånga gränder, levererad av 6-12 åriga hemlösa pojkar. Rollpersonerna går igenom området och frågar kanske efter deras eftersökte (signalement: "eh, öh, schysta kläder, liksom"), och finner honom i ett hörn, på god väg att bli misshandlad till döds av ett gäng hemlösa pojkar. När rollpersonerna rusar fram för att hejda dem hör det ett öronbedövande, isande barnaskri följt av en explosion som snabbare än ögat expanderar utifrån pojken. Rollpersonerna slungas till väggen , tar några tärningar skada och svimmar eventuellt (om SL tycker det passar så). Alla pojkarna som misshandlade honom blev helt sönderbrända, men Rasmus själv klarade sig och sprang därifrån, vilket rollpersonerna eventuellt märkte (i fall de inte däckade, vill säga).
2.2 Ryktet
Bland de hemlösa på Tuzan Rims gator går det efter det här så småningom ett rykte om [antalet rollpersoner] magiker som rensar gatorna från ficktjuvar och småpojkar. De få gatpojkar som var i närheten av explosionen utan att stryka med missuppfattade det nämligen som att rollpersonerna låg bakom besvärjelsen. Att det hela inte bara är tomma ord från lögnaktiga tjuvar bevisas ju av de sönderbrända resterna av barnkroppar som upphittats. Stadsvakten tittar eventuellt in i det här, och rollpersonerna kan om spelledaren så vill längre fram råka illa ut på grund av det här (det är upp till spelledaren själv att följa upp det här sidospåret om han så önskar. Speciellt om rollpersonerna redan innan har hamnat i trångmål med lagens långa arm kan detta bli ett stort krux).
2.3 Sebuls lögn
Vad göra nu? Antagligen blir rollpersonernana lite förvånade över händelsen - deras uppdragsgivare nämnde ingenting om magi - och bestämmer sig för att kontakta Sebul igen. Han fabricerar ihop en historia om att Rasmus har ett mycket mäktigt magiskt föremål som han stulit med sig från sin far. Om rollpersonerna pressar honom och hotar med att dra sig ur kan han höja priset, eventuellt lova dem det magiska föremålet (att i all hast skapa ett smärre magiskt föremål till rollpersonerna och låta dem tro att Rasmus hade något med det att göra är en liten kostnad för en lösning till ett så stort problem), i fall de bara kan hitta Rasmus. Om de efter Sebuls förklaring och löneförhöjning fortfarande vägrar befatta sig med uppdraget låter han dem gå, men skickar senare några lönnmördare efter dem. I fall rollpersonerna inte kontaktar Sebul nu men senare säger han naturligtvis det här då istället.
3. Du vet ju vad pojkar vill ha
3.1 Barnhemmet
Rollpersonerna får än en gång genom kontakter, eftersökningar eller på annat sätt reda på att det finns ett barnhem för föräldralösa ungar från slummen. De beger sig dit och frågar efter Rasmus. Föreståndarinnan för barnhemmet, en medelålders kvinna med långt rufsigt grått hår, blånekar kanske lite väl överdrivet (Ob2T6 mot Övertala eller Ob3T6 mot PSY och man fattar misstankar). Hon har i själva verket tidigare den dagen hittat en skräckslagen, smutsig pojke med svedda och sönderrivna kläder som hon genast tog till hemmet. Pojken var dock på intet sätt fysiskt skadad, men har inte sagt ett begripligt ord mumlat något oförståeligt (Rasmus talar bara thalaskiska). Hon är djupt oroad och gör sitt yttersta för att skydda honom. Rollpersonerna kan om de lägger sina ord rätt (spelledarens bedömning, naturligtvis) få henne att erkänna att hon tagit emot en pojke vars signalement överensstämmer med det de lämnat, men hon lämnar inte ifrån sig honom förrän den riktige föräldern dyker upp. Om rollpersonerna utger sig för att vara Rasmus föräldrar och lyckas övertyga henne så visar hon de Rasmus vars reaktion beror på rollpersonernas handlande, men mest troligt är att han gör motstånd och det slutar med att förestånderskan misstror rollpersonerna och kör ut dem.
Vad nu göra? Vänta till natten? Gå på som en ångvält och "befria" Rasmus? Oavsett vad, så måste det vara på snudd genialiskt och ämlans finurligt, annars slutar det troligtvis med att Rasmus blir skrämd, ger ifrån sig ännu ett isande skri (jag tycker att det ger lite stämning) och använder sin magi till att skada rollpersonerna. Det minst farligaste för rollpersonerna vore antagligen om de kontaktade Sebul och lät magikerna själva ta hand om denna komplikation, men det inser det väl inte.
Om rollpersonerna bara går på så slutar det som sagt på ett eller annat sätt att Rasmus och hans vrede vaknar. Straffet? "IIIIIIIIIIIIIHHHHHH" och en enorm tryckvåg som skoningslöst trycker rollpersonerna mot väggen (säg tillräckligt med tärningar smärta för att de ska svimma), eller liknande. Efter detta följer än mer oturligheter för rollpersonerna; den sabriske spionen Faradan av Tuirn bor i ett schabbigt värdshus precis intill (under det tillfälliga täcknamnet Ambjörn Jhanner), och precis när föreståndarinnan börjar skrika efter stadsvakten är han ute på en nattlig (eller daglig, beroende på när rollpersonerna utförde inbrottet) promenad. När han på ett eller annat sätt märker att något står fel till i barnhemmet (föreståndarinnans/rollpersonernas skrik) beger han sig omedelbart dit då han hör, får allt förklarat för sig och inser att det här är bekräftelsen på ryktena han hört om en pojke av stor magisk kraft. Han agerar fort, haffar rollpersonerna och bär upp dem till sitt rum.
3.2 Faradans förhör
När rollpersonerna vaknar upp finner de sig hårt bundna till varsin stol (om rollpersonerna försöker göra sig loss, Ob6T6 mot STY). Nu följer ett förhör från Faradan (som dock inte avslöjar något om sig själv). Han försöker ta reda på så mycket som möjligt, framför allt vem de fick uppdraget från, vad uppgav uppdragsgivaren för skäl, bla bla bla, berätta allt ni vet om pojken, bla bla bla och så vidare (det här borde spelledaren klara själv). Hur slutar det? Eftersom Faradan på intet sätt är ond, och rollpersonerna antagligen lyckas övertyga honom om att de inte vet så mycket, slår han dem medvetslösa och lämnar dem fastbundna som de är på rummet. Han tar med sig alla sina ägodelar och flyttar till ett annat värdshus.
Vad gör Faradan nu? Han har fått tillräckligt med information för att bekräfta sina egna misstankar om att Tuzan Rims Thalaskiska skola håller på med magi vid sidan om, men för det första är det inget olagligt i det, och för det andra han har inte ens några bevis för någonting. De enda ledtrådar han har att gå på är Rasmus (som nu har flytt fältet) och Sebul. Faradan tar snabbt reda på hans adress och avlägger strax därefter en rapport till sina överordnade, den sabriska spionmyndigheten, och inväntar vidare order.
