Björn Wärmedal
Björning Wheel
Innan jag kom in i spelet hade följande redan hänt:
Två jeppar med lite militär bakgrund fick någon slags uppdrag på Luna. Jag minns inte exakt vad det gick ut på. Hur som helst så blev de lite distraherade av att se en kvinna bli jagad av beväpnade män. De gjorde naturligtvis vad alla rollpersoner gör i det läget och sköt först. Efter att de räddat kvinnan visade det sig att hon var en kättare (surprise plot twist!) och... nånting, nånting, en av dem fick ett kättarmärke i pannan, nånting, nånting.
Hur det nu var så fick de en medhjälpare tillordnad sig från Brödraskapet. Den här mannen i ljusbrun kostym skulle väl kanske inte så mycket hjälpa dem som se till att de inte sköt på allt. Strax senare lyckas de två vapengalningarna förirra sig ned i någon slags källare där de stötte på en stor svart obelisk. När de petade på den teleporterades de till en motsvarande svart obelisk på Venus. Det visade sig att de nu befann sig mitt i djungeln bara en liten bit från frontlinjen. Efter ett par dagar lokaliserade de en liten Kartell-utpost där de fick vård och kunde kontakta sin medhjälpare på Luna, som då satte kurs dit.
Här någonstans kom jag in i spelet. Min karaktär är Sam Clyde från Capitol. Han var en ungdomsbrottsling som blev haffad och skickat till Freedom Brigade vid 14 års ålder. Efter tio år där (som han klarade förvånansvärt bra) väntade fyra år i Alpha Forces. Sen han lämnade dem har han istället med viss framgång tagit sig in i filmindustrin som actionskådis. Han befinner sig nu på en liten utpost på Venus tillsammans med ett filmteam på fem personer (hans assistent, en regissör/producent, två filmgubbar och en film-/ljud-/klippassistent) för att spela in en billig indie-rulle. Regissören har insisterat på en "autentisk miljö som backdrop". Sam tyckte att det kändes som en bekant och trygg miljö. Tills han fick veta att de knappt hade vapen med sig.
Vi kommer tillbaka till historien lagom till att vår vän från Brödraskapet anländer för att återigen ta ansvar för sina protegéer som just kommit ut från sjukan. Sam har haft ett gräl med sin regissör då det framkommit att han haft förväntningar på att filma bakom fiendens linjer för att "det där citadellet ser ju läckert ut". Hur som helst har Sam gjort klart att han vägrar hänga på en utpost och vänta på bättre tider. Han kräver istället att de gör sig användbara på något sätt. Han är hela tiden förföljd av sin assistent med en liten kamera som har i uppdrag att fixa behind the scenes-material till bonusutgåvan eller något liknande. Utpostens ledande befäl, Major Smythe, är inte så sugen på att ha ett gäng civilister i skyttegravarna. Han föreslår istället att Sam ska höra med den där snubben från Brödraskapet om Sam och filmteamet kan vara behjälpliga på hans uppdrag.
Broder... Låt oss kalla honom Broder Tuck, så får jag korrigera när jag lärt mig de andra rollpersonernas namn. Vapengalningarna kan vi kalla för Bill och Bull. Jaja. Broder Tuck har just fått sitt uppdrag justerat. Han, Bill och Bull ska nu ta sig tillbaka till obelisken i djungeln och ta reda på om det är så att den är en genväg till Luna. Det är trots allt av högsta prioritet att en sån sak inte ska falla i Mörkrets händer. Efter erbjudandet tycker de att Sam kan vara en god hjälp till teamet, även om filmteamet hänger på. Framförallt Bill, som sett båda Sams filmer, vill gärna ha med honom.
Efter att ha stockat upp på kulor och granater beger sig gänget iväg. Första anhalt är en stuga där de tänker övernatta. Dit hann vi aldrig under det spelmötet. Lite annat hände på vägen.
När vi hackat oss en bra bit genom djungeln hittar vi en glänta full med svarta blommor, och inget annat. Sam tycker att det verkar skitskumt att varken undervegetation eller träd tagit sig nämnvärt i gläntan och bestämmer att de ska gå runt. Bull tycker att det verkar skitskumt att det bara växer svarta blommor där och kastar en stor sten ut i gläntan för att se vad som händer. Tre sekunder senare har den mest närgångne filmsnubben somnat och är fullkomligt oväckbar pga någon slags sporer. Nu kommer Bull på att han känner igen de där blommorna och förklarar sedemera för de andra att det är svart lotus, som är väldigt giftig men värdefull på svarta marknaden. Broder Tuck blir arg. Sam suckar. Regissören är skitnöjd över all spontan action och jobbar hårt med att komma på hur han kan få ihop det hela till en story.
