Nekromanti Mitt Gymnasie Projekt

[Hartland]

Är ett fantasy RPG som jag tillsamans med 3.5(den där halva räknas inte på riktigt.) ska göra. Det jag ska göra är att jag ska skriva storyline. Och det är allt. (Har visserligen också tat på mig tittels resigör men än har det inte blivit mycket resigerande) Vi har delat upp arbetet så att jag gör det, en annan programerar, en gör grafik och en gör musiken. Den halva ska "bara" göra en hemsida om spelet typ.

Jag, som ni kan se till vänster, gillar Eon och vill därför ha ett relativt lågmält spel. Strider ska vara relativt dödliga, även om det faktistk obligatoriska lvl systemet naturligtvis kommer att göra så att det blir lättare att slåss. Fast vad det egentligen handlar om kommer troligen att vara att det blir "svårare" att ta skada mot folk som är "sämre".

Huvudkaraktären är (klassiskt nog) en lagom gammal kille. Så som jag har tänkt bor man ännu hemma hos mamma. Namn har han ej än, det ska naturligtvis också gå att ändra på sen i spelet. Hanns "yrke" eller syselsättning kommer inte att bestämas på för väg. Det är tänkt att man blir väkt på morgonen av sin mamma som kort säger att men är sen till jobbet. Därefter får man gå ut i staden och leta om kring tills han kommer till den plats där man jobbar. Eller snarare till den plats av fyra där man kan arbeta. Nämligen garrisonen, magikergillet, baren och... err... bra jag skriver upp det här, har inte komit på var det sista ska vara än. Nå ja. I alla fall vart man hamnar avgör vilken sysselsättning man har, dvs soldat(närstridare), magiker(magiker, duh), tjyv (sneaky sneaky, har inte kommit på nått bra än. Får se i vilket utförande allt kommer att bli... ) och jägare(bågman).

Metaploten ser än så länge ut som om det blir nått i stil med: gå dit, spöa boss, träfa "mr evil" och tro han är snäll, gå hans ärenden, få reda på att han är "ond", spöa skiten ur han. Sen ska handlingen vara mer eller mindra dynamisk vilket kommer att göra att det lika gärna kan vara så att man gillar det han gör och hjälper till mer.

Andra karaktärer som är tänkta är just nu inte så många. Typ ens befäll/lärare/mentor/sammarbetspartner dessa kommer alla att finnas och troligen användas oavsätt vilket yrke man tar. Har ocså tänkt att en av ens bästa kompisar ska vara "ond". Men objektiv ondska försöker jag än så länge undvika. Sen har jag funderat på någon tjej också men det är osäkert om det är en bra ide ännu.

Hitils har jag komit ungefär så långt + lite mer detaljer. Det jag har hakat up mig på just nu är detta:
Precis i början så får man sitt yrke. Sen ska man göra nått. Detta kan med fördel också göra så att man träffar de andra "lärarna" än den man redan känner. Samt att man i slutet ska få prova på en enkel strid. Det ska dessutom passa in med vad man är. Soldaten ska patrolera typ och jägarn ska jaga och tjyven ska göra ett inbrott. vad gör magkiern? Och vad ska hända under denna "vanliga dag"? Så som jag ser det just nu så ska det hälst sluta med att alla av en tilfällighet är på ett och samma ställe när ett monster attakerar nån som måste räddas. Först kanske man är själv, sen kommer alla lärarna och hjälper till. Och så blir det svart... eller... jag vet inte... (<- hämtat ur "yrrol" för er som ej förstår)

Komentarer? Frågor? Jag vet att jag troligen skrev ganska förvirrande men... äh...

/Hartland - tycker att det skulle vara kul att vara "kameleont", du vet... som Jarod på femmar förr i tiden...

not: Skrev tydligen mycket talspråk ser jag... men lat som jag är... =/

 

[Zaphod_UBBT]

Låter kul! Kör hårt, och ge oss gärna en hemsidesadress när ni har kommit igång.

Inte mycket konkret att säga, men jag har en spontan kommentar.

"Jag, som ni kan se till vänster, gillar Eon och vill därför ha ett relativt lågmält spel. Strider ska vara relativt dödliga, även om det faktistk obligatoriska lvl systemet naturligtvis kommer att göra så att det blir lättare att slåss."