3.3 Rasmus ger sig av
Vad händer under tiden med Rasmus? Förvirrat flyende lyckas han ta sig till Tuzan Rims hamnkvarter. Men på vägen dit blir han antastad av ett skrämmande fyllo, som han i rädsla gör processen kort med (mer om detta under 5.5). Därefter smiter han med på en thalaskisk båt vars slutdestination är Ifkhor (An-Thalamurs förstad på inlandet) i Thalamur. Rasmus stöter under resans gång på trygghet och mänsklig vänskap hos den unge thalaskiske sjömannen Sezhi, och de drar sedan tillsammans vidare mot An-Thalamur.
4. Nere på golvet
4.1 Rollpersonerna vaknar
Rollpersonerna då? De vaknar upp av att en skrikande städerska / ny hyresgäst / whatever upptäcker dem. Efter någon pinsam komplikation kan de
a) få reda på att mannen som hyrde rummet kallade sig för Ambjörn Jhanner och hade bara bott på värdshuset någon dag, verkade ha gott om pengar, och
b) i rummet hitta en lapp (Ob2T6 mot Söka) med en adress och tiden hundvakten (24.00) slarvigt nedskrivet, på ashariska.
Lappen är bara ett villospår och om rollpersonerna beger sig dit blir de attackerade av ett par lönnmördare som Faradan hyrt (varför dödade han dem då inte in the first case?). Ej heller lönnmördarna kan, efter eventuell omhändertagning och utfrågning, berätta något av intresse. De vet nämligen ingenting, de blev utsända av sin överordnade (som heller inte kan berätta något förutom ge en beskrivning av Faradans utseende. I fall rollpersonerna är beredda att gå på krusad mot lönnmördargillet för att få reda på detta är det väl egentligen deras ensak, men en vänlig spelledare avråder väl de kanske från sådana aktiviteter, överdrivna som de må vara).
4.2 Sebul igen
Kontaktar rollpersonerna Sebul och underrättar honom om vad som hänt möts de av vrede (speciellt om de berättar att han talade med sabrisk brytning) och ett nytt uppdrag, förutom det de redan har: döda sabriern så fort som de bara kan. I och med det här mötet börjar Sebul förlora hoppet för att rollpersonerna ska lyckas finna Rasmus, och de tre rektorerna håller krismöte (vilket även sker om rollpersonerna inte rapporterar till Sebul överhuvudtaget; det skulle bara ge honom ännu en anledning till att oroa sig). De utser en av dem till att själv börja förhöra sig om Rasmus så gott han kan, men sin magi till hjälp. Dessutom hyr de in en ny äventyrargrupp, som de betalar rikligt i förskott, då de börjar bli riktigt desperata nu. Äventyrargruppen visar sig senare vara ganska oduglig, och super upp förskottet på Tuzan Rims alla tavernor, med sig spridandes ryktet om att några thalasker betalar ut fantasisummor i sökandet efter en mycket speciell unge. Faradan lyssnar intresserat...
5. Som ett barn från en svart seans
5.1 Att hitta Rasmus
Hur skall rollpersonerna kunna ta reda på var Rasmus är? De hittar honom inte i slummen, inte på barnhemmet, inte någonstans faktiskt. Och vad ska rollpersonerna fråga efter? I fall de frågar efter en mystisk unge eller liknande kan rollpersonerna först bli ignorerade, sen stoppade i dörren. Den gamle dåren Rakel, en hemlös fyllbult, påstod visst att självaste Ilan, barnens gud, hade uppenbarat sig för honom, och dessutom mördat någon (skratt), men den gubben säger alltid så mycket.
Rakel finns någonstans i hamnkvarteren och bör inte vara alltför svår att hitta. För några få silver berättar han med liv och lust vad han såg. "bla bla bla mördade en kille som bara försvann bla bla det måste varit Ilan, jag svär bla bla bla, sprang ner mot hamnen".
Om rollpersonerna från början var så dumma (?) att de försökte sig på att befria Rasmus från barnhemmet under dagtid så hände naturligtvis någonting annat. Kanske har flera stycken sett en unge springandes i övernaturlig hastighet varpå plötsligt försvinna. Vad som helst som är misstänksamt och ger ledtråden "hamnen" går bra.
Rollpersonerna kan säkerligen på ett eller annat sätt höra sig med någon i hamnen för att få reda på vilka båtar som avgått de senaste dagarna. Just den morgonen ifråga avgick ett skepp mot An-Thalamur och ett till Marek Pomian. Den enda ledtråd angående vilket skepp Rasmus tog består i att skeppet mot Marek Pomian avgick någon timma senare.
5.2 Att hitta Faradan
I fall rollpersonerna utgår från premissen att Faradan fortfarande är kvar i staden kanske de inser att någonstans måste han ju bo. Hur många värdshus finns det i Tuzan Rim, och hur många utanför? Inte så jättemånga, och någonstans måste den råttan gömma sig. Eventuellt kan ju rollpersonerna bara råka springa in i honom (se Händelsetabell i Tuzan Rim under Spelledarpersoner & Artiklar), detta bör dock bara användas i fall rollpersonerna struntar i att leta efter honom eller kör fast.
Vad har då Faradan att berätta? Om rollpersonerna lyckas med ett normalt slag (Ob3T6) mot Faradans PSY lyckas de klämma ut ett och annat, exempelvis att han är sabrisk spion som
5.3 Merisdan anländer
Ungefär samtidigt så anländer den uråldrige alvmagikern Merisdan t'an Sanari till Tuzan Rim. Med hjälp av sina astrologiska uträkningar, övernaturliga magiförnimmelse, tolkningar av diverse profetior, de visas uråldriga kunskap (dock oftast inte äldre än Merisdan själv), egna kunnande osv. har Merisdan äntligen kommit fram till att medlet för hans drömmars infrielse bringades till världen för fem och ett halv år sen i ett litet skjul i den ashariska hamnstaden Tuzan Rim - ett unikt magiskt fenomen vars exakta natur är okänd, men är starkt förknippat med teotropisk aktivitet - Gudarnas magi. Merisdan tror att det magiska fenomenet består av en länk som uppstått mellan Rasmus och alla Mundanas gudar. Denna länk förser pojken med ett näst intill obegränsat antal teotropiska filament som det ligger i hans natur att förbruka, därav hans stora kraft. Om Merisdan kan fjättra denna styrka tror han att han själv kan genomgå apoteos och uppnå gudastatus.
I Tuzan Rim tar Merisdan upp jakten. De magiska spåren av förbrukad teotropi lyser tydligt för honom, dvs. där Rasmus använt sig utav sina krafter. Spåren leder honom till slummen, till Tuzan Rims Thalaskiska skola, till barnhemmet och, naturligtvis, till rollpersonerna. Det är också i denna ordning han tar itu med dem.
I slummen finner han inget av intresse, ej heller vid barnhemmet. Men...vid den thalaskiska skolan har den förbrukade teotropin lagt sig som ett skimrande lager över hela den stora byggnaden, dämpat men ändå klart, ett tecken på Rasmus långa tid här. Efter att ha lagt en osynlighetsbesvärjelse över sig smyger han in, lyckas pressa en av rektorerna på allt hon vet om Rasmus, och lämnar henne sedan med krossat pannben och död.
