Det jag har läst om monomol (som den är idag) är det nästan uteslutande stora kolbaserade molekyler som används. Dessa är starka, men fortfarande flexibla nog för att användas. För det mesta används dock inte enstaka monomolelement, utan man samlar ihop dem till en starkare enhet. Med detta menar jag att man tar den enskilt starka monomoltråden, som trots sin styrka inte håller för särskilt mycket (se krilles inlägg), och väver samman den med andra monomoltrådar. På detta sätt kan man skapa oerhört starka trådar - tänk en sytråds tjocklek med en draghållfasthet på något ton, per tråd! Dessa smala trådar är dock fortfarande känsliga för exempelvis värme.
Än så länge - i alla fall när jag läste om det - är kostnaden för detta lite för hög för att det skall finnas i var mans hem, men tänkta användningsområden är annars saker såsom drag- och säkerhetslinor för rymdbruk, även om man har problem med värme och strålning där, och fångstlinor på hangarfartyg.
Något som redan finns i användning, dock, är monomolvävar - molekyltunnna plastlager. Åter är det egentligen fråga om ett flertal lager som man lägger ihop för att det skall bli starkare, och dessa användes tydligen inom material- och processindustri för att exempelvis till nära 100% hindra avdunstning - det agerade helt enkelt som ett fångstnät för molekylstora partiklar.