Där tycker jag att ni kanske ska tänka om. Det är nämligen skittråkigt att dö och bli tvungen att börja om från början i ett datorspel. I rollspel fungerar det, för där sysslar man med teater. Det är alltid roligt att spela, men i ett datorspel har man ett (mer eller mindre) spikat förlopp. Om man lätt dör blir det till slut att man sitter och är förbannad bara för att man måste sega sig igenom den där början som man vet precis hur den är.

Undvik gärna det, för det finns få saker jag avskyr mer i spel.

Jag skulle vilja föreslå att det är ganska svårt att verkligen dö, men att man kan få många nackdelar om man inte är duktig nog. Låt en förlorad strid inte nödvändigtvis betyda döden, utan någon annan nackdel.
Det kan bestå antingen i en storymässig nackdel eller en spelmässig nackdel.

Den spelmässiga nackdelen kan betyda att man får sitt svärd sönderslaget, att motståndaren tar ens pengar, att man får skador som påverkar förmågorna eller så.

Den storymässiga nackdelen är tydlig till exempel när man slåss mot draken. Om man vinner mot draken så kan man rädda prinsessan, men om man gör för dåligt ifrån sig blir man bakåtpressad av draken och får se på när han slukar prinsessan. Mycket intressantare, mycket mer dramatiskt och dessutom slipper man våndan av att dö och behöva spela om från början.

Min stilla önskan är helt enkelt att man inte dör för lätt, utan råkar på andra hemskheter om man inte gör tillräckligt bra ifrån sig.

(Och nej, jag tänker inte klaga på ditt språkbruk, trots att du så gärna ville. Det framgick vad du ville ha sagt, och det var det viktiga.)

Zap

 

[Hartland]

Att dö och sånt

Mjo. det är klart. Men sen dlö och dö... nja. inte så. Jag ser häldre att det ska vara svårt att dö men om någon annan än huvud rp dör så kan det själv klart ge en gigantisk storry mässig nackdel.

Striderna ska ske i isometriskvy (dvs fyrkanter som står på ett hörn (ruter, typ)). Alla ska ha ett fast värde i liv som troligen inte kommer att ändras eller ändras väldigt lite/sakta. Om man kommer ner på noll så "svimmar" man eller motsvarande. Man liger dock kvar på spel planen och är öppen för ytligare attacker. Om man sen får X mycke i minus så dör man troligen. Låter i mina öron lite DoD men det kan inte hjälpas. Där det dock skiljer sig är det att en skada är en skada och en träff är en träff. Dvs det bästa sättet att överleva på och det som karaktärerna kommer att bli bättre på är att undvika/parera/försvarasig. Så det kan bli så att man mot slutet av spelet så tar striderna lång tid på grund av att både du och din motståndare är så pass bra på att försvarasig så ingen tar skada. Sen är det ju fördelen med att man själv troligen kommer att ha "helande drycker" eller liknande. Vi får se om man kan ge såna till bossar också.

Och storrymässiga fördelar/nackdelar är bra och kommer användas vid passande tillfällen. Mest dock troligen endast mot bossar. Sen kan ju en del strider också i förväg vara bestämda att man ska förlora... Det var kul i jedai knight 2 när jag fuskade (odödlighet och lasersvärd) mötte den onda jedi:n för första gången... man skulle dö men det tog ett bra tag för mig att haja det. Övermäktiga motståndatre vinner man helt enkelt inte emot. Senare kan man ha en chans. Eller vem vet... han kanske sluter sig till en...

Vad det gäller spara så i och med den dynamiska storyn och en ide om nått om att ödet är ödet så kommer jag att se till att man:
1. måste spara över sin gamla fil
2. spara efter att ett ödes avgörande val har gjorts, så när man se koncekvenserna av ens handlande så ska man inte kunna ångra sig

Åja nått sånt...

/Hartland - dödens bane man

 

[DAKRilla]

"Där tycker jag att ni kanske ska tänka om. Det är nämligen skittråkigt att dö och bli tvungen att börja om från början i ett datorspel. I rollspel fungerar det, för där sysslar man med teater."

De enda elektroniska spel som enligt mig är värda att kallas rollspel, Fallout och framförallt dess uppföljare med en 2:a bakom, är ypperliga exempel på att strider mycket väl kan vara dödliga utan att det förstör spelet (tvärtom tycker ju jag). Då jag spelar dessa eminenta spel brukar jag tänka, precis som vid äkta rollspelande, att man verkligen ska ha en anledning att hoppa in i strid med någon, att strider faktiskt är farliga. Och inte heller obligatoriska (man kan spela genom båda dessa spel utan att döda någon ) eller det som är roligast i spelet; dialogerna är kanske de mest fulländade någonsin i ett datorspel, och valmöjligheterna också.