5.4 Rasmus mor
Senare uppsöker Merisdan rollpersonerna i formen av en gråtande kvinna. Han/hon påstår gråtande att Rasmus är hennes son och att rollpersonerna har kidnappat honom. I fall någon av rollpersonerna är magiker kan spelledaren dolt slå ett mycket svårt (Ob5T6) slag mot magikerns värde i Magiförnimmelse - lyckas det märker han att något inte riktigt stämmer (skicka lapp). "Rasmus mor" påstår i alla fall att hennes son nyligen försvann och fick efter att hört sig omkring fått höra att två äventyrare vars useendebeskrivning stämmer väl överens med rollpersonernas blivit sedda tillsammans med hennes son.
Hur det hela utvecklas är upp till rollpersonerna, men allt Merisdan är ute efter är information, och när är säker på att han pressat all tillgänglig sådan ur dem ger han sig snabbt av. Betänk att det extremt svårt att lyckas lura Merisdan då han med sin höga intelligens lätt genomskådar så gott som alla osanningar. Men vad gör han om rollpersonerna envisas med att ljuga för honom? Vem vet inte jag vem vet inte du men teleport – bort
Ju mer Merisdan får reda på, desto mindre spelar han Rasmus mor och desto mer är han sig själv. I fall rollpersonerna på grund av detta börjar misstänka något och attackerar honom teleporterar sig Merisdan bort kvickare än kvickt. Även om rollpersonerna hinner attackera honom innan det tog han ingen skada, på grund av en kraftig skyddsbesvärjelse som han lade på sig själv strax innan.
Ett stort plus för rollpersonerna är i fall de inte börjat leta efter Rasmus än - annars vet de kanske redan att han troligtvis gett sig av till antingen Marek Pomian eller Ifkhor - och då är risken stor (iochförsig beroende på spelledaren) att Merisdan lyckas pressa detta ur rollpersonerna.
En berättigad fråga kanske dyker upp i vissa spelledares huvuden: Varför dödar inte Merisdan rollpersonerna på samma sätt som han dödade rektorn? Av flera anledningar, bland annat för att han lättare än lätt skulle kunna krossa dem som insekter och då skulle äventyret få ett fruktansvärt olustigt slut. Speltekniskt måste ju ändå en "riktig" anledning ges: Merisdan känner att det är något speciellt med rollpersonerna, och Merisdan misstänker att de är förknippade med hans kommande öde på ett eller annat sätt, och aktar sig därför för att döda dem (även om han inte vet om de kommer att stjälpa eller hjälpa honom är det aldrig vist att bråka med ödet).
5.5 Sebul talar ut
Nästa gång rollpersonerna söker upp Sebul förefaller han vara helt förkrossad. Han förklarar att Elina, en av rektorerna, hittats mördad på sitt kontor och därefter sjunger han ut som en fågel för rollpersonerna (helst innan de hinner säga vad har att säga). I detalj förklarar han de tre rektorernas brott mot överheten: hur de hittade en pojke som sprakade av magi och "befriade" honom från hans utfattiga mor (låt det här få tid att sätta mängder med myror i rollpersonernas huvuden. Låt de inte få en syl i vädret om deras möte med henne förrän Sebul talat klart. RP: "Men hans mamma..." Sebul: "Ja, just och sedan så var hela karusellen i gång, därefter följde bla, bla..."), och hur han och de andra rektorerna bara inte kunde berätta för deras receptor om Rasmus, eftersom de knappt kunde tänka tanken att ge ifrån sig Rasmus. Vidare berättar han allt om Rasmus och om hans magiska förmågor, och osäkerheten kring dessa.
När/om rollpersonerna lyckas nämna att de träffat Rasmus mor blir Sebul mycket förvånad ("det kan inte vara möjligt...hon var sinnesförvirrad och mentalt störd..."). I fall de dessutom nämner att hon påstår att bortförandet skedde nyligen blir han än mer förvirrad. Kanske misstar han sig och tror att det är på grund av hennes mentala tillstånd som hon påstår att det hände nyligen. Om de försöker hitta Rasmus mor är de dömda att misslyckas - hon dog strax efter att Rasmus blev tagen från henne.
Sebul säger också att han misstänker att det är Rakhori, Thalamurs hemliga polis, som ligger bakom, efter att de har insett vad rektorerna gjort, och han fruktar att han kommer bli näste till slaktbänken. Förvisso var det ju Merisdan som utförde mordet, men offrets position och mystiken i bortgången påkallar onekligen Rakhoris uppmärksamhet, vilket i sin tur troligtvis kommer att, så småningom, leda till Sebuls död. Han varnar rollpersonerna och säger att de har så stor del i det hela att även deras liv utan tvekan redan är i stor fara.
I fall rollpersonerna berättar för Sebul att Rasmus troligtvis begett sig till An-Thalamur ber och bönar han dem att följa efter honom - Rasmus styrka är för stor för att hamna i fel händer, och i An-Thalamur finns det människor av alla slag...att motivera rollpersonerna kan i detta fall vara svårt men nödvändigt: annars blir det svårt för spelledaren att styra äventyret vidare över huvud taget. Sebul kan fresta med både pengar och magiska föremål. Kanske blir rollpersonerna intresserade av Rasmus makt i sig, speciellt i fall de är magiker. Kanske är deras egen godhet och välvilja motivation nog. Hursomhelst får spelledaren göra sitt bästa för att få iväg rollpersonerna till An-Thalamur
vad planerar Sebul göra härnäst? Vänta på att dö? Gömma sig?
Sebul ber rollpersonerna ta med sig en annan magisk begåvning (dock av ringa grad och ingenting i jämförelse med Rasmus) som dessutom talar thalaska och kan bli till stor hjälp. Begåvningens namn är Benjamin och han är 11 år gammal.
(återkopplingar: måste lägga in Faradan igen på något sätt)
närvaron av Merisdan - när en alv iakttar någon känner denne sig automatiskt iakttagen och vice versa, en bieffekt av Förbannelsen.
Tunga indicier är: Den tredje rektorn kommer anmäla Sebul och sida med Rakhori mot rollpersonerna
När rollpersonerna beger sig till Thalamur - kanske koggen Rosanna? Kanske Caseriska kapare eller tirakiska pirater? Korsar-kriget alltid aktuellt, va?
Är det känt eller okänt att Sebul är en av thalaskiska skolans rektor? Vet rollpersonerna om det innan Sebul sjunger ut? Nåt måste ändras...
7. Sjung en psalm för An-Thalamur
<I>"Hey hey, hey hey, hey hey hey - Asian Dub Foundation”</I>
Merisdan försvinner också mot An-Thalamur, dödar den magiska ungen rollpersonerna är med (under båtresan eller efter ankomsten?), antar hans form och utsätter rollpersonerna för århundradets falskspel. Hans enda insats är hans kropp.
När rollpersonerna har gått i hamn i An-Thalamur (sent på kvällen) dröjer det inte länge innan de upptäcker att Benjamin har försvunnit. Den ansvarige är Merisdan, som på magisk väg lyckats anlända i An-Thalamur innan rollpersonerna. När rollpersonerna i ett obevakat ögonblick vände sig om ledde deras bristande uppmärksamhet till Benjamins död - Merisdan teleporterar och mördar honom i ett slag (300 meteter bort tar en privat fest en makaber vändning), för att efter att ha bytt skepnad ta Benjamins plats. Spooky!
