Nekromanti Mobiler och små manicker som kan tappas (långt)

[Eva Florén]

Krille tyckte att man skulle starta en ny tråd kring mobiler - då dessa inte hade så mycket att göra med tråden om Mp3-spelare... därav kommer denna tråd.

Först ett citat ur min blivande roman: (Obs låååångt citat vill du inte läsa det så hoppa över)

En handplatta är en enkel liten dator med skärm. De fanns i alla storlekar från de allra minsta som ryms i en klackring via en som lätt ryms i handflatan och bärs som en större berlock i ett halsband. De största handplattorna var omkring trettio gånger tjugo centimeter och hade ett litet tangentbord som kunde vikas ner för att ge plats för skärmen, de dyrare av dessa var försedda med en stylus som kunde användas på den kontaktkänsliga skärmen. De stora var vanligast ute bland tjänstemän och kontorsarbetare, medans de små och mellanstora brukades av människor i alla kategorier. 2000-talets mobiltelefoner hade ersatts av allt mer extrema datorer med mängder av inbyggda funktioner som kameror, kalendrar, surfmedier, tv, musik. Hysterin hade övergått i vana, en telefon skulle innehålla allt och mer därtill. I nära två århundraden hade mobilerna tagit mer plats i dagliga livet tills en radikal förändring skett. Lirana kunde själv inte förstå hur det hela gått till, historia var i och för sig inte hennes ämne. Men när en tröskel nåtts samtidigt som de tre första kolonierna i rymden etablerats, hade all teknik fått sig en stor frågeställning. De praktiska små masskommunikationerna hade genomgått en kris. Bandbredden, som man uttryckte det, var mättad och mobilenheterna nådde inte genom rymden. Man la fram ett lagförslag om begränsad radiotrafik. Lagförslaget gick igenom när den dåvarande så kallade duman röstade ett överlägset ja. Inom något år var mobilerna reducerade till att vara enkla telefoner igen. Handplattan tog deras plats bara två år senare. Den gick från att vara en kraftigt förminskad dator med mobiltelefonens alla tjänster så när som på telefon och nätförbindelse, till att bli ett praktiskt hjälpmedel i alla kategorier. De första som tog den till sitt hjärta var studenter som redan tidigare haft liknande hjälpmedel och nu såg en bra ersättare för gamla varianter. Tillsatser till handplattan blev nätförbindelse via fasta teleurtag, karioke och allt som den gamla generationens mobiltelefoner haft med sig. Snabbare än mobiltelefonen vunnit framfart i 2000-talets västvärld så rasade handplattornas försäljning snabbt i höjden, det fanns redan ett behov och handplattan utvecklades med en rasande fart. Nära 2000 år senare fanns den fortfarande i bruk, i en uppsjö av variationer, allt för kundens önskemål. Lirana smålog, hon hade fått sin första handplatta av fadern när hon fyllde fyra. Den hade innehållit enkla små nöjesprogram och föräldraövervakning. Den lilla sofistikerade kulan, nära sju centimeter i diameter kunde övervaka hur hon mådde och skulle ha larmat hela tjänarstaben om något skett henne. Det hade den också gjort, de gånger hon sprungit iväg utan den på sig och även den gång hon ramlat ner i coronadammen i barockträdgården och nästan drunknat. Utom att övervaka prinsessan fungerade den dessutom som en liten läromästare och hade en rad olika små lekar att lära ut. Den hade inte använts så mycket i den funktionen då prinsessans första nanna hade aktiverat barnet utan dess hjälp.

Handplattan prinsessan ägde idag var faderns gåva vid konfirmationen, hon hade avverkat sju handplattor innan dess, ingen av dem hade varit starka nog att överleva prinsessans vilda liv. Pärlemoplattan var hon dock oerhört rädd om, hon älskade den, då den varit en eftertänksam gåva från fadern som själv fiskat upp grönskimmermusslan som givit plattan skalet. Han hade blivit biten av två stingålar och mått väldigt illa av betten men inget sagt till sin dotter som fick reda på det genom sina hovdamer. Lirana kände ett stygn av självförebråelse när hon tänkte på det och viftade sedan bort det.

Något svart syn på det hela, det medges. I dagens läge tvivlar jag på att mobilen verkligen kommer bli övergiven som koncept - gränsen enligt folk är oerhört hög när det gäller platsen i havet av telefoni. Men jag behövde en ursäkt för att minska på enkelheten i att hela tiden nyttja mobilen.

Nå, till saken. Maken skaffade sig en ny mobil häromveckan... och vi har upptäckt fördelar och nackdelar med sagda manick. Tidigare hade vi båda två en enklare mobbe med en rätt ointressant kamera (värdelösa bilder, men å andra sidan släpar jag allt som oftast vår stora kamera - data och systemkamera plus exta hårddisk) inget minne att tala om och ingen mp3-spelare inbyggd.

Aha, makens nya har mp3-spelare. Jättetrevligt och gör att han snabbt kan göra om våra ljudböcker till bärbara böcker till den och bära omkring 1 gigs värde i böcker... Tidigare fixade vi med en liten radiosändare och kopplade en liten billig mp3-spelare till den så han kunde lyssna i bilen. Nåväl, det blev alltså en sak mindre (o små e de) att hålla rätt på. Den har dessutom kamera som kan ta ok, godkända fotografier - vilket gör att han inte behöver svära över att våran systemkamera är hemma när han ser något intressant. Återigen en mindre sak att hålla rätt på.

Mobiler har redan tidigt varit på G med datatillbehör (Nokia med tangentbord för många år sedan) och steget att integrera allt i en liten grunka är kanske trevligt. Så länge man inte som jag kommer fram till att om jag verkligen vill kunna sitta länge vid min lilla lapptopp så kopplar jag ett riktigt tangentbord till det, ställer lapptoppen i ett kokboksställ från Anders Petter så att jag får lagom höjd på skärmen och slutligen använder utomstående mus vid det hela...
Tanken då att kombinera allt möjligt liknande i en liten mobil enhet känns lite besvärande... fram för direktlänken till hjärnan tack.

Nackdelarna då?

Jo, makens mobil suger ström som apor äter bananer efter de svultit. Så fort bildinterface och ljudinterface används så är den hungrig på ström. Självklart förvisso - allt kräver energi.

En liten enhet är lätt att snubbla bort. Tänk då inte bara på att man kan få problem med små kanaljer som ringer snuskiga samtal till folk på din bekostnad... utan om man som jag lägger ner hela adressboken i telefonen så står man sig slätt om man glömt spara ner den på annat media. Här uppskattar jag helt klart mobilfodral som lätt sväljer telefonen och inte skadar kontakter om de används till mp3 och freehandskabelage - bluetooth är fusk i sammanhanget. Maken fick fatt i ett bra fodral idag, men tro inte det var mobilens egna om man säger - han köpte ett fodral till en liten compact-kamera. Det tror jag säger allt. Fodralen av mobilföretagen är ju så strömlinjeformade att det oftast är hål för de olika sladdarna - vilket i sin tur gör att de inte skyddas för brott vid själva kontakten... men det är säkert vi som är fåniga.

Så, nu har jag sagt mitt - fram för er syn på framtiden för mobiler och för och nackdelar med dessa idag!