Några timmar senare når gruppen ett vadställe som de måste korsa. Från andra sidan floden avfyras ett enstaka skott. Broder Tuck är den enda som ser ungefär varifrån. Alla tar skydd på sitt sätt. I civilisternas fall inte så effektivt. Efter ett par rundors beskjutning lyckas Broder Tuck få iväg någon slags fireball tänkt att peka ut motståndarens position. Det fungerar bra och motståndaren faller brinnande ned från ett träd på motsatta strandkanten. Sam sprintar ditåt för att se till att snubben är död. Väl framme blir han överfallen av ytterligare tre mörka legionärer. Han sätter ett skott i bröstkorgen på varje. Det verkar inte göra så stor skillnad, men väsentligt nog så förstörs deras rustning på det träffområdet (the bright side of brytregler!). Bill och Bull lyckas på ett par rundor nedgöra fienden. Efter striden visar det sig att en filmsnubbe och film-/ljud-/klippassistenten dött. Regissören är i extas. Han har filmat allt från sin position bakom ett träd. Värsta coola grejen!
Där avslutades kvällens pass, som på det hela taget var riktigt kul. Det känns skönt när man alla kan sitta och skrocka åt regelbuggar och bara köra, trots att mekaniken är lite weird ibland. Exempelvis: min karaktär har 14 års erfarenhet av strid, men han har ingen kunskap om sin motståndare eftersom poängen inte räckte till några vapenfärdigheter och någon slags kunskapsfärdighet om Mörkret. Han har också skitdålig perception och hade därför ingen chans att hitta sin motståndare i djungeln. Ej heller kan han kasta en granat med någon form av precision. Visst att man kan fudga mycket sånt, men det är lite bisarrt att systemet gör såna one-trick ponies av karaktärerna. Nu var det typ sex år sedan jag skapade karaktären, så det kan ju vara så att jag gjorde några konstiga val då. Det minns jag inte.
Två jeppar med lite militär bakgrund fick någon slags uppdrag på Luna. Jag minns inte exakt vad det gick ut på. Hur som helst så blev de lite distraherade av att se en kvinna bli jagad av beväpnade män. De gjorde naturligtvis vad alla rollpersoner gör i det läget och sköt först. Efter att de räddat kvinnan visade det sig att hon var en kättare (surprise plot twist!) och... nånting, nånting, en av dem fick ett kättarmärke i pannan, nånting, nånting.
Hur det nu var så fick de en medhjälpare tillordnad sig från Brödraskapet. Den här mannen i ljusbrun kostym skulle väl kanske inte så mycket hjälpa dem som se till att de inte sköt på allt. Strax senare lyckas de två vapengalningarna förirra sig ned i någon slags källare där de stötte på en stor svart obelisk. När de petade på den teleporterades de till en motsvarande svart obelisk på Venus. Det visade sig att de nu befann sig mitt i djungeln bara en liten bit från frontlinjen. Efter ett par dagar lokaliserade de en liten Kartell-utpost där de fick vård och kunde kontakta sin medhjälpare på Luna, som då satte kurs dit.
Här någonstans kom jag in i spelet. Min karaktär är Sam Clyde från Capitol. Han var en ungdomsbrottsling som blev haffad och skickat till Freedom Brigade vid 14 års ålder. Efter tio år där (som han klarade förvånansvärt bra) väntade fyra år i Alpha Forces. Sen han lämnade dem har han istället med viss framgång tagit sig in i filmindustrin som actionskådis. Han befinner sig nu på en liten utpost på Venus tillsammans med ett filmteam på fem personer (hans assistent, en regissör/producent, två filmgubbar och en film-/ljud-/klippassistent) för att spela in en billig indie-rulle. Regissören har insisterat på en "autentisk miljö som backdrop". Sam tyckte att det kändes som en bekant och trygg miljö. Tills han fick veta att de knappt hade vapen med sig.