Hursomhelst är det sent och det är ganska mycket dags för rollpersonerna att ta in på ett värdshus. Vad är Merisdans mål och vad passar att ta sig till här?
How to get things rolling upon the PC's arrival in An-Thalamur? Tricky, innit?
vad kommer
- Merisdan tar med sig Rasmus till sitt hem i Urma Bréann (Merisdans souterrain), rollpersonerna lyckas följa efter och kommer till Meridians souterrain, de inser att de inte kan stoppa Merisdan. En magisk strid mellan Rasmus och honom tar dock plats, exakt hur den slutar är inte säkert, men ingen av dem dör, men Merisdan blir begravd i jord eller sten eller va fan. tar nåra månader å komma ut.
eller
- a chain of events som slutar med en magisk strid mellan Rasmus och Merisdan, precis som ovan, fast i An-Thalamur. Mäktigare
oavsett vad:
återkopplingar till Faradan: Faradan får nog med bevis för att thalaskerna för bort magiskt begåvade ungar till Thalamur för indoktrinering, det hela börjar utredas, och skolan stängs. Ett hårt slag för den thalaskiska handeln i Tuzan Rim?
Men jag är öppen för alla förslag...
PS. En gratis smiley till den som kommer på var alla överskrifterna kommer ifrån (vissa är en smula modifierade)...
äventyrsbanken - länkar till 42 1/2 eon-äventyr!
<A HREF="http://hem.passagen.se/pratchet/eon/" target="_new">http://hem.passagen.se/pratchet/eon/</A>
efter en smula desperation över att inte lyckats komma ¨nån vart med mitt blivande magnum opus "Det e inget under" och dessutom fått min spelargrupp hack i hälarna (när ska vi spela marcus?), har jag nu bestämt mig att än en gång be om hjälp med att färdigställa det. jag sitter rätt fast nu...
mitt stora problem är att jag inte riktigt vet vad som ska hända när rollpersonerna väl anlänt i An-Thalamur, och därför är det svårt att spinna vidare om man säger så. hjälp uppskattas något enormt
(äventyret ordentligt layoutat med spelledarpersoner och några få artiklar finns dessutom på <A HREF="http://hem.passagen.se/pratchet/eon/aventyr1.html" target="_new">http://hem.passagen.se/pratchet/eon/aventyr1.html</A>
Bakgrund / Preludium
Elina sa det mellan sammanbitna läppar. "Barnet...jag vet inte vad, men...det här går verkligen långt bortom våra förstånd". Hon såg sökande efter reaktioner på de andra två rektorerna som likt olydiga skolbarn slog ner blickarna i sina bänkar, de skämdes till och med inför varandra för vad de var på väg att göra, ovetandes om att de ändå var oförmögna att trotsa sina öden. Hon fortsatte med de andras osynliga stöd: "Vi kanske bör vänta med att underrätta vår preceptor...för att få tid att ta reda på vad det hela handlar om, menar jag. Utföra experiment och fastställa...exakt vad pojken är och vad han kan användas för". Det orätta i hennes ord tvingade även hennes blick ner i marken. Sebul bröt den utbredande tystnaden. "Vi måste vara mycket försiktiga...tänk på Rakhori".
Den ashariska hamnstaden Tuzan Rim knyter allt närmare kontakter med Thalamur, främst angående handel, men bortom kommersen ryms flera motiv. En thalaskisk privatskola har grundats i staden, för yngre pojkar från Ashariens finare kretsar, det hela till synes relativt oskyldigt. Skolans egentliga syfte ligger dock i att hitta sällsynta, unga magiska talanger till Rakhori, "Gripens Klo", Thalamurs hemliga polis. Koncentrationen av sådana talanger förefaller dessutom av någon okänd anledning vara ovanligt hög i området kring Tuzan Rim. En extrem sådan talang upptäcktes för fem och ett halvt år sen, som genast omhändertogs från sin utfattiga mor för skolning. Pojken, som gavs namnet Rasmus, fullkomligen sprakade av magi. Skolans ledning, bestående av tre rektorer alla begåvade med magiska färdigheter oroades av pojken och hans förmågor och beslöt att avvakta med att underrätta sin överordnade i Thalamur. De insåg att det fanns mer än vad som mötte ögat, och misstänkte att pojken skulle kunna bli ett kraftfullt verktyg för dem att vinna makt åt sig själva.
Samtidigt, på kontinenten Ebhron satt en uråldrig alv vid namn Merisdan t'un Sanari tillsammans med tre av landets främsta astrologer och förde en upphetsad diskussion angående en nyligen uppkommen spricka i rum-och-tidsväven. Samtalet avslutades och förseglades för evigt med de tre ebhronitiska stjärntydarnas död. Merisdan återvände till sitt hem i Urma Bréann och började på egen hand söka efter sprickans exakta plats, och försökte få bekräftat att resultatet av sprickan är vad han trodde att det var: den sista ingrediensen som han behöver för sina drömmars ritual. Ritualen skall hjälpa honom att uppnå sitt tusenåriga livsmål - att genomgå apoteos och uppnå gudomlighet. Svaren lät dock dröja på sig, och det tar fem och ett halvt år innan han helt säkert kan lokalisera platsen, och försäkra sig om att hans övertygelse är den rätta. Merisdan beger sig omedelbart dit för att med alla medel tillskansa sig sin ingrediens. När äventyret börjar närmar han sig med stormsteg den lilla ashariska hamnstaden Tuzan Rim.
Men långt innan alvmagikerns avfärd, tillbaka till ungen: Rasmus skolning började innan han ens lärt sig gå, för att lära honom att tämja sin inre styrka. Oräkneliga experiment utfördes också på honom, för att ta reda på vari hans övernaturliga förmågor låg. Detta till trots har ytterst lite om pojkens sanna natur avslöjats, men man har genom de många gånger plågsamma experimenten i alla fall kunnat kartlägga flera av hans mystiska egenskaper. För säkerhets skull lades dessutom kraftiga magihämmande besvärjelser över pojken, som förnyades varje dag, för att pojken inte skulle växa sig okontrollerbart mäktig. Men Rasmus låter sig inte kuvas, och efter nära fem och ett halvt års helvete flyr han slutligen från sitt fängelse. När äventyret börjar är han ute på Tuzan Rims gator, ensam, desperat, frusen och oförmögen att göra sig förstådd på något annat språk än thalaskiska.
Tuzan Rims Thalaskiska Skolas tre rektorer får vid det här laget panik, och försöker komma på hur de skall agera härnäst för att få behålla livet, när en av dem drar sin brorson sig till minnes. . Brorsonen kontaktas och ombedes att tillsammans med sina eventuella kompanjoner finna den bortsprungne Rasmus. Vad rektorerna fruktar mest är dock inte risken att ed förlorar Rasmus, utan risken att de förlorar sina liv - ifall Rakhori, den thalaskiska underrättelsetjänsten får hörda om det här ligger de illa till. När äventyret börjar har Sebul, en av rektorerna, precis skickat bud efter sin brorson.
