"Nu när man sitter å tänker lite så kom jag å tänka på kunskaper som är av sådant slag att de ofta sker i automatik. Låt säga köra fordon (personbil). Egentligen är det väl onödigt att behöva slå ett färdighets/kunskaps-slag för det, jag menar, hur svårt är det att starta och köra iväg en bil om man haft körkort ett år?
finns det fler exempel på sådana färdigheter tro? orkar inte tänka någe mer nu.."
Det där är något som rollspelen brottats med länge. Gamla DoD Expert hade en uppdelning i A-färdigheter och B-färdigheter, där B-färdigheterna bara var uppdelade i fem nivåer. Olika språk var till exempel B-färdigheter. Jamenar, en högstadieelev kan ju inte plötsligt hux flux bara råka prata franska lika bra som en infödd (om det inte är en fransk högstadieelev, förstås) bara för att spelaren slagit ett perfekt slag, utan man håller en mer eller mindre jämn nivå hela tiden.
B-färdigheter slår man aldrig några slag för. Egentligen. Sedan kom det en del sådana hyfs ändå, men egentligen skall man aldrig slå några slag för dem. Liksom, man ska inte ta fram några tärningar varje gång man vill säga något på ett konstigt språk, utan det är bättre att konstatera vad man kan och vad man inte kan.
Andra B-färdigheter var Matematik, Sjunga, Spela Instrument, Gyckelkonster osv.
---
D&D har sin variant som innebär att man kan ta 10 om rollpersonen är i en odramatisk situation. Alltså, man lyckas alltid halvbra i sådana situationer. Typiskt hjältemässigt, jag vet inte om jag håller med om att man i 50% av fallen faktiskt lyckas bättre om man är stressad och står under dödshot...
---
WW:s spel har sin Storytellermekanik. Enligt den så står det definierat på varje egenskap hur bra man kan använda den under normala situationer. Man ska egentligen aldrig slå några tärningar utan enbart rollspela fram resultaten av ens ageranden. Sedan har man en tärningsmekanik också, i de fall där det verkligen är intressant att veta om man klarar en uppgift eller inte.
---
Vad jag skulle vilja ha:
Är nog snarast en övergripande uppdelning mellan olika sorters färdighetsanvändning. Tänk dig färdigheten Läkekonst till exempel:
Jag tycker det är uppenbart att en läkare som får jobba ostört har mycket bättre förutsättningar än någon som tvingas arbeta under stressade omständigheter. Jag skulle dels vilja veta hur stora operationer min rollperson kan utföra i sin vardag (=för det påverkar vilka yrken han kan ta, och vilken status han får i sitt yrkesutövande, osv) och dels vill jag kunna räkna ut sannolikheten för att lyckas med en medelsvår operation under en krissituation.
Eller Smide: Jag vill veta vad för saker jag kan smida ihop åt min spelgrupp mellan äventyren när jag jobbar ostört på toppen av min förmåga, och dels vill jag veta hur bra jag lyckas gjuta ihop min polares armskena mitt under ett äventyr.
Alltså; dels en kvalitetsmärkning, och dels en sannolikhetsangivelse. Dessa har båda varsin plats i spelsessionerna, men den ena ger inte alltid den andra. Jag kan exempelvis mycket lätt föreställa mig att skillnaden på den erfarne låssmeden och det lilla gatubarnet inte är så stort när det gäller att dyrka upp ett enkelt lås under grym tidspress, men låssmeden är hundra gånger bättre än barnet när han får tillgång till alla sina instrument och i lugn och ro får försöka dyrka upp mästerlåset som döljer en urgammal artefakts gåtfulla hemligheter.
Kvalitet under normala förutsättningar.
Sannolikhet vid pressade situationer.
-två rätt olika saker.
/Rising