Nekromanti Metode

[TomasHVM]

I en tråd om Fabeljazz dukket det opp et spørsmål om fortellergrep i rollespill. Jeg prøvde raskt å komme på noen slike, som jeg postet der. Det var i grunnen litt på siden av den tråden, så jeg poster min lille, improviserte liste over fortellergrep som en egen tråd også. Her kommer den:

Stemmebruk
- hviske = spenning, vær stille, hemmelig
- "rope" = utendørs, bråk, livat, langt unna
- tilgjort = ironisk, falsk, nervøs
- gebrokken = utlending, fremmed rase
- monotom = robot, forhekset, farlig, følelsesløs
- skjærende = ubehagelig, usosial, syk, nervøs
- pludrende = jovial, hverdagslig, trygg, sosial
- etc.

Mimikk og gester
- levende = spillere føler seg vel
- stram = spillere blir utrygge
- intens = spillerne blir spente
- fektende armer = dramatikk
- håndhugg = kamp, avgjørende øyeblikk
- hamre i bordet = støy, fare, aggresjon
- håndflater på bordet = ro, makt, selvbeherskelse
- stå over spiller = snakke ned til, irettesette, true
- krype for spiller = underdanig, spyttslikkende
- håndtrykk = kameratskap, avtaler, folkeskikk
- kjæle med spillerhånd = kjærlighet, provokasjon, manipulasjon
- vri hender = oppgitt, rasende, bønnfallende

Tempo og rytmikk
- oppjaget tempo = handling, destruktivt, reaksjon-modus
- rolig tempo = forberedelse, konstruktivt, aksjon-modus
- sakte tempo = hvile, sløvhet, refleksjon-modus
- brå brudd = jage, overraske og stresse spillere
- myke overganger = utlading, avrunding, behagelig
- fast rytme = forutsigbart, selvdrivende, trygt, spirende
- uregelmessig rytme = stress, angst, variasjon, dynamikk

Spillrammer og rollefordeling
- avsondret = stille, uforstyrret, fordypende
- offentlig rom = avbrytelser, bråk, uro
- spilleder = kjernefokus, regissert, personlig farget
- gruppeledelse = skiftende fokus, mangfoldig, sprikende
- "forteller" = verbalrettet, ambisiøst, karakterdrevet
- regeltungt = konfliktfokus, teknisk og taktisk, stødig
- regel-lett = karakterfokus, dynamisk og drivende, konsekvensfattig
- regelfritt = aksjonsfokus, flyktig og flåsete, variert
- lojal rollegruppe = taktisk enhet, kameratskap, ytre utfordringer
- splittet rollegruppe = intriger, motsetninger, egenproduserte utfordringer
- eneintervjuer = isolasjon, manipulasjon, sosial styrking
- ignorere spiller = sosial devaluering, provokasjon, undergrave rolle
- hjelpsomme biroller = sosial infiltrering, dramastyring, mulig svik, mulig kjærlighet og redning

Jeg håper flere av dere kan bidra med utfyllende fortellergrep som er gode å ha for rollespillere. Jeg mener det i fremste rekke er spillskaperens jobb å gjøre dette.

Fortellerteknikk og spillteknikk er de viktigste elementene i rollespillets metode. Jeg observerer at de fleste debattene på rollspel.nu angår spilltekniske elementer. Det er tydelig at vi trenger debatter rundt det fortellertekniske også, slik at de metoder vi skaper for brukerne av våre spill blir enda bedre.

Noen spørsmål å bygge metoden utfra:
(metoden = spillteknikk og fortellerteknikk kombinert)
- Hva er spillets sjanger, og hvilke sjangerkrav finnes?
- Hvilke konflikter kan spilles ut i det aktuelle miljøet?
- Hva slags roller og biroller kan brukes? Hvordan bruke dem?
- Hvordan kan spillets miljøer best manes frem?
- Trenger spillingene én bestemt atmosfære? Eller vekslende "feeling"?
- Hvordan skal spillerne behandles? Rettferdig? Brutalt? Manipulerende? Provoserende?
- Hva er spillederens oppgaver, og spillernes?

Man må se på svarene, og bygge en metode utfra hva svarene ser ut til å kreve av spillet. Hele tiden må man også tenke på forholdet mellom spillteknikk, fortellerteknikk, og elementene som utgjør spillets miljø.

Håper dette leder til noen nye tanker, og kan inspirere til enda bedre rollespill.

