Måns said:
Ok, tack! Så, omladdning och nytillverkning ger alltså samma resultat. Om man då jämför en mutantpatron med en som tillvarkats idag, vilka skillnader skulle vi se, och ffa, hur skulle de isf påverka vapnets effektivitet?
Givet att det är svartkrut som används så skulle vi se mer vapenvård, kortare räckvidd, mindre skada och mer Lützen-dimma jämfört med en modern patron av samma kaliber.
Förklaring följer:
Måns said:
Det bildas ju en massa gaser när svartkrut förbränns (42,98 % enligt wikipedia). Det låter ganska mycket.
Det är tvärtom rätt lite. Du vill ha mer gaser! Mer! MER! För gas expanderar och driver kulan, vilket ger högre fart och därmed mer energi och mer skada. Allting som inte är gas driver inte heller någon kula.
42,98% gas innebär 57,02% annat, vilket dessvärre till stor del innebär slagg. Slagget far visserligen ut med gasen också, men en hel del blir kvar i pipan och kammaren, och eftersom slagget är rätt frätande så innebär det mycket vapenvård!
Helst vill du ha röksvagt krut, som exempelvis nitrocellulosa, kordit, vitkrut eller någon av de femtielva miljoner andra sena artonhundratalsuppfinningar som uppfanns för att man ville ha mer gas än ynka 42,98% och mindre slagg och mindre Lützen.
Måns said:
Och kulan är kanske inte riktigt lika precis som moderna kulor.
Kulan är i stort sett en klump bly som eventuellt har en mantel i hårdare material för att lättare gå igenom saker som kläder eller kroppsskydd. Kulans jobb är att överföra krutets energi till motståndarens kropp, och det gör den i två steg:
1)
nå fram och träffa. Dessa båda är i stort sett samma sak. För det vill man ha hög energi och någorlunda vettig form. Hög energi = rak bana, och någorlunda vettig form = rak bana. För att få så mycket energi som möjligt så ska den vara precis så stor att inga krutgaser kan läcka förbi eftersom all krutgas som läcker förbi är krutgas som inte driver kulan. Så, tajt fit. Men det är lugnt, för passar den patronen så har den tajt fit.
Man kan vilja ha spinn på kulan också, för då får man en gyroskopeffekt som gör kulan mer stabil = rak bana. Och det får man genom den gamla sextonhundratalsuppfinningen "spiralborrad pipa". Och tajt fit, förstås.
2)
bromsa in. Närmare bestämt, bromsa in genom att tvärnitas i motståndarens kropp. Och för det vill man ha en kula som har stort tvärsnitt. Det är lite som en fallskärm, faktiskt: genom att vara väldigt bred så blir det stort motstånd, så då stannar den snabbare. All den här energin som kulan hade överförs då till motståndarens kropp och sliter sönder kroppens vävnad. Ju mer energi som överförs, desto mer skada.
Så här kommer lite balanseringseffekter: en mjuk kula plattas ut mer, lika med snabbare tvärnit, men å andra sidan så kan tvärniten bli så snabb att den hinner stanna innan den går in i kroppen, utan istället stoppas av kläder eller pansar. Hård kula plattas ut mindre och kommer därmed igenom pansar lättare, men tvärnitar inte lika fort. Då kan den komma ut på andra sidan innan den har hunnit överföra energin färdigt. All fart som kulan har på andra sidan är energi som inte överförs och därmed inte skadar motståndaren. Dvs slöseri med krut. Man varierar hårdheten på kulan med manteln: en omantlad kula är i stort sett en blyklump, en mantlad kula är en blyklump omgiven av något hårdare som till exempel koppar (som med rätt tunnhet är en ganska bra kompromiss mellan hård och mjuk kula).
Här har en del förfining skett sen artonhundrakallt, men det är i stort sett finlir. Den är i grunden en klump bly med en eventuell mantel, vars jobb det är att föra över energi från krutet till motståndarens kropp.