Nekromanti Mitt monster är under sängen, var är ditt?

[hraufnir]

Jag började fundera här för ett par dagar sedan, och har inte fått fingret ur ännu. Nu är det dags tänkte jag.

Jag vill ställa frågan: Vad är ett monster för dig?
Är ett monster någon hemsk sak i en mardröm med 20 ögon, 10 armar och klor? Eller är det en drake? Eller bara kanske en människa med onormala proportioner som den åtalade i The Green Mile? Hannibal Lecter kanske är ditt monster, eller den ihopsatta Frankensteins Monster. Eller kanske 2, eller alla? Tell me tell me!

 

[Foggmock]

Aliens. Och man hinner inte ens se VART de kommer ifrån förren man har två klouppsättningar i inälvorna och en svans i huvudet.

 

[Rising]

Mina monster är oftast själva formen för det jag tycker är läskigt i verkligheten och bland mina medmänniskor.

Alltså; yttringar av "ändamålen helgar medlen" skrämmer mig i verkligheten, men jag tycker att det vore meningslöst att läsa en skräckberättelse som uttryckligen handlade om just detta. Jag behöver ju bara se på nyheterna för att få den sortens skräckupplevelse.

Det är lite som folk som målar blommor så naturtroget som möjligt. Det känns så meningslöst för mig; blomman finns ju redan där i verkligheten, och den är ju redan perfekt som den är.

Ett monster för mig är själva formen av det läskiga.

I verkligheten tycker jag exempelvis att det är fullkomligt vidrigt när något problem dyker upp som tar mig på sängen, och där jag inte kan förlita mig på de medel som jag vanligtvis tar för givet - såsom när man plötsligt inte har tillgång till internet eller möjlighet att ringa. Precis den sortens skräck kan en beholder leva ut för mig. In från ingenstans - och HUPP! Plötsligt är magikern i gruppen oskadliggjord. Och mutherfuckern väntar inte direkt på att man ska få organisera ett försvar i lugn och ro. Den bara röjer.

Så... den här vardagsstressen som jag känner till så bra, dess egentliga form är verkligen beholderns. Det är så skräcken i sig verkligen ser ut.

Allra värst (och bäst) är monsterna när de är obehagliga samtidigt som man känner en sorts förtjusning inför dem. När de både är snygga och häftiga samtidigt som man förfasar sig över dem... då är det good times, baby.

Jag diggar fantasifulla monster som inte direkt liknar något man har konfronterats med i verkligheten. När ett sådant monster ändå klarar av att vara angeläget enligt ovan nämnda devis, då är det ett riktigt toppklass-monster.

I regel gillar jag kallblodiga monster bäst. De som är någon sorts blandning mellan reptiler, insekter och djuphavsfiskar. Det är ett område som man kan variera sig hur mycket som helst inom, och resultatet blir typ alltid ashäftigt. Det är något med fjäll, mjölkvita glosögon och käkmandiblar som ger mig ståfräs, helt enkelt.

 

[Johan K]

Hummm, mitt monster är nog en sådan där karaktär som man kan likna vid Hanniball Lecter.. Det ären gansak bra beskrivning på vad jag ser som ett monster..
Sedan så skulle jag abslut åxå bli ganska rädd om det hoppade upp ett chutulu-monster framför nosen på en...

 

[Jarl]

Meto

Äh här kommer ett töntigt "jag med"-inlägg, men jag vill också ha Alien som monster, det är coolaste och ballast

Fast man måste ju välja mellan monstret i Alien och monstren i Aliens, de skiljer sig åt en hel del. Jag tror jag föredrar det från Alien om jag ska vara ärlig, den versionen känns mer mystisk och cool även om den saknar den råa ätaslafsadöda-aspekten hos den i Aliens.

 

[Honken]

Mitt monster är det där väsendet du känner att det tittar på dig, men själv inte kan se. Rörelsen du ser i ögonvrån, men ändå aldrig hinner skymta. Det där ljudet du aldrig hört förut, som får ditt nackhår att resa sig. Närvaron du känner, men aldrig kan se.

/Honken

 

[Olle Linge]

I det innersta av min själ! [NT]

NT = No Text (Ingen text)

 

[Feuflux]

Insiiiiide my miiiiiind

Så fort det är mörkt så drar man fantasi igång överväxeln och hittar på fascinerande grejer. En specialaren är att det är något under sängen som ska ta tag i mina fötter när jag står bredvid min säng i ett nersläckt sovrum, redo att kliva i den. Det spelar dock ingen roll hur länge jag står kvar för att fresta min lycka. Monstret avvaktar. Han kommer slå till i samma ögonblick som jag glömmer att han finns. Eller den om det är en muterad mördarranka... jag vet inte så noga.

Annars är väl ett monster någon som plågar andra för sitt eget nöjes skull.