Vid den här tiden finns dessutom en sabrisk spion vid namn Faradan av Tuirn i staden, för att utröna information kring det asharisk-thalaskiska handelssamarbetet i Tuzan Rim, dessutom om möjligt sabotera detta samarbete. I sina efterforskningar får han höra rykten om att den thalaskiska skolan bara är en täckmantel för något betydligt mer viktigt för thalaskerna än att lära asharier tala thalaska. När äventyret börjar sitter han förmodligen på en pub någonstans med en hel del sprit innanför västen och bekantar sig med lokalbefolkningen, men det är på det hela mindre viktigt.
Synopsis
Äventyret börjar med att rollpersonerna kontaktas av en av de tre rektorerna vid Tuzan Rims thalaskiska skola, och får i uppdrag att finna en av hans vänners unge som har rymt hemifrån. Det hela är ytterst känsligt och det är av stor vikt att rollpersonerna inte gör något väsen av sig. De beger sig till Tuzan Rims slum, och ser Rasmus bli misshandlad av några hemlösa pojkar. När rollpersonerna rusar dit för att hjälpa Rasmus besvärjer han plötsligt en explosion och försvinner snabbt därpå. Rollpersonerna lyckas senare söka upp Rasmus igen, på ett barnhem. När de försöker få honom därifrån slungar Rasmus dem in i väggen och flyr, än en gång. När rollpersonerna vaknar har de blivit omhändertagna av den sabriske spionen Faradan, som förhör dem, sedan slår dem medvetslösa och överger rummet.
Rasmus lyckas fly på en båt till An-Thalamur
Merisdan söker upp rollpersonerna i form av Rasmus gråtande mor. Sebul berättar sanningen för rollpersonerna ber de ta sig till An-Thalamur. Till deras hjälp skickar han en smärre magisk förmåga från sin skola, vid namn Benjamin.
Rollpersonerna beger sig via båt till An-Thalamur. Vid ankomsten mördar Merisdan Benjamin och tar hans skepnad för att utsätta rollpersonerna från århundradets falskspel.
Rollpersonerna
Det här äventyret är kanske inte världens lämpligaste för svaga rollpersoner - inte för att äventyret innehåller så värst mycket strider, utan för att rollpersonerna kan ta stor skada när de blir omkullkastade av Rasmus magi som om de vore trasdockor. Iochförsig är det bara för spelledaren att modifiera skadan, så va fan...
En magiker i gruppen kan vara hjälpsamt för rollpersonerna men på inga sätt nödvändigt...
Om rollpersonerna är direkt onda kan det senare bli problem med att komma vidare, om de inte är penningagiriga förstås...vänta nu va fan...
Tänk på att rollpersoner som bor i / kommer från Tuzan Rim ofta känner till flera av personerna och sakerna som händer i den lilla staden. Spelledaren ska känna sig fri att lägga in lite kopplingar till rollpersonerna: barnhemmets föreståndarinna är kanske en av rollpersonernas gamla lärarinnor, den gamla fyllbulten Rakel och hans historier har alla i Tuzan Rim hört talas om, osv. Man ska dock akta sig för att överdriva så att det inte blir löjligt.
Ett plus är om någon av rollpersonerna har en kontakt som bor i Tuzan Rim (kontaktens yrke, relation till rollpersonen och resursvärde spelar ingen större roll, eftersom det i det här äventyret visar sig vara inget utom en listig täckmantel - kontakten visar sig vara Sebul, en av Tuzan Rims thalaskiska skolas tre rektorer. Det hela blir dock mera realistiskt i fall det är en någorlunda högtstående yrke). Detta väldigt snava krav begränsar naturligtvis antal grupper som kan använda sig utav det här äventyret, men ökar troligheten i det att just rollpersonerna kontaktades. Min spelargrupp var bofast i Tuzan Rim och jag lät Sebul vara en farbror som var ägare i ett handelshus.
1. Rollpersonernas inledning
1.1 Uppdraget
Rollpersonernana får i uppdrag av den enes farbror vid namn Sebul (som är delägare i ett handelshus) att leta reda på en annan delägares son Rasmus som har flytt hemifrån. Anledningen till att de inte kontaktat stadsvakten är att de vill hålla det inofficiellt, det är lite skandalvarning på det hela. Bra med silver, dock inte överdrivet. Rollpersonerna får inte reda på något efternamn. Sebul är i själva verket en av rektorerna i den Thalaskiska skolan, och därmed en av Rasmus övervakare, något som är fruktansvärt hemligt.
Datumet är naturligtvis upp till varje enskild spelledare att sätta in i kampanjen om han så önskar. Jag började den andra dagen i den första veckan i Blomstermånad (April).
Anledningen till att rollpersonerna är i Tuzan Rim har jag absolut ingenting med att göra.
2. Barnen är lyckliga nu, 29hundra60sju
2.1 Slummen
Rollpersonerna får på ett eller annat sätt en ledtråd om den del av slummen där många av Tuzan Rims föräldralösa pojkar lever. Det bör inte vara så svårt att få reda på, rollpersonerna kan bland annat fråga runt lite efter en ivägsprungen pojke, använda sina kontakter eller färdigheten Skumraskaffärer. Om de bor i Tuzan Rim vet de antagligen själva var detta område ligger.
Väl där möts de av sjukdom, misstänksamhet och instängd men illa dold ilska mellan trånga gränder, levererad av 6-12 åriga hemlösa pojkar. Rollpersonerna går igenom området och frågar kanske efter deras eftersökte (signalement: "eh, öh, schysta kläder, liksom"), och finner honom i ett hörn, på god väg att bli misshandlad till döds av ett gäng hemlösa pojkar. När rollpersonerna rusar fram för att hejda dem hör det ett öronbedövande, isande barnaskri följt av en explosion som snabbare än ögat expanderar utifrån pojken. Rollpersonerna slungas till väggen , tar några tärningar skada och svimmar eventuellt (om SL tycker det passar så). Alla pojkarna som misshandlade honom blev helt sönderbrända, men Rasmus själv klarade sig och sprang därifrån, vilket rollpersonerna eventuellt märkte (i fall de inte däckade, vill säga).
2.2 Ryktet
Bland de hemlösa på Tuzan Rims gator går det efter det här så småningom ett rykte om [antalet rollpersoner] magiker som rensar gatorna från ficktjuvar och småpojkar. De få gatpojkar som var i närheten av explosionen utan att stryka med missuppfattade det nämligen som att rollpersonerna låg bakom besvärjelsen. Att det hela inte bara är tomma ord från lögnaktiga tjuvar bevisas ju av de sönderbrända resterna av barnkroppar som upphittats. Stadsvakten tittar eventuellt in i det här, och rollpersonerna kan om spelledaren så vill längre fram råka illa ut på grund av det här (det är upp till spelledaren själv att följa upp det här sidospåret om han så önskar. Speciellt om rollpersonerna redan innan har hamnat i trångmål med lagens långa arm kan detta bli ett stort krux).