 

[Cind]

haha, jag brukar också citera den yrrolrepliken (och andra, men mest den) i tid och otid...
och det heter inte resigör, det heter regissör

 

[Robert Jonsson]

Re: Att dö och sånt

kommer jag att se till att man:
1. måste spara över sin gamla fil
2. spara efter att ett ödes avgörande val har gjorts,

Här skulle jag ju givetvis vilja inflika min åsikt emot det. Det där låter snarare som någonting ur dataspelens ungdom, en barnsjukdom som borde ha åtgärdats bra mycket tidigare än de gjort. Det finns spel i dag som inte tillåter att man sparar var som helst eller när som helst, och IMHO så är det ett tecken på en brist.

Vad exakt är det man vinner då man aktivt försöker tvinga spelaren att låsa sig fast vid en fil, utan möjlighet att spara lite grann hursomhelst? Det skapar inte någon direkt spelstämning i sig, snarare tvärtom. Så om jag vore du skulle jag nog tänka över det där igen...

 

[Hartland]

Att spara och sånt

Vad exakt är det man vinner då man aktivt försöker tvinga spelaren att låsa sig fast vid en fil, utan möjlighet att spara lite grann hursomhelst? Det skapar inte någon direkt spelstämning i sig, snarare tvärtom. Så om jag vore du skulle jag nog tänka över det där igen

Jo visst ska du kunna spara lite granna, närsom helst ,hur som helst.

Det jag vill ha fram är det att man blir tvingad till att stå för sina handlingar och val. Man ska alltså inte vid ett tillfälle välja att göra en sak och sen när man verkligen ser vad det gör ska man inte kunna gå tillbaka för att ändra det tidigare gjorda valet.

Det är också därför jag planerar att på någopt vis föra in möjligheten att ljuga. Så om man säger att "Jag ska banne mig bränna byn!" vid något tillfälle då man är arg så kommer man att bränna byn. Eller så kan man ljuga om saken om nån ber en om det och då inte bränna byn. MEN om du sagt att du ska bränna byn och talat sanning då bränner du byn och får inte gå tillbaka och ändra på det.

Det är bara det jag vill ha fram.

/Hartland - ser gärna fler åsikter

 

[Robert Jonsson]

Re: Att spara och sånt

Jo, jag förstod hur du menar med att stå för handlingen. Men det går ju tt göra ändå - ett bra spel betyder att man genom olika val kan testa sig fram och få olika lösningar beroende på ens olika val. Borde inte då drivkraften snarare vara att vilja utforska de olika sekvenserna, istället för att tvingas att ögra det?

Varför använda piskan då du kan använda moroten? Det är väl det jag undrar...

 

[Hartland]

Re: Att spara och sånt

Jag säger att det varierar från spel till spel. Jag vill berätta en interaktiv berättelse. Huvudkaraktären kan vara "god" eller för den delen ond. Jag vill bara inte att dom gör något ondt, ångrar sig och sedan gör det goda. Eller för den delen att om man gör den snälla saken och tydligt ser att man missar en sak som kunde gett en typ ett mäktigt svärd som man nu missar, då ska man inte kunna gå till baka och vara ond därför att man skulle få det bra svärdet.

Att gå tillbaka och försöka eller prova olika vägar är mer för action spel tycker jag. Och sen beror det ju på vad man menar med "väg". Jag menar väg som i "livs väg". Väg som i hur man kommer från punkt a till punkt b. Ska naturligtvis gå att utforska mer.

Jag förstår din skeptism endå. Och frågan är om man ska ta aoutosaven direkt eller en kort stund efter. jag tar nog hällre i sånna fall alternativ två. När man spelar olika spel (först och främst fps på pc, jag tänker mest på deus ex där ens val faktiskt spelar roll) så vill man ofta i konversationer prova att säga olika saker för att sedan kanske ladda igen och på börja konversationen igen för att se om det inte går att få något bättre ur det. Men jag vill endå utforska den möjligheten. Man kan få en kort tidsvrist och om man vet att man inte menade det man sa så har man en chans att ladda.

