Här är en liten stämningstext jag själv skrivit, där jag försöker peka på anledningar till att wongoser är så bra på handel, varför de har så starka band till varandra, och deras märkliga släktskap (?) med trollen. Mycket nöje!
---
Irpi! Vad stor du har blivit! Du är din far upp i dagen, sanna mina ord. Lycka åt din familj hemma i det gamla landet! Tack, tack, jo, mina affärer går bra. Eller, tja, det har blivit svårare att skaffa beskydd till rimliga priser på sistone, och skatterna pungslår mig, men det viktigaste är ju inte att göra profit, som vi brukar säga, utan att sälja bättre än alverna. Ha ha! Jo, jag fick bud om att du skulle komma, och jag har redan lovat din farbror att hjälpa dig komma till rätta i staden. Om du har ärvt din faders talang så kommer du snabbt att lära dig grunderna och börja din egen rörelse inom kort. Kom! Kom! Jag ska lära dig alla hemligheter, ge dig ett par råd på vägen och presentera dig för några av mina leverantörer.
Som du säkert redan har förtäljts så räcker det inte att vara en bra försäljare i den här staden. Inte på marknaden, i alla fall. Vi har ett ordspråk; affärer görs inte över disk, utan bakom ens rygg. Du förstår; du vill inte göra den viktiga delen av en affärsuppgörelse inför kundens ögon, utan det är bättre att hålla sådant bortom dennes uppmärksamhet. Uppträd aldrig avvaktande eller beräknande, så gör bara alverna, och ingen litar ju på en leende alv. Nej, nej, ta inte fram dina varor ännu, du måste lära dig det här först. Håll dina ögon öppna, du har gott om tid att sälja dina… vad är det du har, egentligen? Scrima-blad? Visst, det ska nog gå att få sålt. Det finns en marknad för allt, vet du. En gång sålde jag ruttna Purri-bär genom att skala dem och låtsas att det var en ny exotisk krydda kallad ”znorpo”. De dök förmodligen upp i någon alvädlings maträtt till slut. Nå, kolla den där mannen där borta. Kolla! Såg du tecknet han signalerade bakom sin rygg? Pek- och långfinger nedåt mot korsryggen. Ja, det såg ut som om han kliade sig, men det var bara charader. Ingen är dum nog att göra ett hemligt tecken så att det ser ut som ett hemligt tecken, eller hur? Vad han berättar för oss är att han vill ”håva in” kunden. Den där stora högländaren har ingen aning om vad varorna egentligen ska kosta, och sådana kunder är alltid rädda för att bli blåsta. Håvaren sätter därför ett väldigt högt pris med flit, och går inte med på att pruta särskilt lågt under det. Men kolla! Ser du! Nu kom en annan försäljare fram; det är Nip, Pykki’s brorson, föresten, för att erbjuda ett nytt pris på samma vara. De kommer bråka med varandra härnäst, ett låtsasbråk, och pressa ned varandras priser, tills högländaren slår till och tror sig ha gjort ett fynd. Om Nip tar hem försäljningen så måste han betala ett arvode åt håvaren, som tack för tipset.
Det finns fler tecken du måste lära dig. Krökt pekfinger betyder ”stor penningpung”, utsträckt lillfinger betyder ”envis prutare”, ring plus lillfinger betyder ”svärmning!” och signalerar att andra försäljare bör komma och omsluta kunden med sina minst prisvärda eller mest skadade varor, så att signalerarens egna varor framstår i bättre dager, och med tumme plus pekfinger så talar man om att man vill ha hjälp med att ”stegra” ett pris. Då skall någon av oss gå fram och bjuda över kundens pris för att få det att se ut som om vi också var intresserade av att köpa varorna. Om kunden nappar på betet så köper han varan för ett högre pris än han inledningsvis tänkt sig, och efter affären så delar man på mellanskillnaden med försäljaren. Kolla där borta! Nu gjorde Nip ett tecken! En knuten näve och ett strykande långfinger längs låret. Det där är inte något av våra tecken, utan ett så kallat klåfinger. Han signalerar åt kringstrykande gobliner att hans kund verkar vara ny i staden och oförsiktig med sina penningar. Om någon goblin tror sig ha turen med sig så kommer han att hålla sig i närheten, och när någon av Nips vänner knuffar till kunden med sina varor så tar goblinen och gör ett försök att stjäla mannens penningpung. Goblinen i sin tur har först sett till att han har någon vän att skicka över stöldgodset till, så att även om han skulle bli tagen så kommer han inte att ertappas med stöldgodset på sig. Dessa interna klåfingersignaler lär goblinerna dock inte ut till oss, utan det är deras egna hemlighet. I vilket fall som helst så måste tjuven betala Nip ett arvode för tipset om han skulle lyckas med stölden. Det är bara en liten symbolisk avgift, dock. Egentligen är vi bara glada över att slippa oroa oss för att deras bästa ficktjuvar skall sno våra egna pengar ifrån oss. Bättre att ha dem på vår sida, va? Ha ha!