2.3 Sebuls lögn
Vad göra nu? Antagligen blir rollpersonernana lite förvånade över händelsen - deras uppdragsgivare nämnde ingenting om magi - och bestämmer sig för att kontakta Sebul igen. Han fabricerar ihop en historia om att Rasmus har ett mycket mäktigt magiskt föremål som han stulit med sig från sin far. Om rollpersonerna pressar honom och hotar med att dra sig ur kan han höja priset, eventuellt lova dem det magiska föremålet (att i all hast skapa ett smärre magiskt föremål till rollpersonerna och låta dem tro att Rasmus hade något med det att göra är en liten kostnad för en lösning till ett så stort problem), i fall de bara kan hitta Rasmus. Om de efter Sebuls förklaring och löneförhöjning fortfarande vägrar befatta sig med uppdraget låter han dem gå, men skickar senare några lönnmördare efter dem. I fall rollpersonerna inte kontaktar Sebul nu men senare säger han naturligtvis det här då istället.
3. Du vet ju vad pojkar vill ha
3.1 Barnhemmet
Rollpersonerna får än en gång genom kontakter, eftersökningar eller på annat sätt reda på att det finns ett barnhem för föräldralösa ungar från slummen. De beger sig dit och frågar efter Rasmus. Föreståndarinnan för barnhemmet, en medelålders kvinna med långt rufsigt grått hår, blånekar kanske lite väl överdrivet (Ob2T6 mot Övertala eller Ob3T6 mot PSY och man fattar misstankar). Hon har i själva verket tidigare den dagen hittat en skräckslagen, smutsig pojke med svedda och sönderrivna kläder som hon genast tog till hemmet. Pojken var dock på intet sätt fysiskt skadad, men har inte sagt ett begripligt ord mumlat något oförståeligt (Rasmus talar bara thalaskiska). Hon är djupt oroad och gör sitt yttersta för att skydda honom. Rollpersonerna kan om de lägger sina ord rätt (spelledarens bedömning, naturligtvis) få henne att erkänna att hon tagit emot en pojke vars signalement överensstämmer med det de lämnat, men hon lämnar inte ifrån sig honom förrän den riktige föräldern dyker upp. Om rollpersonerna utger sig för att vara Rasmus föräldrar och lyckas övertyga henne så visar hon de Rasmus vars reaktion beror på rollpersonernas handlande, men mest troligt är att han gör motstånd och det slutar med att förestånderskan misstror rollpersonerna och kör ut dem.
Vad nu göra? Vänta till natten? Gå på som en ångvält och "befria" Rasmus? Oavsett vad, så måste det vara på snudd genialiskt och ämlans finurligt, annars slutar det troligtvis med att Rasmus blir skrämd, ger ifrån sig ännu ett isande skri (jag tycker att det ger lite stämning) och använder sin magi till att skada rollpersonerna. Det minst farligaste för rollpersonerna vore antagligen om de kontaktade Sebul och lät magikerna själva ta hand om denna komplikation, men det inser det väl inte.
Om rollpersonerna bara går på så slutar det som sagt på ett eller annat sätt att Rasmus och hans vrede vaknar. Straffet? "IIIIIIIIIIIIIHHHHHH" och en enorm tryckvåg som skoningslöst trycker rollpersonerna mot väggen (säg tillräckligt med tärningar smärta för att de ska svimma), eller liknande. Efter detta följer än mer oturligheter för rollpersonerna; den sabriske spionen Faradan av Tuirn bor i ett schabbigt värdshus precis intill (under det tillfälliga täcknamnet Ambjörn Jhanner), och precis när föreståndarinnan börjar skrika efter stadsvakten är han ute på en nattlig (eller daglig, beroende på när rollpersonerna utförde inbrottet) promenad. När han på ett eller annat sätt märker att något står fel till i barnhemmet (föreståndarinnans/rollpersonernas skrik) beger han sig omedelbart dit då han hör, får allt förklarat för sig och inser att det här är bekräftelsen på ryktena han hört om en pojke av stor magisk kraft. Han agerar fort, haffar rollpersonerna och bär upp dem till sitt rum.
3.2 Faradans förhör
När rollpersonerna vaknar upp finner de sig hårt bundna till varsin stol (om rollpersonerna försöker göra sig loss, Ob6T6 mot STY). Nu följer ett förhör från Faradan (som dock inte avslöjar något om sig själv). Han försöker ta reda på så mycket som möjligt, framför allt vem de fick uppdraget från, vad uppgav uppdragsgivaren för skäl, bla bla bla, berätta allt ni vet om pojken, bla bla bla och så vidare (det här borde spelledaren klara själv). Hur slutar det? Eftersom Faradan på intet sätt är ond, och rollpersonerna antagligen lyckas övertyga honom om att de inte vet så mycket, slår han dem medvetslösa och lämnar dem fastbundna som de är på rummet. Han tar med sig alla sina ägodelar och flyttar till ett annat värdshus.
Vad gör Faradan nu? Han har fått tillräckligt med information för att bekräfta sina egna misstankar om att Tuzan Rims Thalaskiska skola håller på med magi vid sidan om, men för det första är det inget olagligt i det, och för det andra han har inte ens några bevis för någonting. De enda ledtrådar han har att gå på är Rasmus (som nu har flytt fältet) och Sebul. Faradan tar snabbt reda på hans adress och avlägger strax därefter en rapport till sina överordnade, den sabriska spionmyndigheten, och inväntar vidare order.
3.3 Rasmus ger sig av
Vad händer under tiden med Rasmus? Förvirrat flyende lyckas han ta sig till Tuzan Rims hamnkvarter. Men på vägen dit blir han antastad av ett skrämmande fyllo, som han i rädsla gör processen kort med (mer om detta under 5.5). Därefter smiter han med på en thalaskisk båt vars slutdestination är Ifkhor (An-Thalamurs förstad på inlandet) i Thalamur. Rasmus stöter under resans gång på trygghet och mänsklig vänskap hos den unge thalaskiske sjömannen Sezhi, och de drar sedan tillsammans vidare mot An-Thalamur.
4. Nere på golvet
4.1 Rollpersonerna vaknar
Rollpersonerna då? De vaknar upp av att en skrikande städerska / ny hyresgäst / whatever upptäcker dem. Efter någon pinsam komplikation kan de
a) få reda på att mannen som hyrde rummet kallade sig för Ambjörn Jhanner och hade bara bott på värdshuset någon dag, verkade ha gott om pengar, och
b) i rummet hitta en lapp (Ob2T6 mot Söka) med en adress och tiden hundvakten (24.00) slarvigt nedskrivet, på ashariska.
Lappen är bara ett villospår och om rollpersonerna beger sig dit blir de attackerade av ett par lönnmördare som Faradan hyrt (varför dödade han dem då inte in the first case?). Ej heller lönnmördarna kan, efter eventuell omhändertagning och utfrågning, berätta något av intresse. De vet nämligen ingenting, de blev utsända av sin överordnade (som heller inte kan berätta något förutom ge en beskrivning av Faradans utseende. I fall rollpersonerna är beredda att gå på krusad mot lönnmördargillet för att få reda på detta är det väl egentligen deras ensak, men en vänlig spelledare avråder väl de kanske från sådana aktiviteter, överdrivna som de må vara).