Låter det bättre i dina öron nu då? Eller vill du ta det där svärdet?

/Hartland - kul med komentarer =)

 

[Guest]

. vad gör magkiern? Och vad ska hända under denna "vanliga dag"?

Det som först dyker upp i huvudet är att alla först gör sina små uppgifter, tjuven tjuvar och så vidare. Angående magikern minns jag något flygspel där tutorialen var uppbyggd på det viset att man ska göra ett flygtest för att betygsätta läraren som just gått någon lärarutbildning. Så man kan kanske få uppgiften att hålla i ett läxförhör för ett gäng små Harry Potter-wannabies.
När alla hållit på med detta ett slag så dyker det upp något slags yttre hot. Kanske något av barnen råkar åkalla någon demon eller nåt, då dyker en jägare, en tjuv, en soldat och en magiker upp. Man själv spelar bara en av dessa karaktärer men de kan kanske komma att tillhöra ens gäng lite senare.

Sådär nu har jag svarat på din fråga så gott jag kan och tar mig friheten att bara svamla.
Okej, jag har inte spelat särskilt mycket rpgs men där finns en del saker jag diggar med dem.
T.ex. de gånger man får pula med uppfödning av konstiga djur, driva affär eller som i breath of fire där man byggde sin egen stad. De grejerna är alltid mycket roligare än själva spelet. Saker som att man kan bygga sina egna vapen, designa egna trollformler och blanda till magiska drycker får mig verkligen att tända.
Sen gillar jag även stereotyperna, en yngling som vaknar upp utan minne eller med minnesluckor och som gradvis upptäcker något hemskt i sin bakgrund som gör att ondskans makter är ute efter honom. Jag hade gärna sett nåt sånt (igen) fast med en liten skön twist någonstans...
Jag diggar även konstiga koncept med tidresor och dylikt som i Zelda till snes där man fick åka till en ond dimesion och t.ex. spränga en vägg för att komma vidare i den vanliga världen. Eller Day of the tentacle (jag vet att det inte är ett rpg) där man fick lägga en flaska vin i en konservburk eftersom någon behövde en flaska vinäger i framtiden.

Angående sparning och att man inte ska få "gå tillbaka" tycker jag att det är bättre att man får spara när man vill och kan fuska lite än att man låser sparmöjligheterna.

 

[Hartland]

hahahaha... bra eddit! =)

Att sätta magikerna mer i fokus låter som en bra ide... Har inte tänkt på det så mycket. Annar nu mer och mer tidigare oanade möjligheter. En ide som just nu låter bra är om man låter tjyven ha som "uppdrag" att sno nått från magikerna och då, istället för magistudenterna, låter man det vara tjyven som utlöser det magiska grejset. De andra kommer på andra vägar eller så kan man ha det så pass roligt att monstret kommer ALLTID från en själv! Den iden gillade jag. Jägarn jagar den genom skogen till huset. Soldaten genom gatorna. Magikern säger "oops". Och tjyven som ovan. Eller nått.

Lät i alla fall roligt med harru potter wanabes...

/Hartland - ska ta och skriva nått till projektarbetet imorrn...

 

[Robert Jonsson]

Re: Att spara och sånt

Du får ursäkta om jag låter hemsk och utdragen rörande det här med sparningsmöjligheter. I slutänden är det ju din vision som är det viktiga, så om du verkligen brinner för en sak så tycker jag i slutänden det är ditt val. Vad jag menar är att jag kan strunta i att spela ett spel som inte ger mig totalfrihet ifråga om sparningsmöjligheter.

Ofta då jag spelar så försökerj ag under första gången att vara så sympatisk som möjligt och få ut de maxmiala svarsalternativen. Detta betyder ofta att jag spelar spelet igen för att välja andra väga, t.ex. onda och hemska val.

Jag tror inte att en möjlighet över fritt val tar bort mödan på det man lägger ned på andra storyval. Det finns olika charmer med olika val, och jag vill gärna utforska dem. Men kanske inte stå för dem de första gångerna då jag spelar...

 

[Sodivra]

Eller Day of the tentacle (jag vet att det inte är ett rpg) där man fick lägga en flaska vin i en konservburk eftersom någon behövde en flaska vinäger i framtiden.

Det slår inte att lägga en hamster i en frys och plocka upp den 200 år senare, samt att stoppa en tröja i en torktumlare med så många mynt att den blir klar i hamsterstorlek 200 år senare..