Glöm inte bort att kasta ett öga på kunderna, förresten. Även de kan nämligen passa på att signalera saker åt oss. Där borta vid tobaksförsäljaren står exempelvis en ung ljusalv med en bakvänd snörning på hennes vänstra stövel. Ser du? Hon är en wongosvän, förmodligen en äventyrare med wongosbekanta. Sådana lurar vi inte pengarna av, och vi säljer inte defekta varor till dem. I övrigt så är det fritt fram, de känner ju till spelreglerna. Du bör dessutom hålla utkik efter uppdraget byxben på vänster ben, hål i byxorna på vänster vad, och en del andra tecken. Här på marknaden är allt under knähöjd på långbeningarna att betrakta som en anslagstavla med meddelanden åt oss och åt goblinerna. Men det gäller att se upp, då och då så går det en del märkliga moden i den här staden, och det händer inte sällan att vi tvingas byta ut våra signaler för att de inte ska blandas ihop med det senaste ungdomsmodet bland tuffa halvalver.
Kom! Kom! Det finns fler saker du måste lära dig. Kolla här nere vid husfasaden. Ser du? De här små symbolerna kallas för strykartecken. Några är gamla luffarsymboler från uråldriga vagabondtraditioner, andra är tiggartecken som uppfunnits här i staden. Några har vi hittat på, och några har vi lånat från goblinerna. Det finns tecken för allt från ”här kan man sova varmt och ostört på nätterna” till ”varning! Vakthundar”. Jag är inte så bra på den typen av symboler, men det finns andra strykartecken som är intressantare för sådana som oss. Den här betyder exempelvis ”ägaren betalar dubbelt för information.” Han vet inte vad vårt egentliga pris för handelstips är, så vi tar dubbelt så mycket betalt för dessa tjänster. Så fort ägaren lärt sig att han blivit lurad i alla år så sätter man ett streck över ringen, och då har man alltså signalerat att tricket inte fungerar längre. Två streck genom ringen betyder att ägaren är förgrymmad och kan tänka sig att hämnas på de gamla informatörerna. Viktigast är de tecken vi ritar ut på alvernas torn. Att veta vem man gör affärer med är ytterst viktigt när man har med stadsalverna att göra. De kan vara mycket sluga, må du tro, så det är viktigt att vi hjälps åt för att ta deras pengar ifrån dem.
Du, här kommer en av mina brorsöner. Ge honom dina Scrima-blad. Se om han kan få några av dem sålda, medan vi går för att prata med några av de troll som jag betalar för beskydd. Hoppas inte för mycket, dock. Vi låter inte våra unga sälja varor för att de skulle vara bra på det, utan mest för att hålla ruljangsen igång på marknaden. Utan ett överflöd av varor så kommer färre kunder, och då blir det sämre lönsamhet för oss alla. Det viktiga är att han kan berätta för dig vad folk verkar tycka om Scrima-bladen, samtidigt som det är bra träning för honom. Se det som att jag bjuder dig på en marknadsundersökning. Ha ha! Allt handlar om hur man ser det, inte sant!
Nå, nu över till trollen. Jag råder dig å det bestämdaste att aldrig lura ett troll. Inte för att trollen skulle bli arga, utan för att det skulle göra oss wongoser arga. Vi föredrar att man lurar en annan wongos än att man för ett troll bakom ljuset. Min vän Orthrogg, vi har stått vid varandras sida sen jag först kom hit till staden. Han är gudfar åt mina barn, jag har betalt borgen för honom åtskilliga gånger, och alltid hållit välkomnat honom i mitt hem när han behövt sova ruset av sig. Den kärlek och vänskap jag känner gentemot Orthrogg, den går inte att sätta ett pris på. Du förstår det inte ännu, du är ju fortfarande van vid att vara på drift, men du kommer att förstå efter ett par veckor på marknaden. Det dröjer inte länge innan man blir tom i kroppen av alla bedrägerier och allt falskspel, och man längtar till den sortens oförargliga uppriktighet som bara ett troll kan erbjuda. Han säger aldrig något snällt till mig bara för att ställa sig in. När allt kommer kring och alla vinster har bokförts, vad kan man egentligen önska sig mer än en ärlig vän?
Orthrogg har en arbetslös barndomskramrat, förresten, en senig rackare med ett stort ärr över ansiktet. Det finns inget bättre hos en livvakt än ett respektingivande utseende. Vill du komma i kontakt med honom? För en enklare summa kan jag se till att ni får träffas på middag under väldigt fördelaktiga former. Jag ger dig ett bra pris eftersom du och jag är vänner…
Nä, men vågar man ens undra vilken upplaga du först spelade? Inte för inte, ankor fanns överhuvudtaget inte i min Drakar och Demoner Debut, och har faktiskt inte ens vart med i matchen ännu... Fast dom e på gång... 