4.2 Sebul igen
Kontaktar rollpersonerna Sebul och underrättar honom om vad som hänt möts de av vrede (speciellt om de berättar att han talade med sabrisk brytning) och ett nytt uppdrag, förutom det de redan har: döda sabriern så fort som de bara kan. I och med det här mötet börjar Sebul förlora hoppet för att rollpersonerna ska lyckas finna Rasmus, och de tre rektorerna håller krismöte (vilket även sker om rollpersonerna inte rapporterar till Sebul överhuvudtaget; det skulle bara ge honom ännu en anledning till att oroa sig). De utser en av dem till att själv börja förhöra sig om Rasmus så gott han kan, men sin magi till hjälp. Dessutom hyr de in en ny äventyrargrupp, som de betalar rikligt i förskott, då de börjar bli riktigt desperata nu. Äventyrargruppen visar sig senare vara ganska oduglig, och super upp förskottet på Tuzan Rims alla tavernor, med sig spridandes ryktet om att några thalasker betalar ut fantasisummor i sökandet efter en mycket speciell unge. Faradan lyssnar intresserat...
5. Som ett barn från en svart seans
5.1 Att hitta Rasmus
Hur skall rollpersonerna kunna ta reda på var Rasmus är? De hittar honom inte i slummen, inte på barnhemmet, inte någonstans faktiskt. Och vad ska rollpersonerna fråga efter? I fall de frågar efter en mystisk unge eller liknande kan rollpersonerna först bli ignorerade, sen stoppade i dörren. Den gamle dåren Rakel, en hemlös fyllbult, påstod visst att självaste Ilan, barnens gud, hade uppenbarat sig för honom, och dessutom mördat någon (skratt), men den gubben säger alltid så mycket.
Rakel finns någonstans i hamnkvarteren och bör inte vara alltför svår att hitta. För några få silver berättar han med liv och lust vad han såg. "bla bla bla mördade en kille som bara försvann bla bla det måste varit Ilan, jag svär bla bla bla, sprang ner mot hamnen".
Om rollpersonerna från början var så dumma (?) att de försökte sig på att befria Rasmus från barnhemmet under dagtid så hände naturligtvis någonting annat. Kanske har flera stycken sett en unge springandes i övernaturlig hastighet varpå plötsligt försvinna. Vad som helst som är misstänksamt och ger ledtråden "hamnen" går bra.
Rollpersonerna kan säkerligen på ett eller annat sätt höra sig med någon i hamnen för att få reda på vilka båtar som avgått de senaste dagarna. Just den morgonen ifråga avgick ett skepp mot An-Thalamur och ett till Marek Pomian. Den enda ledtråd angående vilket skepp Rasmus tog består i att skeppet mot Marek Pomian avgick någon timma senare.
5.2 Att hitta Faradan
I fall rollpersonerna utgår från premissen att Faradan fortfarande är kvar i staden kanske de inser att någonstans måste han ju bo. Hur många värdshus finns det i Tuzan Rim, och hur många utanför? Inte så jättemånga, och någonstans måste den råttan gömma sig. Eventuellt kan ju rollpersonerna bara råka springa in i honom (se Händelsetabell i Tuzan Rim under Spelledarpersoner & Artiklar), detta bör dock bara användas i fall rollpersonerna struntar i att leta efter honom eller kör fast.
Vad har då Faradan att berätta? Om rollpersonerna lyckas med ett normalt slag (Ob3T6) mot Faradans PSY lyckas de klämma ut ett och annat, exempelvis att han är sabrisk spion som
5.3 Merisdan anländer
Ungefär samtidigt så anländer den uråldrige alvmagikern Merisdan t'an Sanari till Tuzan Rim. Med hjälp av sina astrologiska uträkningar, övernaturliga magiförnimmelse, tolkningar av diverse profetior, de visas uråldriga kunskap (dock oftast inte äldre än Merisdan själv), egna kunnande osv. har Merisdan äntligen kommit fram till att medlet för hans drömmars infrielse bringades till världen för fem och ett halv år sen i ett litet skjul i den ashariska hamnstaden Tuzan Rim - ett unikt magiskt fenomen vars exakta natur är okänd, men är starkt förknippat med teotropisk aktivitet - Gudarnas magi. Merisdan tror att det magiska fenomenet består av en länk som uppstått mellan Rasmus och alla Mundanas gudar. Denna länk förser pojken med ett näst intill obegränsat antal teotropiska filament som det ligger i hans natur att förbruka, därav hans stora kraft. Om Merisdan kan fjättra denna styrka tror han att han själv kan genomgå apoteos och uppnå gudastatus.
I Tuzan Rim tar Merisdan upp jakten. De magiska spåren av förbrukad teotropi lyser tydligt för honom, dvs. där Rasmus använt sig utav sina krafter. Spåren leder honom till slummen, till Tuzan Rims Thalaskiska skola, till barnhemmet och, naturligtvis, till rollpersonerna. Det är också i denna ordning han tar itu med dem.
I slummen finner han inget av intresse, ej heller vid barnhemmet. Men...vid den thalaskiska skolan har den förbrukade teotropin lagt sig som ett skimrande lager över hela den stora byggnaden, dämpat men ändå klart, ett tecken på Rasmus långa tid här. Efter att ha lagt en osynlighetsbesvärjelse över sig smyger han in, lyckas pressa en av rektorerna på allt hon vet om Rasmus, och lämnar henne sedan med krossat pannben och död.
5.4 Rasmus mor
Senare uppsöker Merisdan rollpersonerna i formen av en gråtande kvinna. Han/hon påstår gråtande att Rasmus är hennes son och att rollpersonerna har kidnappat honom. I fall någon av rollpersonerna är magiker kan spelledaren dolt slå ett mycket svårt (Ob5T6) slag mot magikerns värde i Magiförnimmelse - lyckas det märker han att något inte riktigt stämmer (skicka lapp). "Rasmus mor" påstår i alla fall att hennes son nyligen försvann och fick efter att hört sig omkring fått höra att två äventyrare vars useendebeskrivning stämmer väl överens med rollpersonernas blivit sedda tillsammans med hennes son.
Hur det hela utvecklas är upp till rollpersonerna, men allt Merisdan är ute efter är information, och när är säker på att han pressat all tillgänglig sådan ur dem ger han sig snabbt av. Betänk att det extremt svårt att lyckas lura Merisdan då han med sin höga intelligens lätt genomskådar så gott som alla osanningar. Men vad gör han om rollpersonerna envisas med att ljuga för honom? Vem vet inte jag vem vet inte du men teleport – bort
Ju mer Merisdan får reda på, desto mindre spelar han Rasmus mor och desto mer är han sig själv. I fall rollpersonerna på grund av detta börjar misstänka något och attackerar honom teleporterar sig Merisdan bort kvickare än kvickt. Även om rollpersonerna hinner attackera honom innan det tog han ingen skada, på grund av en kraftig skyddsbesvärjelse som han lade på sig själv strax innan.
Ett stort plus för rollpersonerna är i fall de inte börjat leta efter Rasmus än - annars vet de kanske redan att han troligtvis gett sig av till antingen Marek Pomian eller Ifkhor - och då är risken stor (iochförsig beroende på spelledaren) att Merisdan lyckas pressa detta ur rollpersonerna.
