Det bästa är om man utan problem kan spela spelet med en grundbok. Att, well, moduler inte är
nödvändiga för att kunna lira, så som i Eon II (skräckexemplet). Moduler däremot, skall användas om de är bra och tillför något, vilket de allt som oftast gör. En modul som inte gör det har inte i spelet att göra. Vad det tillför behöver inte vara fakta, inte regler heller, det räcker egentligen med stämning - saknas det är det emellertid väldigt illa ute med den produkten. Nåja.
Moduler är dessutom roliga av den anledningen att man kan
längta efter mer. Man vet att än finns det mer att läsa, mer att gå och smygbläddra i på Sf-bokhandeln och mer att dräggla på hemma hos kompisarna. Just det saknar jag just nu till det modulrika Eon - eftersom det så länge varit det enda spelet jag spelat har jag alla moduler, och därmed har spelet börjat kännas ointressant.
Så ska det förstås inte vara då heller, så jag antar att det har med andra, mer interna saker att göra också, som att jag faktiskt köpt andra rollspel och fått dregla lite mer på dem. I DoDs fall så har jag inte grundregelboken, däremot alla moduler - spännande.
(Se även
här, dudettes!) I Västmark, ett annat spel, saknas moduler helt - med modul tycker jag egentligen att det krävs något att ta och bläddra i, nämligen, och därmed har spelet inte känts riktigt så intressant som det hade kunnat göra om det fanns fler tryckta moduler (det vill säga, om man tjänade mer pengar på att göra rollspel - trots allt inga bannor på dig, Krille). Mutant känns fortfarande rätt attraktivt, däremot, där har jag gott om inbundna, grymt snygga och intressanta, mustigt tjocka saker att sätta händerna i fortfarande.
Alltså - inget rollspel utan moduler - bu, moduler - bä.
-Hjalle, tjenahej.
