Första gången jag spelade Prosopopée hade jag misstolkat reglerna som att varje gång någon slog över eller under problemvärdet (och inte mitt på, alltså perfekt) så MÅSTE den beskrivande spelaren höja en problemtärning ett steg eller skapa ett nytt problem (riktiga regeln: hen FÅR höja, sänka eller skapa nya problem om det känns rätt i berättelsen). Resultatet var att alla problem eskalerade och blev värre och värre snabbare än medierna kunde lösa dem och i slutet förvandlades världen till en enorm virvel som sög in allt i närheten och vars centrum beboddes av vildsinta, aggresiva bestar som slukade varandra och allt som sögs in. Allt sket sig och världen gick under, helt enkelt.