 

[Krille]

Fel forum

Det är en jättebra diskussion, men i fel forum. Det har såpass mycket med generellt rollspelande att göra och så lite med spelskapande att göra att den bättre hör hemma på det vanliga rollspelsforumet. Till viss del gäller det även tråden ovanför.

 

[chrull]

precis. flyttas. [nt]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Rickard]

Visst skulle man kunna skriva upp långa listor med olika sätt att tala och röra sig, ge ansiktsuttryck och så vidare och så vidare.. Visst skulle man kunna sätta sig ner och plugga in dessa listor och på så sätt kanske förbättras en aning som spelledare.. Frågan är om det tjänar något till... Jag tänker inte angripa enskilda punkter i listorna som du radar upp, utan hela idén..

Om man inte förstår tanken bakom det hela (alltså punkterna i listan) så är det helt menlöst.. Om man nu vill förbättra sina spelledarpersoner eller intryck när man ger en beskrivning så bör man istället sätta sig ned och läsa igenom böcker om människobeteende så man får reda på varför man ska bete sig eller röra sig på ett visst sätt.. Exempel: Per vet att om han ger blommor till någon som blir denne glad. Per vet inte varför denne blir glad utan förstår bara att blommor = glad. Om Per hade tänkt efter lite eller fått det förklarat för sig så hade han nog kunnat förstått att blommor gör att någon känner sig uppskattad eller glad för att någon bryr sig om denne. Då hade Per kunnat få ut mycket mer av att ge blommor till andra

Enligt undersökningar så står kroppsspråket för 60% vilken stämning som förmedlas, 30% är tonläge och endast 10% beror på vilka ord som sägs.. Dock är människor dåliga på att aktivt tolka kroppsspråk, vi gör det istället undermedvetet.. Om spelledaren tillåter sig att sätta sig själv i den stämning denne vill förmedla så kommer denne nog antagligen att undermedvetet förmedla det med kroppsspråk och tonläge.. Fast återigen, vill spelledaren utveckla sitt uttryck genom kroppspråk hänvisar jag till människobeteendeböcker.. Då kanske spelledaren kommer på att saker som sträcka ut handen med handflatan neråt för att hälsa på någon tyder på självförtroende och att stå med tummarna i fickorna tyder på en provocerande och utmanande attityd för egna könet och sexuellt utmanande för motsatta könet (heterosexuellt talat, då).. Men framförallt varför det är så, eller i alla fall en anledning till varför det är så..

Dina sista två rubriker "Tempo och rytm" samt "Spelramar och rollfördelning" beror väldigt mycket på spelledaren, hur denne spelleder och vad denne vill åstadkomma.. Jag skulle kunna förmedla de flesta stämningar, oavsett tempo, men några kan lämpa sig bättre än andra.. Även här tror jag inte på att kunna rada upp och säga "såhär är det".. Vad jag har märkt är du vääldigt mycket för just sådant.. Det är en fin tanke, att kunna säga till oerfarna spelledare hur något är, men är för mig helt fel taktik särskilt med en sådan kort text.. Du skriver bara resultatet, inte hur man kan komma till det..

Den sista rubriken om dina frågeformuleringar är så pass stor att jag lämnar åt andra att tala om, för annars blir detta inlägg alldeles för stort för vad som är nyttigt att läsa..

/[color:\\"green\\"]Han[/color] som suckar över att få korrekturläsa sitt eget inlägg

 

[Rising]

Jag tycker själva ordvalet är ganska relevant också, inte bara hur man pratar utan också vad man säger, alltså.

Om man beskriver en omgivning sakligt så framstår det som något helt annat än om man använder färgstarka liknelser och känslosamma intryck. Man kan vara medvetet luddig för att trigga spelarnas fantasi och tolkningsförmåga, eller så kan man vara kompromisslöst objektiv för att närma sig ett direkt tilltal med spelarna. Man kan använda eufemismer för att ironisera över vedertagna genregrepp, man kan använda symboler för att markera skeenden i rollpersonernas kollektiva inre liv, och man kan använda finurliga liknelser för att lixom lirka fram spelarnas farhågor om vad som komma skall. Och förstås mycket, mycket mer.