 

[Klon]

Powergame...

Håller till fullo med dig om att de är riktigt välgjorda spel, inte minst för att det tillåter så många olika lösningar till de flesta problemen, uatn dels för att man måste tänka sig lite för vad man säger till vissa om man inte är så mycket av en krigare egentligen.

Dock skall påpekas att man i dem kan bli omåttligt bra

1:an var för lätt rakt av, storyn tyckte jag om lite bätre där, och sen så var det ju ändå det första, vilket ger en speciell känsla, man hade ju ingen aning om vad man skulle väntra sig. Att kunna slå ned the master med en vanlig slägga på lvl11 var dock ingen höjdare =/

Fallout 2 kan man om man ser till att opta sin karaktär så mycket som möjligt faktiskt spöa sista bossen på tre stycken burstar (tror det krävdes två rundor, totalt)

Så visst, det är ju fortfarande datorspel, men mycket närmare rollspel vet jag inte om jag sett, skall nämnas dock att jag inte har haft nånon större koll på spel som baldurs gate, men jag är gansa övertygad ändå att de är betydligt mer linjära.

Arcanum är närpå lika bra utformat som fallout, men mer knutet till storyn så det blir en aning mer linjärt. Det huvudsakliga jag gillade fanns dock med, nämligen möjligehetn att lösa problem på en väldig massa olika sätt

 

[DAKRilla]

Re: Powergame...

"Dock skall påpekas att man i dem kan bli omåttligt bra"

Ooooh-ja. Gifted, Fast shot, hög intelligence och Agility, Sniper, Bonus Rate of Fire, Action boy, Power Armour mk II, något fett energivapen, o.s.v. kan göra en till en vandrande tornado av död och förintelse. Om man vill alltså.

"Att kunna slå ned the master med en vanlig slägga på lvl11 var dock ingen höjdare =/"

Jo. Att övertala honom att ta livet av sig själv är desto roligare.

"Fallout 2 kan man om man ser till att opta sin karaktär så mycket som möjligt faktiskt spöa sista bossen på tre stycken burstar (tror det krävdes två rundor, totalt)"

Jo. Men varför ska man själv behöva göra grovarbetet? Varför inte låta deras eget försvarssystem ta hand om honom? Eller något sådant var det i alla fall man kunde göra.

Avslutningsvis; visst. Nästan allt går att lösa med våld i dessa spel. Men det finns nästan alltid mer kreativa alternativ.

 

[Klon]

Re: Powergame...

Ooooh-ja. Gifted, Fast shot, hög intelligence och Agility, Sniper, Bonus Rate of Fire, Action boy, Power Armour mk II, något fett energivapen, o.s.v. kan göra en till en vandrande tornado av död och förintelse. Om man vill alltså.

Nej nej...
vill man bli som bäst ska man satsa på perception, luck och agility, sen så ska man ju som du sa använda gifted, men fast shot är inte helt nödvändigt, den kan man använda till att boosta den lilla styrka man har... Till slut kan man om man får tag på light support weapon och har alla sniperperks ta livet av vilken encleave soldat som helst i en burst, och har man sina actionboy och likanande så blir det tre burstar man kan köra om jag inte har fel... äckligt (fast shot vet jag inte om det förhindar sniperskills, annars kunde det möjligen vara bra)

Jo. Att övertala honom att ta livet av sig själv är desto roligare.

Den kända jag faktiskt inte till, var inte sådär jättekreativ i första fallout, har spelat det mindre och inte testat allt...
var dessutom inte så bra på speech

Jo. Men varför ska man själv behöva göra grovarbetet? Varför inte låta deras eget försvarssystem ta hand om honom? Eller något sådant var det i alla fall man kunde göra.

eller så kunde man övertala vakterna utanför att göra det, det funkade det med...

Klart att det går att lösa med våld, man ska inte glömma de tre v:na

 

[DAKRilla]

Re: Powergame...

"vill man bli som bäst ska man satsa på perception, luck och agility"

Luck kan man höja ganska brutalt i spelet (+3 för en viss hemlighet, +1 med perk, totalt +4) så den behöver man inte särskilt högt i får början, max 6. Sex till sju i Perception duger ganska ofta när man genom sin Intelligence har skaffat 200% i det aktuella vapnet. Dessutom brukar jag inte stå på särskilt långt avstånd.