En berättigad fråga kanske dyker upp i vissa spelledares huvuden: Varför dödar inte Merisdan rollpersonerna på samma sätt som han dödade rektorn? Av flera anledningar, bland annat för att han lättare än lätt skulle kunna krossa dem som insekter och då skulle äventyret få ett fruktansvärt olustigt slut. Speltekniskt måste ju ändå en "riktig" anledning ges: Merisdan känner att det är något speciellt med rollpersonerna, och Merisdan misstänker att de är förknippade med hans kommande öde på ett eller annat sätt, och aktar sig därför för att döda dem (även om han inte vet om de kommer att stjälpa eller hjälpa honom är det aldrig vist att bråka med ödet).
5.5 Sebul talar ut
Nästa gång rollpersonerna söker upp Sebul förefaller han vara helt förkrossad. Han förklarar att Elina, en av rektorerna, hittats mördad på sitt kontor och därefter sjunger han ut som en fågel för rollpersonerna (helst innan de hinner säga vad har att säga). I detalj förklarar han de tre rektorernas brott mot överheten: hur de hittade en pojke som sprakade av magi och "befriade" honom från hans utfattiga mor (låt det här få tid att sätta mängder med myror i rollpersonernas huvuden. Låt de inte få en syl i vädret om deras möte med henne förrän Sebul talat klart. RP: "Men hans mamma..." Sebul: "Ja, just och sedan så var hela karusellen i gång, därefter följde bla, bla..."), och hur han och de andra rektorerna bara inte kunde berätta för deras receptor om Rasmus, eftersom de knappt kunde tänka tanken att ge ifrån sig Rasmus. Vidare berättar han allt om Rasmus och om hans magiska förmågor, och osäkerheten kring dessa.
När/om rollpersonerna lyckas nämna att de träffat Rasmus mor blir Sebul mycket förvånad ("det kan inte vara möjligt...hon var sinnesförvirrad och mentalt störd..."). I fall de dessutom nämner att hon påstår att bortförandet skedde nyligen blir han än mer förvirrad. Kanske misstar han sig och tror att det är på grund av hennes mentala tillstånd som hon påstår att det hände nyligen. Om de försöker hitta Rasmus mor är de dömda att misslyckas - hon dog strax efter att Rasmus blev tagen från henne.
Sebul säger också att han misstänker att det är Rakhori, Thalamurs hemliga polis, som ligger bakom, efter att de har insett vad rektorerna gjort, och han fruktar att han kommer bli näste till slaktbänken. Förvisso var det ju Merisdan som utförde mordet, men offrets position och mystiken i bortgången påkallar onekligen Rakhoris uppmärksamhet, vilket i sin tur troligtvis kommer att, så småningom, leda till Sebuls död. Han varnar rollpersonerna och säger att de har så stor del i det hela att även deras liv utan tvekan redan är i stor fara.
I fall rollpersonerna berättar för Sebul att Rasmus troligtvis begett sig till An-Thalamur ber och bönar han dem att följa efter honom - Rasmus styrka är för stor för att hamna i fel händer, och i An-Thalamur finns det människor av alla slag...att motivera rollpersonerna kan i detta fall vara svårt men nödvändigt: annars blir det svårt för spelledaren att styra äventyret vidare över huvud taget. Sebul kan fresta med både pengar och magiska föremål. Kanske blir rollpersonerna intresserade av Rasmus makt i sig, speciellt i fall de är magiker. Kanske är deras egen godhet och välvilja motivation nog. Hursomhelst får spelledaren göra sitt bästa för att få iväg rollpersonerna till An-Thalamur
vad planerar Sebul göra härnäst? Vänta på att dö? Gömma sig?
Sebul ber rollpersonerna ta med sig en annan magisk begåvning (dock av ringa grad och ingenting i jämförelse med Rasmus) som dessutom talar thalaska och kan bli till stor hjälp. Begåvningens namn är Benjamin och han är 11 år gammal.
(återkopplingar: måste lägga in Faradan igen på något sätt)
närvaron av Merisdan - när en alv iakttar någon känner denne sig automatiskt iakttagen och vice versa, en bieffekt av Förbannelsen.
Tunga indicier är: Den tredje rektorn kommer anmäla Sebul och sida med Rakhori mot rollpersonerna
När rollpersonerna beger sig till Thalamur - kanske koggen Rosanna? Kanske Caseriska kapare eller tirakiska pirater? Korsar-kriget alltid aktuellt, va?
Är det känt eller okänt att Sebul är en av thalaskiska skolans rektor? Vet rollpersonerna om det innan Sebul sjunger ut? Nåt måste ändras...
7. Sjung en psalm för An-Thalamur
<I>"Hey hey, hey hey, hey hey hey - Asian Dub Foundation”</I>
Merisdan försvinner också mot An-Thalamur, dödar den magiska ungen rollpersonerna är med (under båtresan eller efter ankomsten?), antar hans form och utsätter rollpersonerna för århundradets falskspel. Hans enda insats är hans kropp.
När rollpersonerna har gått i hamn i An-Thalamur (sent på kvällen) dröjer det inte länge innan de upptäcker att Benjamin har försvunnit. Den ansvarige är Merisdan, som på magisk väg lyckats anlända i An-Thalamur innan rollpersonerna. När rollpersonerna i ett obevakat ögonblick vände sig om ledde deras bristande uppmärksamhet till Benjamins död - Merisdan teleporterar och mördar honom i ett slag (300 meteter bort tar en privat fest en makaber vändning), för att efter att ha bytt skepnad ta Benjamins plats. Spooky!
Hursomhelst är det sent och det är ganska mycket dags för rollpersonerna att ta in på ett värdshus. Vad är Merisdans mål och vad passar att ta sig till här?
How to get things rolling upon the PC's arrival in An-Thalamur? Tricky, innit?
vad kommer
- Merisdan tar med sig Rasmus till sitt hem i Urma Bréann (Merisdans souterrain), rollpersonerna lyckas följa efter och kommer till Meridians souterrain, de inser att de inte kan stoppa Merisdan. En magisk strid mellan Rasmus och honom tar dock plats, exakt hur den slutar är inte säkert, men ingen av dem dör, men Merisdan blir begravd i jord eller sten eller va fan. tar nåra månader å komma ut.
eller
- a chain of events som slutar med en magisk strid mellan Rasmus och Merisdan, precis som ovan, fast i An-Thalamur. Mäktigare
oavsett vad:
återkopplingar till Faradan: Faradan får nog med bevis för att thalaskerna för bort magiskt begåvade ungar till Thalamur för indoktrinering, det hela börjar utredas, och skolan stängs. Ett hårt slag för den thalaskiska handeln i Tuzan Rim?
Men jag är öppen för alla förslag...
PS. En gratis smiley till den som kommer på var alla överskrifterna kommer ifrån (vissa är en smula modifierade)...
äventyrsbanken - länkar till 42 1/2 eon-äventyr!
<A HREF="http://hem.passagen.se/pratchet/eon/" target="_new">http://hem.passagen.se/pratchet/eon/</A>