Nekromanti Mutant-nostalgi

[Landrim]

Grävde runt lite i de övergivna och sedan länge bortglömda vrårna av min hårddisk och hittade en hel massa Mutant UA filer. Bland annat DJCO låten The forbidden zone. Väldigt nostalgiskt att åter höra den. Jag vill minnas att jag tyckte den var bra (jag diggar den fortfarande nu när jag hör den på nytt), men att den kändes för mörk för Mutant UA. Kanske bara jag som tycker det, men jag har aldrig upplevt Mutant som särskilt mörkt tidigare. Mer som ett sotigt och rostigt Åsa-Nisse möter Mad Max.

Men däremot tycker jag att låten passar betydligt bättre till Mutant År Noll (som jag upplever som betydligt mörkare, det är ju ständig brist på allt och Arkens undergång lurar runt varje hörn)

 

[Harry S]

Men däremot tycker jag att låten passar betydligt bättre till Mutant År Noll (som jag upplever som betydligt mörkare, det är ju ständig brist på allt och Arkens undergång lurar runt varje hörn)

Man kan säga att låten var före sin tid.

 

[CapnZapp]

Mer som ett sotigt och rostigt Åsa-Nisse möter Mad Max.

Det är väl en förtjusande beskrivning.

Just att MUA-världen inte var så jämnmörk var nog det bästa med den, iallafall för mina rollspelsvänner som uppskattade väldigt mycket det närmast barnvänliga i att även om det ofta kunde vara svårt och farligt fanns alltid hoppet om en ljus och positiv upplevelse efter nästa krök kvar, hur eländigt det än såg ut just nu.

Det behövde aldrig bli sådär svårmodigt och grimdark, som många förväxlar med moget och vuxet, menar jag.