"den kan man använda till att boosta den lilla styrka man har..."

Genom att ta Bruiser? I sådana fall håller jag verkligen inte med då den sänker antalet AP man har.

"Till slut kan man om man får tag på light support weapon"

Jag föredrar enkelskottsvapen som YK42B Pulse Rifle, kombinerat med Alien Blaster till close combat (eller Solar Scorcher, för den går ju på solceller!), vilka även de dödar vilken Enclave som helst (med ett skott alltså). Burst innebär ett sådant enormt slöseri med ammo, då enkelskott innebär en lika säker död. Utom vid bossar, då man byter till Vindicator Minigun, som med sina 25 st. 4.7mm @ 14-19 i skada äger Light Support Weapons futtiga 10 st. .223 FMJ @ 20-30 i skada. Jag menar, Vindicator har MINIMISKADAN 350 medan LSP har MAXSKADAN 300. Å ena sidan är 4.7mm aningen sämre mot tungt rustade mål än .233 FMJ. Å andra sidan har 4.7mm en 50%-ig skadeökning tack vare dess Damage Modifier. För övrigt spelar målens rustning föga roll då man få man har Sniper och därmed alltid får Criticals.

Eller varför inte The Holy Hand Grenade?

"fast shot vet jag inte om det förhindar sniperskills, annars kunde det möjligen vara bra"

Fast shot minskar AP-kostnaden för samtliga vapen med ett samtidigt som den förhindrar att man kan sikta på enskilda kroppsdelar, vars enda effekt är att chans för Critical hit ökar. Men, eftersom man skaffar Sniper så spelar det ju ingen roll att man inte kan göra det eftersom man ändå alltid får Criticals.

"var dessutom inte så bra på speech"

Va! Det är ju den viktigaste skillen! Juh!

 

[Klon]

Re: Powergame...

Sex till sju i Perception duger ganska ofta när man genom sin Intelligence har skaffat 200% i det aktuella vapnet. Dessutom brukar jag inte stå på särskilt långt avstånd.

det känns väl mesigt?
jag menar bara 200%?
jag vill minnas att jag hade 100% på att träffa vad som än kom in i räckvidd för vapnet, till och med på natten och liknande situationer, känns fint att kunna skjuta och vara helt säker på att det dör bara det är inom räckhåll...

Genom att ta Bruiser? I sådana fall håller jag verkligen inte med då den sänker antalet AP man har.

naturligtvis en tabbe jag gjorde här, skulle ju varit att man höjde agility... okej för att man inte kan bära lika mycket då, men det är vad man har bilen till =)

Vad gäller ybk så är den väl helt okej, jag kan tänka mig ta livet av små irriterande saker med den så jag slipper slösa för mycket ammo...

ybk har ju nackdelen att den går på samma ammo som bilen, vilket om man gillar att åka runt kan bli tråkigt

Jag hade en Vindicator, upplevde den som sämre, fick alltid bättre resultat med LSP....

Fast shot minskar AP-kostnaden för samtliga vapen med ett samtidigt som den förhindrar att man kan sikta på enskilda kroppsdelar, vars enda effekt är att chans för Critical hit ökar. Men, eftersom man skaffar Sniper så spelar det ju ingen roll att man inte kan göra det eftersom man ändå alltid får Criticals.

tja, inte bara... man kan ju se till att få cripple på just den delen man siktar på med... "cuasing severe blindness, as if there was any other kind" är ju ett exempel

Va! Det är ju den viktigaste skillen! Juh!

Nej...? Den är rolig ja, men det beror helt på vilken typ av karaktär jag vill ha, detta var inte den typen...

 

[DAKRilla]

Re: Powergame...

"det känns väl mesigt?
jag menar bara 200%?"

Tja, kanske det. Om man som mig sattsade på att kunna göra så mycket som möjligt var man ju tvungen att lägga ganska mycket enheter på Speech, Steal, Science, Lockpicking, Repair och Sneak (jag körde utan medhjälpare dessutom). Och Outdoorsman, för allt i världen.

"Jag vill minnas att jag hade 100% på att träffa vad som än kom in i räckvidd för vapnet, till och med på natten och liknande situationer, känns fint att kunna skjuta och vara helt säker på att det dör bara det är inom räckhåll..."