I Eskapix kommer spelledartekniken bygga mycket på detta, då många varelser och platser har inflytande över hur saker och ting upplevs. När man äventyrar i Aldrigfanns föreslås SL exempelvis förklara vardagliga saker med krångliga omskrivningar så att de framstår som något obegripligt och främmande. (Ungefär som när indianerna såg män på hästar och trodde det var en enda varelse med fyra ben, två armar och två huvuden (även om det kanske är en skröna)) Ett annat knep är att förvränga upplevelser och låta dem leda till synestesieffekter (så att man kan säga att ett objekt är täckt med "väsande färger", att rollpersonerna hör "sträva ljud", ser "bullriga ljussken", känner en "magnesiumflammande smärta" osv.) eller att helt enkelt beskriva saker med helt nya, påhittade ord. "Det är ett umsligt, lurket nattamörker som ormandes sänker sig över hustaken. Kakrala skuggor sträcker sig hotfullt som gripande koprilater över marken och tävlar efter era hälar medan ni springer genom gränderna..." osv. Gamla ord kan också få helt nya betydelser. Säger man att en kverulix "struttar opportunt fram över vindbryggan med näsan i vädret och makulerar hotfullt med kraxande stämma åt några vakter" så fattar man på något vis vad som menas ändå. (Självklart är Alice i Underlandet och Öyvind Fahlström de stora inspirationskällorna bakom detta kapitel)

---

Men en annan grej tycker jag är själva kontrollen över vad som skall hända. Jamenar, även när man följer ett officiellt äventyr så lägger man ju alltid in en massa småsaker som på ett eller annat sätt finns där för att krydda spelupplevelsen. Man kan stoppa in en humoristisk bifigur, ett oväntat problem, en tragisk bihandling, en lekfull flörtande spelledarperson, osv. Komik och melankoli är mina favvo-känslor, och de förs ofta bäst fram via småhändelser som inte står inplanerade i äventyret. Den där sortens flexibilitet tycker jag är SL's viktigaste uppgift.

hmmm, men jag diggar verkligen dina kategorier. Genomtänkta.

/Rising
märker att han gjorde en massa reklam för Eskapix men inte sade särskilt mycket vettigheter. Förlåt, Thomas.

 

[TomasHVM]

Dette er "Fel forum"!

Hva i helvete!?

Her er altså tråden som jeg postet, og som forsvant. Ved en tilfeldighet kikker jeg innom her, og finner den. Noen har flyttet den, uten verken å spørre eller si fra til meg! Uhørt!

Nå har jeg tatt kopi, og satt den tilbake på det forumet den hører hjemme. Dette er en tråd som utfordrer spillskapere til å diskutere rollespillets metode.

Det er på høy tid at spillskapere diskuterer metoden i videre betydning enn som "terningssystem". Rollespillets metode består av to hoveddeler: det spilltekniske og det fortellertekniske. Uten en bevissthet rundt dette vil verbale rollespill aldri komme seg opp av barnevuggen.

Jeg diskuterer ikke dette videre her.

 

[Ymir]

Re: Nej, det är det inte.

Så bara spelskapare ska få delta i diskussionen, menar du?

Nej, diskussionen är betydligt mera lämpad för det generella rollspelsforumet, då den intresserar rollspelare som helhet - inte bara de som faktiskt bygger egna spel. Folk som spelleder D&D, Eon eller vad som helst kan också ha sådana här funderingar.

- Ymir, admin

 

[TomasHVM]

Re: Joho-så!

Mye av det man diskuterer som spillskaper av rollespill er interessant for rollespillere, naturlig nok.

Det betyr ikke at en diskusjon som settes igang på et forum for spillskapere skal flyttes til et annet forum, fordi noen andre også kan ha interesse av det.

Da kan vi jo like gjerne flytte alle diskusjonene hit da, og legge ned forumet for spillskapere.

Denne diskusjonen ble postet der, og er postet der på nytt, fordi jeg ønsket en diskusjon om spillskaperes forhold til fortellerteknikk.

Jeg mener det er en viktig og nødvendig diskusjon for spillskapere, en diskusjon vi har oversett alt for lenge, og det gjør spillskaperforumet til rette sted.

Forøvrig må dette gjerne diskuteres her også, selvsagt.

 

[Krille]

Re: Joho-så!

"Jeg mener det er en viktig og nødvendig diskusjon for spillskapere, en diskusjon vi har oversett alt for lenge"

Håller inte med. Det är en nödvändig diskussion för rollspelare. I den mån den är nödvändig för spelskapare så är det i egenskap av rollspelare, inte som spelskapare.

Och faktum är att i egenskap av rollspelare så har rollspelsskapare redan deltagit i diskussionen sedan nittonhundrasjuttiokallt. Jag tror inte att det finns någon spelskapare i världen som inte är en gamer i botten.