Anarchclown
Swashbuckler
När jag designar detta system finns det tre saker jag har i åtanke.
1. Om det tar upp någon som helst tankekraft att lära sig så är det fel lösning.
2. Om någonting blir så bra att det känns som "den enda lösningen" så är det för bra. Annars är inte spelbalans så viktigt.
3. Om man bygger in något i systemet så ska det i största möjliga mån vara tillgängligt för alla spelare. DVS jag är helt ointresserad om att göra Bulls Rush till en feat som endast somliga kommer att kunna utföra. Att knuffa någon måste vara en allmänt tillgänglig förmåga. Om ärkeskurken står på kanten av ett stup så ska inte den logiska handlingen vara att "göra det man alltid gör" utan att tackla fanskapet av kanten, så mycket magiker man nu är.
Med dessa tre tankar har jag kommit fram till följande system för till en början vapen. Detta följer i princip samma regler som i andra D20/OSR-regler till en början.
Attacktyper
Obeväpnad 1T4
Små Vapen (typ dolk och blydag) 1T6
Enhandsvapen 1T8
Tvåhandsvapen 1T12
Utöver detta finns det följande ställningar och fattningar.
Inga vapen: Karaktärens Dodge (AC) ökar med 1, karaktären får också +1 på alla brottningsmanövrar.
1 vapen i en hand. Detta ökar karaktärens värde för Dodge(AC) med 1, det gör det också möjligt att använda DEX istället för STR för att träffa.
1 enhandsvapen i två händer. Karaktären får +1 på att slå igenom Block (STR-baserat försvar mot knuffar, avväpningar och fällningar) och ökar skadetärningen för enhandsvapnet till 1T10.
2 vapen, ett i varje hand. Karaktären får +1 på att träffa dodge.
1 vapen och sköld. Karaktären får +2 på dodge och block men -1 på alla brottningsmanövrar.
1 tvåhandsvapen i två händer. Karaktären får +1 på att slå igenom dodge och block.
Alla dessa varianter har inte så stora skillnader men helt klart sina egna meriter i mina ögon. På en gång som sköld och enhandsvapen ser starkt ut så har både tvåhandsvapen och att vara helt obeväpnad sina klara fördelar mot denna stridsstil. Vilket passar bra eftersom det som faktiskt kunde äga romarna historiskt var folk som började brottas med dem eller i ett fall (minns inte namnet på folkslaget) en trupp som hade så stora vapen att de klöv deras sköldar. Det finns också en klar fördel i att endast ha ett enhandsvapen då man då kan skifta mellan enhands och tvåhandsfattning på detta efter vad man vill åstadkomma. Är allt detta vettigt eller är det för komplicerat?
1. Om det tar upp någon som helst tankekraft att lära sig så är det fel lösning.
2. Om någonting blir så bra att det känns som "den enda lösningen" så är det för bra. Annars är inte spelbalans så viktigt.
3. Om man bygger in något i systemet så ska det i största möjliga mån vara tillgängligt för alla spelare. DVS jag är helt ointresserad om att göra Bulls Rush till en feat som endast somliga kommer att kunna utföra. Att knuffa någon måste vara en allmänt tillgänglig förmåga. Om ärkeskurken står på kanten av ett stup så ska inte den logiska handlingen vara att "göra det man alltid gör" utan att tackla fanskapet av kanten, så mycket magiker man nu är.
Med dessa tre tankar har jag kommit fram till följande system för till en början vapen. Detta följer i princip samma regler som i andra D20/OSR-regler till en början.
Attacktyper
Obeväpnad 1T4
Små Vapen (typ dolk och blydag) 1T6
Enhandsvapen 1T8
Tvåhandsvapen 1T12
Utöver detta finns det följande ställningar och fattningar.
Inga vapen: Karaktärens Dodge (AC) ökar med 1, karaktären får också +1 på alla brottningsmanövrar.
1 vapen i en hand. Detta ökar karaktärens värde för Dodge(AC) med 1, det gör det också möjligt att använda DEX istället för STR för att träffa.
1 enhandsvapen i två händer. Karaktären får +1 på att slå igenom Block (STR-baserat försvar mot knuffar, avväpningar och fällningar) och ökar skadetärningen för enhandsvapnet till 1T10.
2 vapen, ett i varje hand. Karaktären får +1 på att träffa dodge.
1 vapen och sköld. Karaktären får +2 på dodge och block men -1 på alla brottningsmanövrar.
1 tvåhandsvapen i två händer. Karaktären får +1 på att slå igenom dodge och block.
Alla dessa varianter har inte så stora skillnader men helt klart sina egna meriter i mina ögon. På en gång som sköld och enhandsvapen ser starkt ut så har både tvåhandsvapen och att vara helt obeväpnad sina klara fördelar mot denna stridsstil. Vilket passar bra eftersom det som faktiskt kunde äga romarna historiskt var folk som började brottas med dem eller i ett fall (minns inte namnet på folkslaget) en trupp som hade så stora vapen att de klöv deras sköldar. Det finns också en klar fördel i att endast ha ett enhandsvapen då man då kan skifta mellan enhands och tvåhandsfattning på detta efter vad man vill åstadkomma. Är allt detta vettigt eller är det för komplicerat?