Med mina 8 i Perception (Jag skaffade 7 från början så att jag inte skulle behöva slösa någon perk för att höja till 8 (Livsviktigt: 8 krävs för Sniper) utan bara använda ett Perception implant) hade jag i princip alltid 95% chans att träffa. Fast shot gör visst också så att 95% är maxchans för att träffa, men de där 5%:en väger inte ner för de ytterligare antal skott man kan avfyra, tykcer jag.

"ybk har ju nackdelen att den går på samma ammo som bilen, vilket om man gillar att åka runt kan bli tråkigt"

Jo, men det finns ju oändligt mycket Micro Fusion Cells. Exempelvis finns en affär (i NCR tror jag) som får in några hundra sådana varje vecka, som man dessutom kan stjäla om man har typ 100%+ i Steal. Dessutom skjuter den ju enkelskott, så det förbrukas inte så mycket energi.

"Jag hade en Vindicator, upplevde den som sämre, fick alltid bättre resultat med LSP...."

Mysko. Vindicator borde rent teoretiskt sett göra 525 till 712 i skada, exklusive bonusar för Critical hit. Fast den är ju som sagt inte så lysande mot rustade mål, men det gör ju inget om han har Sniper. Fast, 4.7mm caseless som Vindicator använder är ju ganska ovanlig, och det är ju en nackdel.

"tja, inte bara... man kan ju se till att få cripple på just den delen man siktar på med... "cuasing severe blindness, as if there was any other kind" är ju ett exempel"

Visserligen. Å andra sidan överlever ju knappt någon fiende första träffen. Typ.

"Nej...? Den är rolig ja, men det beror helt på vilken typ av karaktär jag vill ha, detta var inte den typen..."

Givetvis. Fast med låg Intelligence och Speech går man miste om ganska mycket av spelet; våldsam kan man alltid vara, bara man har något så när bra stats och skills men grym utrustning. I vilket fall tycker jag att man borde spela genom spelet med en diplomatisk karaktär också. Spelet blir som förbytt!

 

[Klon]

Re: Powergame...

Tja, kanske det. Om man som mig sattsade på att kunna göra så mycket som möjligt var man ju tvungen att lägga ganska mycket enheter på Speech, Steal, Science, Lockpicking, Repair och Sneak (jag körde utan medhjälpare dessutom). Och Outdoorsman, för allt i världen.

Här handlar det bara om skillnad i spelstil, jag gör fler karaktärer men låter dem vara välldigt specialiserade istället. Till slut brukar de dock vara bra på det mesta, eftersom 300% är max kommer man bara så långt på en skill menar jag, ingen ligger under 100% dock

Jo, men det finns ju oändligt mycket Micro Fusion Cells. Exempelvis finns en affär (i NCR tror jag) som får in några hundra sådana varje vecka, som man dessutom kan stjäla om man har typ 100%+ i Steal. Dessutom skjuter den ju enkelskott, så det förbrukas inte så mycket energi.

Nja, alltså, det är ju bilen som drar det mesta, och har jag ybk vill jag helst skjuta med bara det (okej, kanske inte småskit som mantis eller råttor men ändå), varför variera sig?

Sen så brukar jag ändå kunna ta slut på ammo, än om det innebär en del skjutande möjligen

Mysko. Vindicator borde rent teoretiskt sett göra 525 till 712 i skada, exklusive bonusar för Critical hit. Fast den är ju som sagt inte så lysande mot rustade mål, men det gör ju inget om han har Sniper. Fast, 4.7mm caseless som Vindicator använder är ju ganska ovanlig, och det är ju en nackdel.

Precis vad jag tänkte med, men skadan blev så gott som alltid mer brutal med lsp ändå, kan varit en bugg...

Visserligen. Å andra sidan överlever ju knappt någon fiende första träffen. Typ.

Nja... det beror ju helt på vad man skjuter med... eller slår för den delen. När man slåss i kinesstaden så är det ju lite roligt att kunna sparka folk på "onda" ställen, om du förstår vad jag menar

Givetvis. Fast med låg Intelligence och Speech går man miste om ganska mycket av spelet; våldsam kan man alltid vara, bara man har något så när bra stats och skills men grym utrustning. I vilket fall tycker jag att man borde spela genom spelet med en diplomatisk karaktär också. Spelet blir som förbytt!

Och det är här mitt spelsätt lönar sig, jag får se det bästa av det mesta (eller allt, i princip)