 

[hraufnir]

Re: I det innersta av min själ! [NT]

Du, min vän, är skum. Nu detta, som iofs är ganska gothigt och coolt, men att du även nekar till tre valfria önskningar? =)

 

[Olle Linge]

Jag är ditt monster

Haha Se Yassilus svar på önskningarna, jag orkade inte skriva något, men min förklaring lyder ungefär så. Jag vet att en kombo mellan dessa två blir lite underlig. Om det lugnar dig kan jag säga att jag inte var vidare seriös här, men att jag däremot var det i den andra tråden.

 

[Dewil]

Mitt monster är det där väsendet du känner att det tittar på dig, men själv inte kan se. Rörelsen du ser i ögonvrån, men ändå aldrig hinner skymta. Det där ljudet du aldrig hört förut, som får ditt nackhår att resa sig. Närvaron du känner, men aldrig kan se.

I am the "who" when you call "who's there?" (Burton/Thompson)

Dewil

 

[hraufnir]

Re: Jag är ditt monster

<Missförstånd>Du är inte det minsta lik min moster på bilden. Förtal och hemskheter!</Missförstånd>

Eller så är jag inte så orolig av hela situationen, du är ju nämligen ingen som bor på min bakgård direkt. Sen är jag väl en sån där Nemi-typ, som kollar under sängen efter monster och blir besviken när där inga finns =)

 

[Björn_UBBT]

You're on my menu tonight

Jag fruktar nog mest monster som gillar att äta upp folk medans de fortfarande lever. T.ex. Zombies, de där uråldriga Lovecraft aktiga tentakel monstret i Deep rising...

Zombies är otrevliga eftersom man troligtvist inte skulle kunna komma undan dem ifall en zombie epidemi (pandemi?)... och ifall man blir "tagen" så kommer man troligtvist få sin strupe upptuggad samtidigt som de kalasar på ens tarmar .... man skulle aldrig riktigt kunna vila. Sedan så skulle troligtvist de flesta man känner vara döda (eller levande döda)

Deep rising monstret är otrevligt därför att man blir nämligen svald utav monstet levande och sedan så får men en ordentlig sightseeing utav monstrets matsmältningssystem medans man fortfarande lever

 

[Nkari]

Re: You're on my menu tonight

Ond bråd död, finner jag inte så skräckinjagande..

Bland det värsta jag kan tänka mig och som skrämmer mig mest är om tex någon skulle våldta min flickvän framför mina ögon utan att jag kan göra något åt det.. hjälplöshet.. det har ingen bestämt form, men det är mitt monster under sängen..


men när jag var mindre så var det michael jackson från videon "thriller"..

 

[Guest]

Jag är nog mitt eget monster, i valfri situation är jag mest rädd över det jag kan göra, tankar som kommer upp också under helt normala diskutioner, fanatsier om att tugga på adamsäpplet på en utsliten strupe etc, att flå någon eller äta lite rå mänsklig muskelvävnad eller att jag har blivit idol för en 17ig punkar tjej då jag drack öl såpass snabbt.

 

[Mekanurg]

Homo lupus hominis

= Människan är människans varg.

Det mest monstruösa döljs inom omänskliga människor: Elisabeth Bathory, Timur Lenk, Josef Stalin, Charles Sobhraj, Muhammed Atta, Una-bombaren, och så vidare. Icke-mänskliga monster behövs inte.

 

[MrG]

I garderoben

Efter min senaste helgkampanj är monstret stort, grönhårigt, har massa med klor, bor i garderober, tycker VÄLDIGT mycket om mjölk, kakor och godis och tycker det är väldigt roligt att skrämmas. Jag har efter den defenationen även liknande versioner av varulvar, vampyrer och så vidare... för att inte tala om varkaniner.

Annars är monstret psykopatiska chefer

 

[hraufnir]

Re: Homo lupus hominis

Jag är nog faktixkt böjd att hålla med dig, människan är det riktiga monstret. INte bara för att vi kan göra så mycket utan för att det är vi som fantiserar fram alla de där andra monstrena som vi skapar.

Sen är jag lite allergisk till att ta in ordet Varg när det handlar om monster, men det handlar ju om personliga preferenser och inte om vad som är ett monster =)

 

[Mekanurg]

Re: Homo lupus hominis

"Varg" i det här sammanhanget är tagte från ett antikt citat (därav latinet) och dåförtiden hade man en annan syn på det djuret än idag. Med modernt sätt att tänka borde man nog skriva "människan är människans best".

 

[hraufnir]

Re: Homo lupus hominis

Jo jag vet, men jag var tvungen att skriva det eftersom jag höll med *skrattar*

Jag anser att bland djuren (eller mer korrekt icke-människorna) finns inga monster. Om man med monster inte menar STORA djur =)