Vi kommer tillbaka till historien lagom till att vår vän från Brödraskapet anländer för att återigen ta ansvar för sina protegéer som just kommit ut från sjukan. Sam har haft ett gräl med sin regissör då det framkommit att han haft förväntningar på att filma bakom fiendens linjer för att "det där citadellet ser ju läckert ut". Hur som helst har Sam gjort klart att han vägrar hänga på en utpost och vänta på bättre tider. Han kräver istället att de gör sig användbara på något sätt. Han är hela tiden förföljd av sin assistent med en liten kamera som har i uppdrag att fixa behind the scenes-material till bonusutgåvan eller något liknande. Utpostens ledande befäl, Major Smythe, är inte så sugen på att ha ett gäng civilister i skyttegravarna. Han föreslår istället att Sam ska höra med den där snubben från Brödraskapet om Sam och filmteamet kan vara behjälpliga på hans uppdrag.
Broder... Låt oss kalla honom Broder Tuck, så får jag korrigera när jag lärt mig de andra rollpersonernas namn. Vapengalningarna kan vi kalla för Bill och Bull. Jaja. Broder Tuck har just fått sitt uppdrag justerat. Han, Bill och Bull ska nu ta sig tillbaka till obelisken i djungeln och ta reda på om det är så att den är en genväg till Luna. Det är trots allt av högsta prioritet att en sån sak inte ska falla i Mörkrets händer. Efter erbjudandet tycker de att Sam kan vara en god hjälp till teamet, även om filmteamet hänger på. Framförallt Bill, som sett båda Sams filmer, vill gärna ha med honom.
Efter att ha stockat upp på kulor och granater beger sig gänget iväg. Första anhalt är en stuga där de tänker övernatta. Dit hann vi aldrig under det spelmötet. Lite annat hände på vägen.
När vi hackat oss en bra bit genom djungeln hittar vi en glänta full med svarta blommor, och inget annat. Sam tycker att det verkar skitskumt att varken undervegetation eller träd tagit sig nämnvärt i gläntan och bestämmer att de ska gå runt. Bull tycker att det verkar skitskumt att det bara växer svarta blommor där och kastar en stor sten ut i gläntan för att se vad som händer. Tre sekunder senare har den mest närgångne filmsnubben somnat och är fullkomligt oväckbar pga någon slags sporer. Nu kommer Bull på att han känner igen de där blommorna och förklarar sedemera för de andra att det är svart lotus, som är väldigt giftig men värdefull på svarta marknaden. Broder Tuck blir arg. Sam suckar. Regissören är skitnöjd över all spontan action och jobbar hårt med att komma på hur han kan få ihop det hela till en story.
Några timmar senare når gruppen ett vadställe som de måste korsa. Från andra sidan floden avfyras ett enstaka skott. Broder Tuck är den enda som ser ungefär varifrån. Alla tar skydd på sitt sätt. I civilisternas fall inte så effektivt. Efter ett par rundors beskjutning lyckas Broder Tuck få iväg någon slags fireball tänkt att peka ut motståndarens position. Det fungerar bra och motståndaren faller brinnande ned från ett träd på motsatta strandkanten. Sam sprintar ditåt för att se till att snubben är död. Väl framme blir han överfallen av ytterligare tre mörka legionärer. Han sätter ett skott i bröstkorgen på varje. Det verkar inte göra så stor skillnad, men väsentligt nog så förstörs deras rustning på det träffområdet (the bright side of brytregler!). Bill och Bull lyckas på ett par rundor nedgöra fienden. Efter striden visar det sig att en filmsnubbe och film-/ljud-/klippassistenten dött. Regissören är i extas. Han har filmat allt från sin position bakom ett träd. Värsta coola grejen!
Där avslutades kvällens pass, som på det hela taget var riktigt kul. Det känns skönt när man alla kan sitta och skrocka åt regelbuggar och bara köra, trots att mekaniken är lite weird ibland. Exempelvis: min karaktär har 14 års erfarenhet av strid, men han har ingen kunskap om sin motståndare eftersom poängen inte räckte till några vapenfärdigheter och någon slags kunskapsfärdighet om Mörkret. Han har också skitdålig perception och hade därför ingen chans att hitta sin motståndare i djungeln. Ej heller kan han kasta en granat med någon form av precision. Visst att man kan fudga mycket sånt, men det är lite bisarrt att systemet gör såna one-trick ponies av karaktärerna. Nu var det typ sex år sedan jag skapade karaktären, så det kan ju vara så att jag gjorde några konstiga val då. Det minns jag inte.
. Sekvensen med de svarta Lotusarna är fantastisk att man plötsligt "kommer på" att de är farliga. Det är rollspel och tärningsrull det. Har någon fått tillgång till de nya reglerna och tittat på dem?
